Nu går skam på torra land

Vi hade peppat hela dagen. Laddat i en vecka. Satt spända i tv-soffan. Efter 5 minuter var det över. FEM minuter. Vi hade räknat med minst 30 minuter Filippa Bark men istället får vi fem ynka minuter med en massa annat löst folk. Filippa såg vi knappt röken av.

SVT är lömska i sin marknadsföring.
Och jag kanske borde lära mig att läsa tablån bättre.
Men jag är besviken ändå. Hon är ju bäst av alla. Attans.

Hon bloggar iaf igen. Det är ju nice.
Eller inte Filippa Bark men väl kvinnan bakom henne, Sissela Benn.

Humordagen

Idag har jag hängt i 3 timmar på Redaktionen och gjort grejer som vid effektivt arbete skulle landa på runt 30 minuter. Sen har jag lekt med Kinderäggsleksaker, snackat i mobil, försökt peppa alla att dansa (gick halvers asså), slappat på gräddhyllan och fått hissen att stanna.

Skrattat har jag gjort en massa också. Som när Grabbarna Grus testade våra Smaskenskläder eller i största allmänhet när Penntrollet liksom bara är. Skönt att kunna bara vara utan tusen måsten. Försvinner flamseriet efter ett år på Musikhögskolan? Tragiskt isf.

Jag borde förresten hitta nåt mer vettigt att skriva om som intresserar folk eller nåt. Det här går bara inte. Förutom utför.

Ikväll går det inte utför för SVT iaf. Grymmaste tjejen i stan dyker upp.

Sagan om Sisy

Det var en gång en Sisy som lyckades bosätta sig på Redaktionen och glömma världen utanför. En dag insåg hon helt plötsligt efter den dagliga dosen av 10 timmars arbete att hon faktiskt var färdig. Alla uppgifter var gjorda, redigerade, klippta och brända. På CD alltså.

Hon insåg att hon bara hade två dagar med redovisningar kvar innan Piteå 2007 var över. Då tog hon och lärde de frågvisa ettorna lite om tonhuvuden och felskydd innan hon lurade med sig två av dem på stan. Där hade hon inte varit på mycket länge. Det kändes som om luften var lättare att andas, fåglarna kvittrade högre och Kappadoften var mindre påtaglig.

Hon dukade upp med en festmåltid på stadens ena thairestaurang där hon njöt i över en timme. Sedan besökte hon Kooperativet där all världens spännande saker kantade gångarna. Hon skjutsades sedan nästan hela vägen hem på en tvåhjulig springare.

Väl hemma på Ankars besteg hon brandtrappan i 81:an. Där vankades det tv och fint sällskap.

Hon kom hem till sin lilla våning en halvtimme innan midnatt och levde sedan lycklig i alla sina dagar.
Eller i alla fall en natt.

Spot on

Det är en glad dag för göteborgare

IFK Göteborg, Änglarna i mitt hjärta tog SM-guld idag.
Ljungskile SK är i Allsvenskan nästa år.
Det kan inte bli bättre.

No me hagas esperarte más

SMS 28-okt-07 17:17
Jag älskar dig väldigt mycket. Även fast jag inte e i Piteå.
Det ska du veta.

Jag får ännu en gång lycka via sms. Fröken Lila är världens finaste.

Annars är känslorna inombords många. Desorienterad, sprallig, besviken, glad, arg, fundersam. Jag ska på klassfest och få lite separationsångest. Fast jag längtar bort härifrån sjukt mycket. Hela jag är en konstig näst intill omöjlig kombination men så är de väl när man byter tryggheten mot äventyret, nya fina vänner mot gamla fina vänner och Redaktionen mot en redaktion.

Egoboost

Femtiotalsfest på kåren. Jag var Marilyn Monroe goes black. Röda klackar, röda läppar, blonda lockar. Jag dansade mig lycklig med Wille till grymmaste musiken, spanade in alla snygga människor och bara log. Holm kände inte igen mig och jag fick hela tiden höra att jag var het. Dessutom ägde Bells och jag i Sing Star på förfesten. Lätt bästa kvällen i år.

Bra start på morgonen

SMS 26-okt-07 07:33

Fan... Känner att jag saknar dej. Måste börja höras lite. Stor kram!

Veckans citat

Hjulet snurrar men hamstern är död.

