Hemlisen

Ok. Jag har redan sagt tack och hej men jag måste ju berätta vad hemlisen var. Jag har fått två stipendier nu när jag tog examen. Nu sitter jag här med tårfyllda ögon och kommer att sakna alla och staden något enormt.

Tack för tre fantastiska år.

Slut

Nu har jag ingenting kvar förutom en avslutning. Sen tar bilen och kära Pappa mig söderut och Piteålivet är slut. Det betyder även att bloggen läggs ned. Men det kommer en ny. Du som känner mig kommer att få veta det. Den bloggen blir dock mindre anonym för er som inte känner mig alls så därför vill jag inte länka härifrån. Släng in en kommentar om du vill veta var du hittar mig härnäst i cyberrymden.

Tack för att du har läst om mitt liv och min hybris.

Kärlek.

Tisdagarna med Findus

Idag har jag gjort min demokratiska skyldighet. Och rättighet. Jag har röstat. Efter det blev det finmiddag för att det är en sådan vackert vanlig tisdag. Sedan har jag fått reda på en hemlis också. Det ni. Värsta bra är den. Men jag håller den för mig själv ett tag till.

Min tjej och jag

Min tjej och jag vi slappar ibland i soffan framför någon teveserie. Just nu är det L Word eftersom hon inte kan fortsätta vara en ohetero brud utan att ha sett den. Bestämmer jag.

Vi ser ungefär ett halvt avsnitt och sedan ligger hon och blundar i soffan. Då säger jag att jag ska stänga av men det får jag inte för då (citat) lyssnar hon. Tio minuter senare ger jag upp och säger nä nu stänger jag av och då hörs små protester från hennes soffhörn. Jag hinner dock inte ens resa mig och trycka på stopp innan hon sover som en stock. Det är inte lätt att försöka allmänbilda en trött liten tjej.

Den dagen vi ser ett helt avsnitt eller en hel film i sträck kommer jag att måla ett stort kors i taket. Nä inte ett stort, ett gigantiskt.

Medan kärleken äter chips och dip i rasande fart rapporterar jag om de sista dagarna i Piteå

Om en vecka flyttar jag från Piteå och jag har ännu inte blivit speciellt sentimental. Jag har mest packat och pluggat och slängt och sålt och skänkt. Idag flyttstädade jag i sommarvärmen men med fin hjälp från Findus som tog hand om badrummet så klarade jag lyan på 5 effektiva timmar. Hann med en pizzapaus i solen också och Bakteriebaracken lyckades därmed lämna ett fint avtryck hos mig då pizzan för en gång skull var god.

Nästa vecka blir det lite småpill med de sista skoluppgifterna och presentation av examensarbetet för branschfolk. Ryktet säger nämligen att jag har gjort ett kick ass jobb.

Lite sentimental blev jag förresten igår när Ullis kom fram till mig på bartömningen och sa att jag alltid kommer att vara hennes första vän i Piteå. Vi fann varandra lite nervösa och vilsna under nolle-p 2006. Det var för tre år sedan. Nu är vi båda snart nyutexaminerade på väg ut i verkligheten. Eller nåt.

Well...

Gud i himmelen vad jag har mycket att göra och gud i himmelen vad det blåser i Piteå. Det är rena höststormen såhär i slutet på maj.

Jag har packat ner mitt liv och jag tror att Pappa kommer att bli stolt. Jag hoppas verkligen det. För det känns inte som att det är alls lika mycket som när jag åkte upp. Men jag kan ju ha helt fel förstås.

Ikväll blir det tacomiddag. Värsta parmiddagen. Fyra gulliga kärlekspar ska äta sjuka mängder mat och vara nostalgiska över Piteåtiden. Det kan gå precis hur som helst. Jag tippar på att Bells börjar gråta.

