Vi är nog det värsta paret någonsin. Säkerligen är det många som suckar när vi mest hela tiden har ögon för varandra. Säkerligen undrar många om vi inte tröttnar på varandra snart. Säkerligen är det många som slutar lyssna så fort vi nämner varandras namn. Säkerligen. Men det skiter jag blanka tusan i.
Hon åkte för tre dagar sedan. Jag kliver av tåget och rakt in i hennes famn om två. Ändå kan jag inte sluta tänka på henne en endaste sekund. Jag saknar henne till bristningsgränsen och när hon säger Jag saknar din hand på andra sidan luren flödar tårarna och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Men du, Götlaborg, det här med att sakna något är nog inte så dumt ändå. Kloka människor säger att det är nyttigt och nödvändigt att känna saknad och längtan ibland. Jag tror faktiskt att det stämmer för allting blir så himla fint sen efter att man har fått sitta och tänka, tänka, tänka och längta/sakna lite. Som att födas på nytt ungefär!
Och alla får faktiskt vara löjligt kär utan att folk ska klaga, sucka och ha åsikter. Det är en oskriven mänsklig rättighet! Punkt.
vackert och jag är glad för din skull carina berg.
när ses vi?
kram
vilken underbar kärleksberättelse! Jag avundas er så, bortsett från det där med myggen, förstås. :-)
Jag förstår alltför väl vad du menar. Jag får ont i hela kroppen av att inte kunna klappa henne i håret och hålla henne i famnen. Skulle tro att folk inte orkar höra mer...
Tack för alla fina kommentarer. Och jag kommer att fortsätta tjata om hur underbar hon är. Trots att orden inte räcker till.
Och Eremo: När du kommer till huvudstaden. Jag kan tyvärr inte lova en resa till NA-land, busy P3-medarbetare som jag är och allt. =)
Skicka en kommentar