Slår alla bestick i lådan och äpplen i korgen och allt vad det nu finns.

Kors i taket

Idag har jag inhandlat ett par röda pumps.

På shoppinglistan till imorgon står det bland annat rött läppstift, strumpbyxor och hårspray.

Sedan undrar jag om någon har en locktång till övers här i Piteå?

Kanske är det rosenroten...

Så jävla jämställt

Mattan, Bells och jag har gjort radioreklam för RFSL. Den uppmanar alla som lyssnar att gå in på www.äktenskap.nu och skriva på deras lista för könsneutralt äktenskap. Den blev kanon och om allt går som det ska kanske den sänds på riktigt i radio i Svea Rike.

Jag glömde bara det viktigaste av allt. Kanske för att det ter sig så självklart för mig. Jag glömde be alla mina vänner, alla de jag älskar att skriva under.

Gör det här och nu.

Strumppepp

Jag ringer Bells och säger att jag är deppig och sur och har tråkigt. Jag säger att jag behöver någon som roar mig. Hon ber mig komma över så snart jag slängt in tvätten i maskinerna.

När jag kommer in i 81:an fnittrar hon och Skorpan och ber mig sätta mig på en stol vid köksbordet och blunda. Sedan möbleras det om och tjejerna kryper in under bordet. När jag öppnar ögonen sticker två händer upp över bordskanten. De är klädda i varsin röd strumpa med ett ansikte målat på. Dockteater står på agendan och jag får välja miljö och ämne. Det blir en berättelse om glass i Sahara.

Bättre tisdagspepp får man leta efter.
Jag lyckades fånga dem i slutskedet av föreställningen. Enjoy.

Och så gnälls det igen då

Det finns trött, det finns koma och det finns Status Sisy.

Jag har ont i hela kroppen, är stel och spänd. Jag gör allting halvhjärtat vilket resulterar i att till och med sånglektionen går illa och jag blir ledsen för den ska ju vara kul. Men inget är kul om man inte lägger ner tid och energi och är där fullt ut i stunden.

Grejen är att jag egentligen är ganska lugn för det är ändå inte så mycket kvar att göra som det skulle kunna vara. Eller så lurar jag bara mig själv.

Jag behöver en massage, strålande sol och mängder med endorfiner.
Kan man få det av att tvätta?

Men mest av allt vill jag hångla med nån

Slutreportagen är genomlyssnade. Det är kul att höra hur folk har utvecklats under det dryga året vi gått här. Idag lossnade det dessutom för fler så att responsen inte bara kom från ett fåtal människor. Fast folk är bra lata eller oengagerade eller vad vet jag. Hur svårt är det att öppna munnen undrar jag?!

Nu väntar en kväll med opponering. Håller tummarna för att Faluns reklamspotar går att lyssna på på min dator. Annars vet jag inte vad jag gör riktigt. Sedan är det sångläxan som ska få sig en välbehövd omgång. Men först lite fryspizza från Konsum.

Det är två veckor kvar. En opponering. Tre redaktionsdagar. Ett nyhetsinslag. Ett personporträtt. En kommunikationsmodell. Ett litteraturseminarium. Mentalt är jag redan i Göteborg. Kan bli kul.

Lycka

Slutreportaget är färdigt. Jag är nöjd. Kommer att sakna klippandet, har ju lyssnat på fina vänner i flera dagar. Mina piteåvänner är härliga och roliga. Jag tycker så himla mycket om dem.

Miniuppsatsen är skriven. Uppladdad och klar på Fronter. Nu är det bara opponeringen kvar.

Ljungskile SK från byn med knappt 3500 invånare är återigen i Allsvenskan. Jag skrek så att det ekade på redaktionen när slutsignalen ljöd i Radiosporten. För elva år sedan firade vi på Havsbadet. Idag heter det Lyckorna Brygga och jag får fira själv i Norrland.

Nu ska jag dansa mig genom resten av söndagen.

Tillfälligt avbrott

-



*redigerar slutreportage*



we're better than college fusion



-

När jag bara inte känner för att sova

Det är nu jag ska vara trött och krypa ner i sängen och sova som en prinsessa. Imorgon är det nämligen avmarsch till skolan 07.30 piip. Hem kommer jag nog inte förrän 23.00. Typ.

