Annandagen är här

Den himmel jag trodde fanns...har jag hittat.

Grann gran

Nyss gav Lilsis och jag oss an julpyntet och granen.
Iklädda alldeles för små tomteluvor.

I år kör vi på temat "the more the merrier". I granen samsas bland annat silverstjärnor, blå kulor, guldiga paket och tomtar. Den bästa tomten är anno typ 1989. Brorsan ligger bakom killen som just nu ser ut som om någon kört en grangren genom halsen på honom. Lite Tim Burton-feeling.

Så går det när föräldrarna flyttar med sig allt julpynt och ger oss fria händer.

Strålande jul

Hos Sisys familj ser julen inte ut som hos andra.

Läsa tidningen
Långfrukost
Laga lite julmat
Sova en stund
Kanske duscha lite
Promme till stan
Göra julgodis
Läsa en bok
Pilla navelludd
Surfa en stund
Rimma lite
Vila en stund

Brorsan kanske kommer ikväll. Eller imorgon vid lunch.
Då knatar familjen Sisy nog fortfarande runt i pyjamas.

Julstress finns inte i vårt vokabulär.

Längtan

I am thinking it's a sign
that the freckles in our eyes
are mirror images
and when we kiss
they're perfectly aligned

And I have to speculate
that God Himself did make
us into corresponding shapes
like puzzle pieces from the clay

And true it may seem like a stretch
but it's thoughts like this that catch
my troubled head when you're away
and when I am missing you to death

Tack Älvsbyn för inspirationen

R E S P E C T

respekt subst. ~en
ORDLED: re-spekt-en
• visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering av person(s egenskaper)

Nostalgi

Emily: You were on the phone?
Richard: Long distance.
Lorelai: God?
Richard: London.
Lorelai: God lives in London?
Richard: My mother lives in London.
Lorelai: Your mother is God?
Richard: Lorelai...
Lorelai: So, God is a woman.
Richard: Lorelai.
Lorelai: And a relative. That's so cool. I'm gonna totally ask for favors.
Richard: Make her stop.
Rory: Oh, that I could.

Jag blir genast sugen på kladdkaka.

Fin i kanten

Numera är Sisy vett- och etikettexpert. I radio. På nyår. Det ni.

Titeln fick jag under inspelningen av nyårsmenyn idag när Äpplekillen och jag åkte med Bulldozern för att avnjuta Radiokockens nyårssupé. Mellan tuggor av kräftskjärtar, mango, hummer, avocado och oxfilé berättade jag om hur man sköter sig snyggast vid nyårsbordet. All cred till Farmor som har drillat mig hårt under uppväxten och dessutom bidragit med tips via mail inför inspelningen.

Så nu sitter jag är mätt som bara den efter en fyrarätters. Tack allihopa.
Eller iaf ni som betalar er TV-licens...
Fick jag sagt det också.

Arbetsskadad

Jag har gått och väckt liv i min musarm som det heter. Roande så det förslår det där namnet. Iaf så gör det att jag numera är ganska mycket mindre handikappad på min vänsterhand. Börjar få in tekniken liksom. När det gäller jobb framför datorn asså. Fast ibland ger jag upp, byter till höger och då strålar det av smärta. Inte ok på något sätt.

Min nya drog, förutom hon denna där som just nu sitter på en buss i Växjö, är Katie Melua. Kan inte få nog av henne. Jag kopplar dessutom ihop henne med busstjejen i Växjö så där kanske förklaringen till mitt beroende ligger.


Min fyndighet har inte försvunnit med högerarmens frånvaro iaf.

Manligt könsorgan och egoboost

På programredaktionen har vi en låg soffa, ett soffbord och några fåtöljer. Där satt Modellen, Fartdåren och jag. Planerade förmiddagsprogram i lugnan ro. Då snurrar Bulldozern runt på sin kontorsstol, rullar fram till soffbordet och smäller upp sin vinterkänga på bordsytan. Bulldozern är redan lång och stor men eftersom vi andra sitter mycket längre ned med grodperspektiv blir synen än mer skrämmande. Speciellt eftersom det som hamnar närmast både Modellens och mitt ansikte är Bulldozerns skrev. Jag klarar mig utan dina genitalier i fejjan tänker jag i mitt stilla sinne but what to do liksom.

För övrigt har jag sänt live idag. Alldeles själv. Dragit i reglar och tryckt på knappar och pratat. Självkör som det heter i branschen. Det gör jag på torsdag också. Riktigt kul. Och speciellt kul att få så mycket beröm.

Filmstjärnan: Det lät görbra idag Sisy, du låter som ett riktigt proffs.
Jag: Du behöver inte ta i så du spricker.
Filmstjärnan: Nä, men på allvar, du låter riktigt proffsig.

Jorå, mata egot. Tackar och tar emot.

Btw, det jobbar varken modeller eller filmstjärnor på mitt jobb. Så spännande är det inte. Det är bara mina fina smeknamn.

Ambivalens

Det skiljer 150 mil
på dig och mig
Jag aldrig känt mig så nära
som jag gör nu

Närhet är mycket mer
än en hand att hålla
ett par läppar att kyssa

Ändå
gör det gör fysiskt ont
i hela kroppen
När jag inte kan
hålla om dig

Längtan
Saknad
Smärta i ny form

Humor, det är humor

Efter att ha spenderat en lördag i horisontalläge, bland annat framför en höjdarfilm med element som omotiverade inzoomningar av kvinnoben, en man som håller fast en krokodil i svansen och en skurk med en cigarr i munnen i alla lägen, krävs humor i en klass för sig. Tacka vet jag nittiotalet.

Och så rasade muren

In the arms of the angel
Fly away from here
From this dark cold hotel room
And the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage
Of your silent reverie
You're in the arms of the angel
May you find some comfort here

Dagens...

...pappahumor:
När jag var liten så läspade jag. Då var jag lite som ni.
Sjukamparn eller Äpplekillen (bytte namn lite random där kände jag nu) till Fransyskan och mig. (Fransyskan är också lite sådär homo ni vet)

...fundering:
Får man vara svensk och inte gilla julbord?
Efter dagens licensbetalda kväll har jag kommit fram till att jag faktiskt inte gör det. Gillar julbord asså.

Igår, idag och funderingar

Igår ringde Zanke och ville erbjuda mig lite extraknäck. Han var underbart over-the-line som vanligt, så som bara han kan vara och komma undan med det. Han gav mig energi och sa Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse. Intressant tankeställning.

Idag gjorde Divan sin sista sändning. I svart långklänning och rosa boa. Hon var vacker som få och höll sig lugn ända tills de sista femton minuterna då det plötsligt stockade sig i halsen och tårarna bara vällde upp. Vi firade med tutilurar och paket och allt i radio. 20 år har hon varit på stationen och hon sa att det gör alltid ont vid en skilsmässa.

Idag har jag funderat över de där med förtroende, tillit och ärlighet. Jag har också funderat över hur människor många gånger kan vara så själviska. Och taktlösa. Och det faktum att man inte kan läsa andra människors tankar. Och då ska man inte heller uttala sig som om att man kunde det. Förbannad är nog ordet för bussresan hem idag. Tur att jag somnade efter ett tag och drömde bort det.

Det blev ett nej

Jag blev erbjuden 1 års anställning som reporter på Sveriges Radio P4 med start 1 januari 2008.
Jag tackade nej.

Jag åkte till Piteå 2006 för att utbilda mig. Den utbildningen skulle leda till ett jobb. Nu har jag fått erbjudandet men utbildningen är inte färdig. Jag kan alltid ta igen utbildningen sedan. Inget sådant står och faller med ett års frånvaro. Men jag tackade ändå nej.

Varför?
En fin bror sa Följ magkänslan. Check.
En lila vän sa Only you can know your heart darling. Follow it! Check.

Ni som känner mig vet att jag är dålig på att skapa mig ett hemma. Jag har flyttat för många gånger och när någon frågar mig var jag kommer ifrån kan jag inte riktigt svara. Men i Piteå känner jag mig hemma. Just nu. Jag har länge sett fram emot våren med allt vad den innebär. Jag har en situation där uppe i norr som är få förundrat. Människor som älskar mig. Människor som jag älskar. Jag ska läsa kurser jag sett fram emot länge. Jag ska göra radio utan måsten och krav. Jag ska sjunga.

Jag är inte redo att lämna Norrskenslandet ännu. Jag är inte redo att lämna skolan ännu och börja jobba. Normen säger att jag är dum i huvudet. Normen säger att jag aldrig ska tacka nej. Normen säger att ett sånt här jobb dyker inte ofta upp.
Sorry Normen. Tough luck. Jaga någon annan vettja.

Jag har fått en indikation om mitt värde inom branschen. Jag tänker inte bli stormodig. Jag tänker bara vara stolt över att jag vågar följa mitt hjärta och magkänslan. Om jag själv inte mår bra kommer inte drömjobbet att vara bra heller.

Chefen förstod precis mina tankar. Berömde mig för att jag vågar lyssna på mig själv. Sommarvikariat har jag. Och hon varnade att hon kanske ringer om jobb redan i april. Jag svarade att fråga kan man alltid, då kanske magkänslan säger något annat.

När jag möter religionsläraren från gymnasiet på gatan kan jag ärligt säga: Nej, det blev inte bara såhär, jag gjorde ett medvetet val.

Så går det när man är kär

Jag skulle sova tidigt. Jag sa nej till Skype. Sedan ångrade jag mig eftersom intensivt umgänge leder till saknad upphöjd till tio när det bryskt avslutas. Nu ligger jag här med svettiga knän av en alldeles för varm dator med tunga ögonlock och inser att den totala nattsömnen kommer att landa på runt 6h. Som vanligt med andra ord.

Jag

Jag älskar avocado och dricker helst mojito om det ska vara någon alkohol med i leken. Jag kan lätt äta gamla sourcream & onionchips och avslagen cola till frukost en seg söndag. Jag tycker det är fascinerande att få ta del av människors berättelser och lägga ihop dem som ett pussel i ett redigeringsprogram. Jag kan bli nördigt nöjd över schysst tajmat prat över ett intro. Jag lyssnar på Kent när det regnar och Winnerbäck när jag vill vara sentimental. Morcheebas låtar får mig att le och jag har fortfarande en förkärlek för D.A.D. Jag skrålar gärna till schlager och skäms inte ett dugg för det. Jag sitter alldeles för mycket på Facebook och bloggar gärna om helt banala saker. Jag kommer nära total lycka när jag får sjunga och jag dansar till nästan vad som helst. Jag hatar att diska men trivs med att laga mat. Jag äter det mesta men du får mig på bättre humör om du inte stoppar burkmajs eller ärtor i maten. Jag är en tekniknörd och löjligt förälskad i min vita Mac som fortfarande inte heter något. Jag trivs som fisken när jag får susa ner för nypistade backar i strålande sol. Jag har gärna en Corona som sällskap i en hängmatta i Mexico men närmast himlen är jag nog en varm sommardag i Bohuslän. Jag har människor jag älskar på alldeles för många ställen i världen. Jag har gjort dumma saker jag ångrar och dumma saker jag skulle göra igen. Oftast gör jag ganska bra saker. Jag gillar motorvägar, speciellt på nätterna. Flygplatser och tågstationer ger mig också en fin känsla. Jag älskar att sova men lägger mig alltid för sent. När jag säger att jag är trött är det oftast snarare så att jag har nåt på hjärtat som jag liksom inte riktigt får ur mig. Jag kan lätt slötitta på vilken skitteve som helst, därför har min gamla klenod fått kasta in handduken. Jag trivs med en kopp te och ett sällskapsspel. Jag trivs ensam men även med kära runtomkring mig. Jag har ett galet kontrollbehov och en envis beslutsångest. Jag hatar att shoppa men älskar att glo på folk...

