Jag gick för att hämta en värmande kopp te och fick mig en smärre kalldusch. Kanalchefen undrade vad jag ska göra som c-arbete och jag började berätta om mina dokumentärtankar. Bredvid står Dokumentärtanten som, när hon öppnar munnen, ställer luckan till en fors av bitterhet på vid gavel.
Det jag fick med mig från diskussionen var att radiojournalister inte är några berättare, folk vet inte vad en dokumentär är och för att göra en bra dokumentär krävs resurser som inte finns.
Jag spränger alla budgetar varje gång men så har vi gjort i 20 år och det fungerar jättebra. Mina chefer vet vad de får och då klagar de inte.
Jag vill inte sätta historierna och berättelserna åt sidan men kanske finns det en hint i det uttalandet till varför Svea Rikes Radio går på knäna ekonomiskt? Kanske är det kvinnor och män som Dokumentärtanten som gör att vi unga, engagerade och drivna journalister som brinner för att faktiskt berätta historier aldrig kommer att få möjligheten eftersom vi aldrig får tid. Istället harvar vi runt på vikariat och när vi väl fått in en stadig fot smälls dörren igen. LAS, Lagen om anställningsskydd? Snarare Lagen om anställningsstopp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Ett välriktat inlägg. Du har en bra poäng cissy.
Är det inte så enkelt att Sveriges Radios ledning äntligen har lärt sig av sina misstag och infört ett nytt system vad gäller anställningsformer just på grund av det du just beskriver. Att de inte vill hamna i samma situation i framtiden utan bibehåller en flexibilitet och en naturlig förnyelse i organisationen och därmed utbudet till lyssnaren genom att alltid ha en omsättning på personalen.
Det kan jag tycka är väl spenderade lincenspengar.
anonym: Jo visst finns det en tanke med det men i hur många andra branscher accepterar man att inte veta från en vecka till nästa om man har jobb? I hur många branscher accepterar man att efter 10 år inte ha en fast anställning och därmed inte ha rätt till att ta lån på banken tex och därmed inte kunna köpa hus/lägenhet? I hur många andra branscher accepterar man att man - trots att man har sjukt mkt erfarenhet - sitter lika löst som den som nyss kommit in eftersom det inte handlar om kunskap utan om hur många vikariatdagar man har samlat på sig?
Det är inte speciellt kostnadseffektivt att lära upp nytt folk ständigt, vilket SR behöver göra. Dubbel personal under stora delar av året, just för att folk ständigt hoppar från ställe till ställe och behöver inskolas.
Och som samhället ser ut idag så behöver mkt få arbetsgivare oroa sig för att folk stannar i 25 år på samma jobb, den kulturen är förbi. Jag skulle aldrig vilja hänga på samma redaktion i mer än ja, säg 5 år, men jag vill gärna ha en trygghet, inte nu men kanske i framtiden. Och då behöver anställningsavtalen ses över.
Och hur kul är det som lyssnare att ständigt ha en rookie som snackar blaj i radion?
Skicka en kommentar