På tal om längtan...

...så står jag i hissen i 81:an. Iklädd syrrans skidjacka (det är kallt i Piteå) och får ett sug i magen efter vita backar och strålande sol. Jag vill ha pudersnö, perfekta svängar och en kall öl på after skin. När åker vi?

Jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll

Efter 12 timmars sömn vaknade jag med den välbekanta Söndagsångesten. Den kommer alltid på besök någon gång under veckans sista dag och just idag var den påtagligt jobbig. Lite snack med Mattan över Msn och en snabbfrukost fick inte den potatismostunga känslan i själen att försvinna.

Dagen fortsatte med ett femtimmarspass på redaktionen där Bells och jag klippte ihop vår reportageuppgift, knarkade vindruvor och choklad och sjöng Justin Timberlake för Mattan. Lite korsklippning och Söndagsångesten var bortglömd.

Nu har jag varit hurtigt duktig och ätit middag, fixat matlåda och läst nästan hela DN. Kent rullar i stereon och kladdkakan väntar i ugnen. Blir nog ett glas rött och livsfilosoferande med ovan nämnda flickor till bakverket.

Det är en månad kvar till Göteborg. Bror längtar. Jag längtar. Syrran längtar. Jag tror till och med att Göteborg längtar lite. Och i Borås väntar helt ovetande vänner från förr. De kommer längta när de får veta.

Dagen efter

Gårdagens Regnbågsfest på Kåren lockade grymt mycket folk, inte bara från skolan utan även utifrån. Vi i STOLT-bandet var sååå pepp på att spela och publiken var helt grym men tyvärr svek ljudet oss. Vi spelade utan ljud i monitorerna vilket gjorde att vi inte hörde oss själva. Dessutom rundade det och tillslut hördes inget ut heller. Typ. Det var otroligt frustrerande att stå på scen och inte veta vad som hände och varför.

Men vi kan konstatera att vi i STOLT-bandet är grymma. Vi spelar utan medhörning, alltså gissar vi oss till var vi är i låten genom gester, minspel och rörelser. Vi får publiken att sjunga med och jubla och dansa fastän de bara hör trummorna. Vi håller liv i publiken fastän det dröjer skitlänge mellan låtarna. Vi levererar med en sån jävla output så det finns inte.

Ni var skitbra, fastän jag inte hörde nåt.
När jag stod bredvid scenen hörde jag din sång, då lät det kanon.
Du har iallafall ett kanonbra scenspråk.

Kommentarerna efteråt räddade kvällen och fick oss att glömma det faktum att vi repat och slitit i veckor för ett stort fiasko. Vi var ändå grymma och eftersom det inte kan bli mycket värre än såhär har vi ju bevis på att STOLT-bandet är ett helt otroligt band.

Men no hard feelings och inga sura miner. Festen var en succé utöver det vanliga.

---------------

Har vinkat av Stifflert vid bussen. Vid ett imorgon sätter hon fötterna på Sveriges framsida. Jag kommer sakna henne nåt grymt. Som tur är kommer vi ses om en månad. Det lugnar mig lite.

Årets happening

Du ska vara där. Inga ursäkter godtas. Inte ens avstånd.
Du kommer nämligen att få vara med om något stort. Riktigt stort.

Av någon anledning byter Blogger färg på affischen. Bakgrunden ska vara blå och Regnbågsfest ska stå i orange. Men ni förstår grejen ändå.

Break through

Mina göra-tusen-saker-dagar fortsätter och idag har jag haft sånglektion, teknikmöte, Studio Acusticummöte, reportageintervju med två fantastiska killar, korr- och stämrep och frågeplanering inför morgondagen. Allt efter klockan 14.

Jag kom hem nyss och varvar ner genom att sitta och surfa och snacka skit med folk. Borde sova snart för imorgon går jag upp tidigare än vanligt och ska till Luleå till Landstinget och SR plus att jag ska hitta kläder till fredag. Sedan ska det byggas scen och genrepas. Sova får jag göra när jag blir pensionär.

Dagens händelse var sånglektionen som först gick trögt, jag lyckades inte slappna av, blev frustrerad och generad och allt på samma gång. Sedan provade vi det gamla hederliga knepet att sjunga mot en vägg och plötsligt var bröströsten där. Som en skänk från ovan. Jag fattade direkt hur jag skulle göra med stödet och lyckan var total. Och det är så himla kul att ha en så hängiven, tålmodig och duktig lärare. Hon är grym. Och blir lika glad som jag när det funkar. Nu ska jag bara lära mig att göra samma sak när jag inte har väggen som ledsagare.

