"If a bullet should enter my brain, let the bullet destroy every closet door"

Jag blir arg över Mamma Pappa Barnböcker och det är jag glad över. Jag är glad över att min ilska riktas mot sådant. Att den inte behöver riktas mot de frågor som ilskan riktades mot för 30 år sedan. Jag är glad att jag snart har samma rättigheter som min granne, min mamma och tjejen i kassan på Konsum. Jag är glad att det har funnits människor som Harvey Milk.

Se Sean Penn göra sig mångfaldigt förtjänt av sin Oscar. Se Milk.

Mamma Pappa Barn

Den lilla bokhandeln var en om än möjligt större besvikelse än Åhléns och det hjälpte inte att jag hittade den här fina boken på en av hyllorna.

Utifrån personliga erfarenheter skriver Lisa Fabre om graviditet, förlossning och den första tiden med barnet; sett ur både pappans och mammans perspektiv.

Boken handlar också om den första omvälvande tiden med det nyfödda barnet. Bland annat om (---) hur relationen kvinna-man kan påverkas.

Nu har jag förstås ingen koll på några andra föräldraböcker och om de är lika heteronormativa som denna lilla skapelse men ärligt talat så känns den här bara så otroligt dum i dagens samhälle och då inte bara med tanke på alla homoföräldrar utan också alla ensamstående.

Jag blev bara trött.

Brutalt lokalt

Förresten så lyssnar jag på P4 nu eftersom jag har gjort ett inslag till idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina åsikter om kvaliteten. Vi säger såhär: programledaren meddelade nyss att de ska behandla det ämne jag har gjort ett inslag till om en dryg halvtimme och därför väljer jag att stänga av så länge.

Intresseklubben antecknar

Solen strålar över ett vintervitt Piteå och jag har varit en duktig en och jobbat med c-arbetet (ja vi har funnit varandra igen (tillfälligt kanske, men ändå) efter en veckas bråk) och plockat ut bilder jag ska göra bildkritik på i digitalfotokursen. Lite tvätt avklarades också på förmiddagen och lunch åts i Findus lägenhet framför Oprah. Nu väntar en vända på stan och jag tror bannemig att jag ska ge den enda bokhandeln i Piteå en reachans.

Beach 2009

Jag har aldrig varit mycket för Beach-satsningar eftersom jag har glädjen nog att ha en kropp som håller samma vikt oavsett vad jag stoppar i mig men när bikinin från hm.se damp ner i brevlådan fick jag bittert inse att jag inte är 20 längre. Vikten är ungefär den samma, har till och med gått upp lite vilket är glädjande, men jag är liksom inte lika fit längre. Och inte fit som i vältränad för det har jag inte varit sedan jag var 16 men det märks helt enkelt att jag är närmare 30 än 20.

Därför har jag för första gången börjat tänka på strandformen och när Beach 2009 är här har jag ingen lust att känna mig lika miserabel som jag gjorde nu i min fina bikini. För första gången i mitt liv sedan vinnarinstinkten inom fotbollen lades på hyllan har jag ett tydligt mål med min träning. Om det betyder att jag kommer att träna mer regelbundet vet jag inte men det betyder att jag i alla fall idag tog mig, helt ensam, till ett pass Balansboll. Jag känner mig redan snyggare.

Bokrea

När jag var liten tog mamma och jag oss varje år runt den här tiden in till metropolen Uddevalla och gick ner i en källarlokal som stadens bokhandel alltid hyrde just för denna period. Det var lågt i tak och lite fuktigt och fullt med bord där böcker låg travade i fina högar. Det var trångt och man kunde bara betala med kontanter.

Det var bokrea och det är det också nu. Nu bor jag i Piteå där det finns en liten bokhandel som har ett lika spännande utbud som biografen i denna lilla håla. Pressbyråns pockethylla erbjuder nästan på fler guldkorn. Sedan finns Åhléns. Dit gick jag för i ärlighetens namn orkade jag inte knata längst bort på gågatan till bokhandeln.

