Den lurar runt hörnet

Separationsångesten kryper sig på. Drygt två månader ska jag vara borta från Piteå. Det är ju inte bara den söta lilla staden jag kommer sakna. Jag kommer sakna de långa dagarna på redaktionen och de hysteriska diskussionerna efter alldeles för långa pass av redigering.

Jag kommer sakna kvällarna framför tv:n i 81:an, middagarna och tedrickandet. Jag kommer sakna festerna, vinkvällarna och dansen på Kåren. Jag kommer sakna den sporadiska vardagsölen på Kalles.

Jag kommer sakna lägenheten och trummisgrannen och den outtalade gemenskapen i 83:an. Jag kommer sakna en massa fina människor som Tezsa, Långe grannen, Grabbarna Grus, Jennijal, Bolle och klassisarna i största allmänhet. Och Miffot kommer jag att sakna. Fastän vi inte setts så mycket det senaste. Penntrollet kommer självklart på listan, vem ska nu få mig att skratta åt ingenting? Och Bells, söta, finaste, bästaste Bells.

Jag kommer till och med sakna Teknikern och Militären. Och Roland såklart. Pappa Roland.

Som tur är kommer Mattan att befinna sig med mig i Göteborg.