5 dagar kvar till deadline

Jag är trött. Har långa dagar som fylls med plugg och åter plugg. Jag måste fokusera på flera saker samtidigt, redigera sönder öronen och prata sönder rösten för att i nästa stund spåna teveprogram för att sedan redigera bilder. Jag dricker cola och äter choklad och önskar att jag var rik och slapp laga matlådor. I så fall hade jag ätit pizza och Max dagarna i ända. Bara för att få slippa slava vid spisen när jag kommer hem. Men då hade jag ju blivit finnig och mina blodådror hade kletats igen som i den där läskiga reklamen när det plötsligt tar stopp i sugröret. Så jag får väl helt enkelt konstatera att Csn på något sätt gör mig en tjänst.

Väl hemma för kvällen är jag ännu tröttare och grinig och slappar i soffan framför L word och Svt Play. Jag lägger mig tidigt och vaknar tidigt och orkar inte tänka på att jag snart måste sälja alla mina möbler och rensa ur min garderob och packa ner mitt liv i lådor. Jag förnekar det faktum att jag fortfarande inte har någonstans att bo i Stockholm och att min tid här i Piteå snart är förbi. Jag har gömt undan tankarna på adressändring och uppehåll i tidningsprenumerationen.

Det som kan tänkas förvånande är att jag faktiskt inte är speciellt less. Jag älskar att jobba med mitt examensarbete och jag trivs med de långa dagarna på redaktionen. Jag hade faktiskt saknat dem lite. Trean har varit ett år med mycket ensamhet på många sätt.

Men det är klart, visst hade jag hellre druckit öl och grillat eller legat i solen på en karibisk strand.