Ointressant värre

Skrivkramp kan vi kalla det här på bloggen. Inget bra. Det var Smask i helgen och jag gick dit som betalande gäst. Vilken upplevelse! Skönt att slippa göra något och riktigt bra var det. L word-maraton hela söndagen och idag opponering på b-uppsatsen. Jag var duktigt.

Nä, jag ger upp skrivandet för idag och kollar på Skins istället.

Torsdagstankar

Grannen övar på Natasha Bedingfields Soulmate om och om igen. Jag har installerat min alldeles egna Airport Express på ett kick. Jag är sjukt less på Facebook och förvånas över att jag alltid lyckas få opponera på uppsatser som, ja, inte är speciellt genomarbetade. Mitt bloggande är allt mer sporadiskt. Jag har redan börjat fundera på hur min nya blogg ska vara när jag flyttar. Jag känner att den kanske måste ha en tydligare vinkel. En röd tråd. Men var ska jag då skriva av mig om saker som inte passar in i mallen? Kanske ska jag inte ha en blogg alls...

Serviceminded?

PiteBo, företaget med kärringen som låter sitt jobb påverkas av pms, för lite sex eller allmänna humörsvängningar, verkar inte bry sig ett jota om att golv- och målerifirman de anlitar är värdelösa utöver vanligt hyfs på att städa undan efter sig eller visa hänsyn till resten av lägenheten.

När firman slipade mitt golv för några månader sedan var hela min lägenhet (tom badrummet) täckt i ett gult, klistrigt damm. Jag orkade inte klaga men dammtrasan får fortfarande gulbruna ränder på sig. I veckan tapetserade de om samma rum som där de slipat golvet och när jag kommer hem är golvet täckt med tapetbitar, damm och spackel. Jag fotograferade skiten för jag trodde att PiteBo kanske brydde sig och sen tog jag fram dammsugaren. Kvar på det nyligen slipade golvet finns stenhårt torkade högar av spackel. De går visst bort med vatten säger kärringen på PiteBo.

Jag vet inte. Jag trodde de skulle bry sig mer om sina lägenheter. Jag är less på att städa efter byggubbar men inte anstränger jag mig och ringer till firman för att tala om det. Vad får jag ut av det? Att PiteBo inte bryr sig om hur deras boenden eller hyresgäster behandlas är däremot mycket intressant.

Du ska vara glad att du får lägenheten omtapetserad var svaret jag fick av kärringen. Du ska vara glad att ni är ett kommunalt bostadsbolag tänkte jag och längtade nästan till den lukurativa andrahandsmarknaden i Stockholm.

Vårkänslor 2009

I Västerås hos föräldrarna är våren kommen. Imorgon flyger jag hemåt och således norrut igen. Där är det bara vitt av snön. Jag vill ha vårblommor och värmande sol. Hur får jag med det på planet?

Let it snow

Idag snöar det som bara den. Det är flera decimeter lössnö i backarna och någon plusgrad. Jag är hemma och pluggar istället. Fast mest läser jag bloggar. Jag är så fruktansvärt odisciplinerad.

Semester?

Jag åker skidor i strålande sol. Det är finfint det. Kan inte riktigt slappna av bara för verkligheten tränger sig på även här i fjällen. Men idag har jag börjat fixa min framtid. Jag har tagit beslut och börjat planera. Det blir några samtal till, lite plugg och även en skoltext som ska skrivas. Men förutom det så ska jag åka skidor. Mängder med skidor.

Skins för tusan. Se Skins.

Jag tyckte att jag kände igen de gröna kullarna i Skins. De påminde väldigt mycket landskapet i Gloucestershire där jag bodde en gång i tiden. Inte konstigt eftersom serien utspelar sig i Bristol.

Så logiskt

Imorgon packar jag väskan och tar nattåget söderut för att åka till fjällen med tjocka släkten. Kommunikationerna i norra Sverige gör att jag lättast och billigast tar mig från Piteå till Ramundberget, som ligger ungefär i höjd med Sundsvall fast vid norska gränsen, genom att åka nattåg till Västerås och sedan ta bilen därifrån med föräldrarna. Det känns ju helt logiskt.

Dagen idag har därmed mest bestått av att pricka av min to-do-list som fortfarande är alldeles för lång. Kvällen har spenderats i 81:an där vi förundrats över hur tusan man kan spendera 3000 kronor på snus i månaden. Fatta vad man skulle kunna göra istället. 3000 kronor...

Håkan och jag

Förkylningen går inte åt rätt håll. Trots Treo, vitaminbrus, Strepsils och echinacea. Jag ska försöka somna tidigt idag. Sömn är nämligen ett bra botemedel har jag hört.

Jag har skrivit en massa till mitt c-arbete idag så jag har lite skrivtorka nu. Därför bjuder jag på en låt istället.