Japp.

...

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Eller kräkas.

Eller God knows what.

Det här skulle inte hända.

Inte nu.

Jag trodde att när väl jobberbjudandet kom så skulle jag jubla och dansa och hoppa. Istället ekade ett nej genom magen, hjärtat och hjärnan. Jag hade en bild av mitt kommande ett och ett halvt år. Jag har en trygghet, ett liv jag älskar. Jag har vänner, en plan och kärlek. Jag har ett hem.

Nu vet jag inte om jag ska följa drömmen, ta chansen och bryta upp. På plussidan står en gigantisk fot in i branschen. På minussidan står en förlorad vacker vardag. Jag får väga, stapla för- och nackdelar och känna efter. Jag får släppa tankarna och fundera på annat.

Jag borde vara glad. Bättre självförtroendeboost kan man inte få.
Jag är otroligt dum i huvudet om jag säger nej.
Men valet är ändå inte alls självklart.

Jag kommer att vara 2m lång när jag slutar här

Kändisen, ansiktet utåt, programledaren med stort P, Divan som hon kallar sig själv, hon som alla frågar efter när det talas om P4-stationen här stack imorse huvudet runt dörrkarmen och sa:

Du, jag lyssnade på delar av din HF i går. Du var skitbra! Du kan inte ha många års erfarenhet av radio men det låter som att du har det. Kanonbra!

Får jag fylla 25 varje dag?

En trådlös kompisråtta till datorn som paket till frukost.
En galet bra premiär som HF-reporter*.
Ett blombud med en stor, röd ros till redaktionen.
Fint fika med jobbarkompisarna.
Mängder med fina sms.
Massor med fina samtal.
Otroligt många gratulationer på Facebook.
Finaste klänningen ever i present.
Och parfym.
Tulpaner på köksbordet.
Vackraste kärleksbrevet på posten.
Lyxigaste middagen med världens mest underbara syskon.
Äkta champange.
Grymmaste glassen.
Trådlöst internet i syrrans lägenhet.
Premiär för Un Chien på PiteFM.

*En sån som går runt med en ryggsäck med antenn på ryggen och sänder live,
på plats, ute i the real world.

I don't like Sundays

Idag har jag haft en kass dag. Egentligen borde den inte ha varit det. Slapp morgon. Brunch med föräldrarna innan de åkte. Bilkörning. Chokladpudding. Prat med Henne och Bells.

Ändå har jag stressat upp mig för imorgon. 10.03-11.00 hör du mig i radion. Jag sänder själv i en timma från Volley 2000. En volleybollturnering för sjätteklassare. Jag vet att jag kan det men min kollega jagade upp mig i fredags så idag blev nervositeten påtaglig.
Sen har jag varit som jag brukar på söndagar. Allmänt deppig tråkmåns.

Det är alldeles för långt till Piteå. Det är alldeles för långt till på fredag. Neggo är jag.

Födelsedagsfirande Sisy-style (eller kanske en matblogg)

Mamma och Pappa är nere på västkusten och firar mig lite i förväg. Idag blev det sång till frukost och sedan shopping efter presenten, ett par skidpjäxor. Här ska det åkas i vinter.

Kvällen bjöd på middag på Tranquilo, favoritrestaurangen i Götet, där vi drack mojitos och åt som gudar. Jag fås lätt på fall av god mat och Feijoada con Pescado är helt enkelt min grej. Eller vad sägs om ingefära- chili- och limemarinerad Black marlin, frittata med
potatis och palmhjärta, rödvinssås feijoadastyle smaksatt med svarta bönor, oxbringa och sidfläsk samt chili- och muscovadogrillad ananas? Lite guacamole vid sidan och jag var i himlen. Efterrätt får man också när man fyller 25. En Mexican Piñata, dvs en Mexikansk fruktfylld vaniljpancake med kondenserad mjölk och passionsfruktssorbet, gjorde min middag komplett.

Sedan bar det av till Heaven 23 där bror bjöd på drink. Härligt att stå och spana över Göteborg 23 våningar upp i luften. Jag har faktiskt aldrig gjort det förut så då blev stoppet ett måste innan kvällen avslutades med en taxi hem.

Fina föräldrar, fin bror och synd att fina systern inte kunde hänga med.
På måndag när det smäller på riktigt firas det med skumpa med syskonen.

Reporter på riktigt

I morse kom kanalchefen och frågade vad jag hade för planer för dagen. Sedan undrade hon om jag kunde skippa dem för att hoppa in som vikarie på nyheterna. Full lön. Riktig reporter. Inget praktikantjafs här inte. Självklart.

Jag gjorde ju precis samma sak som jag gör annars när jag är på nyheterna. Men det kändes ju mycket bättre. For real liksom.

...

Vakna, hitta en väg som leder hem
finn din värld bland molnen
Jag saknar en känsla
hud mot hud
Ditt ansikte
näsan mot min
Två ögon som suger inåt
Blinkar, ler
Där hittar jag hemma

Tankar

Igår var det en tant på bussen hem vid 17.00 som drack rödvin ur en blå kaffemugg. Hon smusslade med flaskan i väskan och jag tänkte att hon inte kan leva det roligaste livet just nu.

Idag fick Gröna Tjejen tillsvidareanställning på jobbet och jag tänkte att nog finns det hopp i branschen där folk lever på projektanställningar och vikariat i fem-tio år innan de tröttnar på att inte veta om de har jobb nästa månad.

Idag vaknade jag med världens huvudvärk och halsont men jag tänkte att jag inte vill missa en dag på radion och det resulterade i mössa på hela dagen och mängder med te och väldigt lite effektivitet.

Nu tänkte jag pallra mig ut i köket och hjälpa syrran med maten. Varje dag möts jag av frågan Vad ska vi äta till middag? när jag kommer hem och då tänker jag att det hade varit trevligt med ett Hur har dagen varit?. Men sedan kommer jag på att hon jämt gör matlådor åt mig och pysslar och grejar. Och då tänker jag att hon är finast att bo med.

Långt ner i Småland

Jag kan finna någon sorts njutning i att sitta på ett tåg genom ett nattsvart Sverige med musik i lurarna och en bok som sällskap. Jag kan finna någon sorts njutning i att skapa min egen värld på ett smockfullt tåg där jag är en av få lyckliga med bokad sittplats. Någonstans kändes det lite som en film.

Som i en film var det också när jag vandrat av och an på Växjö station i säkert en evighetslång kvart innan jag gav upp, satte mig på en bänk för att sekunden senare få gripa tag i det sötaste jorden skådat och bara stå mitt i vägen för alla stressade resenärer och kyssa hennes mjuka läppar. Det var som om tiden stannat just för oss och världen runt omkring rusade fram.

Jag har fått nya vänner. Nya erfarenheter. Träffat gamla vänner.
Jag har lärt mig nya saker. Ältat gamla. Och börjar ana resultat.

Jag har druckit folle. Frossat i mat och dansat i stroboskopljus.

Men mest av allt har jag stått med armarna runt Henne, sett djupt i hennes ögon och försökt stanna tiden. När hon tittar på mig tappar jag andan. När hon skrattar går en våg av värme genom mig. När hon tar min hand önskar jag mig inget mer.

Efter två och en halv veckas praktik

Nyss hade jag möte med nyhetschefen om min tid hittills på praktiken. Idel lovord.

Nyhetschefen: Hur lång tid har du kvar på din utbildning?
Jag: Ett och ett halvt år.
Nyhetschefen: Men vad mer kan du lära dig?!

---

Nyhetschefen: Sen är det ju sommaren. Skulle du kunna tänka dig att jobba här?
Jag : Ja... (Men hallå, det är klart jag vill!)
Nyhetschefen: Då ska jag säga till chefen att jag tycker att hon ska överväga det.
Jag: Jag tycker också att hon ska överväga det.
Nyhetschefen: Nä, men asså jag vill ju ha dig här. Vi säger så. Du är här i sommar. Några beslut måste ju jag få ta också.

Porrigt i P4

Idag har jag snackat sex i Svea Rikes Radio. Jag lär aldrig kunna göra nyheter mer. Men jag fick fett med beröm från mina kolleger. Då växte jag en decimeter. Minst. Lyssna här om ni vill höra mästerverket. 15.30-16.00 hörs jag.

Imorgon är jag i Växjö.
Imorgon pussar jag på Penntrollet.
Imorgon är lyckligaste dagen på länge.

Konsten att stjäla en lista

Sverige är i EM. Det bevittnades tillsammans med Obbe. Innan dess diskuterade vi allt mellan himmel och jord över en öl och en massa onyttig mat. Jag blev sådär mätt som bara jag kan och stod sedan och drack ännu en öl med en mage som liknade status sjätte månaden. Så blir det när man är liten och smal och smäller i sig en pizza och hälften av Obbes pommes.

Eremo gillar listor. Jag snor för att jag är tråkig.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag gick i nian, repade luciatåg och drömde om en framtid som skrivande journalist. Fotbollen var mitt liv.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Jag hade precis insett att fastän radio är det roligaste i världen så måste jag inte ge mig in i allt till 170%. Jag läste favoritkursen nr 1, Dator- och ljudteknik och hatkursen nr 1, Omvärldsorientering. Jag hade äntligen lämnat Göteborg bakom mig.

3) FEM SNASK DU GILLAR:
Popcorn, sourcream & onionchips, kladdkaka, choklad med hela nötter, glass

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Jag lär mig texten till de flesta låtar i ett nafs

5) VAD SKULLE DU GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Köpa boende, resa, volontärarbeta

6) TRE DÅLIGA VANOR:
Jag lägger mig alltid för sent, jag har kort stubin vid hunger och jag är bäst på att göra saker i sista sekund

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Hålla handen, äta avocado, läsa, sjunga, sända radio

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA.
Foppatofflor, byxor med jättehög midja, cykelbyxor, stringtrosor, midjeväska

9) FYRA FAVORITSAKER:
Säng, Mac, Ipod, Skype

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Utmaningen?

En helt vanlig tisdag

Idag sände vi från Kulturhuset. I löpet kollapsade en av gästerna. Fröken Mittemot hojtade Ring! och jag tryckte in 112 på mobilen för första gången någonsin. Liv och rörelse och oro och uppståndelse blev det men tillslut vaknade gubben till liv och som tur var fanns en sjuksköterska i publiken. När ambulansen kom hade gubben kvicknat till ordentligt och han vägrade följa med. What to do? Envis som synden. Sedan reste han sig upp och gick ut för att röka pipa.
Ironin ligger i temat på sändningen. Nära dödenupplevelser.

Mangan och jag har samma humor

Om man går förbi tomaterna i grönsaksdisken blir de passerade då?

Kvalitetsanalys

Livskvalité är att promenera runt i Göteborgs centrum med en kopp take-away-te i vänsterhanden i en och en halv timme och prata om C-uppstaser, utbildningar, Matte C, överväldigande kärlek och jobb.

Livskvalité är att möla sushi, julmust och lösgodis framför tv:n med brorsan.

Livskvalité är att dricka vin och äta tacos med glada tjejer en fredagskväll.

Livskvalité är att prata om myggor, flaggstänger och känslor med det sötaste världen skådat över Skype en seg söndagsförmiddag.

Ikväll blir det middag med Mangan. Vi ägde på gymnasiet och ikväll ska vi ta igen det senaste året eller nåt. Uppdatering 2.0. Det är också livskvalité.

Fredagskväll

På Facebook kan man göra ett test hur gammal man är. Penntrollet blev 6 år. Det blev jag också. Ergo, vår mentala ålder är densamma = perfect match. Syrran gav sig an testet och blev 55... Det fina är att hon blir besviken men sedan säger Nu ska jag dricka ett glas vin och sedan ska jag sova. Fan, jag är ju 55...