Räddningspatrullen

Min kära flickvän gick hem för att diska. Nu svarar hon inte i telefon. Har hon somnat av utmattning eller har hon skum upp över öronen så att hon inte hör något? Jag måste nog kila över och kolla. Tänk om hon somnat över diskbänken och drunknar i diskhon? Nej nu måste jag verkligen kolla. Jag kan inte stanna kvar i min lägenhet och flyttpacka. Nej det går inte.

Snygg loppisvärdinna

Igår på den stora hemvändarfesten var jag en pingla. Höga klackar och glansig kjol och långa ögonfransar. Jag har så mycket roligare när jag får känna mig sådär riktigt snygg. Det gör också att jag dansar mer och dricker mindre, en underbar kombination. Speciellt dagen efter.

Och denna dagen efter har jag haft loppis och sålt av mina möbler. Det finns fortfarande lite kvar förstås. Men det får nog bli en vända till Kupan innan veckan är över för söderut ska prylarna inte. Vill du ha två stiliga funkisfåtöljer kanske? Eller ett helt set med vita tallrikar? Eller en snygg matta? Eller varför inte ett litet sidobord? Hör av dig vettja!

Time out

Jag lämnade in mitt examensarbete och sedan tog jag sommarlov. Hela kroppen har bara lagt av. Och med denna komakropp ska jag skriva tenta, redovisa uppgifter, opponera och bli opponerad på, sända slutproduktion i teve, ha en fotoutställning och redigera ihop en portfolio. Jag ska också packa, städa och flytta. Och så ska jag dricka öl.

Good luck säger jag till mig själv.

Sommarens partylåt

Soldyrkan

Ärligt talat. Det är en ny Sisy som vaknat till liv. Efter månader av kyla och snö och c-uppsats har jag inte ordentligt njutit av att våren tittade förbi och sommaren är här. Jag sa förstås för en vecka sedan när Bells flög till Stockholm att de knoppiga (är det ett ord?) träden skulle vara helt gröna när hon kom tillbaka. Hon kom tillbaka igår och jag hade helt rätt. Om några dagar är de djupt sommargröna.

Iaf, vad jag ville säga var att Sisy i ide är en trist jävel. Sisy i sommarsol är en glad och sprallig och livsbejakande varelse. Vad fan (ursäkta min franska) bor jag i Sverige för? På allvar. Det enda som stoppar mig att flytta utomlands är att jag har valt att utbilda mig till radiojournalist. Förbannade språkförbristningar. Ska spana in alla fd engelska kolonier och se var jag skulle trivas bäst.

Update: Har spanat in ett grymt traineejobb på en radiostation i Nantes i Frankrike i höst. Hinner jag bli nära flytande i franska i både tal och skrift under min två veckor långa resa till Paris i juni?

Sisy i sommarsolen

Det sticker lite i kinderna. Sådär som det gör när huden fått sol, varm sol. Det var ungefär en graviditet sedan jag kände så. Alltså 9 månader. (jag kände bara att jag ville förtydliga så att ni inte får en massa konstiga idéer för er)

Gud vad jag har längtat.

Färdig?

Efter sex timmar på redaktionen idag har jag jobbat mig igenom (dvs ljudlagt, fixat nivåer etc) även timme 2 av min dokumentär. Nu ska den få vila en natt och imorgon ska jag lyssna igenom den. Sen ska den bara in till handledaren och kursansvarig. Och uppsatsdelen är redan inlämnad. Underbart!

Jag skulle vilja fira med fettomat på Max men ekonomin säger nej och jag måste ha matlåda imorgon så det är bara att koka ihop något fyndigt ur gömmorna.

För övrigt har värmen kommit till Piteå och jag har spenderat mina pauser i den strålande solen.

5 dagar kvar till deadline

Jag är trött. Har långa dagar som fylls med plugg och åter plugg. Jag måste fokusera på flera saker samtidigt, redigera sönder öronen och prata sönder rösten för att i nästa stund spåna teveprogram för att sedan redigera bilder. Jag dricker cola och äter choklad och önskar att jag var rik och slapp laga matlådor. I så fall hade jag ätit pizza och Max dagarna i ända. Bara för att få slippa slava vid spisen när jag kommer hem. Men då hade jag ju blivit finnig och mina blodådror hade kletats igen som i den där läskiga reklamen när det plötsligt tar stopp i sugröret. Så jag får väl helt enkelt konstatera att Csn på något sätt gör mig en tjänst.

Väl hemma för kvällen är jag ännu tröttare och grinig och slappar i soffan framför L word och Svt Play. Jag lägger mig tidigt och vaknar tidigt och orkar inte tänka på att jag snart måste sälja alla mina möbler och rensa ur min garderob och packa ner mitt liv i lådor. Jag förnekar det faktum att jag fortfarande inte har någonstans att bo i Stockholm och att min tid här i Piteå snart är förbi. Jag har gömt undan tankarna på adressändring och uppehåll i tidningsprenumerationen.

Det som kan tänkas förvånande är att jag faktiskt inte är speciellt less. Jag älskar att jobba med mitt examensarbete och jag trivs med de långa dagarna på redaktionen. Jag hade faktiskt saknat dem lite. Trean har varit ett år med mycket ensamhet på många sätt.

Men det är klart, visst hade jag hellre druckit öl och grillat eller legat i solen på en karibisk strand. 

Söndagsbakis

Igår firade jag och massor med andra människor fröken L som fyller 25. Hon är från Ljungskile som jag och då var det givet att jag skulle klä mig som en LSK-supporter när temat för festen var att klä ut sig till något på L. Massor med vin, sång och dans gör att min söndag är mycket seg.

Innan tog förresten fina Findus med mig på Maia Hirasawa. Vi satt på första raden mitt framför Maia. Så himla vackert, fint och galet grymt.

Bästa dagen

Jag fick VG på b-uppsatsen med "motiveringen":
Självständigheten
Originalitet i val av ämne
Tydlighet och disposition
Omfång och generaliserbarhet

Jag fick fint beröm för min dokumentär so far och fick veta att min c-uppsats är typ grymmast. Jag hade kunnat skriva bara den och inte gjort någon dokumentär. Ambitiösa Sisy rocks!

Min stora kärlek Findus fick idag veta att P3 har nappat på hennes pitch så hon ska producera humor hela sommaren som ska sändas i P3 i höst. Hon är så fantastiskt talangfull och jag är så förbannat stolt.

Allt detta firas med mojitos och sångkväll med reafyndat Singstar.

Blaj

Jag landade i ett Piteå i söndags där snön var i princip borta. På en vecka försvann vintern och våren kom. Hela dagarna sitter jag och redigerar mitt examensarbete lite för länge så att jag blir trött i huvudet. Det går framåt vilket är trevligt. På bloggfronten är det därför intet nytt så att säga. Jag har tappat fokus. Ge mig inspiration!

Sköna maj

Efter några glas vin blev det ett konstigt inlägg igår. Vinglasen har även gjort min lördag lite seg men en intervju och födelsedagsfirande i strålande sol och sommarvärme har jag lyckats med ändå. Jag ska försöka ta med mig värmen till Piteå för enligt Svenskan ska det bara bli några få plusgrader i norr i veckan.

Fredagskväll

Man förväntar sig något och det blir inte riktigt så. Det är konstigt för det var inte dåligt men det var inte heller vad jag hade hoppats. Det var annorlunda. Jag hade trevligt och vi skrattade och pratade men sen blev det inte som det var sagt. Det känns konstigt att jag bryr mig så mycket men det är nog för att jag hellre hade pratat med främlingar och druckit rödvin i en okänd lägenhet än tagit tunnelbanan hem till min lånade bostad.

Nu funderar jag på om jag ska skita i att tvätta bort sminket och borsta tänderna och bara sova.

Stressen gör min kropp ledsen

Jag har huvudvärk. Kisar en massa. Kanske har synen försämrats sedan jag senast kollade den. Då skulle jag börja övningsköra. Drygt 10 år sedan.