Idag envisas mina ögonfransar med att vända sig inåt. Det är oskönt i ögat. Dessutom kom jag på mig själv att stå och skråla All by myself i duschen. Och min granne har övat Salem al Fakir på gitarr hela förmiddagen.

Weird day.

Tyngdlös

Ibland önskar jag att jag kunde stå högst upp på en klippa, luta mig framåt och bara falla. Och njuta av färden ner. Oftast klamrar jag mig istället fast där uppe på det stabila och trygga. Eller så hoppar jag. Fast med fötterna före och med en fallskärm på ryggen. Men nu vill jag verkligen falla. Bara släppa allt och bara falla. Vilken frihetskänsla det skulle vara.

På lördag går tåget. Det känns lite lättare nu faktiskt.

Fonder, Kärlekspatrull och lite möten

När jag har så kallade lediga dagar från skolan kan egentligen vad som helst hända. Meningen är ju att jag ska använda tiden förnuftigt så att jag får gjort diverse uppgifter och läxor och dylikt. I morse hade jag två val som reklamen säger, spendera dagen segsurfandes på bloggar och YouTube och Facebook eller verkligen få undar lite grejer från min to do list som är längre än alla barns önskelistor tillsammans.

Jag gick på mitt handledarmöte. Sen beställde jag 100 t-shirts (var ska trycket sitta, hur stort ska det vara, vilka storlekar vill ni ha, hur många i dammodell...). När jag betalade mina räkningar upptäckte jag att banken tänkte dra avgift för mitt Visakort och min internetbank. Det var bara att ringa västkusttjejen på kundservice och förklara att jag fortfarande är student och gärna vill ta del av studentpaketet. Dvs gratis, gratis, gratis. Gratis är visst också ett kreditkort för mig som student men jag tackade vänligen nej. Sedan handlade det om pensionen som Grattisföretaget och Kooperationen betalar in. Jag kan visst placera mina pengar i bankens fondförsäkringar om jag vill. Ta ett medvetet (?) val med andra ord. Alltid värt att spana in iaf. Nu hade västkusttjejen och jag börjat få det riktigt trevligt så jag slog till med att fråga lite om fondsparande och fick en redovisning som heter duga om olika alternativ. Och plötsligt hade jag blivit med fondsparande också. Eller snart iaf. När papprena är påskrivna och returnerade.

I min och västkusttjejens trevliga fondvärld glömde jag totalt bort Stifflert som jag hade frågat ut på lunch. Tre missade samtal och ett sms senare stod hon på redaktionen och sa åt mig att ta mitt pick och pack och vandra mot Acusticum.

Eftermiddagen resulterade i en bokad intervju, en Kärlekspatrull på Regnbågsfesten och två stycken ivägskickade demos. Nu sitter jag och funderar på att duscha efter Body Balance-passet.

Ganska effektiv dag blev det ju iaf även om väldigt lite rörde studierna i sig. Får väl läsa lite reklam ikväll innan Idol och sånt.

Förresten har Stifflert gått om mig i antalet besökare på sin blogg. Ni vet vad som gäller.

Möten

Idag har jag haft praktikmöte på morgonen. Efter skolan var det Medieplattformenmöte. Imorgon har jag handledarmöte inför mitt slutreportage. På onsdag är det teknikmöte tätt följt av Studio Acusticummöte. Förra veckan var jag på ett annat Studio Acusticummöte. Dessutom hade vi STOLT-möte och PiteFM stormöte. De enda mötena jag vill ha är skrattfyllda, kramfyllda eller varför inte hångelfyllda nu när jag ändå får sitta här och önska.

Mitt nästa möte innefattar middag hos Bells som spontant bjöd in mig via modernitetskommunikationsmedlet (jag älskar långa sammansatta, självbyggda ord) sms. Sedan blir det STOLT-bandsmöte då det ska repas 98% schlager. Efter det tror jag att jag satsar på ett sängmöte. Med ett Six Feet Under-möte som godnattsaga.

Väl möt(t)...e.
(Ibland är jag så rolig så jag bara vet inte)

Update: Det blev inget sängmöte efter STOLT-bandsmötet. Istället blev det ölmöte på Kalles. Fint det.

Vem lade vad i min mat?

Idag har jag en fin känsla inombords. Trots lite sömn och en snabb knäckemacka i magen innan ett teknikstrulande Java. Och trots att Munken är en halvtimma försenad. Jo, så är det. I'll just keep on smiling. Najs som man säger.

Fick lite gamla gymnasietexter på hjärnan. För att censurera blir det inte den som först kom upp i huvudet. Den som gissar rätt på den texten kan få ett pris. Eller inte. (Känner mig som en busig förskolelev idag. Japps.)

And then she'd say it's OK
I got lost on the way
But I'm a Supergirl
and Supergirls don't cry
And she'd say it's alright
I got home late last night
But I'm a Supergirl
and Supergirls just fly

Idag har Stifflert hjälpt mig med sångläxan. Hon är en bestämd och duktig fröken. Jag blir frustrerad när jag inte märker att jag byter från bröströst till huvudklang, och hon fattar nog inte hur jag inte kan märka det, men kämpar på med mig ändå. Sen sjöng vi ännu fler låtar och när hon tröttnade på att kompa lärde hon mig lite ackord. Jag är ingen stjärna men kul var det.

Fina låttexter var det också.

Why don't we both agree we're both afraid and too afraid to say
If I say count to three and move towards me, would you meet me half the way
There are a thousand things about me I want only you to know
But I can't go there alone, you've got to show

-------------------

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

-------------------

Vem plockar upp dig när du är nere
När allting bara skiftar i svart
Vem visar dig en väg du kan gå
När du inte själv vet vart

Vem tar sig tid
och frågar hur du mår
Finns det nån som kör dig hem
När du inte går
Vem delar du din framtid med
Dina frågor dina svar
Nu när jag inte längre finns kvar

Och vi, vi flög så högt
utan att titta ner
Men nu när vi landat
är marken allt vi ser

Det är en liten värld vi lever i

Fika med IR-vännen på en uteservering vid Kungsportsplatsen i Göteborg. Ljudflickan kommer gående och hälsar glatt. Utbrister sedan Men Sisy, känner du henne?! Det visar sig att Ljudflickan som jag känner från Piteå har vuxit upp i samma område som min IR-vän.

Möte med STOLT och en ny kille har joinat föreningen. I ett mail senare undrar han om jag känner RA från Uddevalla. Men självklart gör jag ju det. Han är min brors bästa vän.

Han jag känt sedan BB som jag skulle gifta mig med lägger till mig som vän på Facebook. Då ser jag att han inte bara har min flakpostvän på sin friendslista utan även min "Årets nolla"-kollega. De sågs visst på Kos en gång.

Världen krymper dag för dag.

Lägesrapport

Dagen började med en tung och gripande dokumentär som gav mig många tankar. Efter stormöte blev det impulsgröt hos BooBoo för att ladda inför impuls-Capoeiran. När jag och min bristande koordination klarat oss igenom ett riktigt kul pass bar det av hem till Stifflert för flatpalt med bacon. Nu sitter jag nyduschad och njuter. Fin dag.

Det är konstigt för jag känner mig så hemma där i 77:an. Det känns så tryggt och bra. Det är ju inte konstigt i sig men det är lite jobbigt att känna så. Små förvirrade troll i hjärnan och hjärtat och själen. Kommer de någonsin att försvinna?

Sant pepp?

Ovanför mitt skrivbord hänger kommentarer om mig från mina klasskamrater på folkhögskolan. Vi skulle vara ärliga men bara skriva positiva saker om varandra. Jag har dem på väggen för att de ska peppa mig de dagar då jag misslyckas med det själv.

Det som förvånar mig med kommentarerna är:
...säger dessutom alltid vad du tycker.
...det är så bra att du alltid säger vad du tycker.
...tjej som säger vad du tycker.
En mycket ärlig och modig person.

Har jag blivit konflikträdd på äldre dar eller är jag kanon på att putsa fasaden så att den skiner?

Tisdag

På lektionen idag undrade jag om vår planerade tenta som vår lärare yppat något om vid ett tidigare tillfälle. Min fråga löd något liknande Hur har du tänkt med tentan, vi har nämligen redan haft tenta på den här boken? Hennes svar blev då genast Har ni? Ja, men då ska vi verkligen inte ha en till tenta på samma bok. Vi tar ett litteraturseminarie kring de andra böckerna (läs: tunna häften) istället.

Är jag kung eller?!

Annars har jag haft en effektiv dag för en gång skull. Känns skönt, inte för att jag har mindre att göra imorgon förstås. Men jag har gått in ett sorts safe mode där jag gör allting lagom bra och försöker att inte stressa upp mig. Vet inte om just lagom är det bästa men det räcker för mig just nu. För Fröken Perfekt är det ett stort steg.

Längtan.
Saknad.
Det ena låter mer hoppfullt än det andra.
Jag vet inte vad jag känner. Kanske en blandning.

Kent is back, alright

Jo. Visst svänger det. Ger mig lite Englandsminnen från släppet av Vapen och Ammunition. Fast på ett nytt och bättre sätt.