På tal om ålder så kan man läsa i Punkt SE att lammkött kan vara den nya grejen. Jag håller med.

Jag skulle äta tacos, dricka lite vin och sedan krypa ner med Six Feet Under. Nu sitter jag med rött läppstift och fjärde vinglaset i handen och snart väntar krogen med Reffe och Buffy. Brorsan är på sitt otrevligaste humör och han ber mig hälsa att han i största allmänhet inte är särskilt trevlig. Det som är fint är att han oftast har otroligt fel.

På jobbet finns Fransyskan och Sjukamparn. De är fina. Vi ska starta en klubb för randiga tröjor på Facebook. Eller inte. Sjukamparn sa idag att det är himla gött att jag har praktik på Sjuan. Att jag inte känns som en praktikant. Men jag är ju ganska kass på att vara praktikant faktiskt. Det är nog bra.

Innan dess tackade han mig för gårdagen och jag med mitt korta minne och varför-tänka-innan-man-pratar-inställning säger Var jag full igår?! Han syftade på att vi skötte webben ihop. Jag borde få bättre tur när jag tänker.

En egen värld

Här sitter jag på golvet i syrrans vardagsrum med min vita Mac framför mig. I mina nördlurar spelar Maia Hirasawa. I soffan sitter Reffe och syrran och tittar på Grey's. Jag skapar min egna värld här. Mitt i liksom. Skickar kärlek via messenger. Sluter ögonen och lyssnar på stråkarna.

Jag har ingen dörr att stänga om mig. Då fungerar mitt mentala rum fint.

Heavy stuff

Tänk dig att lycklig berätta om hur kär du är till någon du tycker om. Tänka att den istället för att reagera med glädje visar avsky, ilska eller vänder dig ryggen. Det händer oftare än du tror. I Sverige som ska vara världens mest jämställda land respekteras fortfarande inte alla människor för dem de är. För att de älskar fel person. Eller rättare sagt fel kön. Nämligen samma kön som de själva.

Fransyskan gör ett projekt och har intervjuat en tjej från en håla i Sjuhäradsområdet. Tjejen är 24 år och berättar sin mardrömshistoria om att komma ut. Fransyskan är lyckligt lottad. Hennes steg ut ur garderoben gick smärtfritt. Däremot har hon en killkompis som har varit tvungen att fly landet eftersom hans bror hotar att mörda honom. För att han blir kär i män istället för kvinnor. För mig gick det som för Fransyskan. Säkert fanns det ilska och rädlsa bland mina nära och kära men den togs inte ut på mig. Visst fick jag frågor men jag möttes med respekt.

Det skryts om att vi i Sverige är så fantastiska, så framåt och så himla fördomsfria. Den nära verkligheten visar något annat. Visst är vi lyckligt lottade jämfört med andra länder men jag ser ingen vits att jämföra sig med något som inte är perfekt. Inte när det gäller något sådant här.

Om någon i din närhet tar modet till sig och berättar för dig att han eller hon har en annan läggning än heterosexuell borde du tänka efter en stund. Är din omedelbara reaktion någon du själv inte skulle vilja möta borde du svälja orden, fundera ett tag och återvända när ilskan lagt sig.

För inte vill du veta att din bror, dotter eller pappa sitter rödgråten med svullet ansikte och ifrågasätter sitt mod att berätta. Inte vill du att den du älskar ska känna sig orespekterad och mindre värd.

Den perfekta världen är självklart en värld där uttrycket komma ut har slopats för längesedan.

Men orka

Jag är så himla trist nu för tiden. Jag bara saknar och skype:ar och saknar och sms:ar och saknar. Sedan besöker jag ännu en presskonferens i obygden, kör långa sträckor med V40:n och klipper ihop det trevliga mötet till en och tjugo. Sedan stöter jag på en man i shorts i entrén och funderar ett tag eftersom det snöar ute. Sedan minns jag att BWO skulle komma på besök. Till och med Radio Sjuhärad tar emot kändisar ibland. Sedan tar jag bussen hem och så lagar jag mat och slår på datorn och hoppas att hon är online och så är hon inte det och så läser jag bloggar och snurrar runt på Facebook. Efter det längtar jag lite och saknar en massa och längtar ännu mer och sedan saknar jag lite till och så tänker jag på hennes leende och så blir jag alldeles varm inombords och sitter och ler för mig själv.

Sedan bloggar jag om eländet som är ett fint elände för mig men trist för alla andra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i.

Recept mot saknad?

Ett avsnitt Six Feet Under
En och en halv timmes Skype
En långfrukost med syster och Reffe
Lagom mängd strålande solljus
En ny jättegrön tröja
En ny vintermysig polotröja
En stor bit mangocheesecake
Söndagsmiddag med syskon och Reffe
Krydda med ett antal sms efter behag




Funkar halvers

Motorväg, Lantz och Tjejen med stort T

Idag har jag tvärnitat på motorvägen två gånger. Först för att en uppenbarligen blind eller i alla fall ouppmärksam kvinna tänkte svänga ut i omkörningsfilen där jag låg. Sedan för att Swebuschauffören hade bråttom i snöovädret och bara skulle om alla bilar. Det är svårt att se något när hela bilen dränks i en svallvåg av snömodd och slask.

Annars är det ganska schysst att jobba på en radiostation som har ett så stort täckningsområde. Jag och V40:n är bästa vänner när jag får sitta och garva hur högt jag vill till Lantz i P4. Och det är ingen som klagar när jag skrålar högt som tusan till Oh Laura's It ain't enough. Jag hade glömt bort hur mycket jag tycker om att köra bil och speciellt ensam. Ska nog ta på mig intervjuerna ute på obygden från och med nu.

Något annat som sköljde över mig som en våg är kärleken. Plötsligt är hela mitt hjärta fullt av ett lilahårigt penntroll med världens vackraste leende. Bara tanken på henne får mig att le och bli alldeles varm inombords. Jag längtar och saknar så att det gör ont och önskar att hon fanns här bredvid mig i soffan just nu. Då skulle jag hålla om henne och titta in i hennes fina ögon och bara njuta. Jag är helt enkelt sådär löjligt, sliskigt förälskad som alla trötta singlar och uttråkade par bara spyr på. Och det gör mig lyckligast i världen.

Om 28 dagar är hon här. Tills dess: skypeaddict.

Nu brinner det i knutarna serru

Ibland får jag plötsliga infall och skriver helt ologiska rubriker. Say no more.

Idag har jag hörts på P4. I Sjuhärad. Det ni. Julgran på torget och satsning på göteborgsbesökare till djurparken. Känns som om de kommer att bli bra det här.

Mitt liv består annars av bussresor och Skype. Inte mycket mer än det. Jo lite fina middagar med valfritt syskon och häng i soffan.

Intresseklubben antecknar säger jag och tipsar till sist i denna världsomvälvande skrivelse om GP som har klockrena recensenter.

Drömma kan man alltid

I natt drömde jag om den där mannen som jag aldrig vill träffa igen. Han kunde inte fatta att det han gjort var fel och att jag mått skitdåligt över det. Som alltid i de där drömmarna stod han bara där och var nonchalant och jävlig. Någon gång skulle jag vilja drömma att jag utplånade honom från jordens yta. Det hade känts bra.

Det som är fint är att jag har så mycket annat bra att tänka på. Eller mycket och mycket. Det är ju bara en person men attans vad hon är bra. Ska nog kolla med Feffe eller Knugen om vi kan rensa bort lite onödig landyta i Sverige och liksom pussla ihop Norrbotten med Västra Götaland. Hade varit finfint det.

"Fan, det var nåt mer...bilen, barnvagnen och...Nä."

Gubbe runt 55 pekar på syrrans grillade kyckling som står bredvid kassarna som hon håller på att packa på ICA: - Glöm inte den där du.
Syrran: - Närå, men tack för att du påminde mig.
Gubbe: - Ja, det är lätt att glömma saker, folk glömmer ju sina barn också.
Syrran: - Eh, ja... fast det är ju lite värre.
Gubbe: - Jo, det är däför man alltid påminner serru, när man ser nåt.

Götlaborg

Överraskningshämtning på Landvetter. Fin söndagsmiddag och vin. Bäddad säng och egen garderob. Syskonen är bara så himla fina.

Banana Pancakes

Klockan är tjugo över ett och helst av allt vill jag diska och dammsuga men trots att det är lördag tror jag inte grannarna blir så glada. Får ta det imorgon förmiddag innan jag knatar till flygtaxin.

Mitt liv fick plats i en röd resväska på hjul. Då kan den kloke undra varför tusan jag har så mycket kläder kvar i garderoben. Ingen vet. Kanske borde rensa bland plaggen en vacker dag. Projekt vår 2008 får det bli.

Bells och jag har lyckats klämma ihop våra traditioner på en dag. Både långfrukost och middag. En hård, lång kram senare och så ses vi inte på länge. Om jag har tur så kan hon ta sig till Götet på min 25-årsdag. Om jag har otur ser jag henne inte förrän januari nästa år.

Jag går runt på Ankars. Olika mål, olika ärenden. Vandrar runt i lägenheten och sorterar och packar och städar. Hittar anteckningar och uppgifter från våren 2007. Den människan vill jag aldrig träffa igen. Uppgiften var tung då men nu ler jag. Vi hade allt en fin vår här i Piteå.

Klassen sprids över Sverige och jag blir sentimental och fundersam och nog saknar jag stressen och pressen och ångesten på Redaktionen redan nu.

Och så var det det där Penntrollet.

It's a beautiful life

Den senaste tiden har yttre krafter försökt åsamka mig åldersnoja. Det går sådär. Visst är det lite intressant att kläcka kommentarer som När Håkan Hellström var på turné 2001 såg jag honom på Hultsfred veckan efter jag hade tagit studenten. Det året började du högstadiet va?!, men åldersnoja skapar det inte.

Däremot får jag nostalgikänsla i hela kroppen när Eremo länkar till fina videos på Youtube. Jag är ju inte den som är den så här kommer mitt bidrag.



Vilken grym musik det gjordes på nittiotalet asså. Helt fantastiskt.

Cartwall

Mina kompisar är bäst.

Den lurar runt hörnet

Separationsångesten kryper sig på. Drygt två månader ska jag vara borta från Piteå. Det är ju inte bara den söta lilla staden jag kommer sakna. Jag kommer sakna de långa dagarna på redaktionen och de hysteriska diskussionerna efter alldeles för långa pass av redigering.

Jag kommer sakna kvällarna framför tv:n i 81:an, middagarna och tedrickandet. Jag kommer sakna festerna, vinkvällarna och dansen på Kåren. Jag kommer sakna den sporadiska vardagsölen på Kalles.

Jag kommer sakna lägenheten och trummisgrannen och den outtalade gemenskapen i 83:an. Jag kommer sakna en massa fina människor som Tezsa, Långe grannen, Grabbarna Grus, Jennijal, Bolle och klassisarna i största allmänhet. Och Miffot kommer jag att sakna. Fastän vi inte setts så mycket det senaste. Penntrollet kommer självklart på listan, vem ska nu få mig att skratta åt ingenting? Och Bells, söta, finaste, bästaste Bells.

Jag kommer till och med sakna Teknikern och Militären. Och Roland såklart. Pappa Roland.

Som tur är kommer Mattan att befinna sig med mig i Göteborg.

Nu går skam på torra land

Vi hade peppat hela dagen. Laddat i en vecka. Satt spända i tv-soffan. Efter 5 minuter var det över. FEM minuter. Vi hade räknat med minst 30 minuter Filippa Bark men istället får vi fem ynka minuter med en massa annat löst folk. Filippa såg vi knappt röken av.

SVT är lömska i sin marknadsföring.
Och jag kanske borde lära mig att läsa tablån bättre.
Men jag är besviken ändå. Hon är ju bäst av alla. Attans.