Trots min lathet tänker jag klaga. Jag tänker klaga på att jag inte får gå runt i gigantiska rum med böcker i travar och lyfta och bläddra och känna. Jag får inte botanisera bland spännande författare och hitta guldkorn som kan få bo i min bokhylla. Jag får inte gå runt med ett berg med böcker i famnen för att sedan bara köpa tre. Jag får inte slåss med någon om det sista exemplaret av en bok jag bara måste ha.

Istället gick jag två vändor runt Åhléns fyra bokbord och konstaterade att kokböcker, inredningsböcker och färgglada barnböcker utan innehåll visst inte går hem för ordinarie pris här i norr. Jag gick hem tomhänt och lite tom i hjärtat.

.

C-arbetet. Jag vill inte ens ta i det med tång. Jag bävar inför fas två som oavsett resultat kommer att bli tuff. För tuff. Denna veckan har jag faktiskt på allvar funderat på att ge upp. Kasta in handduken och lämna två och ett halvt års studier bakom mig och börja jobba på Ica eller plocka persikor på Nya Zeeland. Utan en examen. Med hundratusentals kronor i studielån. Jag är inte den som ger upp men just nu är det inte kul. Alls.

Min medicin är att fokusera på min andra kurs. Fotografera och beta av uppgifter som inte ska in förrän vårvintern är i sin slutfas. Försöka få hjärnan att inte tänka på examensarbetet som står mig upp i halsen och som får mig att gå långa omvägar om skolan för att bara tanken av att gå in i byggnaden får mig att gå sönder en smula.

Det där hoppet är för nära. Alldeles för snart puttas jag över kanten. Alldeles för snart måste jag kunna flyga själv. Jag vet att tvivel är vanligt. Jag vet att rädsla är vanligt. Men det hjälper inte. Det är för stort. Det är ogreppbart. Det är alldeles för läskigt.

Så jag fortsätter att fotografera.

.

Why are you not here with me doing crossword puzzles
Saying: it’s going to be okay
Summer’s going to take the pain away

Hemma

Syster flyttade in i sin nyinköpta lägenhet idag. Ny soffa från Mio, om ett par veckor ska det målas och byggas vägg. Brorsan har ägt sin etta i vad som känns som en mindre livstid.

Själv sitter jag i min studentlya med ärvda möbler och drömmer mig till framtiden då jag, precis som mina småsyskon, kan få ha något som bara är mitt. När jag blir stor vill jag ha en lägenhet i en lagom stor stad där pulsen finns runt ena hörnet och den grönskande parken runt andra. Jag vill ha havet på lugnande avstånd och stora, djupa fönster där man kan krypa upp och läsa en bok i vårljuset som silar in genom rutan. Eller så vill jag ha ett rött litet hus i en lummig sänka med promenadavstånd till badviken och grusvägar där barnen kan lära sig cykla. Jag vill ha öppna ytor och mycket ljus. Jag vill ha möbler med en historia. Jag vill ha vackra tavlor och en gammal radio som står på i köket mest hela tiden.

Men inget av det finns i min nära framtid. Jag kommer att flytta runt i andra hand, delvis möblerat, och aldrig känna att något hem riktigt är mitt. Det känns sorgligt, men sant. För om jag inte vinner på lotto så kommer ingen av drömmarna slå in. Banken säger nej om jag inte har ett fast jobb och "fast" och "jobb" i samma mening finns inte i den bransch jag ger mig in i. Branschen som har mängder med fördelar och som ger mig massor med glädje och inspiration. Men också branschen som gör mig ledsen när jag tänker på att mitt namn för en lång tid framöver alltid kommer att vara skrivet på en papperslapp på någon annans dörr.

I-landsproblem jag vet

När Internet dör dör också jag. Kändes det som idag. Jag behöver Internet. Inte bara för slösurfande, facebookande, bloggande och skypeande. Utan också för mitt c-arbete och mina jobbansökningar. Internet stendog och där satt jag och undrade om hela min dagsplanering skulle ryka. Sedan vaknade det till liv igen men då funkade inte sidor som Brå och Säpo, båda viktiga för mig just idag. Inte heller min skolmail har behagat fungera på hela dagen.

