Tankar över två öl

Att kvinnor måste stå ut med mens är en sak. Att det gör ont som fan för vissa ska visst förbereda en för att föda. Men räcker det inte med att ha satans ont några få gånger istället för tolv gånger om året? Och vem tusan har kommit på tanken att hormonerna ska spela en ett spratt en gång i månaden? Vissa blir satan själva. Andra målar världen i svart. Och jag börjar grina till Biggest Looser. Tack Eva för att du käkade det där förbannade äpplet.

Vad gör man när någon man tycker om har fel partner? Enligt en själv? Var går gränsen mellan att personen i fråga är någon du aldrig själv skulle falla för och att personen i fråga faktiskt gör den du älskar olycklig? När har du rätt att döma och ingripa?

Hur ser man skillnad på sina egna drömmar och andras? Det är viktigt att acceptera att alla inte tycker som en själv och därmed ser inte alla drömmar likadana ut. Därmed kan de du älskar ha helt andra bilder av framtiden och då måste du acceptera dem. Även om du aldrig skulle kunna leva så. Alla väljer inte samma väg som du själv.

Sådant diskuterar IR-vännen och jag över två öl. Sedan konstaterar vi att de är dags att ta vagnen hem. En öl till och vi hade blivit fulla.