Hon bloggar iaf igen. Det är ju nice.
Eller inte Filippa Bark men väl kvinnan bakom henne, Sissela Benn.

Humordagen

Idag har jag hängt i 3 timmar på Redaktionen och gjort grejer som vid effektivt arbete skulle landa på runt 30 minuter. Sen har jag lekt med Kinderäggsleksaker, snackat i mobil, försökt peppa alla att dansa (gick halvers asså), slappat på gräddhyllan och fått hissen att stanna.

Skrattat har jag gjort en massa också. Som när Grabbarna Grus testade våra Smaskenskläder eller i största allmänhet när Penntrollet liksom bara är. Skönt att kunna bara vara utan tusen måsten. Försvinner flamseriet efter ett år på Musikhögskolan? Tragiskt isf.

Jag borde förresten hitta nåt mer vettigt att skriva om som intresserar folk eller nåt. Det här går bara inte. Förutom utför.

Ikväll går det inte utför för SVT iaf. Grymmaste tjejen i stan dyker upp.

Sagan om Sisy

Det var en gång en Sisy som lyckades bosätta sig på Redaktionen och glömma världen utanför. En dag insåg hon helt plötsligt efter den dagliga dosen av 10 timmars arbete att hon faktiskt var färdig. Alla uppgifter var gjorda, redigerade, klippta och brända. På CD alltså.

Hon insåg att hon bara hade två dagar med redovisningar kvar innan Piteå 2007 var över. Då tog hon och lärde de frågvisa ettorna lite om tonhuvuden och felskydd innan hon lurade med sig två av dem på stan. Där hade hon inte varit på mycket länge. Det kändes som om luften var lättare att andas, fåglarna kvittrade högre och Kappadoften var mindre påtaglig.

Hon dukade upp med en festmåltid på stadens ena thairestaurang där hon njöt i över en timme. Sedan besökte hon Kooperativet där all världens spännande saker kantade gångarna. Hon skjutsades sedan nästan hela vägen hem på en tvåhjulig springare.

Väl hemma på Ankars besteg hon brandtrappan i 81:an. Där vankades det tv och fint sällskap.

Hon kom hem till sin lilla våning en halvtimme innan midnatt och levde sedan lycklig i alla sina dagar.
Eller i alla fall en natt.

Spot on

Det är en glad dag för göteborgare

IFK Göteborg, Änglarna i mitt hjärta tog SM-guld idag.
Ljungskile SK är i Allsvenskan nästa år.
Det kan inte bli bättre.

No me hagas esperarte más

SMS 28-okt-07 17:17
Jag älskar dig väldigt mycket. Även fast jag inte e i Piteå.
Det ska du veta.

Jag får ännu en gång lycka via sms. Fröken Lila är världens finaste.

Annars är känslorna inombords många. Desorienterad, sprallig, besviken, glad, arg, fundersam. Jag ska på klassfest och få lite separationsångest. Fast jag längtar bort härifrån sjukt mycket. Hela jag är en konstig näst intill omöjlig kombination men så är de väl när man byter tryggheten mot äventyret, nya fina vänner mot gamla fina vänner och Redaktionen mot en redaktion.

Egoboost

Femtiotalsfest på kåren. Jag var Marilyn Monroe goes black. Röda klackar, röda läppar, blonda lockar. Jag dansade mig lycklig med Wille till grymmaste musiken, spanade in alla snygga människor och bara log. Holm kände inte igen mig och jag fick hela tiden höra att jag var het. Dessutom ägde Bells och jag i Sing Star på förfesten. Lätt bästa kvällen i år.

Bra start på morgonen

SMS 26-okt-07 07:33

Fan... Känner att jag saknar dej. Måste börja höras lite. Stor kram!

Veckans citat

Hjulet snurrar men hamstern är död.

Slår alla bestick i lådan och äpplen i korgen och allt vad det nu finns.

Kors i taket

Idag har jag inhandlat ett par röda pumps.

På shoppinglistan till imorgon står det bland annat rött läppstift, strumpbyxor och hårspray.

Sedan undrar jag om någon har en locktång till övers här i Piteå?

Kanske är det rosenroten...

Så jävla jämställt

Mattan, Bells och jag har gjort radioreklam för RFSL. Den uppmanar alla som lyssnar att gå in på www.äktenskap.nu och skriva på deras lista för könsneutralt äktenskap. Den blev kanon och om allt går som det ska kanske den sänds på riktigt i radio i Svea Rike.

Jag glömde bara det viktigaste av allt. Kanske för att det ter sig så självklart för mig. Jag glömde be alla mina vänner, alla de jag älskar att skriva under.

Gör det här och nu.

Strumppepp

Jag ringer Bells och säger att jag är deppig och sur och har tråkigt. Jag säger att jag behöver någon som roar mig. Hon ber mig komma över så snart jag slängt in tvätten i maskinerna.

När jag kommer in i 81:an fnittrar hon och Skorpan och ber mig sätta mig på en stol vid köksbordet och blunda. Sedan möbleras det om och tjejerna kryper in under bordet. När jag öppnar ögonen sticker två händer upp över bordskanten. De är klädda i varsin röd strumpa med ett ansikte målat på. Dockteater står på agendan och jag får välja miljö och ämne. Det blir en berättelse om glass i Sahara.

Bättre tisdagspepp får man leta efter.
Jag lyckades fånga dem i slutskedet av föreställningen. Enjoy.

Och så gnälls det igen då

Det finns trött, det finns koma och det finns Status Sisy.

Jag har ont i hela kroppen, är stel och spänd. Jag gör allting halvhjärtat vilket resulterar i att till och med sånglektionen går illa och jag blir ledsen för den ska ju vara kul. Men inget är kul om man inte lägger ner tid och energi och är där fullt ut i stunden.

Grejen är att jag egentligen är ganska lugn för det är ändå inte så mycket kvar att göra som det skulle kunna vara. Eller så lurar jag bara mig själv.

Jag behöver en massage, strålande sol och mängder med endorfiner.
Kan man få det av att tvätta?

Men mest av allt vill jag hångla med nån

Slutreportagen är genomlyssnade. Det är kul att höra hur folk har utvecklats under det dryga året vi gått här. Idag lossnade det dessutom för fler så att responsen inte bara kom från ett fåtal människor. Fast folk är bra lata eller oengagerade eller vad vet jag. Hur svårt är det att öppna munnen undrar jag?!

Nu väntar en kväll med opponering. Håller tummarna för att Faluns reklamspotar går att lyssna på på min dator. Annars vet jag inte vad jag gör riktigt. Sedan är det sångläxan som ska få sig en välbehövd omgång. Men först lite fryspizza från Konsum.

Det är två veckor kvar. En opponering. Tre redaktionsdagar. Ett nyhetsinslag. Ett personporträtt. En kommunikationsmodell. Ett litteraturseminarium. Mentalt är jag redan i Göteborg. Kan bli kul.

Lycka

Slutreportaget är färdigt. Jag är nöjd. Kommer att sakna klippandet, har ju lyssnat på fina vänner i flera dagar. Mina piteåvänner är härliga och roliga. Jag tycker så himla mycket om dem.

Miniuppsatsen är skriven. Uppladdad och klar på Fronter. Nu är det bara opponeringen kvar.

Ljungskile SK från byn med knappt 3500 invånare är återigen i Allsvenskan. Jag skrek så att det ekade på redaktionen när slutsignalen ljöd i Radiosporten. För elva år sedan firade vi på Havsbadet. Idag heter det Lyckorna Brygga och jag får fira själv i Norrland.

Nu ska jag dansa mig genom resten av söndagen.

Tillfälligt avbrott

-



*redigerar slutreportage*



we're better than college fusion



-

När jag bara inte känner för att sova

Det är nu jag ska vara trött och krypa ner i sängen och sova som en prinsessa. Imorgon är det nämligen avmarsch till skolan 07.30 piip. Hem kommer jag nog inte förrän 23.00. Typ.

Ändå sitter jag nu här och läser bloggar och funderar över livet så som bara ett samtal med Stifflert kan få en att göra. Dessutom är jag otroligt glad. Det har också det med samtalet att göra. Alltid härligt att prata på riktigt och inte bara snabba igenom det vanliga tugget.

Theodor Kallifatides får avsluta dagen.
Läs hans böcker förresten. Det är inte ett tips, det är en uppmaning.

Vi blir inte fåglar bara för att vi skaffar oss vingar,
men utan dem blir vi maskar.

Intresseklubben antecknar

Efter en mysko dag orkar jag inte mer än att sno en lista från Bells.

1: Öppna en bok du har i närheten, slå upp sidan tolv och citera den fjärde meningen:
"130 är skadade."
2: Sträck ut din vänstra arm så långt du kan. Vad är det första du når?:
Väggen mot trummisgrannen.
3: Vad har du på dig just nu?:
Baggy G Star-jeans, brunt linne med vita prickar och en brun tröja.
4: Vad finns på väggarna i rummet du sitter i?:
Peppord från klasskompisar på Jakan, min nollebricka med blå fingerfärgsfläckar, två the Rootsaffischer, två inramade foton på syskon och far, en inramad teckning, ett inramat foto på en målning, en vaxduk från Indiska.
5: Hur ser det ut utanför fönstret?:
Becksvart.
6: Vem sov du senast tillsammans med?:
FredGuy eftersom Bells glömt att tala om för honom att vi skulle ha med oss lakan till Umeå.
7: Om du ska ge bort blommor, vad väljer du?:
Tulpaner.
8: Har du någon gång haft på dig pyjamas ute bland folk?:
Japps. På kÅren. Sen cyklade jag och syrran runt i pyjamas en sommarkväll på Dramsvik.
9: Vilka är dina tre favoritsaker i sovrummet?:
Sängen, min fina vita dator, fotot på pappa, syskonen och mig.
10: Vilken färg har du på duschdraperiet?:
Vitt med grå medaljonger.
11: Vad finns bakom dig?:
En soffa full med kläder, ett riktigt fult soffbord med en skitsnygg duk, en lampa.
12: Har du någon gång använt Tradera?:
Varför skulle jag?
13: Favoritfika på café?:
Långfika på Kafé Zenith i Göteborg. Och te och back gammon. Var som helst. Men inte med vem som helst.

Nu ska jag ringa Stifflert. Sen ska jag sova och ladda inför Java - the Extended Version imorgon 08.10-10.00. Lyssna!

Uppiggande droger

De senaste veckorna har jag varit komatrött varje kväll vid åtta-nio. Och mitt på dagen för den delen också. Men jag har iaf lagt mig väldigt tidigt och inte blivit något piggare för det. Idag tänkte jag att Nu får det vara nog och så inhandlade jag en burk rosenrot. Imorgon är det dags för första tabletten så under kvällen har jag självklart varit lika slut som vanligt. Efter sångläxan när jag satt utpumpad framför datorn fick jag plötsligt ett ryck och hängde med Bilmannen och co till kooperativet och handlade mat.

Jennijal inhandlade en schwarzwaldtårta och bjöd på fika. Två koppar mintte senare sitter jag nu vid midnatt och är mycket piggare. Härligt sällskap, socker, Bolles blockflöjtskonsert och diskussioner om Illustrerad Vetenskap får mig tydligen att vakna till liv. Fint det.

Att bo själv

När jag bodde med hela familjen kunde jag bli galen på att jag aldrig fick vara i fred. När jag bodde i korridor var det trångt i tv-rummet. När jag delade små lägenheter kröp väggarna inåt, långt långt inåt vissa dagar.

När jag nu bor själv saknar jag ljuden från en annan människa. Smattrandet från tangentbordet, den flyktiga frågan, bläddrandet i tidningen. Jag saknar känslan av vetskapen att det sitter någon jag bryr mig om i andra rummet. Jag saknar den tysta gemenskapen.

