Medan kärleken äter chips och dip i rasande fart rapporterar jag om de sista dagarna i Piteå

Om en vecka flyttar jag från Piteå och jag har ännu inte blivit speciellt sentimental. Jag har mest packat och pluggat och slängt och sålt och skänkt. Idag flyttstädade jag i sommarvärmen men med fin hjälp från Findus som tog hand om badrummet så klarade jag lyan på 5 effektiva timmar. Hann med en pizzapaus i solen också och Bakteriebaracken lyckades därmed lämna ett fint avtryck hos mig då pizzan för en gång skull var god.

Nästa vecka blir det lite småpill med de sista skoluppgifterna och presentation av examensarbetet för branschfolk. Ryktet säger nämligen att jag har gjort ett kick ass jobb.

Lite sentimental blev jag förresten igår när Ullis kom fram till mig på bartömningen och sa att jag alltid kommer att vara hennes första vän i Piteå. Vi fann varandra lite nervösa och vilsna under nolle-p 2006. Det var för tre år sedan. Nu är vi båda snart nyutexaminerade på väg ut i verkligheten. Eller nåt.

Well...

Gud i himmelen vad jag har mycket att göra och gud i himmelen vad det blåser i Piteå. Det är rena höststormen såhär i slutet på maj.

Jag har packat ner mitt liv och jag tror att Pappa kommer att bli stolt. Jag hoppas verkligen det. För det känns inte som att det är alls lika mycket som när jag åkte upp. Men jag kan ju ha helt fel förstås.

Ikväll blir det tacomiddag. Värsta parmiddagen. Fyra gulliga kärlekspar ska äta sjuka mängder mat och vara nostalgiska över Piteåtiden. Det kan gå precis hur som helst. Jag tippar på att Bells börjar gråta.

Räddningspatrullen

Min kära flickvän gick hem för att diska. Nu svarar hon inte i telefon. Har hon somnat av utmattning eller har hon skum upp över öronen så att hon inte hör något? Jag måste nog kila över och kolla. Tänk om hon somnat över diskbänken och drunknar i diskhon? Nej nu måste jag verkligen kolla. Jag kan inte stanna kvar i min lägenhet och flyttpacka. Nej det går inte.

Snygg loppisvärdinna

Igår på den stora hemvändarfesten var jag en pingla. Höga klackar och glansig kjol och långa ögonfransar. Jag har så mycket roligare när jag får känna mig sådär riktigt snygg. Det gör också att jag dansar mer och dricker mindre, en underbar kombination. Speciellt dagen efter.

Och denna dagen efter har jag haft loppis och sålt av mina möbler. Det finns fortfarande lite kvar förstås. Men det får nog bli en vända till Kupan innan veckan är över för söderut ska prylarna inte. Vill du ha två stiliga funkisfåtöljer kanske? Eller ett helt set med vita tallrikar? Eller en snygg matta? Eller varför inte ett litet sidobord? Hör av dig vettja!

Time out

Jag lämnade in mitt examensarbete och sedan tog jag sommarlov. Hela kroppen har bara lagt av. Och med denna komakropp ska jag skriva tenta, redovisa uppgifter, opponera och bli opponerad på, sända slutproduktion i teve, ha en fotoutställning och redigera ihop en portfolio. Jag ska också packa, städa och flytta. Och så ska jag dricka öl.

Good luck säger jag till mig själv.

Sommarens partylåt

Soldyrkan

Ärligt talat. Det är en ny Sisy som vaknat till liv. Efter månader av kyla och snö och c-uppsats har jag inte ordentligt njutit av att våren tittade förbi och sommaren är här. Jag sa förstås för en vecka sedan när Bells flög till Stockholm att de knoppiga (är det ett ord?) träden skulle vara helt gröna när hon kom tillbaka. Hon kom tillbaka igår och jag hade helt rätt. Om några dagar är de djupt sommargröna.

Iaf, vad jag ville säga var att Sisy i ide är en trist jävel. Sisy i sommarsol är en glad och sprallig och livsbejakande varelse. Vad fan (ursäkta min franska) bor jag i Sverige för? På allvar. Det enda som stoppar mig att flytta utomlands är att jag har valt att utbilda mig till radiojournalist. Förbannade språkförbristningar. Ska spana in alla fd engelska kolonier och se var jag skulle trivas bäst.

Update: Har spanat in ett grymt traineejobb på en radiostation i Nantes i Frankrike i höst. Hinner jag bli nära flytande i franska i både tal och skrift under min två veckor långa resa till Paris i juni?

Sisy i sommarsolen

Det sticker lite i kinderna. Sådär som det gör när huden fått sol, varm sol. Det var ungefär en graviditet sedan jag kände så. Alltså 9 månader. (jag kände bara att jag ville förtydliga så att ni inte får en massa konstiga idéer för er)

Gud vad jag har längtat.

