Tyngdlös

Ibland önskar jag att jag kunde stå högst upp på en klippa, luta mig framåt och bara falla. Och njuta av färden ner. Oftast klamrar jag mig istället fast där uppe på det stabila och trygga. Eller så hoppar jag. Fast med fötterna före och med en fallskärm på ryggen. Men nu vill jag verkligen falla. Bara släppa allt och bara falla. Vilken frihetskänsla det skulle vara.

På lördag går tåget. Det känns lite lättare nu faktiskt.