Jag är kär.

I en familj med en begravningsbyrå. Där alla känslor snabbt packas ner i en ask innan de blir synliga. Där sedan någonting kokar över och allting brister. Där döden ständigt är närvarande.

Jag har tagit mig an att se Six Feet Under från första början.

Det är vackert. Gripande. Och då och då sjukt roligt.

Svarsblogg

Tänkte jag kan lika gärna svara på kommentarerna här för då får jag ju ännu ett inlägg (duktiga jag).

The Lounge är the place to be nu för tiden. Det är mysigt, socialt och allmänt trevligt där. The Lounge är grundad av The C carro with the T, Mr Pink och Mr Niles och är helt enkelt en pimpad balkong på Ankars. Den har blivit omåttligt populär och erbjuder inte bara temakvällar utan också loungekatter och en loungehund.

Min andra blogg kommer jag att uppdatera, har inte någon allsmäktig svara-på-frågor-inspiration just nu dock. Men den kommer nog till mig snart. Som ett brev på posten.

Vad gäller Piteå så är det underbart här. Solen värmer i den friska höstluften, skolan är fylld med ny energi och det känns som att det kommer att bli ett bra år. Så kom hit med glädje allihop.

Förresten spelade jag Cartwall idag under nolleradions sändning och alla 6 nollor dansade i studion och undrade vad det var för ett grymt band. Jag blev stolt som få.

Suck

Ni kommenterar ju inte. Ni som var så duktiga. Speciellt på min andra blogg. Men jag vet, jag borde skriva oftare och roligare och mer gripande, men det har inte blivit så nu. Så då gnäller jag lite i alla fall.

Mina dagar består av att hålla i radioteaterundervisning för nollorna, välja låtar för radiosändningen, bråka med IT-service och fixa grejer för Pite FM.

Idag har det varit en bra dag. Ok, först kom jag inte åt Barium (servern där vi sparar allt vårt material på skolan), sedan kapade Hannus kontakten med Luleå igen och innan dess kom bara 6 personer på radiolektionen. Men sen kom Johnny och fixade biffen. Tydligen hade 16000 getts access till Barium fastän det bara ska vara runt 80 personer. Det löser IT-service genom att blocka alla. Så Johnny trollade lite och nu har vi som ska ha access tillgång till servern igen. Han sa också åt Hannus att lägga ner det han gjorde i Luleå så att vi kunde arbeta som vanligt. Och de 6 nollorna gjorde en fin radioteater på engelska eftersom en av tjejerna är utbytesstudent från USA.

Hur intressant var det här då? Nada.
Jag drar till the Lounge på tjejkväll istället.

Internet, kära internet

Med bror på msn har man aldrig tråkigt.
Fina länkar att roa sig med en regnig augustidag i Piteå.

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig...

Släng er i väggen skönsjungande småflickor.
Barn med koordination och finmotorik imponerar så mycket mer på mig.

Uppdaterad bilddagbok

Ojojojoj vad det läggs upp bilder.

Spana in Pride, Göteborg och andra fina grejer.

29 juli och framåt.

Orka blogga

Nollorna har invaderat Ankars och Musikhögskolan och Piteå. Radiogänget verkar fint men ungt. 1983 är de äldsta födda. De är alltså värre än oss. Stifflert har därför dagen till ära döpt mig till gammelmormor. Och gammal och skruttig som jag är orkar jag inte komma på något underfundigt av mig själv så jag snodde en lista från Eremo.