Jag pratade med en vän om vad vi egentligen gör på kvällarna. Hon hade en bild av att jag jämt hänger med en massa kompisar och är lika übersocial som på dagtid. Hon blev chockad när hon fick veta att jag de flesta kvällar umgås med min dator, min stereo och ibland en bok.

Ljudnörden filosoferar

Jag valde kursen Radioreklamproduktion för att jag måste bli bättre på ljud och funktioner i ett redigeringsprogram. Idag har jag spenderat 7 timmar på skolan pillandes med tre reklamspotar på runt 30 sekunder var. Jag har kommit fram till att jag nog förstår lite mer om hur jag ska använda kompressorerna och ställa in EQ. Samtidigt hatar jag nämnda funktioner.

Jag ska låta kunskapen och erfarenheten gro och spana in funktionerna vid ett senare tillfälle. Då hoppas jag att vi är vänner på riktigt. Kanske är vi inte riktigt lika bra vänner som Bolle är med dem men på god väg iaf.

Bolle: Jag vet att mina reklamspotar är skit men de låter iaf bra.

Nu snöar det också. Ett tunt tunt puder täcker parkeringen utanför mitt fönster. Och Bells som sa idag att hon hoppas att det inte snöar på länge än. Jag längtar plötsligt efter en halvmeter vitt och strålande sol.

Förresten måste jag bara tala om att jag köpte en luvtröja med dragkedja idag. Svart. (Revolution!) I storlek 40.

Ni som känner mig vet att jag är snarare en 34-36. Tro inte då att jag köpte en tröja för att tälta. Nej då. Jag gick från 36 via 38 till 40 innan min kropp inte kändes som om den var inträngd i ett korvskinn.

H&M borde kolla över sina storlekar.

Umeå

Kvällen i Umeå innehöll en för liten bil, en borttrollad rumsbokning, ett boende utan lås och en snabbmiddag på mackbaren. Jag lekte hysterisk journalist och spelade in en massa skit eftersom jag gör ett reportage om BD Pop och Cartwall. Mattan började snacka skit när hon blev less och Bolle gjorde pruttljud med munnen. Kan bli bra radio.

Det positiva var att så länge ljudet är ok har jag faktiskt massor med bra material för slutreportaget. Dessutom var Cartwall helt sjukt bra. Mattan sjöng som en gudinna. Bolle spelade som en gud och han stod för kvällens toppvinst när även han sjöng grymmebra.

Det fanns en massa snygga människor på stället och Skorpan och Bells försökte få mig att stöta på en söt liten flata. Men hon hade långkalsonger runt halsen och såg ut att hata världen. Dessutom ville jag faktiskt inte. Skorpan kunde inte riktigt förstå de orden. Jag vill inte. De ingår nog inte i hennes vokabulär när det gäller raggning... Varför inte?!

Umeå verkar fint och jag vill dit igen. Ska vinna på lotto, få en bil med fria mil och ragga ihop ett gäng fina vänner. Sedan ska jag fixa gratisboende på Uman. Där har de nämligen något som kallas service.

Idag skulle jag ha hängt med Bells till Sebbes kalas men jag är fett opepp som Bells skulle ha sagt. Jag börjar bli gammal. Drack bara 2 öl igår när alla andra drack en hel hög så jag fick köra hem idag. Och nu sitter jag här. Kvart i nio en lördag och vill krypa ner under täcket och titta på Six Feet Under innan jag somnar vid kanske tolv. Jo, men jag fyller ju 25 i år. Får skylla på det.

Vuxenmiddag blev det också med rotfruktsmeadley och beasås. Levande ljus och öl i glas. Fint sällskap av Jennijal och Bells. Fast vi körde utan bordsskick så valfria stolspositioner var tillåtna. Precis som armbågar på bordet och havssaltätning direkt ur skålen. Dessutom gick det utmärkt att äta bara beasås när rotfrukterna var slut.

Dagens bottennapp var LSK-FFF 1-1. Dumt för killarna att göra det lätt för sig. Ska det avgöras i sista sekund som för 11 år sedan?

Hjärnhalvor

I morse snurrade hon helt klart bara motsols. Nu när jag pratade med Stifflert i telefon snurrade hon först medurs, sen motsols och så bytte hon håll hipp som happ. Är jag då logisk på morgonen och lite mer kreativ på kvällen?

Om ni tror att det är fusk och bedrägeri kan jag säga att när jag sände Java i morse var vi tre som tittade på henne samtidigt. Killen i gänget såg tydligt att hon snurrade medurs, tjejen sa att hon bytte håll då och då. Jag tyckte som sagt att hon snurrade motsols.

Stifflert: Hon byter håll hela tiden, vad snurrig hon är.
Jag: Då är det ju din hjärna som är snurrig.

Apropå sånglektionerna...

...så har jag en ny kärlek. Norah Jones gör svåra låtar för Sisy att sjunga men otroligt vackra att lyssna på. Jag såg henne live på Hovet för många år sedan men det är först nu vi verkligen funnit varandra. Kärlek vid sjunde ögonkastet skulle man kunna säga.

Hon fyller mitt hem med sin röst. Den liksom flyter ut längs golvet och upp för väggarna och bäddar in lägenheten i en mysig, varm och mjuk stämning. Synd bara att hon just idag är så sövande. Men det är väl bara att retirera och krypa ner mellan lakanen och sluta ögonen. Kanske får hon sjunga mig till sömns. Eller så tar jag ett avsnitt godnattsaga på datorn. Nate och Brenda och alla andra i Six Feet Under får mig av nån konstig anledning att le.

Inga lyckopiller här inte

Det finns vissa saker som sätter guldkant på tillvaron. Som är grädden på moset och körsbäret på kakan. Som gör smällkalla oktoberdagar extra fina.

Det är till exempel en sånglektion mitt i en dag av reklamredigering.
Eller en alldeles lagom mogen avocado med citron och salt till mellanmål.

Speciellt sången kan vända en hel dag. Idag var jag ganska trött och ofokuserad. Flamsade mest och betedde mig som en grinig femåring med uppmärksamhetstörst när jag inte fattade hur jag skulle få effekterna att funka i redigeringsprogrammet. Sedan kom Sångfröken med det bestämda leendet. Uppvärmning, uppsjungning, röstövningar för att hoppa mellan bröst- och huvudklang och sedan sångläxan. Den svåra, som jag kämpat med. Jag lyckades mycket bättre än jag trodde och fick konstruktiv kritik. Ska öva ännu mer på känsla och styrka. Känslan glömmer jag lätt bort bland alla tekniktankar.

Kanske märks det inte på mig alla gånger men jag är som en ny människa när jag stiger ut ur sångrummet. Som om jag fått en Extreme Makover eller gått genom röken på Sikta mot Stjärnorna. Hösttrista Sisy blir upprymd, glad och energifull. Jag liksom ler med hela kroppen. Det är den bästa känslan någonsin.

Lite mer avocado så blir lyckan total.

...

Brenda: I think it's all about timing. I think timing is everything.
Nate: I think you might be right.

Det där med homosexualitet

Jag läser No tears for queers på tre dagar och skräms av den bild som målas upp av Sverige för inte mer än fem år sedan. Sedan läser jag DN en morgon och möts av två vitklädda brudar bland alla heteropar på bröllopsfotona. Deras lyckligaste dag är lika mycket värd som alla andras. Fast de får inte kalla det äktenskap.

Jag går inte runt och är rädd för att jag hellre lever ett lyckligt liv med Kajsa än med Kalle. Jag tvekar inte att svara ja på frågan om jag är homosexuell (eller bisexuell eller vad jag nu kallar mig, människans behov att sätta folk i fack kan vi ta en annan gång). Jag funderar inte längre på om jag ska "komma ut" för någon, det bara händer i vardagliga diskussioner. Jag tvekar inte att hålla nån jag tycker om i handen eller kyssa henne offentligt.

Men när jag läser No tears for queers undrar jag om jag kanske borde vara mer försiktig? Borde jag inte tänka gott om alla? Borde jag tänka efter före?

Jag vill verkligen inte det. Jag är stolt för den jag är. Jag är lika mycket människa som vem som helst och jag har lika mycket rätt att dela livet med den jag älskar. Och ingen borde bry sig ett jota om jag stryker handen genom hennes hår när vi står och väntar på bussen.

--------------------

På tal om homos så föreläser Mark Levengood på Musikhögskolan på torsdag. Varför har jag lektion då för? Dumt att skolka från en lektion där jag får hålla på med min slutuppgift kanske...

Gomorron, gomorron, gomorron det här e Sisy i ottan!

Idag väckte jag Bell klockan 07.20 för att fråga om vi började 11.00 idag. Mest för att inte göra en Falun och tro att vi börjar senare när alla andra vet att det är 09.00 vi börjar...

Jag hoppas hon kunde somna om och inte hatar mig.

Dagens matteövning:
Sovmorgon + sol + BodyBalance = fin dag.

Känn ingen sorg

Idag har vi gått igenom grundmodeller i kommunikationsteorin, analyserat vinjetterna till Dallas och Björnes Magasin och lärt oss att tila betyder rum på finska men även gård och tillstånd. Allt på en och samma lektion.

Jag somnade nästan vilket var tråkigt för det var riktigt intressant. Men ett syrefattigt rum och en utmattad kropp går inte ihop. Tyvärr.

Idag är jag less. Less på att vara Fröken Fixare med überenergi som alla förlitar sig på. Någonstans tar kraften slut och jag skulle vilja säga att det hände vid en sisådär 13.41 idag. Söta mamma sa att om jag tänker Jag är pigg och glad, jag är pigg och glad så blir jag pigg och glad. Då tyckte jag det vore finare att tänka Jag ligger i en hängmatta i solen och dricker öl, jag ligger i en hängmatta i solen och dricker öl.

Funkade sisådär.

Om 27 dagar lyfter flyget till Göteborg. Jag längtar efter gråa dagar, regn, knökfulla spårvagnar och ett hysteriskt Nordstan.

Tonåring igen?

Igår fick jag ett extremt blodsockerfall trots att jag hade ätit duktigt hela dagen. Jag skakade så mycket att jag var tvungen att lägga mobilen på bordet och prata med mamma via högtalartelefonen, försökte jag hålla i mobilen tappade jag den bara. Långt efter räddande kex, Proviva jordgubbsdryck och middag såg jag fortfarande glittrande stjärnor i synfältets kanter.

Idag rasade blodsockret flera gånger igen men ledde bara till ilsket humör. Detta trots ännu bättre mathållning. Nu har jag precis ätit och inser att jag kommer att vara hungrig innan jag lägger mig. Fast egentligen vill jag lägga mig nu för jag är helt slut. Men 19.00 kanske är att ta i?

Min mage är som ett stort svart hål och jag verkar omättlig. Det är sjukt jobbigt. Jag kan ju inte knarka druvsocker hela dagarna bara för att inte falla ihop i en hög. Kanske borde börja gå omkring med dropp?

JA JA JA

Nu vill jag inte ha fler NEJ. Jag vill inte höra ett enda negativt svar. Någonsin. Mer. Ever. Så nästa gång jag ställer en fråga förväntar jag mig ett positivt svar. Och då ska jag få det också. Resten sluter jag öronen och ögonen och hela min existens för.

Bara så ni vet.

Hur många bultar finns det i Ölandsbron?

Är det något du alltid undrat över men aldrig fått svar på? Eller aldrig vågat fråga? Nu har du chansen. Allsmäktige Sisy ger dig svaren på livets alla frågor. Här.

Norrlandshöst

En tisdagskväll i Piteå, när den kolsvarta himlen är täckt med gnistrande stjärnor, ligger dimman som ett fjäderlätt täcke över viken. Gatlyktornas sken leker i de höstfärgade träden och luften är frisk men ändå inte för kall. Fötter går i rask takt och tankar ventlieras.

