Tiden går för fort

2008 lider mot sitt slut och jag har varit jättelänge hos mina föräldrar, det längsta hittills sedan jag flyttade hemifrån en kall första aprildag 2002 (om man nu inte räknar de tre månader jag landade hos dem sommaren 2004 när mina två söta syskon gjorde samma sak och vi fick dela rum eftersom vårt hem från uppväxten var long gone redan då). Ändå känns det inte som alls länge. Och imorgon åker jag vidare till huvudstaden för radiohusjobb och vänskapshäng.

Och på tisdag (som känns långt borta nu, ett helt nytt år och allt, men som kommer att vara här vilken sekund som helst) så flyger jag hem till Piteå igen för att jobba lite till och sedan ta mig an min sista termin på Musikhögskolan. Och den kommer också att gå fort. Hur mycket jag än vill förhindra det. För vad ska jag göra sen? Måste nog passa på att meddela Annika Lantz nu när jag ska jobba att hon kan börja packa ner kontoret i slutet på maj.