Vad heter du: Sisy på internet. Ni andra vet. Jag har inga mellannamn.
Var bor du: I norrskenslandets huvudstad Piteå på studentområdet Ankars.
Trivs du där: Lätt.
Brukar du läsa horoskop: Ja, om det finns i tidningen jag läser.
Har du körkort: Ja, sedan 2001.
Favoritdjur: Tapir. Mest för C-M:s kompis näspratande.
Festar du mycket: Verkligen inte.
Sprit, cider, vin eller öl: Idag känner jag för öl.
Brukar du bli för full: Det händer. Och fötter. Men inte ofta.
Antal kuddar i sängen: Två.
Äger du ett busskort: Jag har ett 100-kort från min Göteborgssemester. Här i Piteå går inte bussarna på sommaren. Logik? Någon?
Vad åt du till frukost: Fil med flingor och en knäckemacka med avocado- och kesoröra.
Har du haft sex idag: Nej. (Sedan när var det intressant för någon annan?)
Nästa mål i ditt liv: Jobba på mig själv. T.ex. min konfliktfobi.
Hur svarar du i mobilen: "Hej", "Ciao Bella" eller med mitt namn.
Antal timmar sömn inatt: 5 kanske.
Sov du ensam: Nej. Syrrans inneboende sov på sin säng i samma rum.
Din hobby: Baka kladdkaka. Sitta i solen. Dricka te.
Vad är det för veckodag: Onsdag.
Vad åt du senast: Tre knäckemackor med ekologiskt smör och makrill på burk samt en kopp te.
Vem fick du sms av senast: Stifflert.
Vem ringde dig senast: Bells. Men jag tryckte bort henne.
Godaste ölen du druckit: Corona med lime i en hängmatta på Isla Mujeres i Mexico.
Vilka hårfärger har du haft: Ljusbrun, blond, blondare, blondast.
Vad såg du senast på TV: Nigella hemma hos Bella. Det rimmade. Haha.
Vad läser du för bok just nu: Ska påbörja Vackra flickors lott av Alexander McCall Smith.
Längd: 163 cm.
Skostorlek: 37,5 är det på mina nya fina skor.
Hårfärg: Solblekt blondin.
Är du kär i någon: Nej. Skulle så gärna vilja vara.
Vad gör du om ett år: Knackar Annika Lantz på axeln och ber henne gå hem.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej. Just nu trivs jag i Norrland.
Dricker du: När jag är törstig.
Vilken parfym använder du: Ingen.
Vilka skor använder du: Idag var det mina Way out West-leriga Converse.
Dagens klädsel: Långa jeansshorts, stort linne och en brun tröja.

Over and out.

Stolt

Av rubriken kan man som läsare (och även skribent under plötslig sinnesförvirring) tro att det här inlägget ska handla om Stolt men så är inte fallet. Ta ändå gärna chansen att spana in föreningen som kommer att hålla i årets fest på Kåren i Piteå 28 september i år. Vi är snälla och glada, gillar fika och en öl eller två.

Men, tillbaka till ämnet. Rubriken står istället för att jag är stolt (nu skulle jag kunna snöa in på ännu en utläggning om kopplingen till föreningen men jag låter bli). Jag är stolt för att jag, konflikträdda Sisy, har tagit ett steg i arbetet mot min fobi.

För dig som inte känner mig så väl så är jag alltså otroligt konflikträdd. Jag diskuterar gärna men blir stämningen för hetsig håller jag tyst. Jag undviker konflikter i vardagen och mår istället dåligt för att jag inte öppnade munnen och sa som jag tyckte. Jag ogillar bråk och mår fysiskt dåligt av Ring P1 och arga människor i största allmänhet.

Visst, du ska inte bråka bara för sakens skull, men det är samtidigt ohälsosamt att jämt och ständigt undvika konflikter och bara hoppas på att alla ska vara glada. För det är så jag fungerar. För att citera en gammal studiekamrat på Internationella Relationer: Kan inte alla som krigar bara vara vänner istället?

Så i mitt projekt Höststädning Sisy finns bland annat konflikthanteringen med som en punkt. Därför är jag idag stolt över mig själv att jag vågade ta en, måhända liten för många men för mig Mount Evereststor, konflikt.

