för att köra bil måste man ha körkort

en dag på grattis-företaget kryssade jag mig fram genom mellandagshetsiga idioter. precis innan jag smet in genom dörren till fikarummet utan att bli haffad av en ännu en sniken jävel med ännu en dum fråga såg jag ett barn leka i en barnvagn. inget ovanligt med det. men ungen stod upp i den och höll händerna på handtaget och gungade fram och tillbaka så att hjulen lyfte från det smutsiga och sletna golvet. hans lillasyster stod bredvid och hejade på med något i stil med "mera, mera" eftersom han ökade takten ju mer hon skrek. (jag har inte slipat upp alla världsspråk ännu så därför kan jag inte hävda att hennes ord är ett citat eller ens i närheten av fakta. bara en instinktiv känsla)

av erfarenhet säger jag inte längre till barn i butiken om de inte håller på att riva hela skiten. har upptäckt att föräldrar ogillar att man säger åt deras barn trots att de själva skiter blanka fan i vad ungarna gör, bara de får prova sina kläder i fred.

så istället stegade jag in till fikarummet och tänkte "hoppas han gungar liiite för mycket så att barnvagnen tippar och han faller handlöst i backen". tänker man så? jag gör det. men sedan är jag inte någon känd barnälskare heller. och sist gång jag kollade lär man sig av sina misstag.

när jag väl kom ut från fikarummet några minuter senare möttes jag i dörren av min kollega som smet in för att hämta fuktigt papper. bakom henne stod pappan med sin stortjutande son med uppskrapat ansikte i famnen.

får jag dålig karma då?