501

Mitt förra inlägg var visst nummer 500 i ordningen. Se där. Tur att det innehöll lite mer substans än vad det här kommer att göra. Jag har lite tidspanik inför den kommande läsperioden men idag har jag i alla fall fixat med digitalfotokursen och är nästan helt klar med uppgifterna i bildkritik och bildkomposition. Jag har en förkylning som hägrar i kroppen och försöker bota den med någon sorts vitaminbrus. Jag tror jag ska kolla med Bells om hon hittade de där magiska grapefruktsdropparna i Honduras och om jag får stjäla några så att Herr Förkylning håller sig borta.

Jag längtar efter sol, värme och kall öl. Skaldjursfrossa och nakenbad i mareld. Jag romantiserar den svenska sommaren i väntan på juni och tröstar mig med att på fredag tar jag tåget söderut för att spendera en hel vecka i pudertäckta backar med hela min underbara familj och flera därtill. Jag förutspår strålande sol, varm choklad och långa kvällar med spel och prat.

Tidningsläsande

Jag prenumererar på en dagstidning. Som miljövän kanske jag borde strunta i det och läsa den på nätet. Men jag tröstar mig med att jag källsorterar, inte äger någon bil och köper så mycket ekologiskt och närproducerat jag bara kan med mina statligt lånade pengar.

Jag älskar att sitta med en kopp te och bläddra på morgonen. Jag lär mig en massa om finanskrisen, hittar bra tips på böcker, filmer och musik och håller mig uppdaterad i största allmänhet. Från att ha varit en sportnörd i mina tonår orkar jag idag inte ens vända på tidningen för att läsa om elitserien i hockey eller Anja Perssons senaste uråkning. Motorsidorna bläddrar jag också förbi fort som tusan.

På helgerna stannar jag länge på familjesidorna. Lusläser dödsannonserna. Förundras över bildvalen. Ibland dyker bekanta efternamn upp, funderar på om det är en släkting till någon jag känner. Jag fastnar vi de som dog vid ung ålder och kan ofta lista ut av de valda orden om det var sjukdom, självmord eller olycka. Fastnar vid okända textrader, nickar igenkännande åt Pär Lagerkvist och Dan Andersson. Låttexter blir allt vanligare, bibelcitaten allt färre.

Makabert? Är jag ensam? Är det annars bara gamla tanter och gubbar som spanar in dem för att uppdatera telefonboken? Borde jag kanske bli ett barn av min tid och läsa nyheterna i mobilen när jag stressat är på väg någonstans? Men var hittar jag dödsannonserna då?

Fredag

Piteå är vitt. Snön täcker världen utanför mitt fönster och de tjocka vita molnen täcker himlen.

Igår kunde jag knappt somna efter att min hittills ganska harmlösa bok helomvände när en av en karaktärerna slog ihjäl en flicka genom att krossa hennes skalle med en sten.

Innan dess såg jag en vacker, rolig, ledsam, tragisk och gripande film. Allt på en och samma gång. Tänk er själva en amerikansk jude, som samlar på allt från smycken till använda kondomer från sina familjemedlemmar, som återvänder till Ukraina för att söka sina rötter och där guideas genom den ukrainska landsbygden i en gammal skraltig bil av en mycket gammal man som låtsas vara blind. Till sin hjälp har de mannens sonson som älskar USA, som inte förstår varför man inte kan säga negroes, han älskar ju negroes, och som har lärt sig engelska till synes genom att översätta alla ord separat i ett lexikon och därför säger saker som You were very proximal with your grandfather, yes?

Livets små dilemman

Efter en lång dusch efter ett härligt träningspass gör jag varma mackor för att stilla hungern. Spartanska som få eftersom kylskåpet ekar tomt. Men trots detta gömmer sig valfriheten där längst in bakom bakom en bortglömd burk marmelad. En salsa med tropiska frukter. Ananas är ju en lyxig godsak på bröd i ugn så varför inte tropisk salsa? Men är det gott? Eller ska jag satsa på den väl beprövade kombinationen senap och ketchup? Och hur många skivor bröd ska jag ta? Och hur många skivor ost är det ultimata? Kan det bli för mycket ost?

Nu ligger de där. Tre stycken på ett återanvänt bakplåtspapper. En med den tropiska salsan, två med senap och ketcup. Det kan gå precis hur som helst. Kanske är salsan det godaste jag ätit och då kommer jag ångra att jag inte gjorde fler. Kanske räcker inte tre mackor. Kanske blir jag mätt efter två. Efter en blir jag i alla fall inte mätt så då börjar jag med den inkörda varianten och låter wildcard:et komma på en fin andraplats.

Så ska jag dricka te till. Det är nog bäst att bara blunda och sticka in handen i skåpet. Har ju åtta sorter att välja mellan...

