Drömma kan man alltid

I natt drömde jag om den där mannen som jag aldrig vill träffa igen. Han kunde inte fatta att det han gjort var fel och att jag mått skitdåligt över det. Som alltid i de där drömmarna stod han bara där och var nonchalant och jävlig. Någon gång skulle jag vilja drömma att jag utplånade honom från jordens yta. Det hade känts bra.

Det som är fint är att jag har så mycket annat bra att tänka på. Eller mycket och mycket. Det är ju bara en person men attans vad hon är bra. Ska nog kolla med Feffe eller Knugen om vi kan rensa bort lite onödig landyta i Sverige och liksom pussla ihop Norrbotten med Västra Götaland. Hade varit finfint det.