jag känner mig otroligt gammal just nu. jag behöver fler som vet hur det är att gå till samma skitjobb i år och dar. jag behöver fler som sett mer än hemorten. jag behöver fler som minns peter siepen i massa i ztv. jag behöver fler som är närmare tioårsinbjudningarna än avslutningarna. jag behöver fler som har perspektiv på saker och ting.
jag behöver nån som jag kan lita på. jag behöver nån som lyssnar. jag behöver nån som pratar. jag behöver nån som ger mig space. jag behöver nån som inte kräver.
saken är att jag vet inte riktigt var jag ska hitta det. de som finns mig närmast hjärtat är alldeles för långt bort. och jag är otroligt bra på att inte ge dem bekräftelse. och det behövs. det vet jag.
jag menar inte att det som finns här inte är bra. det är det. men ibland behövs det mer än så. och just nu är det ett sånt tillfälle.
det finns en som ser mer än bara ytan. som idag ställde en genuint orolig undran och fick ett ärligt svar. efter ett tag. mitt skal är tjockt. jag vet. men som sagt var det bara en som såg hur jag verkligen mådde idag. en. jag uppskattar det och ska ta vara på det. hoppas jag kan ge lika mycket tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Om det nu hjälper något så finns jag nära dig även om jag är fysiskt långt borta. O du, visst ger du bekräftelse.
Det är bra med tjockt skal - men låt det inte bli för tjockt.
Älskar dig idag o varje dag! //mamma
Jag känner vad du skriver, jag känner igen det. ta hand om dig. /mik
varsegod
Men gumman då!
Kom hit så får jag krama om dig tills du går sönder.
ni är fina allihopa
to mutch not spoken...
Skicka en kommentar