Det är avslappning det. Och energipåfyllning. På samma gång.

Disciplin någon?

Idag skulle jag plugga när jag kom hem. Istället blev det sångläxan som fick sig en omgång. Sedan väntade storkok (nu har jag massor med matlådor) och Das Musik på radion.

Sen skulle jag plugga. Men då hade jag Messenger igång och Stifflert berättade om sin dag och sen har vi övat på rak kommunikation. Grisen slutade prata i telefon och jag har fått ta del av hennes liv vilket inte händer ofta. Sist men inte minst skrev Parisfastern och nu pratar vi städer kring Mälaren.

Jag måste nog krypa ner i sängen med ett avsnitt Six Feet Under som godnattsaga snart. Ska ju vara tekniker på Java i arla morgonstund. Plugga får jag visst göra imorgon istället.

För att citera allas vår Christer: Imorgon är en annan dag.

Året har nog inte 12 månader

Annonser för julshower och julbord fyller DN idag. Snälla. Inte ännu.

(Att längta efter vita backar får man göra. Men julen får allt vänta.)

På tal om längtan...

...så står jag i hissen i 81:an. Iklädd syrrans skidjacka (det är kallt i Piteå) och får ett sug i magen efter vita backar och strålande sol. Jag vill ha pudersnö, perfekta svängar och en kall öl på after skin. När åker vi?

Jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll

Efter 12 timmars sömn vaknade jag med den välbekanta Söndagsångesten. Den kommer alltid på besök någon gång under veckans sista dag och just idag var den påtagligt jobbig. Lite snack med Mattan över Msn och en snabbfrukost fick inte den potatismostunga känslan i själen att försvinna.

Dagen fortsatte med ett femtimmarspass på redaktionen där Bells och jag klippte ihop vår reportageuppgift, knarkade vindruvor och choklad och sjöng Justin Timberlake för Mattan. Lite korsklippning och Söndagsångesten var bortglömd.

Nu har jag varit hurtigt duktig och ätit middag, fixat matlåda och läst nästan hela DN. Kent rullar i stereon och kladdkakan väntar i ugnen. Blir nog ett glas rött och livsfilosoferande med ovan nämnda flickor till bakverket.

Det är en månad kvar till Göteborg. Bror längtar. Jag längtar. Syrran längtar. Jag tror till och med att Göteborg längtar lite. Och i Borås väntar helt ovetande vänner från förr. De kommer längta när de får veta.

Dagen efter

Gårdagens Regnbågsfest på Kåren lockade grymt mycket folk, inte bara från skolan utan även utifrån. Vi i STOLT-bandet var sååå pepp på att spela och publiken var helt grym men tyvärr svek ljudet oss. Vi spelade utan ljud i monitorerna vilket gjorde att vi inte hörde oss själva. Dessutom rundade det och tillslut hördes inget ut heller. Typ. Det var otroligt frustrerande att stå på scen och inte veta vad som hände och varför.

Men vi kan konstatera att vi i STOLT-bandet är grymma. Vi spelar utan medhörning, alltså gissar vi oss till var vi är i låten genom gester, minspel och rörelser. Vi får publiken att sjunga med och jubla och dansa fastän de bara hör trummorna. Vi håller liv i publiken fastän det dröjer skitlänge mellan låtarna. Vi levererar med en sån jävla output så det finns inte.

Ni var skitbra, fastän jag inte hörde nåt.
När jag stod bredvid scenen hörde jag din sång, då lät det kanon.
Du har iallafall ett kanonbra scenspråk.

Kommentarerna efteråt räddade kvällen och fick oss att glömma det faktum att vi repat och slitit i veckor för ett stort fiasko. Vi var ändå grymma och eftersom det inte kan bli mycket värre än såhär har vi ju bevis på att STOLT-bandet är ett helt otroligt band.

Men no hard feelings och inga sura miner. Festen var en succé utöver det vanliga.

---------------

Har vinkat av Stifflert vid bussen. Vid ett imorgon sätter hon fötterna på Sveriges framsida. Jag kommer sakna henne nåt grymt. Som tur är kommer vi ses om en månad. Det lugnar mig lite.

Årets happening

Du ska vara där. Inga ursäkter godtas. Inte ens avstånd.
Du kommer nämligen att få vara med om något stort. Riktigt stort.

Av någon anledning byter Blogger färg på affischen. Bakgrunden ska vara blå och Regnbågsfest ska stå i orange. Men ni förstår grejen ändå.

Break through

Mina göra-tusen-saker-dagar fortsätter och idag har jag haft sånglektion, teknikmöte, Studio Acusticummöte, reportageintervju med två fantastiska killar, korr- och stämrep och frågeplanering inför morgondagen. Allt efter klockan 14.

Jag kom hem nyss och varvar ner genom att sitta och surfa och snacka skit med folk. Borde sova snart för imorgon går jag upp tidigare än vanligt och ska till Luleå till Landstinget och SR plus att jag ska hitta kläder till fredag. Sedan ska det byggas scen och genrepas. Sova får jag göra när jag blir pensionär.

Dagens händelse var sånglektionen som först gick trögt, jag lyckades inte slappna av, blev frustrerad och generad och allt på samma gång. Sedan provade vi det gamla hederliga knepet att sjunga mot en vägg och plötsligt var bröströsten där. Som en skänk från ovan. Jag fattade direkt hur jag skulle göra med stödet och lyckan var total. Och det är så himla kul att ha en så hängiven, tålmodig och duktig lärare. Hon är grym. Och blir lika glad som jag när det funkar. Nu ska jag bara lära mig att göra samma sak när jag inte har väggen som ledsagare.

Idag envisas mina ögonfransar med att vända sig inåt. Det är oskönt i ögat. Dessutom kom jag på mig själv att stå och skråla All by myself i duschen. Och min granne har övat Salem al Fakir på gitarr hela förmiddagen.

Weird day.

Tyngdlös

Ibland önskar jag att jag kunde stå högst upp på en klippa, luta mig framåt och bara falla. Och njuta av färden ner. Oftast klamrar jag mig istället fast där uppe på det stabila och trygga. Eller så hoppar jag. Fast med fötterna före och med en fallskärm på ryggen. Men nu vill jag verkligen falla. Bara släppa allt och bara falla. Vilken frihetskänsla det skulle vara.

På lördag går tåget. Det känns lite lättare nu faktiskt.

Fonder, Kärlekspatrull och lite möten

När jag har så kallade lediga dagar från skolan kan egentligen vad som helst hända. Meningen är ju att jag ska använda tiden förnuftigt så att jag får gjort diverse uppgifter och läxor och dylikt. I morse hade jag två val som reklamen säger, spendera dagen segsurfandes på bloggar och YouTube och Facebook eller verkligen få undar lite grejer från min to do list som är längre än alla barns önskelistor tillsammans.

Jag gick på mitt handledarmöte. Sen beställde jag 100 t-shirts (var ska trycket sitta, hur stort ska det vara, vilka storlekar vill ni ha, hur många i dammodell...). När jag betalade mina räkningar upptäckte jag att banken tänkte dra avgift för mitt Visakort och min internetbank. Det var bara att ringa västkusttjejen på kundservice och förklara att jag fortfarande är student och gärna vill ta del av studentpaketet. Dvs gratis, gratis, gratis. Gratis är visst också ett kreditkort för mig som student men jag tackade vänligen nej. Sedan handlade det om pensionen som Grattisföretaget och Kooperationen betalar in. Jag kan visst placera mina pengar i bankens fondförsäkringar om jag vill. Ta ett medvetet (?) val med andra ord. Alltid värt att spana in iaf. Nu hade västkusttjejen och jag börjat få det riktigt trevligt så jag slog till med att fråga lite om fondsparande och fick en redovisning som heter duga om olika alternativ. Och plötsligt hade jag blivit med fondsparande också. Eller snart iaf. När papprena är påskrivna och returnerade.

I min och västkusttjejens trevliga fondvärld glömde jag totalt bort Stifflert som jag hade frågat ut på lunch. Tre missade samtal och ett sms senare stod hon på redaktionen och sa åt mig att ta mitt pick och pack och vandra mot Acusticum.

Eftermiddagen resulterade i en bokad intervju, en Kärlekspatrull på Regnbågsfesten och två stycken ivägskickade demos. Nu sitter jag och funderar på att duscha efter Body Balance-passet.

Ganska effektiv dag blev det ju iaf även om väldigt lite rörde studierna i sig. Får väl läsa lite reklam ikväll innan Idol och sånt.

Förresten har Stifflert gått om mig i antalet besökare på sin blogg. Ni vet vad som gäller.

Möten

Idag har jag haft praktikmöte på morgonen. Efter skolan var det Medieplattformenmöte. Imorgon har jag handledarmöte inför mitt slutreportage. På onsdag är det teknikmöte tätt följt av Studio Acusticummöte. Förra veckan var jag på ett annat Studio Acusticummöte. Dessutom hade vi STOLT-möte och PiteFM stormöte. De enda mötena jag vill ha är skrattfyllda, kramfyllda eller varför inte hångelfyllda nu när jag ändå får sitta här och önska.

Mitt nästa möte innefattar middag hos Bells som spontant bjöd in mig via modernitetskommunikationsmedlet (jag älskar långa sammansatta, självbyggda ord) sms. Sedan blir det STOLT-bandsmöte då det ska repas 98% schlager. Efter det tror jag att jag satsar på ett sängmöte. Med ett Six Feet Under-möte som godnattsaga.

Väl möt(t)...e.
(Ibland är jag så rolig så jag bara vet inte)

Update: Det blev inget sängmöte efter STOLT-bandsmötet. Istället blev det ölmöte på Kalles. Fint det.

Vem lade vad i min mat?

Idag har jag en fin känsla inombords. Trots lite sömn och en snabb knäckemacka i magen innan ett teknikstrulande Java. Och trots att Munken är en halvtimma försenad. Jo, så är det. I'll just keep on smiling. Najs som man säger.

Fick lite gamla gymnasietexter på hjärnan. För att censurera blir det inte den som först kom upp i huvudet. Den som gissar rätt på den texten kan få ett pris. Eller inte. (Känner mig som en busig förskolelev idag. Japps.)

And then she'd say it's OK
I got lost on the way
But I'm a Supergirl
and Supergirls don't cry
And she'd say it's alright
I got home late last night
But I'm a Supergirl
and Supergirls just fly

Idag har Stifflert hjälpt mig med sångläxan. Hon är en bestämd och duktig fröken. Jag blir frustrerad när jag inte märker att jag byter från bröströst till huvudklang, och hon fattar nog inte hur jag inte kan märka det, men kämpar på med mig ändå. Sen sjöng vi ännu fler låtar och när hon tröttnade på att kompa lärde hon mig lite ackord. Jag är ingen stjärna men kul var det.

Fina låttexter var det också.

Why don't we both agree we're both afraid and too afraid to say
If I say count to three and move towards me, would you meet me half the way
There are a thousand things about me I want only you to know
But I can't go there alone, you've got to show

-------------------

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

-------------------

Vem plockar upp dig när du är nere
När allting bara skiftar i svart
Vem visar dig en väg du kan gå
När du inte själv vet vart

Vem tar sig tid
och frågar hur du mår
Finns det nån som kör dig hem
När du inte går
Vem delar du din framtid med
Dina frågor dina svar
Nu när jag inte längre finns kvar

Och vi, vi flög så högt
utan att titta ner
Men nu när vi landat
är marken allt vi ser

Det är en liten värld vi lever i

Fika med IR-vännen på en uteservering vid Kungsportsplatsen i Göteborg. Ljudflickan kommer gående och hälsar glatt. Utbrister sedan Men Sisy, känner du henne?! Det visar sig att Ljudflickan som jag känner från Piteå har vuxit upp i samma område som min IR-vän.

