Lyssna till ditt hjärta sjöng Friends 2001 och det är det jag försöker. Men det är lite som en konversation tagen från Yrrol. För hjärtat bråkar med sig självt.
Det säger: Hon är fantastisk. Hon fyller hela mig med ett skimrande ljus. Hon får mig att le. Hon får mig att slå extra fort utan ansträngning.
Men sedan säger det: Hon gjorde mig illa. Minns du inte det? Jag la mig tryggt i hennes händer och hon tappade mig i gruset och händer det igen vet jag inte hur jag ska orka repa mig.
Det svarar: Men är det inte värt den risken? Du vet ju hur gärna jag vill ha henne nära. Hon gör mig hel. Hon ger gråa tisdagar mening. Jag älskar henne till månen och tillbaka.
Och hjärtat säger: Jag vet inte. Jag vet inte alls. Hur vet man det?
Och då säger hjärnan: Man ger det lite tid.
Men vem orkar vänta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar