Sisy är snäll igen

Dagen blev liksom inte bättre precis efter morgonens ljuva nyhetsförsök. Jag var helt opepp hela lektionen och blev sur när Munken dissade vår USP (Unique Selling Proposal) för Piteå.

Sedan handlade jag lunch på Acusticum som jag tog med till Kåren. Jag lyckades balansera matlådan, brödet, besticken, servetterna och drickan - plus väst och ryggsäck - ända fram till dörren. Där tappade jag brödet, besticken, servetterna och drickan i backen och fyllde kroppen med svordomar så jag inte skulle skrämma slag i tjejen som dök upp bakom mig och sa något medlidande.

Mattan lyckades, som hon själv skrev i kommentaren till förra inlägget, med bedriften att få mig att skratta några gånger och ju fler övningar vi gjorde med Munken desto bättre gick det. När Munken sen tyckte vår reklamkund RFSL hade en kanon USP och en bra målgrupp blev jag ännu bättre till mods.

Jag tog mig faktiskt till och med till bibblan och spelade in (måhända mycket konstnärligt och svårredigerat) material till minireportaget. När jag sedan kom hem och läste mailet från min (*fingers crossed*) blivande sångfröken smög sig nästan ett leende på mina läppar.

Det är tur att jag har peppande vänner och choklad. Och det är tur att ni står ut med mig. Jag ska sluta sura. Hoppas jag.

Nu ska jag iaf göra potatisgratäng och diska min surströmmingsluktande disk. (Note to myself: laga inte fiskgratäng och låt matlådorna ligga odiskade i en vecka) Sedan ska jag och Mattan jaga liv i sjuka Bells och så ska vi kolla på ännu ett fantastiskt avsnitt av Upp till kamp på SVT. Bör inte missas.