Syster flyttade in i sin nyinköpta lägenhet idag. Ny soffa från Mio, om ett par veckor ska det målas och byggas vägg. Brorsan har ägt sin etta i vad som känns som en mindre livstid.
Själv sitter jag i min studentlya med ärvda möbler och drömmer mig till framtiden då jag, precis som mina småsyskon, kan få ha något som bara är mitt. När jag blir stor vill jag ha en lägenhet i en lagom stor stad där pulsen finns runt ena hörnet och den grönskande parken runt andra. Jag vill ha havet på lugnande avstånd och stora, djupa fönster där man kan krypa upp och läsa en bok i vårljuset som silar in genom rutan. Eller så vill jag ha ett rött litet hus i en lummig sänka med promenadavstånd till badviken och grusvägar där barnen kan lära sig cykla. Jag vill ha öppna ytor och mycket ljus. Jag vill ha möbler med en historia. Jag vill ha vackra tavlor och en gammal radio som står på i köket mest hela tiden.
Men inget av det finns i min nära framtid. Jag kommer att flytta runt i andra hand, delvis möblerat, och aldrig känna att något hem riktigt är mitt. Det känns sorgligt, men sant. För om jag inte vinner på lotto så kommer ingen av drömmarna slå in. Banken säger nej om jag inte har ett fast jobb och "fast" och "jobb" i samma mening finns inte i den bransch jag ger mig in i. Branschen som har mängder med fördelar och som ger mig massor med glädje och inspiration. Men också branschen som gör mig ledsen när jag tänker på att mitt namn för en lång tid framöver alltid kommer att vara skrivet på en papperslapp på någon annans dörr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
”Den som är satt i skuld är inte fri”
det låter så sorgligt men oxå väldigt fint det du skriver.
frågan är vad som är viktigast här i livet? jag tycker iaf att man gör rätt som följer vad hjärtat säger när det gäller jobb. för tyvärr är det ju så att jobba kommer vi göra en massa år till. det är väldigt bra om man gillar o trivs med det man gör.
givetvis handlar inte livet bara om arbete. men det krasst nog är det ändå en stor del. dina barn kommer kunna lära sig cykla oavsett, kanske hos sin mormor o morfar eller nåt.
äh nu babblar jag iväg här känner jag.
kram
Anonym: Satt i skuld är jag redan tack vare Csn och jag vet inte om det är bättre att betala överpris för att någon annan ska kunna betala av sin skuld. Dessutom känner jag en viss person (jag ska inte hävda att det är du för du vill uppenbarligen vara anonym) som efter en längre tid i en annan stad fick ett underbart lyckligt leende på läpparna när den gick in genom dörren till sin alldeles egna lägenhet och nära på sprang runt och kramade möblerna för att det var så skönt att vara hemma.
eremo: Tack!
Och jag vet att jag blir ju inte lycklig om jag väljer ett jobb jag inte trivs med men ibland är det bara sorgligt att veta att jag inte får slo rot på väldigt länge. Kanske ska jag köpa mig en trisslott... =)
En del känner sig inte hemma även om de har eget. Viktigare att vara hemma i sig själv, då kan man känna sig hemma var som helst. Nästan. Fast jag förstår vad du menar ändå. Kraam mika
Heeej! Jag har en ny blogg, check it out!
du kanske visst får lån! eller så gifter du dig rik (lina kanske har en sjuuukt rik långväga släkting som går bort efter en tids sjukdom tex), gör ett sjukt bra jobb och blir radiopratare med hela svenska folket, vinner priser som du pantsätter (*skratt*), vinner på bingolotto som du och dina vänner lite socialt väljer att spela en tråkig söndagkväll, åker till norge och rensar fisk en tid för att sedan gå in på banken och slänga upp köpesumman kontant på bordet.........kan nog fortsätta en stund till..........eller så gör jag det jag satte på datorn för att göra, PLUGGA
Tack Mika och anonym för era peppande kommentarer också!
Skicka en kommentar