En lång mening och några korta

Jag är inte speciellt disciplinerad nu för tiden. Snooze:ar i en timme, slösurfar i sängen i en timme, äter frukost i evigheter. Sedan skriver jag uppsats i några timmar innan jag äter lunch och sen får jag matkoma men jag skriver ändå och sen är klockan fyra och då borde jag skriva minst två timmar till men då måste jag äta för att inte få håll på träningen och då stänger jag ner alla dokument och spenderar tiden mellan mat och träning med att kolla på någon serie eller läsa en bok. Inte många timmar effektiv skrivtid. Vad hände med mina 9-16-dagar på skolan?

Ännu en mikroblogg från Radiohuset

Det här var det festligaste jag har varit med om på länge. Finns på Twitter också. Undrar om lyssnarna gillar det nya tänket lika mycket som jag? Eller så är det bara jag som är en liten nörd.

Lästips

När jag inte bloggar själv eller läser mina kompisars bloggar så brukar jag faktiskt spana in bloggar som skrivs av människor jag inte känner överhuvudtaget. Alls. Det är inte ens kompisars kompisar. Och de är inte så värst kända heller för den delen. Eller jo, i bloggvärlden förstås.

I alla fall. Om ni är nyfikna på vad jag fastnat för eller vill ha lite lästips så kan ni spana in:
Niotillfem - vackra bilder och dyrt mode.
Ellamarie - 15 år och gravid med tvillingar.
Konsumbloggen - underfundiga anekdoter från en livsmedelsbutik.
Bokhora - allt om böcker.

Och vad säger just de här bloggarna om mig egentligen? Kanske jobbar jag i affär, älskar att läsa böcker och drömmer om ett liv i lyx och två små bebisar. Eller så finner jag bara andras vardag intressant.

Muppsats

Denna förmiddag har jag faktiskt fått gjort någonting. Uppsatsen formar sig i snigeltakt och jag har redan nu insett att min litteraturlista kommer att bli den längsta mänskligheten skådat. Ungefär. Dessutom kommer jag att ha intressanta referenser som "smskonversation". Mycket vetenskapligt. Men gör man ett gestaltande arbete så gör man. Jag kör på taktiken att lämna referenser till allt och sedan kan jag rensa om det inte skulle behövas. Detta kommer jag på efter att jag inte skrev upp var jag hittade all min fakta till mitt första programförslag. Men det är ju fruktansvärt kul att leta upp källorna i efterhand. Inget extraarbete alls. Mer som terapi. (försöka övertala sig själv går ju alltid)

Better together

There's no combination of words
I could put on the back of a postcard
No song that I could sing
but I can try for your heart

Our dreams, and they are made of real things
like a shoebox of photographs
with sepiatone loving

Love is the answer
at least for most of the questions in my heart
Like why are we here? And where do we go?
And how come it's so hard?

It's not always easy
and sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing
it's always better when we're together

Mars 2009

Det är iskallt i min lägenhet. Jag tänder ljus och tittar på snön som nog aldrig kommer att sluta falla. I Malmö blommar hasseln och pollenmätningarna börjar. Jag ska kläcka en massa idéer idag ur en hjärna som ekar tomt. Jag undrar när antikänslan försvinner. Om den försvinner. Jag undrar hur det kommer kännas i jnui och jag undrar när Findus och jag får spendera mer tid ihop än isär.

Saturday Night Fever

Efter många om och men fick jag äntligen dansa igår. Jag fick dricka starka drinkar och ifrågasätta dj:n när han spelade Lady Gagas Pokerface två gånger på mindre än tio minuter. Jag fick tillsammans med hundratals andra vägra att gå ut i de cirka 20 minusgraderna när brandlarmet gick på grund av rökmaskinen. Jag fick känna mig fin i min nya klänning och jag fick skratta åt pitetjejernas pitefrisyrer.

Jag fick köa i evigheter på hamburgerhaket och skrämma livet ur en pitekille när jag antydde något frenetiskt att han kanske var intresserad av en dejt med min inte alls speciellt nära, men dock väldigt trevliga och för kvällen lite närmare, manliga vän D (som förövrigt inte själv heller är intresserad av killar men som ofta tas för att vara bög) för att sedan få njuta av ett underbart mål mat innan en taxi tog oss hem till studentområdet. Där fick jag gå på efterfest som fick ett besök av störningsjouren vilket dämpade stämningen något och allt det här leder till att jag idag får äta ovan portätterade fantastiska mackor med avocado, kyckling och kronärtskocksröra och dricka cola framför Gilmore Girls.

Jag fick förresten också äran att åka med min taxikompis som levererade fina blommor från Findus en helt vanlig onsdag i februari. Han har nu sett var jag bor, han har sett mig nykter på väg från flygplatsen och han har sett mig full på väg till krogen. Jag anser därmed att vi är ganska nära vänner.