känns lite agatha cristie över musikhögskolan. en efter en försvinner alla bort. bort. bort. söderut för det mesta. det är jul runt knuten och då kan man inte stanna i pite. imorgon lämnar till och med jag norrland. de flesta längtar som galningar. bort härifrån. jag vet inte vad jag ska känna. visst ska det bli fint att träffa familj och vänner. men det är inte en sån där super-sug-i-magen-längtan.
när mobilen piper till och man går till jackfickan för att hämta den hinner man tänka. tänk om det är. nej det lär det inte vara. men om... och så är det. lätträknade tecken men värmande nog. tänk vad så lite kan göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar