Materialistisk lycka

Igår spenderades lunchen i ett samtal med Findus där vi diskuterade det faktum att hon ville köpa en flakmoppe för 9000 riksdaler. Jag tyckte det var en dum idé. Den är dyr, på vintern är den mindre kul att köra och här är det vinter, ja, mest jämt och sedan har jag klarat mig utan transportmedel i två år. Då klarar vi två år till.

Findus var svårövertalad och ville sedan istället lägga pengarna på en Bubbla för 8000 dito. En Bubbla har bagaget fram och då kan man inte fälla säten och transportera saker tyckte jag och min envishet vann över hennes. Hon lyckades inte ens vända det gemensamma inköpet till ett lån.

På bussen hem ringer jag Bells och hon tycker jag är förnuftig och duktig och tänker så smart. Men då har jag kommit till den punkten att jag faktiskt önskar att jag var lite mer impulsiv och inte tänkte igenom varenda inköp så förbannat noga utan gick mer på känsla.

Så när Findus idag mötte mig med ett ansikte strålande av lycka blev jag glad för jag insåg att nu har hon handlat något vi verkligen inte behöver - som den där moppen.

Det var ingen moppe men väl ett sjukt snyggt, vitt och spejsigt Nintendo Wii. Ett tevespel som till och med jag - som berövades Nintendo åttabitars under uppväxten - kan uppskatta eftersom man faktiskt ska röra kontrollen hit och dit för att fixa spelen.

Därför är det synd att jag var helt slut och hungrig som en varg efter en alldeles för lång dag på jobbet för jag känner nu, i efterhand, när Findus vandrat bort till festandet i 79:an att jag inte var så entutiastisk som hon förtjänade.

Så för att kompensera för föregående inlägg och moppetjafs: Wii!

Huvudet på spiken

Jag har nyss spenderat 1300kr på ett busskort. Trist som tusan men det gjorde att jag genast valde att trösta mig själv med lite klädshopping. Logiskt som bara den.

Jag köpte vantar fastän det fortfarande är augusti men jag vet av erfarenhet att de vantarna jag gillar försvinner lagom till när det verkligen blir kallt så jag passade på. Ett gråblått långt linne och en lång svart kofta gjorde mig genast på bättre humör och busskortsutgiften var som bortblåst.

Findus dissade inköpen på löpande band Passa på att köpa helsvarta vantar i augusti - som om det inte skulle finnas sedan och Blått? Du passar ju inte i blått. Eller jag säger att du gör det och det verkar ju ha sjunkit in nu plus att hon sedan rynkade på näsan åt koftan och sa Jag tyckte inte den var fin men du är säkert fin i den älskling.

Då skrattade Ullis i soffan mittemot Ni är som ett gammalt gift par.

Kärleksbekymmer

Det är otroligt frustrerande när ens stora kärlek ska gå runt och vara bossig och mysitisk med svarta solglasögon och en illröd cape i typ tio dagar när allt man vill köra är att kyssa henne så hon fylls av sommarglada fjärilar och får ben av spaghetti.

I-landsproblem deluxe

Det var sommar när jag kom hem till Piteå men nu ösregnar det. Kurserna jag ska läsa går på samma modul vilket betyder att lektionerna är samtidigt. Därför ska jag jobba på att klona mig själv.

Dessutom kan jag inte få det trådlösa lilla internätet att funka och det gör mig galen, speciellt när internetsupporten svarar Vi får ingen utbildning på Mac så jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jävla PC-helvetes-idioter.

Ursäkta min franska men det kunde man tusan listat ut när informationen på pappret Ny Internetleverantör lovar att på baksidan finns all nödvändig dokumentation hur ni ska gå till väga gällande inställningar i er dator för nätverket.

Jag vänder på pappret och följande rubriker finns Inställningar i WinXP/2000 samt Inställningar i Vista. Jaha. Som tur är så är jag och till stor del Apple smarta nog så internet funkar finfint. Det är när den där lilla routern ska in som det börjar spöka. Underbart.

Men saker och ting brukar lösa sig i slutändan så jag håller hoppet uppe och stålar ikapp med Djursholmstanten som landade i Kappaland idag. Det är så himla skönt att vara hemma.

Semester

Jag flyr civilisationen. Hörs igen i mitten på augusti.