Jag fick ihop dagen ändå och kan därför unna mig sjuka mängder entrecôte med hasselbackspotatis och kall örtsås innan det är dags för På Spåret. Man kan tro att jag är en dam på stadiga 63 bast men köttet hittade jag gömt i frysen och finaldags i en frågesport med geografitema kan få vilken student som helst att stanna hemma en fredagskväll. Eller i alla fall mig.

Intervju och politik

Idag har jag varit intervjuoffer. Eller offer är att ta i. Men jag fick känna hur det är att vara på andra sidan. Det var riktigt nyttigt.

Min bror har förresten i dessa äktenskapstider skickat humoristiska och mer allvarsamma länkar till mig på Skype från frihetens nation där rättigheter visst kan ges och sedan tas. Själv längtar jag till 1 maj.

Listor

Jag gillar listor där man kan kryssa för det man har gjort.
När det inte finns några tomma rutor kvar är de som vackrast.

Matglädje

Jag älskar när jag är less på pasta och finner en påse potatis undangömd i skafferiet.


(Min stora inspiration Annika mikrobloggar. Kanske är något för mig med?)

Velandets vånda

Jag pluggar. Det går sådär. Findus messar om att jag borde dra till Spanien med henne i sommar. Jag är för feg och tänker att jag borde ge mig ut i radions arbetsliv istället.

Vad kommer Sisy 75 år tycka om det jag valde att göra sommaren 2009?

Jag känner igen mig i Maria.

Mitt liv i resväska

Jag lämnade Findus och Nicolito i ett Stockholm där vårkänslorna sakta smyger sig på och landade i Luleå där termometern låg på stadiga - 23. Jag har aldrig varit med om så mycket snö som det är i Piteå just nu.

Jag finner mig i en splittrad värld igen. Som jag så ofta gör. Jag lämnade en ledsen Findus med stora hundögon som bad åk inte och kom fram till fina vänner. Middag och mys och en av de varmaste, härligaste kompiskramarna på länge utanför studio B och en röst som sa vad du har varit borta länge, jag har saknat dig. Mitt liv är en ständig saknad och längtan någon annanstans. När landar världen? När finns de viktigaste precis där jag vill ha dem? När får kärleken slå rot på ett och samma ställe utan att behöva ryckas upp med rötterna varje gång planet lyfter?

Stockholm. Paris. Göteborg. Västerås. Trollhättan. Oviedo. Örebro. Helsingfors. Borrby. Uddevalla. Piteå. Listan kan göras lång och avstånden är ännu längre. Avsaknaden störst.

Tack SAS för att man numera får poäng på inrikesresor.

Måndag

Hälsade på hos föräldrarna i helgen. Åt god mat, spelade spel och hade det mysigt. På tåget tillbaka till Stockholm fick Findus och jag stå ut med en dryg jävel som bland annat kallade Findus för "vännen" när han sa åt henne att hennes skor slog emot hans byxor citat "hela tiden" när det rörde sig om max två gånger. Nedlåtande. Han var dessutom otroligt otrevlig mot sin flickvän och snackade till råga på allt en massa skit om hennes föräldrar som de uppenbarligen hade hälsat på i helgen. Det enda gemensamma vi hade med det stackars paret. Föräldrabesökandet asså. Inte skitsnacket.

Annars så pluggar jag på bra här i storstaden. Det är skönt. Bättre än i Piteå nästan. Och här kan man ju pussa på en snygg brud när man vill dessutom. Och inte vilken snygg brud som helst, utan Den Snygga Bruden. Fick jag sagt det också.

Sisy sänder P3 News

Det känns ändå fint att få beröm av en Ekotproducent. Inte bara en utan två gånger. Minst.

Update: Han undrade om jag hade sökt sommarvikariat på Ekot och sa att jag kan lämna honom som referens.

Jag gillar fredag den trettonde!

