Jag kan finna någon sorts njutning i att sitta på ett tåg genom ett nattsvart Sverige med musik i lurarna och en bok som sällskap. Jag kan finna någon sorts njutning i att skapa min egen värld på ett smockfullt tåg där jag är en av få lyckliga med bokad sittplats. Någonstans kändes det lite som en film.
Som i en film var det också när jag vandrat av och an på Växjö station i säkert en evighetslång kvart innan jag gav upp, satte mig på en bänk för att sekunden senare få gripa tag i det sötaste jorden skådat och bara stå mitt i vägen för alla stressade resenärer och kyssa hennes mjuka läppar. Det var som om tiden stannat just för oss och världen runt omkring rusade fram.
Jag har fått nya vänner. Nya erfarenheter. Träffat gamla vänner.
Jag har lärt mig nya saker. Ältat gamla. Och börjar ana resultat.
Jag har druckit folle. Frossat i mat och dansat i stroboskopljus.
Men mest av allt har jag stått med armarna runt Henne, sett djupt i hennes ögon och försökt stanna tiden. När hon tittar på mig tappar jag andan. När hon skrattar går en våg av värme genom mig. När hon tar min hand önskar jag mig inget mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
man blir ju nästan lite kär av att läsa ditt inlägg :) glad för din skull!! /tessa
shit, det där var djupt.
nästan så att man bli kär av bara orden. ;)
Finaste Sisy, jag blir så glad av att höra att du njuter av kärleken. Inga men, inga tänk om, inga kanske, bara kärlek. Fint.
Oj va fint! Både med kärleken och med orden.
vad jag blev glad av ditt inlägg cissy :)
Skicka en kommentar