Cartwall goes riksradio

Nu roterar somrig elektropop med calypsokänsla och fruktiga drinkar i Sveriges Radio P3.

Frankie med Cartwall. Mycket lyssningsvärt.

Och jag, jag är mycket stolt och glad för det är mina fina vänner lätt värda.

Det bor ilska i mig

På måndag jobbar jag min sista dag. En sommar fylld med funderingar kring vad jag vill, vad jag kan, vad jag orkar. Etiska diskusioner om frossande i rättegångar. En ny inblick i världens konflikter. Men det som drabbat mig mest var när Europride drog igång. Hatbrott efter hatbrott och poliser som följer vanliga Svenssons hem i natten för att de är rädda för våld. Bara på grund av att de är kära. Sverige 2008 är ett land som kommit långt men som inte ens är nära tillräckligt långt.

Ska det idag behöva vara så att de positiva reaktionerna på kärlek går att räkna på en hand, medan de som sårar har blivit för många? Tycker inte du att man som kär och lycklig idag ska kunna ha den rättigheten att ens famlij möter en med respekt och kärlek? Att de som betyder mest också älskar en ovillkorligt.

Dessutom är de inte något val. Det är kärlek. Och när senast valde du vem du blev kär i?

Jag har då inte valt. Kärleken kom bara över mig. Som en jättevåg. Och ibland tappar man andan.

- Du är en klippa, sa chefen.

Imorse började jag 04.00 och det skulle kunna leda till ett gnälligt inlägg, men eftersom jag säkrat två veckors extra vikariat på päträ - eller peetree som man säger i hufvudstaden - innan skolan drar igång på allvar igen, så startade min tidiga after work bra.

Sen blev det efter sömn och lunch ett gäng underbara timmar på stranden. Du som känner mig vet att det inte finns mycket som får mig att må så bra som lugnet i solen med flera dopp, Sommar i P1 och en bra bok.

Jag låg och slumrade till lekande barn på en gungande brygga av springande fötter och tänkte en kort stund att jag redan från mina första steg fick veta man faktiskt inte ska springa på bryggan, men den uppmaningen kan jag lugnt spara till mina egna barn.

På lördag får jag åka båt och känna havsdoft. Det blir sommarkänsla trots att jag häckar på en nyhetsredaktion och jobbar på kontorsbrännan mest hela tiden.

Idag köade jag 20 minuter på banken för att kunna ta ut pengar.

Min blogg har blivit en helgrapport. Jag hinner liksom inte skriva under veckorna. Och när jag skulle hinna så ids jag inte. Sitta framför datorn dagarna i ändå och sen gå hem och göra samma sak? Nej tack.

Jag fortsätter min sponsring av SJ och spenderade helgen i Växjö. Jag var skittrött, seg och drack för mycket på lördagen så att jag var sjukt bakis hela söndagen. Dessutom tappade jag min plånbok med VISA-kort, körtkort, nyinköpt SL-kort och en hög andra, mindre nödvändiga plastditon. Klantigt. Och sjukt trist och dyrt att behöva fixa nytt av allt. Speciellt när jag inte befinner mig på min folkbokföringsadress och de jag bor hos har sin post eftersänd till sommarstugan på västkusten. Som laddat för problem.

Med andra ord var jag en mindre kul flickvän och sånt är alltid trist när man ses en helg var tredje vecka. Då måste man liksom vara på topp känns det som. Som tur är så är Findus det finaste som finns på denna jord och står ut med en utslagen Sisy och finner värdet i att kramas och bara vara.

Den här veckan kretsar min vardag runt Eklund-rättegång, stundande Europride och en förhoppning om sommarsol så att jag inte får D-vitaminbrist och deppar ihop totalt i det kommande vintermörkret.

3 veckor kvar

Förbannad huvudvärk tvingade mig att stanna hemma från jobbet men sedan fick jag medicin som heter duga.

En helg hos föräldrarna med pappa-mat och mamma-massage. Sol, mycket sömn och en riktigt bra kväll i Eskilstuna med Håkan och Kent som sällskap. Söndagslunch i idylliska Stocksund och sedan middag med Cc och barnen. Jag gillar att vara själv med henne, trots 19 års ålderskillnad är vi mer som kompisar än faster och syskonbarn.