Möte med STOLT och en ny kille har joinat föreningen. I ett mail senare undrar han om jag känner RA från Uddevalla. Men självklart gör jag ju det. Han är min brors bästa vän.

Han jag känt sedan BB som jag skulle gifta mig med lägger till mig som vän på Facebook. Då ser jag att han inte bara har min flakpostvän på sin friendslista utan även min "Årets nolla"-kollega. De sågs visst på Kos en gång.

Världen krymper dag för dag.

Lägesrapport

Dagen började med en tung och gripande dokumentär som gav mig många tankar. Efter stormöte blev det impulsgröt hos BooBoo för att ladda inför impuls-Capoeiran. När jag och min bristande koordination klarat oss igenom ett riktigt kul pass bar det av hem till Stifflert för flatpalt med bacon. Nu sitter jag nyduschad och njuter. Fin dag.

Det är konstigt för jag känner mig så hemma där i 77:an. Det känns så tryggt och bra. Det är ju inte konstigt i sig men det är lite jobbigt att känna så. Små förvirrade troll i hjärnan och hjärtat och själen. Kommer de någonsin att försvinna?

Sant pepp?

Ovanför mitt skrivbord hänger kommentarer om mig från mina klasskamrater på folkhögskolan. Vi skulle vara ärliga men bara skriva positiva saker om varandra. Jag har dem på väggen för att de ska peppa mig de dagar då jag misslyckas med det själv.

Det som förvånar mig med kommentarerna är:
...säger dessutom alltid vad du tycker.
...det är så bra att du alltid säger vad du tycker.
...tjej som säger vad du tycker.
En mycket ärlig och modig person.

Har jag blivit konflikträdd på äldre dar eller är jag kanon på att putsa fasaden så att den skiner?

Tisdag

På lektionen idag undrade jag om vår planerade tenta som vår lärare yppat något om vid ett tidigare tillfälle. Min fråga löd något liknande Hur har du tänkt med tentan, vi har nämligen redan haft tenta på den här boken? Hennes svar blev då genast Har ni? Ja, men då ska vi verkligen inte ha en till tenta på samma bok. Vi tar ett litteraturseminarie kring de andra böckerna (läs: tunna häften) istället.

Är jag kung eller?!

Annars har jag haft en effektiv dag för en gång skull. Känns skönt, inte för att jag har mindre att göra imorgon förstås. Men jag har gått in ett sorts safe mode där jag gör allting lagom bra och försöker att inte stressa upp mig. Vet inte om just lagom är det bästa men det räcker för mig just nu. För Fröken Perfekt är det ett stort steg.

Längtan.
Saknad.
Det ena låter mer hoppfullt än det andra.
Jag vet inte vad jag känner. Kanske en blandning.

Kent is back, alright

Jo. Visst svänger det. Ger mig lite Englandsminnen från släppet av Vapen och Ammunition. Fast på ett nytt och bättre sätt.

Söndagsplugg

Ok. Fyra relkamidéer. Skruvdragare. Heter det så? Är det en sådan som är en borr fast tvärtom men ändå inte? Borra. Det är jobbigt när grannarna borrar mitt i natten. I somras skrev jag en arga-tanten-lapp och satte upp den i trapphuset. Jag vågade iaf skriva vad jag heter. Nu hamrar grannen. Det är många som har flyttat in här i helgen. Trots att det inte finns speciellt många tomma lägenheter på loftgången. Vet inte hur det går ihop. Får inte du heller ihop det? Hyr en skruvdragare från Cramo. En granne bar ut alla möbler ur lägenheten och fyllde den med sina egna. Varför hyr man då möblerat? Undra hur sent man får spika och borra egentligen? Och hur tidigt man får sjunga. Min granne sjunger så jag hör allt genom ventliationen. Jag kan inte bestämma mig för om hon sjunger bra eller inte. Jag sjöng idag. Med STOLT-bandet. Det gick sådär utan Stifflert på plats. Men det blir nog bra tillslut det med. Jag är hungrig. Orka laga middag liksom. Kanske tonfisk. Jessica Simpson har ju kläckt bästa kommentaren om tonfisk. "I know it's tuna but is it fish or chicken." Haha. Smart brud. Smart vore det om inlämningsmappen i Fronter hade rätt datum. Som det är nu kan man inte ladda upp filerna i rätt mapp. Får väl lägga dem utanför så länge så får Munken skylla sig själv. Jag mailade honom men vem läser mailen en söndag? Jag. Alltid. Och Facebook. Jag är för beroende. Måste lägga ner snart. På tal om och lägga ner borde jag lägga ner mitt dåliga humör. Jag är sjukt opepp. Men kanske om jag slutar tänka på det så går det kanske över. Vad vet jag. Jag borde iaf inte tänka så himla mycket. Blir ju inga reklamspotar av det här inte.

Fokus Sisy. Fokus.

Kofta

Jag har en kofta på mig
som jag inte alls vill ha

Ta av mig den
Ta den av mig

Den är fullständig
och tät
Jag vill inte ha den koftan på

Knäpp upp knapparna på min kofta
Knäpp upp dom du
Klä av mig min täta kofta
Låt den falla
och blunda inte
aldrig mer

Lina Ekdahl

Att vakna på fel sida

Idag är en sådan där dag när allting känns fel. Djupt nere i magen.
När de fyra reklamidéerna inte ens blir en.
När möjligheterna och valen känns som höga hinder.
När känslan av att det finns folk nära mig som tycker jag är fel smyger sig på.
När tröttheten över att någon som betyder mycket skapar otrolig ilska hos andra är extra påträngande.

Jag vill bara ligga i föräldrarnas soffa och stänga ute världen.

I-landsproblem

Helt plötsligt har jag kanske två praktikplatser. Från nej, nej, nej till OK, Finland blir schysst till Vad fan ska jag göra nu?. Jag har ältat med vänner, mamma och pappa och mig själv i all oändlighet. Radar plus och minus i huvudet och just nu är det så att det alternativ som är bäst ur framtids- och jobbsynpunkt inte är det som lockar mest. Ska jag vara klok eller köra på magkänsla? Yeah-but no-but yeah-but no. I sann högklacksanda.

Imorgon ska hon ringa och ge mig beskedet. Då gäller de att fatta ett beslut. Det ultimata vore om jag kunde få båda. Om nu ett ställe vill ta emot mig i vår istället.

Älta. Älta. Älta.

Jag har så stora problem i mitt liv.

Blah

När man har tid att kolla in Facebook, skaffa låttexter till kvällens rep och läsa bloggar på skoltid känns lektionen inte så välplanerad.

Idag har vi gjort en reklamspot som innehåller en skoter, en drive through och Beethovens femma. Det ni. Gissa själva hur lökigt resultatet blev.

14:54:07 och knappt sex minuter kvar till samling. Kanske ska dricka lite vatten.

Är inte min blogg världens bästa läsning så säg...

Sisy är snäll igen

Dagen blev liksom inte bättre precis efter morgonens ljuva nyhetsförsök. Jag var helt opepp hela lektionen och blev sur när Munken dissade vår USP (Unique Selling Proposal) för Piteå.

Sedan handlade jag lunch på Acusticum som jag tog med till Kåren. Jag lyckades balansera matlådan, brödet, besticken, servetterna och drickan - plus väst och ryggsäck - ända fram till dörren. Där tappade jag brödet, besticken, servetterna och drickan i backen och fyllde kroppen med svordomar så jag inte skulle skrämma slag i tjejen som dök upp bakom mig och sa något medlidande.

Mattan lyckades, som hon själv skrev i kommentaren till förra inlägget, med bedriften att få mig att skratta några gånger och ju fler övningar vi gjorde med Munken desto bättre gick det. När Munken sen tyckte vår reklamkund RFSL hade en kanon USP och en bra målgrupp blev jag ännu bättre till mods.

Jag tog mig faktiskt till och med till bibblan och spelade in (måhända mycket konstnärligt och svårredigerat) material till minireportaget. När jag sedan kom hem och läste mailet från min (*fingers crossed*) blivande sångfröken smög sig nästan ett leende på mina läppar.

Det är tur att jag har peppande vänner och choklad. Och det är tur att ni står ut med mig. Jag ska sluta sura. Hoppas jag.

Nu ska jag iaf göra potatisgratäng och diska min surströmmingsluktande disk. (Note to myself: laga inte fiskgratäng och låt matlådorna ligga odiskade i en vecka) Sedan ska jag och Mattan jaga liv i sjuka Bells och så ska vi kolla på ännu ett fantastiskt avsnitt av Upp till kamp på SVT. Bör inte missas.

Åt helvete

Idag gick jag upp 2h före skolan börjar för att lyssna på nyheter i kommersiell radio eftersom Mattan och jag ska göra det i Nyhetsjournalistiken.

Vid 9 hängde sig Mix Megapols webradio och en liten del av nyheterna spelades om och om igen.

Vid kvart i 10 dog sändningen och jag bytte kanal till Rix.

Vid 10 kom inga nyheter.

Om det beror på att det är webradio och de av någon anledning inte sänder nyheterna på nätet eller om Rix fucking FM inte sänder nyheter som normala kanaler har jag ingen aning om men jag är förbannad. Helvetes. Jävla. Skit.

Hata.

Förbannat fin dag det kommer bli idag då.

Nu är jag sen och dessutom har jag inte ätit frukost. Kul.

Hemlängtan

Ibland bara faller allting över en. Helt plötsligt rasar allt ner och jag inser att den där muren jag försöker riva är högre än någonsin. Smiling faces och shit vad jag är hurtig och visst kommer det här gå. Jag har missat väsentliga saker som ett gigantiskt reportage och en tenta i min tidsplanering och jag känner paniken växa.

Dessutom har jag insett att jag inte alls vill härifrån i november som resten av gänget verkar längta ihjäl sig efter. Jag vill bara stanna på Ankars med tekvällar och becksvart mörker. Vaggas in i en trygghet och skärmas av från verkligheten ännu ett tag.

Slutet känns redan nu så nära trots att det kan vara två år kvar, för om några veckor drar Stifflert, och jag hinner försvinna till Finland innan hon är tillbaka och sen när jag väl sätter foten i Kappaland igen är hon halvvägs ut genom dörren med flyttlasset.

Separationsångesten och rotlösheten kryper sig på, och trots eviga försök att övertyga mig själv om att hemma är ett ställe jag skapar på egen hand, så längtar jag någonstans till ett barndomshus med flagnande tapeter där allting är precis som det alltid har varit.

Förändring är bra och allting ordnar sig och jag är inte ensam. Men jag hatar när det jag vet, det som är min omvärld, ännu en gång faller isär. Mest hatar jag att jag jämt känner igen mina egna känslor och att jag dessutom vet att det med största sannorlikhet kommer att hända alldeles för många gånger till.

Semester någon?

Jag är sjuk för tredje gången på en månad och anar ugglor i mossen. Tror att bakterierna bara har stannat kvar i kroppen för att blomstra vid väl valda tillfällen.

Som i Göteborg när jag hellre dansar och går på festival och dricker öl än ligger och vilar i syrrans soffa. Som i Piteå när jag måste jobba med nolleradion istället för att hänga i sängen dagarna i ända. Och som nu när jag pluggar mer än jag borde, bossar över en radiostation, spelar i ett band och anordnar en fest istället för att stanna hemma i en vecka.

Visst är det så att man ska inte ignorera en förkylning och trötthetssymtom men jag har saker att göra och då är det bara att smälla i sig några Treo och le som en toka.

Och så kan jag få klaga lite ibland fastän det mesta är helt självvalt. Jag skyller det på min übermor. Det ligger i generna. Och generna kan jag tusan inte göra nåt åt.