Som ni trogna läsare säkert vet inhandlade jag ett par jeans i lördags och när jag provade dem hemma insåg jag att de i butiken lagt upp dem så att de var för korta. Efter en tvätt skulle de svaja lika högt som byxorna på grattisföretagets smått oengagerade och ointresserade kunder. Först tänkte jag Skit samma, jag kan dra i dem efter tvätt, det ordnar sig nog, jag orkar inte vara en bråkig kund men ju längre tiden gick insåg jag att jag hade betalt 1200kr för ett par byxor som när skorna kom på var korta redan innan tvätt.

Sagt och gjort, illamående och med magen i halsgropen av nervositet, klev jag in i butiken och gick fram till kassan och förklarade lugnt mitt problem. Tjejen ifrågasatte mig inte en sekund utan bad mig ta på mig byxorna så att hon själv kunde se hur det såg ut. Efter en kort blick rev hon fram ett par nya jeans, mätte och nålade själv och visade skillnaden mellan paren. Jag föklarade min ångest för henne och sa att jag nästan skämdes för att komma in. Hon svarade De som ska skämmas är vi och vi vill självklart ta hand om våra kunder. Det här händer några gånger om året och alla gör misstag men jag är ledsen att det hände dig. Sedan undrade hon försiktigt om det var ok att gå en vända på stan innan det nya paret var upplagt.

Jag är stolt som få över mig själv. Nöjd med mina nya, långa byxor och lär lätt återvända till butiken. Tjejen som hjälpte mig var inte där när jag hämtade byxorna så jag kunde inte ösa beröm över henne. Mitt beröm kommer istället på det här sättet:
Ska du köpa jeans? Gå till JC i Kompassen i Göteborg. De hjälper gärna till med storlekar och modeller. Och när de själva gjort fel vågar de erkänna det och ordnar till det.

Kungligt.

Vännen min

Jag tar bussen till Ljungskile. Det tar en timme från Göteborg. En timme och vagnarna och folket och bilarna är utbytta mot lummig, böljande grönska och en sömnig geting. När bussen rullar av motorvägen och Ljungskileviken breder ut sig till vänster kommer den där känslan av hemma till mig och den sprids från maggropen till hela kroppen.

Cykelvägen längs berget, Sport & Surfbutiken, Resteröds Trikå, småbåtshamnen. Gamla E6:an för mig vidare till Groheds Tingshus som hållplatsen visst heter. Jag reflekterar över det faktum att jag gått av där oräkneliga gånger i mitt liv men aldrig tänkt på vad själva hållplatsen egentligen heter.

På röd, blänkande cykel möter Mickan mig och vi följer den välbekant slingrande vägen till kyrkan och upp för backen till hennes barndoms hus. Hunden möter i dörren och det känns som vanligt lite fel för han fanns inte där när vi fortfarande bodde hemma. Vi ordnar mackor och te och kaffe i köket där vi provat på kokkonster, firat födelsedagar, ätit familjemiddagar och bakat oändliga mängder kladdkaka. Vi diskuterar kladdkakans genomslagskraft och jag får veta att det är Mickans moster som jag och alla mina lyriska vänner ska tacka. Mickans mamma kommer hem och jag får en varm kram och allting känns sig likt.

Vi sitter i trädgården som liksom blivit lummigare och grönare och pratar om skolan och vänner och livet i stort där vi en gång lekte i lekstugan och senare grävde oss djupt ner i livets frågor som bara tonåringar kan. När tunga droppar börjar falla flyttar vi till verandan och pratar mobiltelefoner och datorer och vikten av att vårda en fin vänskap.

Sommarkvällen blir mörk och för att bussen ska se mig måste jag tända lampan på mobilen. Ficklampan har gått i pension. Vi hinner prata om hur viktigt det är att ta hand om sig själv innan jag lutar huvudet mot rutan med Jack Johnson i lurarna.

Hon bor i Malmö. Jag i Piteå. Det är 140 mil. Två flygresor. Billigast runt 800kr. Enkel resa. När vi ses är det som om vi sågs i förra veckan. Fastän det snarare är över ett halvår sen sist.
Jag önskar att vi sågs oftare.