Stockholm i mitt hjärta

Jag är i huvudstaden och pluggar på ganska bra faktiskt. Granny Smith (min fina vita dator med trött batteri) och jag hänger på Café String. Ska bli klar med del 1 av c-arbetet snarast, helst i helgen. Väntar bara på samtal från Säpo av alla ställen. Segt att de inte svarar så fort som jag vill.

Igår var Findus och jag på Popcirkus och dansade till Mando Diao och Jenny Wilson. Name the Pet spelade också. Fast mest spanade vi in hur teveteamet och Luuk och Sinding-Larsen jobbade. Nördar som vi är. Vi hamnade nog i bild också. Inte riktigt meningen. Ska spana in på SVT Play.

Imorgon blir det jobb i Radiohuset. Ska bli mäkta trevligt. Finfin middag hos en av producenterna på kvällen också. Trerätters och goda viner på Lidingö. I like.

Idag har en fin låt fastnat i mitt huvud. Doris - Did you give the world som love today, baby.

Busy bee

Idag har jag sökt sjukt många jobb. Innan dess var jag hos tandläkaren som sa att jag hade fina och hela tänder. Och efter det var jag på arbetsseminarium för c-arbetet. Det var smått segt. Nu ska jag kolla på lesbiskt drama i form av det senaste avsnittet av L Word. Imorgon ska jag på handledning och sedan går flyget till Stockholm. Där ska jag skriva klart mitt programförslag, fota i medljus, motljus och massa annat ljus, gå på Popcirkus, jobba på P3, festa med P3 och hälsa på hos päronen. Men mest av allt mina vänner ska jag pussas, kramas och vara sådär puttinuttigt kräkframkallande lyckligt kär.

Hemavan

Efetr 7 timmars resa (det ska bara ta 4, vi skyller på vädret och ovana chaufförer) kom vi fram till snöriket. Tre dagars skidåkning som inleddes med en fantastiskt solig dag och avslutades med två mindre soliga. Temperaturen låg runt stadiga -20 grader och sittliften i Tärnaby var avstängd eftersom det var -55 i köldeffekt på toppen. Jag vill faktiskt inte veta hur kallt det var i fartvinden när jag kastade mig ned för backarna.

Varm choklad med Cointreau. Gigantiska chokladbollar. Familjemiddag. Melodifestival. Tigerbalsam. Te med honung. Kortspel. Och mängder med skratt. Speciellt på Ica där vi fick resten av kunderna att le stort.

En mindre lyckad avstigning mitt i backen resulterade i att jag och min ryggsäck fastnade i ankarliften. Jag kom loss men ryggsäcken åkte vidare. Liften stannade i flera minuter och Gunnar (ska tilläggas att Gunnar är av de kvinnliga könet, hon fick smeknamnet på resan, mycket passande) fick sig helgens skratt.

Hemresan tog 5 timmar eftersom Kombo och jag tog hand om körningen i vår bil. När vi närmade oss Piteå hade den andra bilen 10 mil kvar. Det säger väl allt. Min vinterkörning har fått sig en ordentlig uppfriskning. En minibuss fullastad med 9 personer och mängder med packning på oplogade vägar med ett par decimeter snö i snöyra och tidvis kraftig sidovind gör att allt annat känns som en baggis.

Det bästa med hela resan hem var ändå det här:



Älska allsång i bilen. Andra nummer vi bjöd på under helgen var bland annat Big big world, The rose och It must have been love. Och ja, filmen är svart. Det var kolsvart i bilen och tur är väl det...

Tralala

Findus och jag hänger på Skype. Hon skriver sitt cv och jag kommer med mer eller mindre insiktsfulla kommentarer. Imorgon åker jag till Hemavan. Där ska jag åka skidor, umgås och dricka en öl eller två. Hur det gick får ni reda på efter helgen.

Fab day

Jag har faktiskt fått gjort en massa idag trots att motivationen inte var på topp i morse och snart är det dags för lektion i digitalfoto.

Det bästa hände dock för 30 minuter sedan när det ringde på dörren och jag fick vackra rosor från finaste Findus. Vi firar 15 månader idag och på kortet stod det: Du är ljuset i mitt liv, som en julstjärna som man har framme ända in i juni.