Ändå sitter jag nu här och läser bloggar och funderar över livet så som bara ett samtal med Stifflert kan få en att göra. Dessutom är jag otroligt glad. Det har också det med samtalet att göra. Alltid härligt att prata på riktigt och inte bara snabba igenom det vanliga tugget.

Theodor Kallifatides får avsluta dagen.
Läs hans böcker förresten. Det är inte ett tips, det är en uppmaning.

Vi blir inte fåglar bara för att vi skaffar oss vingar,
men utan dem blir vi maskar.

Intresseklubben antecknar

Efter en mysko dag orkar jag inte mer än att sno en lista från Bells.

1: Öppna en bok du har i närheten, slå upp sidan tolv och citera den fjärde meningen:
"130 är skadade."
2: Sträck ut din vänstra arm så långt du kan. Vad är det första du når?:
Väggen mot trummisgrannen.
3: Vad har du på dig just nu?:
Baggy G Star-jeans, brunt linne med vita prickar och en brun tröja.
4: Vad finns på väggarna i rummet du sitter i?:
Peppord från klasskompisar på Jakan, min nollebricka med blå fingerfärgsfläckar, två the Rootsaffischer, två inramade foton på syskon och far, en inramad teckning, ett inramat foto på en målning, en vaxduk från Indiska.
5: Hur ser det ut utanför fönstret?:
Becksvart.
6: Vem sov du senast tillsammans med?:
FredGuy eftersom Bells glömt att tala om för honom att vi skulle ha med oss lakan till Umeå.
7: Om du ska ge bort blommor, vad väljer du?:
Tulpaner.
8: Har du någon gång haft på dig pyjamas ute bland folk?:
Japps. På kÅren. Sen cyklade jag och syrran runt i pyjamas en sommarkväll på Dramsvik.
9: Vilka är dina tre favoritsaker i sovrummet?:
Sängen, min fina vita dator, fotot på pappa, syskonen och mig.
10: Vilken färg har du på duschdraperiet?:
Vitt med grå medaljonger.
11: Vad finns bakom dig?:
En soffa full med kläder, ett riktigt fult soffbord med en skitsnygg duk, en lampa.
12: Har du någon gång använt Tradera?:
Varför skulle jag?
13: Favoritfika på café?:
Långfika på Kafé Zenith i Göteborg. Och te och back gammon. Var som helst. Men inte med vem som helst.

Nu ska jag ringa Stifflert. Sen ska jag sova och ladda inför Java - the Extended Version imorgon 08.10-10.00. Lyssna!

Uppiggande droger

De senaste veckorna har jag varit komatrött varje kväll vid åtta-nio. Och mitt på dagen för den delen också. Men jag har iaf lagt mig väldigt tidigt och inte blivit något piggare för det. Idag tänkte jag att Nu får det vara nog och så inhandlade jag en burk rosenrot. Imorgon är det dags för första tabletten så under kvällen har jag självklart varit lika slut som vanligt. Efter sångläxan när jag satt utpumpad framför datorn fick jag plötsligt ett ryck och hängde med Bilmannen och co till kooperativet och handlade mat.

Jennijal inhandlade en schwarzwaldtårta och bjöd på fika. Två koppar mintte senare sitter jag nu vid midnatt och är mycket piggare. Härligt sällskap, socker, Bolles blockflöjtskonsert och diskussioner om Illustrerad Vetenskap får mig tydligen att vakna till liv. Fint det.

Att bo själv

När jag bodde med hela familjen kunde jag bli galen på att jag aldrig fick vara i fred. När jag bodde i korridor var det trångt i tv-rummet. När jag delade små lägenheter kröp väggarna inåt, långt långt inåt vissa dagar.

När jag nu bor själv saknar jag ljuden från en annan människa. Smattrandet från tangentbordet, den flyktiga frågan, bläddrandet i tidningen. Jag saknar känslan av vetskapen att det sitter någon jag bryr mig om i andra rummet. Jag saknar den tysta gemenskapen.

Jag pratade med en vän om vad vi egentligen gör på kvällarna. Hon hade en bild av att jag jämt hänger med en massa kompisar och är lika übersocial som på dagtid. Hon blev chockad när hon fick veta att jag de flesta kvällar umgås med min dator, min stereo och ibland en bok.