Dags att skryta

Jag har varit en utomordentligt duktig tjej idag. Det är nästan så att jag faktiskt kan få tillhöra det kvinnliga könet till 100%. Jag, som vanligtvis behöver hjärt- och lungräddning varje gång jag ens ska passera genom Nordstan, har shoppat. Och jag har dessutom inte bara shoppat random grejer utan fått tag på de saker jag verkligen behövde. Ok, kanske inte ett kvinnligt fenomen att komma hem med bara det man var ute efter så därför slängde jag in en t-shirt i leken på ren och skär impuls.

Målet för dagen var iaf deo, ansiktskräm, plånbok, jeans och skor. Jag kom hem med deo, ansiktskräm, plånbok, jeans och skor. Och impulst-shirten, som färgmässigt inte var ens i närheten av impuls eftersom jag förutom mitt vanliga namn också går under betäckningar som rosa-gröna tjejen, eller i det här fallet turkos-bruna. Skorna däremot går emot allt vad Sisy och färg heter. De är blå (inte turkosa, blå) med vita prickar. Najsigt värre. Och mönstret skulle kunna ge upphov till tankar om att även modellen på skorna är revolutionerande i Sisys garderob men så wild and crazy ska vi då ändå inte vara. Fina kära Etnies är det såklart.

Jeansen satt långt inne och Bella höll på att mörda mig inte bara en utan fem gånger i provrummet men tillslut blev jag (och säljaren) förälskad i ett par Levi's. Mina första 28tummare någonsin. Känns som en seger om vi bortser det faktum att de är av killmodell och därför behöver vara lite större eftersom, hör och häpna, jag har lite mer rumpa och höfter än grabbsen. Kom precis på att det dessutom är Levi's som numer har normbrytande reklamfilmer där bögar flörtar och nu känns köpet ännu mer lyckat. Krossa heteronormativiteten. Eller nåt.

Systra mi

Min syster är förresten sjukt lättlurad. Man kan lätt undra vem som egentligen är blond i syskonskaran. Hon har bland annat fina kommentarer som Ska jag backa på ettan eller tvåan? i bagaget men är inte mindre älskad för det.

I onsdags firade vi tvillingarnas stundande födelsedag och syrran och jag hade planerat oxfilé och gott vin. Shoppingen gjordes av brorsan och mig och vi ändrade raskt menyn efter en titt i fiskbilen till laxsallad och mängder av havskräftor och räkor.

Hungrig som få (eller som en Avrinare) kom syrran hem med två flaskor vitt och undrade om den lilla förpackningen gravad lax var den enda lax vi skulle ha i salladen. Skaldjuren var hon lyckligt (?) ovetande om eftersom brorsan gärna retas med sin 8 minuter yngre syster. Obekymrat svarade han därför Ja och log inombords när han såg hur syrran kokade och tänkte att Hur ska jag någonsin bli mätt på det här?.

Smått pedantiska systeryster var redo att ställa undan en stor skål som bror röjt fram ur köksskåpen men undrade ändå Vad skulle han ha den här till?. Med ett imponerande pokerfejs sa jag trött Det som ligger på hyllan överst i kylen ska i där, det kan väl du fixa?.

Jag tror syrrans haka föll rakt genom golvet vidare ner i källaren.

Nä, men nu står du ju här och är ironisk igen

Åh nej, så fantastiskt.
Det här var ett glädjebesked, sanna mina ord!
Bellis smssvar när jag meddelade att vi ska ha den prunkande blomsterrabatten i en kurs i höst

Universeum, grekisk flört och hifisnubben

Semester ger upphov till kul saker. Som när fikandet blir lite enformigt till exempel. Då kan man göra något så helt crazy som att gå på Universeum. Obbe (aka Orre) och jag spenderade flera timmar bland störar och abborar och ormar och spindlar och fåglar och fjärilar. Dessutom såg vi Nemo och Doris och jag var lika exalterad som alla barnen.