När vi hördes på telefon nyss sa hon att det är inte så mycket för att det är den fjärde utan mer för att det är onsdag.

What can I say? Well, I love her.

Worse day

I tider som dessa när inspirationen och motivationen ligger undangömda i en bortglömd låda i ett fuktigt källarförråd önskar jag att jag hade ett vanligt jobb med vanliga arbetstider och återkommande rutiner där jag vid dagens slut kunde gå hem, sjunka ner i soffan och kolla på något meningslöst program och veta att inget mer krävdes av mig.

Bad day

När jag väl är frisk nog att sätta igång med plugget blir det inget bra. Idel motgångar och motivationen sjunker som en sten i kvicksand. Jag känner mig besegrad för idag. Kanske för resten av veckan. God knows.

Kärlek på distans i ett mörkt Sverige

Solen skiner idag igen. Huvudet dunkar idag igen. Näsan rinner idag igen. Halsen river idag igen. Fast faktiskt lite mindre. Alltid något.

Fast solen skiner inte lite mindre. Det är bra det. Solen är det jag lever för och mörka jämngråa veckor gör mig ledsen. Jag klarar liksom inte av mörkret hur länge som helst. I höstas tände jag ljus och hade det mysigt men de senaste veckorna när molntäcket legat som ett kvävande lock över Norrbotten har jag inte ens orkat det. Jag har knappt orkat tända taklamporna. Den mysiga känslan förbyts mot ledsamhet. Jag behöver mitt ljus. Min kropp klarar inte Sveriges mörker. Ändå har jag svårt att se mig själv i ett land där årstidernas förändring är knappt märkbara. Där solen skiner 360 dagar om året.

Igår, när solen gått ner för längesedan, var Findus min sol. Vi hängde hela kvällen. Hon åt fruktsallad och drack cola. Jag åt kakor och drack te med sjuka mängder honung. Vi pratade om allt möjligt och ingenting. Hon sa Det här känns nästan som på riktigt. Som att vi är med varandra. Det gjorde det. Men jag kunde inte hålla hennes hand.

Förändring

Nu när 2009 dragit igång ordentligt kände jag att det var dags för Listan från helvetet att gå i graven. Varför vara så negativ? Om du kommer på något åt det mer trevligt positiva hållet jag kan lista så får du gärna höra av dig med en kommentar.

En nyhet är nu också att du kan, om du vill, prenumerera på mina inlägg och/eller kommentarerna. Så slipper du gå in här varje dag (vecka, månad, kvartal...) och spana efter om jag har skrivit. Visst, överraskningsmomentet försvinner men det är som sagt alldeles frivilligt. Ett litet tips på vägen är att det finns de som har min blogg som startsida också. Funkar finfint det med. Hybris, någon?

PS. Jag tror att jag har en granne som ska vara med i Smask. Låter mycket schlageraktigt från övervåningen. Japps, där kom en höjning. Om så är fallet kommer jag att kunna låten utantill snart.

PPS. Nu, 15 sekunder senare körs samma låt igen, denna gång utan sång. Det måste vara ett bidrag. Suck.

Förkylningen som aldrig ville ge upp

I morse vaknade jag med rakblad i halsen, ett ömsom totalstopp ömsom Niagarafall i näsan och med en tjock man som satt på mitt huvud (alternativt tusen knivar som högg in i huvudet). Efter dagar av sängliggande var det inget av detta som hjälpte mig att vakna på rätt sida. Jag hade i alla fall ingen feber (här chansas det förstås hej vilt eftersom jag inte har någon termometer) så Bells tog med mig ut på en promenad på isen i strålande solsken. Jag fick fotat lite av digitalfotoläxan och gav min sega kropp lite d-vitamin och frisk luft.

Resten av dagen ska spenderas sänliggande nyduschad i rena lakan. Jag ska läsa bok eller plöja lite fler teveserier eller kanske spana in Popcirkus på SVT Play. Och så ska jag hänga på Skype. Hur fungerade egentligen distansförhållanden innan Internet?