Ekorrhjulet

Idag dammsög Findus hela lägenheten. Långsamt, metodiskt och noggrant. Med en envis beslutsamhet. Nästa gång lär det vara min tur och då kommer hon nog chockas över min nonchalans till det hela när jag river över lägenheten på två röda. Jag hatar att dammsuga så jag gör det hela till en snabb process, ungefär som att rycka bort ett plåster. Det hela leder till ett halvdant resultat och summan av kardemumman är att jag får dammsuga oftare. Mindre bra. Findus hatar också att dammsuga men hon verkar ge sig tusan på att utrota vartenda litet gruskorn och varenda råtta för att liksom riktigt övertyga dem om att det är bannemig ingen idé att återvända hit. Alls.

Sedan tog vi på oss skorna för att gå ut i vårsolen.
Och lämnade högar med grus på golvet.

Vårkänslor

Idag har de töat som tusan. På balkongen var det sommarvärme. Lägenheten är full med grus från gatorna. Och fåglarna kvittrar som bara den.

Dessutom säger säkra källor att jag är lik Carina Berg.
Carina Berg = snygg
Ergo: jag = snygg

Japp.

Min nya gud

Kreativiteten är hennes gud. Radio är hennes religion. Jag satt en hel föreläsning och insåg mer och mer att hon är jag. Jag är hon. Om tio år. Titti Schultz är min nya gud. Och bästis. Där fick ni era trista PK Public Service-tråkmånsar.

Räddaren i nöden

När jag vaknar vid 11.15 på min lediga dag och tittar ut över sommarens bästa grillgräsmatta och ser det tredje snöfallet i april blir jag smått förbannad eftersom de torra gatorna än en gång ersätts med drygt tio centimeter nysnö och snövallarna vid sidan av vägen bara växer och växer som pubertala tonåringar.

Men, då inser jag att jag har Listan från helvetet och där kan Snöfallet få stå och skämmas tills det ger upp och så kan jag lägga min energi på viktigare saker. Som att titta på tv.

Pfffft

SMASK var en adrenalinkick. Sjukt jobbigt. Sjukt roligt. Vi gjorde det sjukt bra. Men nu är jag som en urvriden wettextrasa. Glömd i ett hörn på diskbänken. Jag ska hitta ett sätt att få energin tillbaka. Men det kanske tar en stund eller fem.

So have patience.

...det var P3 Nyheter, jag heter Sisy...

Det är inte varje dag man får tacka nej till ett jobb på en lokal P4-station.
Det är inte heller varje dag man får tacka nej till Radiosporten.

I sommar ska nämligen jag vara nyhetssändare på P3. Den som läser nyheterna asså. Men det är viktigt att inte säga nyhetsuppläsare har jag lärt mig. Jobbet är nämligen inte bara att vara en passiv uppläsare utan det innehåller så mycket mer. Visste väl jag men rätt ska vara rätt.

Dessutom möttes jag av deklarationen i postfacket när jag nu gick hem för en sen lunch mellan SMASK-repen. 4000kr lagom till midsommar. Man tackar och bockar.

Midsommar jobbar jag förresten. Men det gör inte så mycket att missa nubbe och sill och dans när tiden istället spenderas i Radiohuset i Stockholm. Det kan jag leva med liksom.

Blankt

När jag satt på planet och tittade ut över ett Norrland badandes i en brinnande orange himmel och precis hade läst ut Linda Olssons nu vill jag sjunga dig milda sånger kom jag på en massa djupa och brillianta saker att skriva i min blogg. Nu när jag loggat in är de som bortblåsta.

Sånt är livet. Min hjärna är i alla fall helt slut. Kroppen är utan energi och nu stundar en lång väntan.

Förresten. Läs Linda Olsson. Boken har följt mig sedan igår på ett kallt Kallax när mitt plan var inställt, vidare till en bänk i solen utanför Radiohuset i Stockholm mellan två grillningar för att slutligen plöjas igenom helt på planet tillbaka till Norrskenslandet.