Sisy under uppdatering

Jag jobbar med mig själv. Min konflikträdsla. Jag säger nej, stopp och det här vill jag inte. För mig kräver det mod. Mycket mod. För i 25 år och ett antal månader har jag varit en ja-sägare ut i fingerspetsarna. Alltid sett till att alla andra mår bra och blir nöjda, struntat i vad jag själv tycker. Jag har många gånger gjort saker jag inte velat, eller velat annorlunda. Ta inte illa upp av det, du som känner mig och tror att du har fått mig att göra något jag inte vill, den som ska ta illa upp är jag som inte insett att nej är ett helt ok ord.

Men när jag nu väljer att säga nej är det inte så lätt. För jag känner mig stolt som lyckas, som hittar modet i olika lägen. Och så missar jag att allt som oftast är konflikten inte över. Det finns en ny och den glömmer jag bort i lyckan att jag klarade bemästra den första. Jag jobbar på det. Och en dag är jag där. Men inte än.

Det fina är att en vanlig tisdag i Piteå kan magiska saker hända också. En vacker röst kan förgylla en kväll på Kåren. Ett impulsbak kan leda till en kvällspromenad i knarrande snö till affären under en stjärnbeströdd himmel. Nu sitter vi här. Findus och jag. Med köket fullt av nybakta gifflar och själarna fulla av Rebecka Törnqvists sång.