Jag har värmesmärtor i höger axel. Datorns fel. Jag har konstiga smärtor i vänster rygghalva. Säkert kontorstolens fel.

Jag tränar inte. Hinner inte. Men jag måste se till att ta mig tid.

Matångest

Samvetets svarta moln hänger över mig. Igår åt jag nämligen lunch på Combo vid Radiohuset. De har underbart god mat men den serveras i papplådor, man äter med plastbestick och dricker ur plastglas. När man är klar slänger man allt i en och samma svarta sopsäck.

Det gör ont i mitt miljövänliga hjärta.

Anledning till bloggtorka

Jag är i Sthlm och fixar allt material till mitt examensarbete. Mycket rullband, många intervjuer. Jag har långa dagar och sover dåligt. Inget bra. Men det ska bli kul när jag får klippa och bygga min historia.

Hon klarade det

Min älskade flickvän gav sig in i fastandets värld lite på impuls och det var många långa dagar med mycket tårar och ilska och "nä nu ger jag upp" just klockan 17.30 varje dag men igår drack hon sin sista grönsaksbuljong. Hon klarade det (grymt!) och det trodde jag aldrig. Stöttande jag är va?!

Spenderade förresten mina sista slantar på smink. Det är typ det konstigaste som har hänt någonsin. Jag har köpt min första foundation-puder-mojäng i hela mitt 26-åriga liv. Det är sånt tevesändningar får en att göra mina vänner.

Fenomenet Filip och Fredrik

Såg Filip och Fredriks nya söndagsunderhållning igår. Hysterisk flummigt, massor med prat i munnen och dyrt som tusan måste det vara.

Skulle några andra kliva in på Kanal 5:s kontor och pitcha idén att de ville sända ett program à la Letterman/Jay Leno/Luuk live från New York varje söndag i åtta veckor där publiken flygs in från Sverige och man ska locka stora gäster från både Sverige och USA för att sitta i soffan och prata om Alladin-praliner och sexuella erfarenheter skulle nog ledningen visa dem dörren direkt.

Det skulle inte hjälpa att de förklarade att programmet skulle kryddas med inslag där programledarna själva utsätts för mer eller mindre förnedrande uppdrag och att man i premiärprogrammet skulle bjuda in två hjärndöda killar att slå sönder en bil. Kanal 5 skulle skratta dem rakt upp i ansiktet och tipsa dem om att McDonald's på andra sidan gatan söker folk.

Heter du däremot Filip och Fredrik och har satsat en snart 15 år lång karriär på att bygga upp din image och leverera den ena knäppare programidén efter den andra, ja då jublar Kanal 5 och slänger fram det stora checkhäftet.

Man måste beundra deras taktik men också förundras över hur svenska folket kan hylla dessa män gång efter gång trots att de egentligen levererar teve som knappt hade fått sändas på en studenttevestation.

Ge mig en riktig vår

Igår inleddes helgen med mojitos och fantastiska jordgubbsdrinkar. Bells blev hungrig och vi gjorde himmelska varma mackor vilket ledde till att vi alla blev helt slut och började längta hem till våra sköna sängar.

Det snöade igår också. Mängder. Idag skiner solen och jag hoppas att den nya snön sätter fart på den gamla så att allt smälter bort. Jag hejjar på er! För ärligt talat är jag riktigt råless på det här. Jag byter mer än gärna vackert gnistrande vintrar mot snålblåst, regn och gråttgråttgrått bara jag får uppleva en orentlig vår igen. Vårblommor som snödroppar, krokus och tussilago. Träd som förvandlas från nakna till prydda av små, små ljusgröna löv som sedan långsamt växer och ändrar färg. Uteserveringar, grillning i parken och vårskor som kommer till användning.

Jag är trött på snö, snö, snö och kallt, kallt, kallt som övergår i lite mindre kallt och sedan, innan ens någon hinner blinka så är det sommarvarmt och alla träd slår ut på en gång och pollenallergikerna får en chock och sen är träden mörkgröna och sommaren är här.

