Men orka

Jag är så himla trist nu för tiden. Jag bara saknar och skype:ar och saknar och sms:ar och saknar. Sedan besöker jag ännu en presskonferens i obygden, kör långa sträckor med V40:n och klipper ihop det trevliga mötet till en och tjugo. Sedan stöter jag på en man i shorts i entrén och funderar ett tag eftersom det snöar ute. Sedan minns jag att BWO skulle komma på besök. Till och med Radio Sjuhärad tar emot kändisar ibland. Sedan tar jag bussen hem och så lagar jag mat och slår på datorn och hoppas att hon är online och så är hon inte det och så läser jag bloggar och snurrar runt på Facebook. Efter det längtar jag lite och saknar en massa och längtar ännu mer och sedan saknar jag lite till och så tänker jag på hennes leende och så blir jag alldeles varm inombords och sitter och ler för mig själv.

Sedan bloggar jag om eländet som är ett fint elände för mig men trist för alla andra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i.