Materialistisk lycka

Igår spenderades lunchen i ett samtal med Findus där vi diskuterade det faktum att hon ville köpa en flakmoppe för 9000 riksdaler. Jag tyckte det var en dum idé. Den är dyr, på vintern är den mindre kul att köra och här är det vinter, ja, mest jämt och sedan har jag klarat mig utan transportmedel i två år. Då klarar vi två år till.

Findus var svårövertalad och ville sedan istället lägga pengarna på en Bubbla för 8000 dito. En Bubbla har bagaget fram och då kan man inte fälla säten och transportera saker tyckte jag och min envishet vann över hennes. Hon lyckades inte ens vända det gemensamma inköpet till ett lån.

På bussen hem ringer jag Bells och hon tycker jag är förnuftig och duktig och tänker så smart. Men då har jag kommit till den punkten att jag faktiskt önskar att jag var lite mer impulsiv och inte tänkte igenom varenda inköp så förbannat noga utan gick mer på känsla.

Så när Findus idag mötte mig med ett ansikte strålande av lycka blev jag glad för jag insåg att nu har hon handlat något vi verkligen inte behöver - som den där moppen.

Det var ingen moppe men väl ett sjukt snyggt, vitt och spejsigt Nintendo Wii. Ett tevespel som till och med jag - som berövades Nintendo åttabitars under uppväxten - kan uppskatta eftersom man faktiskt ska röra kontrollen hit och dit för att fixa spelen.

Därför är det synd att jag var helt slut och hungrig som en varg efter en alldeles för lång dag på jobbet för jag känner nu, i efterhand, när Findus vandrat bort till festandet i 79:an att jag inte var så entutiastisk som hon förtjänade.

Så för att kompensera för föregående inlägg och moppetjafs: Wii!