Inga lyckopiller här inte

Det finns vissa saker som sätter guldkant på tillvaron. Som är grädden på moset och körsbäret på kakan. Som gör smällkalla oktoberdagar extra fina.

Det är till exempel en sånglektion mitt i en dag av reklamredigering.
Eller en alldeles lagom mogen avocado med citron och salt till mellanmål.

Speciellt sången kan vända en hel dag. Idag var jag ganska trött och ofokuserad. Flamsade mest och betedde mig som en grinig femåring med uppmärksamhetstörst när jag inte fattade hur jag skulle få effekterna att funka i redigeringsprogrammet. Sedan kom Sångfröken med det bestämda leendet. Uppvärmning, uppsjungning, röstövningar för att hoppa mellan bröst- och huvudklang och sedan sångläxan. Den svåra, som jag kämpat med. Jag lyckades mycket bättre än jag trodde och fick konstruktiv kritik. Ska öva ännu mer på känsla och styrka. Känslan glömmer jag lätt bort bland alla tekniktankar.

Kanske märks det inte på mig alla gånger men jag är som en ny människa när jag stiger ut ur sångrummet. Som om jag fått en Extreme Makover eller gått genom röken på Sikta mot Stjärnorna. Hösttrista Sisy blir upprymd, glad och energifull. Jag liksom ler med hela kroppen. Det är den bästa känslan någonsin.

Lite mer avocado så blir lyckan total.