Ljudnörden filosoferar

Jag valde kursen Radioreklamproduktion för att jag måste bli bättre på ljud och funktioner i ett redigeringsprogram. Idag har jag spenderat 7 timmar på skolan pillandes med tre reklamspotar på runt 30 sekunder var. Jag har kommit fram till att jag nog förstår lite mer om hur jag ska använda kompressorerna och ställa in EQ. Samtidigt hatar jag nämnda funktioner.

Jag ska låta kunskapen och erfarenheten gro och spana in funktionerna vid ett senare tillfälle. Då hoppas jag att vi är vänner på riktigt. Kanske är vi inte riktigt lika bra vänner som Bolle är med dem men på god väg iaf.

Bolle: Jag vet att mina reklamspotar är skit men de låter iaf bra.

Nu snöar det också. Ett tunt tunt puder täcker parkeringen utanför mitt fönster. Och Bells som sa idag att hon hoppas att det inte snöar på länge än. Jag längtar plötsligt efter en halvmeter vitt och strålande sol.

Förresten måste jag bara tala om att jag köpte en luvtröja med dragkedja idag. Svart. (Revolution!) I storlek 40.

Ni som känner mig vet att jag är snarare en 34-36. Tro inte då att jag köpte en tröja för att tälta. Nej då. Jag gick från 36 via 38 till 40 innan min kropp inte kändes som om den var inträngd i ett korvskinn.

H&M borde kolla över sina storlekar.

Umeå

Kvällen i Umeå innehöll en för liten bil, en borttrollad rumsbokning, ett boende utan lås och en snabbmiddag på mackbaren. Jag lekte hysterisk journalist och spelade in en massa skit eftersom jag gör ett reportage om BD Pop och Cartwall. Mattan började snacka skit när hon blev less och Bolle gjorde pruttljud med munnen. Kan bli bra radio.

Det positiva var att så länge ljudet är ok har jag faktiskt massor med bra material för slutreportaget. Dessutom var Cartwall helt sjukt bra. Mattan sjöng som en gudinna. Bolle spelade som en gud och han stod för kvällens toppvinst när även han sjöng grymmebra.

Det fanns en massa snygga människor på stället och Skorpan och Bells försökte få mig att stöta på en söt liten flata. Men hon hade långkalsonger runt halsen och såg ut att hata världen. Dessutom ville jag faktiskt inte. Skorpan kunde inte riktigt förstå de orden. Jag vill inte. De ingår nog inte i hennes vokabulär när det gäller raggning... Varför inte?!

Umeå verkar fint och jag vill dit igen. Ska vinna på lotto, få en bil med fria mil och ragga ihop ett gäng fina vänner. Sedan ska jag fixa gratisboende på Uman. Där har de nämligen något som kallas service.

Idag skulle jag ha hängt med Bells till Sebbes kalas men jag är fett opepp som Bells skulle ha sagt. Jag börjar bli gammal. Drack bara 2 öl igår när alla andra drack en hel hög så jag fick köra hem idag. Och nu sitter jag här. Kvart i nio en lördag och vill krypa ner under täcket och titta på Six Feet Under innan jag somnar vid kanske tolv. Jo, men jag fyller ju 25 i år. Får skylla på det.

Vuxenmiddag blev det också med rotfruktsmeadley och beasås. Levande ljus och öl i glas. Fint sällskap av Jennijal och Bells. Fast vi körde utan bordsskick så valfria stolspositioner var tillåtna. Precis som armbågar på bordet och havssaltätning direkt ur skålen. Dessutom gick det utmärkt att äta bara beasås när rotfrukterna var slut.

Dagens bottennapp var LSK-FFF 1-1. Dumt för killarna att göra det lätt för sig. Ska det avgöras i sista sekund som för 11 år sedan?

Hjärnhalvor

I morse snurrade hon helt klart bara motsols. Nu när jag pratade med Stifflert i telefon snurrade hon först medurs, sen motsols och så bytte hon håll hipp som happ. Är jag då logisk på morgonen och lite mer kreativ på kvällen?

Om ni tror att det är fusk och bedrägeri kan jag säga att när jag sände Java i morse var vi tre som tittade på henne samtidigt. Killen i gänget såg tydligt att hon snurrade medurs, tjejen sa att hon bytte håll då och då. Jag tyckte som sagt att hon snurrade motsols.