Min kära IRvän möttes för en fika och vi diskuterade allt från könsneutral uppfostran till vad man lagar för mat till 10 personer och hur man får ett jobb inom FN. Hon skriver C-uppsats om hur EU skapar normer och jag insåg att jag saknar diskussionerna om vår omvärld. Radioproduktion är intressant men ibland hade det varit skönt att få dyka ner i frågan om regionalism eller vad för steg som kan tas mot en hållbar utveckling.

Bellis, msA och jag åt middag på Knossos i Linné och servitrisen var efter en blick klassad som flata fast det fattade inte stockholmsbruden Bellis som fortfarande inte insett att checklistan inte riktigt går att använda på västkusten. Servitrisen flörtade iaf till vår stora glädje hejvilt med oss under hela kvällen, säkert mest bara för att hon snabbt insåg att vi spelar på samma planhalva och inte för att hon ville ta med någon av oss hem efter arbetspassets slut.

Södra Liden blev nästa stopp för några öl med Obbe och Ph som var sjukt på g. Det kunde konstateras att Ph statistiskt är mer gay än Obbe, till Obbes stora förvåning, innan vi hamnade hemma hos en hifikille med högtalare och stereo för typ en halv miljon. Vi ljudnördar från Piteå konstaterade snabbt att han borde spenderat 80 000 på högtalare och resterande på akustik för i hans box till vardagsrum var monsterhögtalarna bara a waste of space. Ljudnördar är dock snälla i sin natur så vi yppade inte ett ord om det utan berömde och ställde frågor som sig bör.

Innan dyraste taxin i världen tog oss hem fick Bellis besöka ett näst intill tomt Pustervik för en snabb öl. Det är viktigt att se allt i Göteborg.

Frågan lyder

Jag har en ny blogg.
Frågan lyder.
Hittas även under Visa hela min profil.
Ställ frågor nu. Snälla. Tack.

Gammal och pinkyard

Lisebergsdagen stundade och åkgalningen Sisy hade längtat i evigheter. (Ok, kanske inte lika mycket som Stifflert men det är liksom inte ens möjligt att jämföra nivån där.) Vad händer?! Efter Höjdskräcken som varken snurrar eller gungar blev jag vitgrön i ansiktet och på läpparna och satt på en bänk i säkert en halvtimma. Efter lite mat fick jag tillbaks färgen och då fick Stifflert även två nya åkkompisar så då kunde jag med stillat samvete vara baglady när de åkte de mest snurrande sakerna. Jag hade ändå riktigt kul och på kvällen drog vi till Vasastan där en härlig kombination vänner möttes för några öl.

Igår tog vi oss ut till Styrsö där vi promenerade genom idyllen för att tillslut hamna på solvarma klippor med underbar utsikt. Middag intogs i form av take away i ett kvällssoligt Slottsskogen och efterrätten blev kladdkaka i Björkekärr framför Gilmore Girls.

Fina Stinisen åkte till Dalarna idag och vi ses inte förrän augusti blivit september och sommaren nosar på höst. Det känns tungt, ensamt och overkligt. Samtidigt är det nog bra att vara ifrån varandra en stund. Mitt mission för den tiden är att reda ut mig själv. Om någon av er vet hur, hör gärna av er.

Årets citat?

Nattens citat var ändå australiensaren till Orre:
You could be a policeman of the eighties.

Semester

Först landade jag i Sthlm för Pride och kärt återseende av min fd roomie. Glädje, sol, öl och regnbågens alla färger får sammanfatta.
Sen mös jag med föräldrarna i några dagar i Enköping. Sol, bad och fina grillkvällar med mycket kärlek.

En middag med Parisfamiljen på Hamnkrogen i Stocksund var ett kort men härligt möte. Röda linjen till Slussen och sen gröna mot Skarpnäck. I Kärrtorp var det som att komma till ett annat land, värme, rödvin, klänningar, cigaretter och öl. Pappersgirlanger, gult ljus och mycket skratt. Det var öppen scen och det sjöngs och lästes och improviserades.