Kanske blir det en solig vecka i huvudstaden. Det skulle jag gilla. Då ska jag utnyttja trädgården som ingår i det rum jag lånar under sommaren.

Och fem dagar går fort. Det har jag bestämt. För på fredag ska jag hångla. Det ni.

På tal om det så sjöng Jocke Utan dina andetag. Då hade jag velat ha henne där. I mina armar. Och Håkan drog av både Nu kan du få mig så lätt och Kom igen Lena. Den sista är kanske svår att koppla men ibland ger underliga låtar underbara minnen.

Det här med att börja jobba klockan 04.00 asså. Inte okej.

Helgrapport

Sommar i Stockholm betyder busstrejk och 25 minuters promenad från tåget till jobbet. Det betyder också att stockholmarna liksom lugnar ner sig, struntar i att springa eftersom det inte finns någon buss att missa och istället går lugnt i solljuset till jobbet. Staden blev liksom lite lugnare och lite tystare de dagar bussarna stod stilla.

Sommar i Stockholm betyder också en spontan bilresa till Göteborg med brodern för att impulsträffa Barnsdomsvännen och äta pizza på lokala haket i Ljungskile och sen promenera längs viken och bli alldeles mjuk och varm i själen och hjärtat av hur vackert det är. Jag såg det aldrig när jag bodde där. Och nu vill jag bara ta med Findus i en gammal bil och visa henne min barndoms vikar och ängar.

Jag hängde även en hel dag i Slottskogen i strålande sol med min IR-vän. Vi pratade om kärlek och karriär och barn och livet i stort. Vi fick besök av en liten flicka som drack av vårt vatten och åt av vår frukt och satt i knät och bara strålade. Sedan inhandlade jag picknick och mötte syrran på jobbet och så begav vi oss tillbaka till Slottskogen där vi spenderade kvällen bredvid en möhippa och jag kände att vi faktiskt pratade med varandra. På riktigt. Det var längesen sist.

Sedan var det söndag och bror och jag skulle lämna ett släp i Halmstad, fick med oss två liftare som skulle lifta sig ner till Marocko, de grämde sig nog över att deras start på resan gick i 80 km i timmen och inte längre än till Halmstad. Men de kom ju en bit i alla fall.

8 timmar senare var vi tillbaka i Stockholm och efter middag med Parisfamiljen huserade jag mig i mitt nya boende. På jobbet ösregnade det, men det rådde ökentorka på nyhetsfronten och alla var trötta och sega. Imorgon ringer klockan 03.00 och jag hinner riva av 10 nyhetssändningar lagom till hemgång klockan 10.00.

Så nu är det hög tid att sova.

Svensk gitarrkille får sätta ord på helgen

Anywhere is paradise when you're with the one you love

Jag lämnade huvudstaden och jobbet för en helg i Blekinge. Vi åt tacos och förundrades (eller snarare chockades) över att barn idag kan ha en otroligt snedvriden världsbild och att den med största sannorlikhet kommer från deras tunnelseende föräldrar. Vi grillade med ett gäng nysvenskar, blattar, invandrare och vad mer de nu kallade sig själva under kvällen. Jag insåg att jag nog inte pratat med folk som fortfarande är nya på det svenska språket sedan gymnasiet. Inte en hel kväll liksom. Är min värld så mellanmjölkssvensk? Antagligen.

Vi läste högt ur sommarens skräckroman, tittade på film och låg tätt, tätt, tätt bredvid varandra och bara njöt. Sedan konstaterade vi att vi är världssämst på distansförhållande.

Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of

När taxin kom och plockade upp mig sa chauffören Ja, så nu lämnar du paradiset samtidigt som han tittade ut över havet och ett grönskande Blekinge.
Ja, svarade jag och såg Findus stänga dörren till sommarstugan.

Anywhere is paradise when you're with a love that's true

Man får faktiskt vara lite bitter fastän man jobbar på Svea Rikes Radio

Idag strålar solen, det är varmt och gött. Perfekt läge för häng vid en grill hela kvällen.

Men icket! För när jag har fixat middag, ätit, duschat och packat för helgens resa är det dags för sängen. Klockan ringer ju 03.00 imorgon bitti. Eller inatt om man hellre är lagd åt det hållet. Eller ikväll för den delen.

Så drick ni era öl i sommarkvällen. Gör det. Tänk inte på mig.