Söndagsplugg

Ok. Fyra relkamidéer. Skruvdragare. Heter det så? Är det en sådan som är en borr fast tvärtom men ändå inte? Borra. Det är jobbigt när grannarna borrar mitt i natten. I somras skrev jag en arga-tanten-lapp och satte upp den i trapphuset. Jag vågade iaf skriva vad jag heter. Nu hamrar grannen. Det är många som har flyttat in här i helgen. Trots att det inte finns speciellt många tomma lägenheter på loftgången. Vet inte hur det går ihop. Får inte du heller ihop det? Hyr en skruvdragare från Cramo. En granne bar ut alla möbler ur lägenheten och fyllde den med sina egna. Varför hyr man då möblerat? Undra hur sent man får spika och borra egentligen? Och hur tidigt man får sjunga. Min granne sjunger så jag hör allt genom ventliationen. Jag kan inte bestämma mig för om hon sjunger bra eller inte. Jag sjöng idag. Med STOLT-bandet. Det gick sådär utan Stifflert på plats. Men det blir nog bra tillslut det med. Jag är hungrig. Orka laga middag liksom. Kanske tonfisk. Jessica Simpson har ju kläckt bästa kommentaren om tonfisk. "I know it's tuna but is it fish or chicken." Haha. Smart brud. Smart vore det om inlämningsmappen i Fronter hade rätt datum. Som det är nu kan man inte ladda upp filerna i rätt mapp. Får väl lägga dem utanför så länge så får Munken skylla sig själv. Jag mailade honom men vem läser mailen en söndag? Jag. Alltid. Och Facebook. Jag är för beroende. Måste lägga ner snart. På tal om och lägga ner borde jag lägga ner mitt dåliga humör. Jag är sjukt opepp. Men kanske om jag slutar tänka på det så går det kanske över. Vad vet jag. Jag borde iaf inte tänka så himla mycket. Blir ju inga reklamspotar av det här inte.

Fokus Sisy. Fokus.

Kofta

Jag har en kofta på mig
som jag inte alls vill ha

Ta av mig den
Ta den av mig

Den är fullständig
och tät
Jag vill inte ha den koftan på

Knäpp upp knapparna på min kofta
Knäpp upp dom du
Klä av mig min täta kofta
Låt den falla
och blunda inte
aldrig mer

Lina Ekdahl

Att vakna på fel sida

Idag är en sådan där dag när allting känns fel. Djupt nere i magen.
När de fyra reklamidéerna inte ens blir en.
När möjligheterna och valen känns som höga hinder.
När känslan av att det finns folk nära mig som tycker jag är fel smyger sig på.
När tröttheten över att någon som betyder mycket skapar otrolig ilska hos andra är extra påträngande.

Jag vill bara ligga i föräldrarnas soffa och stänga ute världen.

I-landsproblem

Helt plötsligt har jag kanske två praktikplatser. Från nej, nej, nej till OK, Finland blir schysst till Vad fan ska jag göra nu?. Jag har ältat med vänner, mamma och pappa och mig själv i all oändlighet. Radar plus och minus i huvudet och just nu är det så att det alternativ som är bäst ur framtids- och jobbsynpunkt inte är det som lockar mest. Ska jag vara klok eller köra på magkänsla? Yeah-but no-but yeah-but no. I sann högklacksanda.

Imorgon ska hon ringa och ge mig beskedet. Då gäller de att fatta ett beslut. Det ultimata vore om jag kunde få båda. Om nu ett ställe vill ta emot mig i vår istället.

Älta. Älta. Älta.

Jag har så stora problem i mitt liv.

Blah

När man har tid att kolla in Facebook, skaffa låttexter till kvällens rep och läsa bloggar på skoltid känns lektionen inte så välplanerad.

Idag har vi gjort en reklamspot som innehåller en skoter, en drive through och Beethovens femma. Det ni. Gissa själva hur lökigt resultatet blev.

14:54:07 och knappt sex minuter kvar till samling. Kanske ska dricka lite vatten.

Är inte min blogg världens bästa läsning så säg...

Sisy är snäll igen

Dagen blev liksom inte bättre precis efter morgonens ljuva nyhetsförsök. Jag var helt opepp hela lektionen och blev sur när Munken dissade vår USP (Unique Selling Proposal) för Piteå.

Sedan handlade jag lunch på Acusticum som jag tog med till Kåren. Jag lyckades balansera matlådan, brödet, besticken, servetterna och drickan - plus väst och ryggsäck - ända fram till dörren. Där tappade jag brödet, besticken, servetterna och drickan i backen och fyllde kroppen med svordomar så jag inte skulle skrämma slag i tjejen som dök upp bakom mig och sa något medlidande.

