Materialistisk lycka

Igår spenderades lunchen i ett samtal med Findus där vi diskuterade det faktum att hon ville köpa en flakmoppe för 9000 riksdaler. Jag tyckte det var en dum idé. Den är dyr, på vintern är den mindre kul att köra och här är det vinter, ja, mest jämt och sedan har jag klarat mig utan transportmedel i två år. Då klarar vi två år till.

Findus var svårövertalad och ville sedan istället lägga pengarna på en Bubbla för 8000 dito. En Bubbla har bagaget fram och då kan man inte fälla säten och transportera saker tyckte jag och min envishet vann över hennes. Hon lyckades inte ens vända det gemensamma inköpet till ett lån.

På bussen hem ringer jag Bells och hon tycker jag är förnuftig och duktig och tänker så smart. Men då har jag kommit till den punkten att jag faktiskt önskar att jag var lite mer impulsiv och inte tänkte igenom varenda inköp så förbannat noga utan gick mer på känsla.

Så när Findus idag mötte mig med ett ansikte strålande av lycka blev jag glad för jag insåg att nu har hon handlat något vi verkligen inte behöver - som den där moppen.

Det var ingen moppe men väl ett sjukt snyggt, vitt och spejsigt Nintendo Wii. Ett tevespel som till och med jag - som berövades Nintendo åttabitars under uppväxten - kan uppskatta eftersom man faktiskt ska röra kontrollen hit och dit för att fixa spelen.

Därför är det synd att jag var helt slut och hungrig som en varg efter en alldeles för lång dag på jobbet för jag känner nu, i efterhand, när Findus vandrat bort till festandet i 79:an att jag inte var så entutiastisk som hon förtjänade.

Så för att kompensera för föregående inlägg och moppetjafs: Wii!

Huvudet på spiken

Jag har nyss spenderat 1300kr på ett busskort. Trist som tusan men det gjorde att jag genast valde att trösta mig själv med lite klädshopping. Logiskt som bara den.

Jag köpte vantar fastän det fortfarande är augusti men jag vet av erfarenhet att de vantarna jag gillar försvinner lagom till när det verkligen blir kallt så jag passade på. Ett gråblått långt linne och en lång svart kofta gjorde mig genast på bättre humör och busskortsutgiften var som bortblåst.

Findus dissade inköpen på löpande band Passa på att köpa helsvarta vantar i augusti - som om det inte skulle finnas sedan och Blått? Du passar ju inte i blått. Eller jag säger att du gör det och det verkar ju ha sjunkit in nu plus att hon sedan rynkade på näsan åt koftan och sa Jag tyckte inte den var fin men du är säkert fin i den älskling.

Då skrattade Ullis i soffan mittemot Ni är som ett gammalt gift par.

Kärleksbekymmer

Det är otroligt frustrerande när ens stora kärlek ska gå runt och vara bossig och mysitisk med svarta solglasögon och en illröd cape i typ tio dagar när allt man vill köra är att kyssa henne så hon fylls av sommarglada fjärilar och får ben av spaghetti.

I-landsproblem deluxe

Det var sommar när jag kom hem till Piteå men nu ösregnar det. Kurserna jag ska läsa går på samma modul vilket betyder att lektionerna är samtidigt. Därför ska jag jobba på att klona mig själv.

Dessutom kan jag inte få det trådlösa lilla internätet att funka och det gör mig galen, speciellt när internetsupporten svarar Vi får ingen utbildning på Mac så jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jävla PC-helvetes-idioter.

Ursäkta min franska men det kunde man tusan listat ut när informationen på pappret Ny Internetleverantör lovar att på baksidan finns all nödvändig dokumentation hur ni ska gå till väga gällande inställningar i er dator för nätverket.

Jag vänder på pappret och följande rubriker finns Inställningar i WinXP/2000 samt Inställningar i Vista. Jaha. Som tur är så är jag och till stor del Apple smarta nog så internet funkar finfint. Det är när den där lilla routern ska in som det börjar spöka. Underbart.

Men saker och ting brukar lösa sig i slutändan så jag håller hoppet uppe och stålar ikapp med Djursholmstanten som landade i Kappaland idag. Det är så himla skönt att vara hemma.

Semester

Jag flyr civilisationen. Hörs igen i mitten på augusti.

Cartwall goes riksradio

Nu roterar somrig elektropop med calypsokänsla och fruktiga drinkar i Sveriges Radio P3.

Frankie med Cartwall. Mycket lyssningsvärt.

Och jag, jag är mycket stolt och glad för det är mina fina vänner lätt värda.

Det bor ilska i mig

På måndag jobbar jag min sista dag. En sommar fylld med funderingar kring vad jag vill, vad jag kan, vad jag orkar. Etiska diskusioner om frossande i rättegångar. En ny inblick i världens konflikter. Men det som drabbat mig mest var när Europride drog igång. Hatbrott efter hatbrott och poliser som följer vanliga Svenssons hem i natten för att de är rädda för våld. Bara på grund av att de är kära. Sverige 2008 är ett land som kommit långt men som inte ens är nära tillräckligt långt.

Ska det idag behöva vara så att de positiva reaktionerna på kärlek går att räkna på en hand, medan de som sårar har blivit för många? Tycker inte du att man som kär och lycklig idag ska kunna ha den rättigheten att ens famlij möter en med respekt och kärlek? Att de som betyder mest också älskar en ovillkorligt.

Dessutom är de inte något val. Det är kärlek. Och när senast valde du vem du blev kär i?

Jag har då inte valt. Kärleken kom bara över mig. Som en jättevåg. Och ibland tappar man andan.