Min lila vän och jag hamnade med varsitt glas whiskey i en studentlägenhet i Hammarby Sjöstad och dagen efter åt vi frukost innan flyget tog mig till Göteborg. (Flyget, undrar ni säkert, men fråga SJ varför det är sjuhelvetes dyrt och dessutom omöjligt att boka biljetter. Fint miljöarbete.)

I Göteborg var det sedan Way out West med höjdpunkter som Lady Sovereign, Erykah Badu och Koop. Långfrukost med syskonen och Challa och hennes goda scones. Och efterfesternas efterfest ute i Mölndal...

...På Way out träffade jag inga västkustvänner men väl sjukt många Piteåansikten. Världens finaste Orre, som hatar att bli kallad så men som ändå får heta det här, värmde under Linnéscenens tälttak när himlen för oräkneliga gången i rad öppnade sig. Efter öl på Klaras tog vi taxi till den officiella artistefterfesten på hans jobb. Början av natten agerades det mest hotfull plankvakt eller fantastisk värdinna. Det kunde även konstateras att Ebbot och Titiyo hade ett till synes djupt samtal, som en arrogant jävel bara skulle delta i, över Rosies och mitt huvud när vi försökte beställa i baren. Stackars Johan Renck fattade inte vart hans kompis skulle gå och natten kunde ha slutat där om inte en gråstänkt engelsman kommit fram och undrat om killen med scarf och lockigt hår var en kändis.

Då vände natten och vi babblade på om allt möjligt i timmar. Om min icke existerande svenska brytning, om bröst och höfter, om att hans första fråga till mig var ett praktexempel på hur man fångar en kvinnas uppmärksamhet enligt boken Spelet, om hans pappas ärliga fundering på om sonen var bög eller inte. Han avbröt mig jämt och jag var roligare än Filippa Bark varannan mening.

När magen kurrade hittade jag inte Orre för att tacka och ursäkta för att jag uppslukats i en orgie av brittiskt babbel men jag lyckades jaga fatt i mina inlåsta saker och en röd svarttaxi senare stod engelsmannen och jag på ett McDonald's som snarare kan liknas vid en soptunna och beställde cheeseburgare.

Med måsarna som sällskap i Brunnsparken åt vi fesljumna burgare och innan min vagn rullade han in friade han nästan för femte gången under den tid vi känt varandra. Att jag helst vill gå altargången ner med en tjej var en petitess och vårt äktenskap kunde helt enkelt vara ett skenäktenskap och sen kunde vi spana på brudar ihop i London. Fastän de har stora fötter.

Och jag är inte ens 27 ännu

Jag har spenderat eftermiddagen med en riktig sötnos. Han fyller 1 år om en sisådär 14 dagar och vi klickade direkt.
Det ni. Det trodde ni aldrig.

Sedan kom Dr Cox och sa något i stil med att barn är högljudda och irriterande och hemska - tills de är dina egna. Och jag tänkte att Ja, det är nog så det är.
Det ni. Det trodde ni aldrig.

Please don't try so hard to say goodbye

Skeptisk

Just nu är jag skeptisk
till folk som är medlemmar i över hundra klubbar/grupper på Qruiser/Facebook.
till mitt känslomässiga tillstånd som pendlar mellan en längtan att attackhångla eller bara vara ifred.
till oredan i min lägenhet.
till hur jag någonsin ska kunna somna nu och vakna utvilad 04.45.

Tidigare idag var jag nervös
över att bo så långt bort och att jag aldrig skulle komma härifrån.

Sedan blev jag allmänt speedad
när jag hade en bokad biljett. SAS går att överlista.
när jag hade kontaktat en massa skivbolag om intervjuer.

Ett tag senare längtade jag
efter min bror. Tur att jag snart får träffa honom och skämma bort honom.

Sedan var det bergochdalbana
med känslorna. Som alltid.