Well...

Gud i himmelen vad jag har mycket att göra och gud i himmelen vad det blåser i Piteå. Det är rena höststormen såhär i slutet på maj.

Jag har packat ner mitt liv och jag tror att Pappa kommer att bli stolt. Jag hoppas verkligen det. För det känns inte som att det är alls lika mycket som när jag åkte upp. Men jag kan ju ha helt fel förstås.

Ikväll blir det tacomiddag. Värsta parmiddagen. Fyra gulliga kärlekspar ska äta sjuka mängder mat och vara nostalgiska över Piteåtiden. Det kan gå precis hur som helst. Jag tippar på att Bells börjar gråta.