Argargargargargargargarg

Idag är jag bara arg. Arg för att hon faktiskt inte hör av sig. Hon respekterar min önskan och låter mig vara i fred för att tänka och vara. Men jag blir arg för att hon lyckas. När hon inte lyckades fick jag ju prata med henne ibland. Fast då blev jag också arg. För att hon pratade med mig lite för länge. Eller lade handen på min axel. Sen är jag arg för att hennes lektion är inställd idag. Och jag som hade tänkt att gå till lägenheten och hämta grejer för min resa söderut. Om hon hade haft lektion hade jag vetat att hon inte var hemma. Nu vet jag inte och då kommer jag hoppas att hon är hemma när jag kommer över. Och det gör mig arg för jag kan ju bara ringa och höra var hon är och gå när hon inte är hemma för det är ju det som vore bäst. Men istället funderar jag på att gå dit nu för hon är lite av en segboll och då kanske hon är kvar hemma och då kanske jag kan få prata lite och att jag ens tänker så gör mig arg.

Tacka vet jag the Hills-maraton för då kan jag ta ut min ilska på den självupptagne jubelidioten Spencer.