På lektionen idag undrade jag om vår planerade tenta som vår lärare yppat något om vid ett tidigare tillfälle. Min fråga löd något liknande Hur har du tänkt med tentan, vi har nämligen redan haft tenta på den här boken? Hennes svar blev då genast Har ni? Ja, men då ska vi verkligen inte ha en till tenta på samma bok. Vi tar ett litteraturseminarie kring de andra böckerna (läs: tunna häften) istället.
Är jag kung eller?!
Annars har jag haft en effektiv dag för en gång skull. Känns skönt, inte för att jag har mindre att göra imorgon förstås. Men jag har gått in ett sorts safe mode där jag gör allting lagom bra och försöker att inte stressa upp mig. Vet inte om just lagom är det bästa men det räcker för mig just nu. För Fröken Perfekt är det ett stort steg.
Längtan.
Saknad.
Det ena låter mer hoppfullt än det andra.
Jag vet inte vad jag känner. Kanske en blandning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Du är så grym!! Tänk på det alla andra gånger då du sväljer din tunga i efterhand för att du säger vad du tycker när alla andra sitter som möss och håller tillbaka när de borde yppa sin hjärtas mening. För övrigt skall du aldrig tvivla på att du både är saknad och längtad efter, det finns alltid fler människor i ditt liv som känner så efter dig än du känner efter dem. Se det som en gåva att vara omtyckt. Din personlighet drar till sig andra, du strålar och du attraherar. Du är en person som har så mycket att ge men samtidigt vågar ta emot. Du gör det dock med med en ödmjukhet som ofta visar sig som en rädsla och förvirring. Omfamna den känslan, sträck på dig och inse att du är vacker.
Anonym: Tack. Det värmer.
Skicka en kommentar