Heavy stuff

Tänk dig att lycklig berätta om hur kär du är till någon du tycker om. Tänka att den istället för att reagera med glädje visar avsky, ilska eller vänder dig ryggen. Det händer oftare än du tror. I Sverige som ska vara världens mest jämställda land respekteras fortfarande inte alla människor för dem de är. För att de älskar fel person. Eller rättare sagt fel kön. Nämligen samma kön som de själva.

Fransyskan gör ett projekt och har intervjuat en tjej från en håla i Sjuhäradsområdet. Tjejen är 24 år och berättar sin mardrömshistoria om att komma ut. Fransyskan är lyckligt lottad. Hennes steg ut ur garderoben gick smärtfritt. Däremot har hon en killkompis som har varit tvungen att fly landet eftersom hans bror hotar att mörda honom. För att han blir kär i män istället för kvinnor. För mig gick det som för Fransyskan. Säkert fanns det ilska och rädlsa bland mina nära och kära men den togs inte ut på mig. Visst fick jag frågor men jag möttes med respekt.

Det skryts om att vi i Sverige är så fantastiska, så framåt och så himla fördomsfria. Den nära verkligheten visar något annat. Visst är vi lyckligt lottade jämfört med andra länder men jag ser ingen vits att jämföra sig med något som inte är perfekt. Inte när det gäller något sådant här.

Om någon i din närhet tar modet till sig och berättar för dig att han eller hon har en annan läggning än heterosexuell borde du tänka efter en stund. Är din omedelbara reaktion någon du själv inte skulle vilja möta borde du svälja orden, fundera ett tag och återvända när ilskan lagt sig.

För inte vill du veta att din bror, dotter eller pappa sitter rödgråten med svullet ansikte och ifrågasätter sitt mod att berätta. Inte vill du att den du älskar ska känna sig orespekterad och mindre värd.

Den perfekta världen är självklart en värld där uttrycket komma ut har slopats för längesedan.