Mattan lyckades, som hon själv skrev i kommentaren till förra inlägget, med bedriften att få mig att skratta några gånger och ju fler övningar vi gjorde med Munken desto bättre gick det. När Munken sen tyckte vår reklamkund RFSL hade en kanon USP och en bra målgrupp blev jag ännu bättre till mods.

Jag tog mig faktiskt till och med till bibblan och spelade in (måhända mycket konstnärligt och svårredigerat) material till minireportaget. När jag sedan kom hem och läste mailet från min (*fingers crossed*) blivande sångfröken smög sig nästan ett leende på mina läppar.

Det är tur att jag har peppande vänner och choklad. Och det är tur att ni står ut med mig. Jag ska sluta sura. Hoppas jag.

Nu ska jag iaf göra potatisgratäng och diska min surströmmingsluktande disk. (Note to myself: laga inte fiskgratäng och låt matlådorna ligga odiskade i en vecka) Sedan ska jag och Mattan jaga liv i sjuka Bells och så ska vi kolla på ännu ett fantastiskt avsnitt av Upp till kamp på SVT. Bör inte missas.

Åt helvete

Idag gick jag upp 2h före skolan börjar för att lyssna på nyheter i kommersiell radio eftersom Mattan och jag ska göra det i Nyhetsjournalistiken.

Vid 9 hängde sig Mix Megapols webradio och en liten del av nyheterna spelades om och om igen.

Vid kvart i 10 dog sändningen och jag bytte kanal till Rix.

Vid 10 kom inga nyheter.

Om det beror på att det är webradio och de av någon anledning inte sänder nyheterna på nätet eller om Rix fucking FM inte sänder nyheter som normala kanaler har jag ingen aning om men jag är förbannad. Helvetes. Jävla. Skit.

Hata.

Förbannat fin dag det kommer bli idag då.

Nu är jag sen och dessutom har jag inte ätit frukost. Kul.

Hemlängtan

Ibland bara faller allting över en. Helt plötsligt rasar allt ner och jag inser att den där muren jag försöker riva är högre än någonsin. Smiling faces och shit vad jag är hurtig och visst kommer det här gå. Jag har missat väsentliga saker som ett gigantiskt reportage och en tenta i min tidsplanering och jag känner paniken växa.

Dessutom har jag insett att jag inte alls vill härifrån i november som resten av gänget verkar längta ihjäl sig efter. Jag vill bara stanna på Ankars med tekvällar och becksvart mörker. Vaggas in i en trygghet och skärmas av från verkligheten ännu ett tag.

Slutet känns redan nu så nära trots att det kan vara två år kvar, för om några veckor drar Stifflert, och jag hinner försvinna till Finland innan hon är tillbaka och sen när jag väl sätter foten i Kappaland igen är hon halvvägs ut genom dörren med flyttlasset.

Separationsångesten och rotlösheten kryper sig på, och trots eviga försök att övertyga mig själv om att hemma är ett ställe jag skapar på egen hand, så längtar jag någonstans till ett barndomshus med flagnande tapeter där allting är precis som det alltid har varit.

Förändring är bra och allting ordnar sig och jag är inte ensam. Men jag hatar när det jag vet, det som är min omvärld, ännu en gång faller isär. Mest hatar jag att jag jämt känner igen mina egna känslor och att jag dessutom vet att det med största sannorlikhet kommer att hända alldeles för många gånger till.

Semester någon?

Jag är sjuk för tredje gången på en månad och anar ugglor i mossen. Tror att bakterierna bara har stannat kvar i kroppen för att blomstra vid väl valda tillfällen.

Som i Göteborg när jag hellre dansar och går på festival och dricker öl än ligger och vilar i syrrans soffa. Som i Piteå när jag måste jobba med nolleradion istället för att hänga i sängen dagarna i ända. Och som nu när jag pluggar mer än jag borde, bossar över en radiostation, spelar i ett band och anordnar en fest istället för att stanna hemma i en vecka.

Visst är det så att man ska inte ignorera en förkylning och trötthetssymtom men jag har saker att göra och då är det bara att smälla i sig några Treo och le som en toka.

Och så kan jag få klaga lite ibland fastän det mesta är helt självvalt. Jag skyller det på min übermor. Det ligger i generna. Och generna kan jag tusan inte göra nåt åt.

Hur norrländsk är du?

Jag blev 75% norrländsk. Efter ett år i Piteå. Det ni.

Gör testet här.