Här sitter jag sjuk i soffan när jag skulle ha jobbat. En veckas vikariat som antagligen bara snyts ut i det drastiskt sinande toapappret. För ett år sedan hade jag trott att jag skulle ha släpat mig till jobbet med 40 graders feber och magsjuka och arton brutna ben i kroppen. Sedan mötte verkligheten mig.
Jag hoppas att jag bara har en svacka och att jag bara inte riktigt hittat rätt jobb i drömbranschen. För annars ligger jag risigt till. Kan vara så att jag hittills investerat tre och ett halvt år av mitt liv på en utbildning som leder till ett jobb som visade sig vara, ja, not what I expected.
Jag sitter där i det mäktiga Radiohuset och undrar varför jag monotont vandrar ut och in ur en studio en hel sommar och babblar nyheter om Zimbabwe och FRA och visst lyssnar folk men vem fan bryr sig egentligen. Och sedan blir jag reporter och tänker att nu ska jag ändå få träffa folk och berätta deras historier men istället intervjuar jag trista gubbar i slips som medietränats ut i fingerspetsarna. Som sagt, vem fan bryr sig?
Jag är glad att jag ska plugga ett år till och få grotta ner mig i teori och uppsats och kanske, om livet går som jag vill, en dokumentär. Sedan får vi se hur det går. Jag kanske tar en paus från verkligheten och vuxenlivet och drar till Nya Zeeland och klipper får.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Mediatränade gubbar i slips äger, sorgligt nog, världen. De äger radiohus, universitet, skuldsatta studenter och bostadsägare, de äger lönearbetare. Mediatränade gubbar i slips är fulla av skeva självbilder och vill gärna dela dem med oss de okunniga massorna. Därför görs många reportage om just mediatränade gubbar i slips, inte för att folk i gemen är särdeles intresserade, utan för att mediatränade gubbar i slips tycker att de borde vara det. Det kan kännas svårt att få göra någonting meningsfullt när man själv och ens arbetsplats ägs av mediatränade gubbar i slips, men flera exempel finns. Om du tänker efter kommer du säkert på några som passar dig. (Om inte, vad ledde dig till att plugga radioproduktion?). Må så vara att man inte kan ändra ett system om man spelar efter samma gamla regler, men om man lär sig reglerna (de paragrafer som inte finns i skriftlig form förstås) kan man i alla fall se till att få spela på den position man föredrar. Du är smartare än de mediatränade gubbarna i slips. Du är bra på det du gör. Och du vet det. I slutändan kommer du vinna för du har något som kostymerna saknar: fantasi!
(Och om du skulle fara till Nya Zealand någon gång Jan - Maj, hojta till så kan vi klippa får och peka finger åt vuxenlivet och lönnfeta, slipsprydda gubbar tillsammans. Om inte så kan jag peka finger för två.)
Ta hand om dig och krya på dig!
Skicka en kommentar