Hur norrländsk är du?

Jag blev 75% norrländsk. Efter ett år i Piteå. Det ni.

Gör testet här.

Jag är kär.

I en familj med en begravningsbyrå. Där alla känslor snabbt packas ner i en ask innan de blir synliga. Där sedan någonting kokar över och allting brister. Där döden ständigt är närvarande.

Jag har tagit mig an att se Six Feet Under från första början.

Det är vackert. Gripande. Och då och då sjukt roligt.

Svarsblogg

Tänkte jag kan lika gärna svara på kommentarerna här för då får jag ju ännu ett inlägg (duktiga jag).

The Lounge är the place to be nu för tiden. Det är mysigt, socialt och allmänt trevligt där. The Lounge är grundad av The C carro with the T, Mr Pink och Mr Niles och är helt enkelt en pimpad balkong på Ankars. Den har blivit omåttligt populär och erbjuder inte bara temakvällar utan också loungekatter och en loungehund.

Min andra blogg kommer jag att uppdatera, har inte någon allsmäktig svara-på-frågor-inspiration just nu dock. Men den kommer nog till mig snart. Som ett brev på posten.

Vad gäller Piteå så är det underbart här. Solen värmer i den friska höstluften, skolan är fylld med ny energi och det känns som att det kommer att bli ett bra år. Så kom hit med glädje allihop.

Förresten spelade jag Cartwall idag under nolleradions sändning och alla 6 nollor dansade i studion och undrade vad det var för ett grymt band. Jag blev stolt som få.

Suck

Ni kommenterar ju inte. Ni som var så duktiga. Speciellt på min andra blogg. Men jag vet, jag borde skriva oftare och roligare och mer gripande, men det har inte blivit så nu. Så då gnäller jag lite i alla fall.

Mina dagar består av att hålla i radioteaterundervisning för nollorna, välja låtar för radiosändningen, bråka med IT-service och fixa grejer för Pite FM.

Idag har det varit en bra dag. Ok, först kom jag inte åt Barium (servern där vi sparar allt vårt material på skolan), sedan kapade Hannus kontakten med Luleå igen och innan dess kom bara 6 personer på radiolektionen. Men sen kom Johnny och fixade biffen. Tydligen hade 16000 getts access till Barium fastän det bara ska vara runt 80 personer. Det löser IT-service genom att blocka alla. Så Johnny trollade lite och nu har vi som ska ha access tillgång till servern igen. Han sa också åt Hannus att lägga ner det han gjorde i Luleå så att vi kunde arbeta som vanligt. Och de 6 nollorna gjorde en fin radioteater på engelska eftersom en av tjejerna är utbytesstudent från USA.

Hur intressant var det här då? Nada.
Jag drar till the Lounge på tjejkväll istället.

Internet, kära internet

Med bror på msn har man aldrig tråkigt.
Fina länkar att roa sig med en regnig augustidag i Piteå.

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig...

Släng er i väggen skönsjungande småflickor.
Barn med koordination och finmotorik imponerar så mycket mer på mig.

Uppdaterad bilddagbok

Ojojojoj vad det läggs upp bilder.

Spana in Pride, Göteborg och andra fina grejer.

29 juli och framåt.

Orka blogga

Nollorna har invaderat Ankars och Musikhögskolan och Piteå. Radiogänget verkar fint men ungt. 1983 är de äldsta födda. De är alltså värre än oss. Stifflert har därför dagen till ära döpt mig till gammelmormor. Och gammal och skruttig som jag är orkar jag inte komma på något underfundigt av mig själv så jag snodde en lista från Eremo.

Vad heter du: Sisy på internet. Ni andra vet. Jag har inga mellannamn.
Var bor du: I norrskenslandets huvudstad Piteå på studentområdet Ankars.
Trivs du där: Lätt.
Brukar du läsa horoskop: Ja, om det finns i tidningen jag läser.
Har du körkort: Ja, sedan 2001.
Favoritdjur: Tapir. Mest för C-M:s kompis näspratande.
Festar du mycket: Verkligen inte.
Sprit, cider, vin eller öl: Idag känner jag för öl.
Brukar du bli för full: Det händer. Och fötter. Men inte ofta.
Antal kuddar i sängen: Två.
Äger du ett busskort: Jag har ett 100-kort från min Göteborgssemester. Här i Piteå går inte bussarna på sommaren. Logik? Någon?
Vad åt du till frukost: Fil med flingor och en knäckemacka med avocado- och kesoröra.
Har du haft sex idag: Nej. (Sedan när var det intressant för någon annan?)
Nästa mål i ditt liv: Jobba på mig själv. T.ex. min konfliktfobi.
Hur svarar du i mobilen: "Hej", "Ciao Bella" eller med mitt namn.
Antal timmar sömn inatt: 5 kanske.
Sov du ensam: Nej. Syrrans inneboende sov på sin säng i samma rum.
Din hobby: Baka kladdkaka. Sitta i solen. Dricka te.
Vad är det för veckodag: Onsdag.
Vad åt du senast: Tre knäckemackor med ekologiskt smör och makrill på burk samt en kopp te.
Vem fick du sms av senast: Stifflert.
Vem ringde dig senast: Bells. Men jag tryckte bort henne.
Godaste ölen du druckit: Corona med lime i en hängmatta på Isla Mujeres i Mexico.
Vilka hårfärger har du haft: Ljusbrun, blond, blondare, blondast.
Vad såg du senast på TV: Nigella hemma hos Bella. Det rimmade. Haha.
Vad läser du för bok just nu: Ska påbörja Vackra flickors lott av Alexander McCall Smith.
Längd: 163 cm.
Skostorlek: 37,5 är det på mina nya fina skor.
Hårfärg: Solblekt blondin.
Är du kär i någon: Nej. Skulle så gärna vilja vara.
Vad gör du om ett år: Knackar Annika Lantz på axeln och ber henne gå hem.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej. Just nu trivs jag i Norrland.
Dricker du: När jag är törstig.
Vilken parfym använder du: Ingen.
Vilka skor använder du: Idag var det mina Way out West-leriga Converse.
Dagens klädsel: Långa jeansshorts, stort linne och en brun tröja.

Over and out.

Stolt

Av rubriken kan man som läsare (och även skribent under plötslig sinnesförvirring) tro att det här inlägget ska handla om Stolt men så är inte fallet. Ta ändå gärna chansen att spana in föreningen som kommer att hålla i årets fest på Kåren i Piteå 28 september i år. Vi är snälla och glada, gillar fika och en öl eller två.

Men, tillbaka till ämnet. Rubriken står istället för att jag är stolt (nu skulle jag kunna snöa in på ännu en utläggning om kopplingen till föreningen men jag låter bli). Jag är stolt för att jag, konflikträdda Sisy, har tagit ett steg i arbetet mot min fobi.

För dig som inte känner mig så väl så är jag alltså otroligt konflikträdd. Jag diskuterar gärna men blir stämningen för hetsig håller jag tyst. Jag undviker konflikter i vardagen och mår istället dåligt för att jag inte öppnade munnen och sa som jag tyckte. Jag ogillar bråk och mår fysiskt dåligt av Ring P1 och arga människor i största allmänhet.

Visst, du ska inte bråka bara för sakens skull, men det är samtidigt ohälsosamt att jämt och ständigt undvika konflikter och bara hoppas på att alla ska vara glada. För det är så jag fungerar. För att citera en gammal studiekamrat på Internationella Relationer: Kan inte alla som krigar bara vara vänner istället?

Så i mitt projekt Höststädning Sisy finns bland annat konflikthanteringen med som en punkt. Därför är jag idag stolt över mig själv att jag vågade ta en, måhända liten för många men för mig Mount Evereststor, konflikt.

Som ni trogna läsare säkert vet inhandlade jag ett par jeans i lördags och när jag provade dem hemma insåg jag att de i butiken lagt upp dem så att de var för korta. Efter en tvätt skulle de svaja lika högt som byxorna på grattisföretagets smått oengagerade och ointresserade kunder. Först tänkte jag Skit samma, jag kan dra i dem efter tvätt, det ordnar sig nog, jag orkar inte vara en bråkig kund men ju längre tiden gick insåg jag att jag hade betalt 1200kr för ett par byxor som när skorna kom på var korta redan innan tvätt.

Sagt och gjort, illamående och med magen i halsgropen av nervositet, klev jag in i butiken och gick fram till kassan och förklarade lugnt mitt problem. Tjejen ifrågasatte mig inte en sekund utan bad mig ta på mig byxorna så att hon själv kunde se hur det såg ut. Efter en kort blick rev hon fram ett par nya jeans, mätte och nålade själv och visade skillnaden mellan paren. Jag föklarade min ångest för henne och sa att jag nästan skämdes för att komma in. Hon svarade De som ska skämmas är vi och vi vill självklart ta hand om våra kunder. Det här händer några gånger om året och alla gör misstag men jag är ledsen att det hände dig. Sedan undrade hon försiktigt om det var ok att gå en vända på stan innan det nya paret var upplagt.

Jag är stolt som få över mig själv. Nöjd med mina nya, långa byxor och lär lätt återvända till butiken. Tjejen som hjälpte mig var inte där när jag hämtade byxorna så jag kunde inte ösa beröm över henne. Mitt beröm kommer istället på det här sättet:
Ska du köpa jeans? Gå till JC i Kompassen i Göteborg. De hjälper gärna till med storlekar och modeller. Och när de själva gjort fel vågar de erkänna det och ordnar till det.

Kungligt.

Vännen min

Jag tar bussen till Ljungskile. Det tar en timme från Göteborg. En timme och vagnarna och folket och bilarna är utbytta mot lummig, böljande grönska och en sömnig geting. När bussen rullar av motorvägen och Ljungskileviken breder ut sig till vänster kommer den där känslan av hemma till mig och den sprids från maggropen till hela kroppen.

Cykelvägen längs berget, Sport & Surfbutiken, Resteröds Trikå, småbåtshamnen. Gamla E6:an för mig vidare till Groheds Tingshus som hållplatsen visst heter. Jag reflekterar över det faktum att jag gått av där oräkneliga gånger i mitt liv men aldrig tänkt på vad själva hållplatsen egentligen heter.

På röd, blänkande cykel möter Mickan mig och vi följer den välbekant slingrande vägen till kyrkan och upp för backen till hennes barndoms hus. Hunden möter i dörren och det känns som vanligt lite fel för han fanns inte där när vi fortfarande bodde hemma. Vi ordnar mackor och te och kaffe i köket där vi provat på kokkonster, firat födelsedagar, ätit familjemiddagar och bakat oändliga mängder kladdkaka. Vi diskuterar kladdkakans genomslagskraft och jag får veta att det är Mickans moster som jag och alla mina lyriska vänner ska tacka. Mickans mamma kommer hem och jag får en varm kram och allting känns sig likt.

Vi sitter i trädgården som liksom blivit lummigare och grönare och pratar om skolan och vänner och livet i stort där vi en gång lekte i lekstugan och senare grävde oss djupt ner i livets frågor som bara tonåringar kan. När tunga droppar börjar falla flyttar vi till verandan och pratar mobiltelefoner och datorer och vikten av att vårda en fin vänskap.

Sommarkvällen blir mörk och för att bussen ska se mig måste jag tända lampan på mobilen. Ficklampan har gått i pension. Vi hinner prata om hur viktigt det är att ta hand om sig själv innan jag lutar huvudet mot rutan med Jack Johnson i lurarna.

Hon bor i Malmö. Jag i Piteå. Det är 140 mil. Två flygresor. Billigast runt 800kr. Enkel resa. När vi ses är det som om vi sågs i förra veckan. Fastän det snarare är över ett halvår sen sist.
Jag önskar att vi sågs oftare.