Stifflert: Hon byter håll hela tiden, vad snurrig hon är.
Jag: Då är det ju din hjärna som är snurrig.

Apropå sånglektionerna...

...så har jag en ny kärlek. Norah Jones gör svåra låtar för Sisy att sjunga men otroligt vackra att lyssna på. Jag såg henne live på Hovet för många år sedan men det är först nu vi verkligen funnit varandra. Kärlek vid sjunde ögonkastet skulle man kunna säga.

Hon fyller mitt hem med sin röst. Den liksom flyter ut längs golvet och upp för väggarna och bäddar in lägenheten i en mysig, varm och mjuk stämning. Synd bara att hon just idag är så sövande. Men det är väl bara att retirera och krypa ner mellan lakanen och sluta ögonen. Kanske får hon sjunga mig till sömns. Eller så tar jag ett avsnitt godnattsaga på datorn. Nate och Brenda och alla andra i Six Feet Under får mig av nån konstig anledning att le.

Inga lyckopiller här inte

Det finns vissa saker som sätter guldkant på tillvaron. Som är grädden på moset och körsbäret på kakan. Som gör smällkalla oktoberdagar extra fina.

Det är till exempel en sånglektion mitt i en dag av reklamredigering.
Eller en alldeles lagom mogen avocado med citron och salt till mellanmål.

Speciellt sången kan vända en hel dag. Idag var jag ganska trött och ofokuserad. Flamsade mest och betedde mig som en grinig femåring med uppmärksamhetstörst när jag inte fattade hur jag skulle få effekterna att funka i redigeringsprogrammet. Sedan kom Sångfröken med det bestämda leendet. Uppvärmning, uppsjungning, röstövningar för att hoppa mellan bröst- och huvudklang och sedan sångläxan. Den svåra, som jag kämpat med. Jag lyckades mycket bättre än jag trodde och fick konstruktiv kritik. Ska öva ännu mer på känsla och styrka. Känslan glömmer jag lätt bort bland alla tekniktankar.

Kanske märks det inte på mig alla gånger men jag är som en ny människa när jag stiger ut ur sångrummet. Som om jag fått en Extreme Makover eller gått genom röken på Sikta mot Stjärnorna. Hösttrista Sisy blir upprymd, glad och energifull. Jag liksom ler med hela kroppen. Det är den bästa känslan någonsin.

Lite mer avocado så blir lyckan total.

...

Brenda: I think it's all about timing. I think timing is everything.
Nate: I think you might be right.

Det där med homosexualitet

Jag läser No tears for queers på tre dagar och skräms av den bild som målas upp av Sverige för inte mer än fem år sedan. Sedan läser jag DN en morgon och möts av två vitklädda brudar bland alla heteropar på bröllopsfotona. Deras lyckligaste dag är lika mycket värd som alla andras. Fast de får inte kalla det äktenskap.

Jag går inte runt och är rädd för att jag hellre lever ett lyckligt liv med Kajsa än med Kalle. Jag tvekar inte att svara ja på frågan om jag är homosexuell (eller bisexuell eller vad jag nu kallar mig, människans behov att sätta folk i fack kan vi ta en annan gång). Jag funderar inte längre på om jag ska "komma ut" för någon, det bara händer i vardagliga diskussioner. Jag tvekar inte att hålla nån jag tycker om i handen eller kyssa henne offentligt.

Men när jag läser No tears for queers undrar jag om jag kanske borde vara mer försiktig? Borde jag inte tänka gott om alla? Borde jag tänka efter före?

Jag vill verkligen inte det. Jag är stolt för den jag är. Jag är lika mycket människa som vem som helst och jag har lika mycket rätt att dela livet med den jag älskar. Och ingen borde bry sig ett jota om jag stryker handen genom hennes hår när vi står och väntar på bussen.

--------------------

På tal om homos så föreläser Mark Levengood på Musikhögskolan på torsdag. Varför har jag lektion då för? Dumt att skolka från en lektion där jag får hålla på med min slutuppgift kanske...

Gomorron, gomorron, gomorron det här e Sisy i ottan!

Idag väckte jag Bell klockan 07.20 för att fråga om vi började 11.00 idag. Mest för att inte göra en Falun och tro att vi börjar senare när alla andra vet att det är 09.00 vi börjar...