Färdig?

Efter sex timmar på redaktionen idag har jag jobbat mig igenom (dvs ljudlagt, fixat nivåer etc) även timme 2 av min dokumentär. Nu ska den få vila en natt och imorgon ska jag lyssna igenom den. Sen ska den bara in till handledaren och kursansvarig. Och uppsatsdelen är redan inlämnad. Underbart!

Jag skulle vilja fira med fettomat på Max men ekonomin säger nej och jag måste ha matlåda imorgon så det är bara att koka ihop något fyndigt ur gömmorna.

För övrigt har värmen kommit till Piteå och jag har spenderat mina pauser i den strålande solen.

5 dagar kvar till deadline

Jag är trött. Har långa dagar som fylls med plugg och åter plugg. Jag måste fokusera på flera saker samtidigt, redigera sönder öronen och prata sönder rösten för att i nästa stund spåna teveprogram för att sedan redigera bilder. Jag dricker cola och äter choklad och önskar att jag var rik och slapp laga matlådor. I så fall hade jag ätit pizza och Max dagarna i ända. Bara för att få slippa slava vid spisen när jag kommer hem. Men då hade jag ju blivit finnig och mina blodådror hade kletats igen som i den där läskiga reklamen när det plötsligt tar stopp i sugröret. Så jag får väl helt enkelt konstatera att Csn på något sätt gör mig en tjänst.

Väl hemma för kvällen är jag ännu tröttare och grinig och slappar i soffan framför L word och Svt Play. Jag lägger mig tidigt och vaknar tidigt och orkar inte tänka på att jag snart måste sälja alla mina möbler och rensa ur min garderob och packa ner mitt liv i lådor. Jag förnekar det faktum att jag fortfarande inte har någonstans att bo i Stockholm och att min tid här i Piteå snart är förbi. Jag har gömt undan tankarna på adressändring och uppehåll i tidningsprenumerationen.

Det som kan tänkas förvånande är att jag faktiskt inte är speciellt less. Jag älskar att jobba med mitt examensarbete och jag trivs med de långa dagarna på redaktionen. Jag hade faktiskt saknat dem lite. Trean har varit ett år med mycket ensamhet på många sätt.

Men det är klart, visst hade jag hellre druckit öl och grillat eller legat i solen på en karibisk strand. 

Söndagsbakis

Igår firade jag och massor med andra människor fröken L som fyller 25. Hon är från Ljungskile som jag och då var det givet att jag skulle klä mig som en LSK-supporter när temat för festen var att klä ut sig till något på L. Massor med vin, sång och dans gör att min söndag är mycket seg.

Innan tog förresten fina Findus med mig på Maia Hirasawa. Vi satt på första raden mitt framför Maia. Så himla vackert, fint och galet grymt.

Bästa dagen

Jag fick VG på b-uppsatsen med "motiveringen":
Självständigheten
Originalitet i val av ämne
Tydlighet och disposition
Omfång och generaliserbarhet

Jag fick fint beröm för min dokumentär so far och fick veta att min c-uppsats är typ grymmast. Jag hade kunnat skriva bara den och inte gjort någon dokumentär. Ambitiösa Sisy rocks!

Min stora kärlek Findus fick idag veta att P3 har nappat på hennes pitch så hon ska producera humor hela sommaren som ska sändas i P3 i höst. Hon är så fantastiskt talangfull och jag är så förbannat stolt.

Allt detta firas med mojitos och sångkväll med reafyndat Singstar.

Blaj

Jag landade i ett Piteå i söndags där snön var i princip borta. På en vecka försvann vintern och våren kom. Hela dagarna sitter jag och redigerar mitt examensarbete lite för länge så att jag blir trött i huvudet. Det går framåt vilket är trevligt. På bloggfronten är det därför intet nytt så att säga. Jag har tappat fokus. Ge mig inspiration!

Sköna maj

Efter några glas vin blev det ett konstigt inlägg igår. Vinglasen har även gjort min lördag lite seg men en intervju och födelsedagsfirande i strålande sol och sommarvärme har jag lyckats med ändå. Jag ska försöka ta med mig värmen till Piteå för enligt Svenskan ska det bara bli några få plusgrader i norr i veckan.

Fredagskväll

Man förväntar sig något och det blir inte riktigt så. Det är konstigt för det var inte dåligt men det var inte heller vad jag hade hoppats. Det var annorlunda. Jag hade trevligt och vi skrattade och pratade men sen blev det inte som det var sagt. Det känns konstigt att jag bryr mig så mycket men det är nog för att jag hellre hade pratat med främlingar och druckit rödvin i en okänd lägenhet än tagit tunnelbanan hem till min lånade bostad.

Nu funderar jag på om jag ska skita i att tvätta bort sminket och borsta tänderna och bara sova.