Efter 12 timmars sömn vaknade jag med den välbekanta Söndagsångesten. Den kommer alltid på besök någon gång under veckans sista dag och just idag var den påtagligt jobbig. Lite snack med Mattan över Msn och en snabbfrukost fick inte den potatismostunga känslan i själen att försvinna.
Dagen fortsatte med ett femtimmarspass på redaktionen där Bells och jag klippte ihop vår reportageuppgift, knarkade vindruvor och choklad och sjöng Justin Timberlake för Mattan. Lite korsklippning och Söndagsångesten var bortglömd.
Nu har jag varit hurtigt duktig och ätit middag, fixat matlåda och läst nästan hela DN. Kent rullar i stereon och kladdkakan väntar i ugnen. Blir nog ett glas rött och livsfilosoferande med ovan nämnda flickor till bakverket.
Det är en månad kvar till Göteborg. Bror längtar. Jag längtar. Syrran längtar. Jag tror till och med att Göteborg längtar lite. Och i Borås väntar helt ovetande vänner från förr. De kommer längta när de får veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Och mamma längtar (även om vi inte kan ses varje dag så är du närmare)Puss min going!
Amatör. För att ha rätt att kalla det söndagsångest måste det regna, ligga tvätt/disk/pappershögar överallt som inte är tagna itu med och man har sett allt som går att se på teven och lite till.
Din söndag är ju hur glänsande och produktivt fin som helst.
:)
Skicka en kommentar