Tioårsjubileum

Det ringde precis en tjej och påminde mig överdrivet hurtigt om att i år är det minsann 10 år sedan jag gick ut högstadiet på Västerskolan i Uddevalla. Hon raggade någon som kunde vara kontaktperson åt klassen och peppa resten av gänget att gå på fest. 11 oktober ska vi visst fira tioårsjubileum. På Harrys. I Uddevalla.

Jag vet inte vad som var mest skrämmande. Det, eller att hon som ringde har bott i samma trappuppgång som jag bor i Piteå nu.

Bollen är rund

I och med att jag nu, sedan 20.00, har legat i sängen för att jag startar min arbetsdag 04.00 imorgon bitti så kan jag konstatera att jag inte kommer att ha sett en enda av Sveriges gruppspelsmatcher i EM. Bara det är en anledning för dem att vinna idag.

Allas vår Feffe Reinfeldt tippar förresten seger med ett mål ikväll. Statsministern borde väl ändå veta. Eller?

Sommarens låt

Min kära vän Musiknörden aka Bells vet allt om allt som är viktigt i livet. Det vill säga musik. Hon babblar mest hela tiden om nya låtar och sommarhitar och årets genombrott och gud vet vad det är. Ännu mer nu när hon är på P3 och får hålla på med nörderiet 9-5.

Jag lyssnar på musik jag blir glad av. Som Vincent Vicious Vi lämnar allt. Det här är sommarens låt. Trots att den är gammal. Trots att det inte finns en dyr video ens på youtube. Men du lär dansa. Även om du sitter ner.

I left my heart in Småland

Jag har haft semester. På riktigt. Har inte kollat mailen, Facebook eller andra grejer sedan 5 juni. Jag har knappt ens rört mobilen.

Istället har jag legat på stranden, badat, staplat ved och stått med armarna rakt ut från kroppen i motvind. Titanic-style. Tills jag nästan tappade andan.

Jag har gått på studentfirande, ätit grillat och läst skräckroman högt tills Findus svarat på frågan Sover du? med Nä...fast jag lyssnar inte längre.

Jag har ätit glass, bakat lyckade och mindre lyckade kakor. Tittat på film och spelat Plump och Memory och Kasta Gris. Jag har åkt en hysterisk biltur genom den småländska dimman med en äkta Lammhults-raggare till musik av Roxette och UB40. Jag har suttit på en stentrappa i centrala Växjö och druckit Asti Martini direkt ur flaskan.

Men mest av allt har jag legat med hennes huvud på mitt bröst. Min näsa i hennes hår. Hennes andetag mot min hud.

and nothing else matters

Mitt hjärta i din hand

Vi är nog det värsta paret någonsin. Säkerligen är det många som suckar när vi mest hela tiden har ögon för varandra. Säkerligen undrar många om vi inte tröttnar på varandra snart. Säkerligen är det många som slutar lyssna så fort vi nämner varandras namn. Säkerligen. Men det skiter jag blanka tusan i.

Hon åkte för tre dagar sedan. Jag kliver av tåget och rakt in i hennes famn om två. Ändå kan jag inte sluta tänka på henne en endaste sekund. Jag saknar henne till bristningsgränsen och när hon säger Jag saknar din hand på andra sidan luren flödar tårarna och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Smärtstillande, vin och mygg

Med rosévin och chips med vitlöksdip firade vi att livet har en fortsättning även efter Piteå. Vi diskuterade gränslös tappa-andan-kärlek och risken för klamydia medan myggen svärmade runt oss som jetplan. Hela jag är visst desstom förbluffande lik en landningsbana.

Tre av dagens timmar har jag för övrigt spenderat i fosterställning knaprandes smärtstillande och förbannat Gud och Moder Jord och evolutionen och allt som bara går. Jag grät sammanlagt minst en av timmarna och min tillfälliga barnlängtan är som bortblåst eftersom mensvärk visst bara ska vara en förberedelse för ännu värre smärtor vid förlossningen. Findus måste ha trott att något allvarligt hade hänt eftersom hon hade mängder med missade samtal på mobilen men jag trodde på allvar att jag skulle dö. Jag gjorde inte det. Tack vare fler smärtstillande än rekommenderat. Det måste vara en man som har skrivit bipacksedeln.