Det blev ett nej

Jag blev erbjuden 1 års anställning som reporter på Sveriges Radio P4 med start 1 januari 2008.
Jag tackade nej.

Jag åkte till Piteå 2006 för att utbilda mig. Den utbildningen skulle leda till ett jobb. Nu har jag fått erbjudandet men utbildningen är inte färdig. Jag kan alltid ta igen utbildningen sedan. Inget sådant står och faller med ett års frånvaro. Men jag tackade ändå nej.

Varför?
En fin bror sa Följ magkänslan. Check.
En lila vän sa Only you can know your heart darling. Follow it! Check.

Ni som känner mig vet att jag är dålig på att skapa mig ett hemma. Jag har flyttat för många gånger och när någon frågar mig var jag kommer ifrån kan jag inte riktigt svara. Men i Piteå känner jag mig hemma. Just nu. Jag har länge sett fram emot våren med allt vad den innebär. Jag har en situation där uppe i norr som är få förundrat. Människor som älskar mig. Människor som jag älskar. Jag ska läsa kurser jag sett fram emot länge. Jag ska göra radio utan måsten och krav. Jag ska sjunga.

Jag är inte redo att lämna Norrskenslandet ännu. Jag är inte redo att lämna skolan ännu och börja jobba. Normen säger att jag är dum i huvudet. Normen säger att jag aldrig ska tacka nej. Normen säger att ett sånt här jobb dyker inte ofta upp.
Sorry Normen. Tough luck. Jaga någon annan vettja.

Jag har fått en indikation om mitt värde inom branschen. Jag tänker inte bli stormodig. Jag tänker bara vara stolt över att jag vågar följa mitt hjärta och magkänslan. Om jag själv inte mår bra kommer inte drömjobbet att vara bra heller.

Chefen förstod precis mina tankar. Berömde mig för att jag vågar lyssna på mig själv. Sommarvikariat har jag. Och hon varnade att hon kanske ringer om jobb redan i april. Jag svarade att fråga kan man alltid, då kanske magkänslan säger något annat.

När jag möter religionsläraren från gymnasiet på gatan kan jag ärligt säga: Nej, det blev inte bara såhär, jag gjorde ett medvetet val.