Jag hoppas hon kunde somna om och inte hatar mig.

Dagens matteövning:
Sovmorgon + sol + BodyBalance = fin dag.

Känn ingen sorg

Idag har vi gått igenom grundmodeller i kommunikationsteorin, analyserat vinjetterna till Dallas och Björnes Magasin och lärt oss att tila betyder rum på finska men även gård och tillstånd. Allt på en och samma lektion.

Jag somnade nästan vilket var tråkigt för det var riktigt intressant. Men ett syrefattigt rum och en utmattad kropp går inte ihop. Tyvärr.

Idag är jag less. Less på att vara Fröken Fixare med überenergi som alla förlitar sig på. Någonstans tar kraften slut och jag skulle vilja säga att det hände vid en sisådär 13.41 idag. Söta mamma sa att om jag tänker Jag är pigg och glad, jag är pigg och glad så blir jag pigg och glad. Då tyckte jag det vore finare att tänka Jag ligger i en hängmatta i solen och dricker öl, jag ligger i en hängmatta i solen och dricker öl.

Funkade sisådär.

Om 27 dagar lyfter flyget till Göteborg. Jag längtar efter gråa dagar, regn, knökfulla spårvagnar och ett hysteriskt Nordstan.

Tonåring igen?

Igår fick jag ett extremt blodsockerfall trots att jag hade ätit duktigt hela dagen. Jag skakade så mycket att jag var tvungen att lägga mobilen på bordet och prata med mamma via högtalartelefonen, försökte jag hålla i mobilen tappade jag den bara. Långt efter räddande kex, Proviva jordgubbsdryck och middag såg jag fortfarande glittrande stjärnor i synfältets kanter.

Idag rasade blodsockret flera gånger igen men ledde bara till ilsket humör. Detta trots ännu bättre mathållning. Nu har jag precis ätit och inser att jag kommer att vara hungrig innan jag lägger mig. Fast egentligen vill jag lägga mig nu för jag är helt slut. Men 19.00 kanske är att ta i?

Min mage är som ett stort svart hål och jag verkar omättlig. Det är sjukt jobbigt. Jag kan ju inte knarka druvsocker hela dagarna bara för att inte falla ihop i en hög. Kanske borde börja gå omkring med dropp?

JA JA JA

Nu vill jag inte ha fler NEJ. Jag vill inte höra ett enda negativt svar. Någonsin. Mer. Ever. Så nästa gång jag ställer en fråga förväntar jag mig ett positivt svar. Och då ska jag få det också. Resten sluter jag öronen och ögonen och hela min existens för.

Bara så ni vet.

Hur många bultar finns det i Ölandsbron?

Är det något du alltid undrat över men aldrig fått svar på? Eller aldrig vågat fråga? Nu har du chansen. Allsmäktige Sisy ger dig svaren på livets alla frågor. Här.

Norrlandshöst

En tisdagskväll i Piteå, när den kolsvarta himlen är täckt med gnistrande stjärnor, ligger dimman som ett fjäderlätt täcke över viken. Gatlyktornas sken leker i de höstfärgade träden och luften är frisk men ändå inte för kall. Fötter går i rask takt och tankar ventlieras.

Det är avslappning det. Och energipåfyllning. På samma gång.

Disciplin någon?

Idag skulle jag plugga när jag kom hem. Istället blev det sångläxan som fick sig en omgång. Sedan väntade storkok (nu har jag massor med matlådor) och Das Musik på radion.

Sen skulle jag plugga. Men då hade jag Messenger igång och Stifflert berättade om sin dag och sen har vi övat på rak kommunikation. Grisen slutade prata i telefon och jag har fått ta del av hennes liv vilket inte händer ofta. Sist men inte minst skrev Parisfastern och nu pratar vi städer kring Mälaren.

Jag måste nog krypa ner i sängen med ett avsnitt Six Feet Under som godnattsaga snart. Ska ju vara tekniker på Java i arla morgonstund. Plugga får jag visst göra imorgon istället.

För att citera allas vår Christer: Imorgon är en annan dag.

Året har nog inte 12 månader

Annonser för julshower och julbord fyller DN idag. Snälla. Inte ännu.

(Att längta efter vita backar får man göra. Men julen får allt vänta.)