Mina favoritblommor förutom tulpaner är syren och förra året lämnade jag ett Piteå i juni där syrenen ännu inte slagit ut. Jag kom till ett Stockholm där syrenen redan blommat över. Snacka om att bli snuvad på konfekten.

Meningslöst inlägg

Idag har jag varit en liten plugghäst hela dagen så jag har under kvällen belönat mig med grymmaste maten och häng i soffan. Och det planerar jag att fortsätta med.

Well, that's about it.

Just det, solen skiner varje dag. I love it.

Sol, sol strålande sol

Jag älskar att vakna långsamt. Älskar att vakna av att solen allt mer intensivt lyser genom persiennerna. Att rummet långsamt blir varmare tills man är pigg nog att krypa upp ur sängen och sätta sig vid köksbordet med tidningen och en kopp te.

Jag säger att jag älskar årstider och visst är höstlöven vackra och snön gnistrande vit men en värmande sol slår allt. Kanske hade den inte varit lika magisk just nu om jag inte hade levt i mörker, kyla och metervis med snö de senaste fem månaderna men jag tror bestämt att jag kan leva utan den känslan.

Jag är inte gjord för mörker och kyla. Jag är gjord för strålande sol och värme. Jag är den som går med vinterjacka tidigt i oktober och sent i april. Jag är den som i ett sommarvarmt Sverige är först med att ta på mig tjocktröjan på kvällen när solen står lågt. Jag är den som i ett 37-graders Tulum i Mexico med 98 procents luftfuktighet nöjt strosar runt i solen medan mina vänner är nära att gå under av värmeslag.

Påsk

Igår firade vi påsk i i Huset. Middag som alla gjorde lite smått hysteriskt i köket. Och gott blev det. Jag blev kallad mamma för att jag visst var så bra i köket. Det dracks allt från påskmust till kick ass mojitos och spelades frågespel. Nationalencyklopedin var det baserat på, stort och tungt med en del riktigt krångliga frågor. Men Simpa och jag var grymt taktiska på slutet och vann.

Vi badade bastu och mitt för kvällen lockiga hår blev rakt medan Findus för kvällen raka hår blev lockigt. Vi badade i snön fastän den är stenhård och sedan frossade vi i marängsviss. Ett smärre påskmatkoma senare tävlade vi i att gissa Sjökexets remixer och diskuterade vilken kvinnlig politiker som var snyggast. Maria Wetterstrand the early years var poppis.

Idag skiner solen så jag måste nog ut och rasta mig själv.

Reverse psychology

Älskade snö. Jag är så glad att du ligger i meterdjupa drivor i april. Jag är lycklig över att du fortsätter falla även vid påsk. Jag älskar det faktum att jag varje morgon får möta ditt vita täcke när jag drar upp persiennerna. Jag hoppas du stannar länge, gärna ända in i juni. Och kanske kan du se till att komma på ett extra besök runt den femte? Då är det ju examensdags och allt och vad passar inte riktigt bra med en luftig sommarklänning om inte mjuka vita flingor som dalar ner från himlavalvet?

Studentpizza

En seg onsdag efter massor med plugg vill man inte ha annat än en riktigt fet pizza men som student 8 april (17 dagar kvar till löning) och med 700kr (Findus, matsällskap och flickvän vann med 400kr) på kontot är inte det speciellt vist att spendera 80 spänn på en middag. Speciellt inte när påskafton stundar och då ska det bannemig firas.

Därför googlade jag fram ett recept på pizzadeg med bakpulver (för tro inte att studenter har jäst hemma bara sådär heller) och så kokade vi ihop 2 fantastiska skapelser. Eller just nu är de i ugnen så jag vet inte, men ändå, de ser goda ut. Eller vad sägs om köttfärs med vitlök och ananas eller kronärtskocka, soltorkade tomater, oliver, parmaskinka och ruccola? Att studenter har sådana grejer hemma kan verka absurt men det var mestadels rester efter helgens firande.

När blev det här en matblogg undrar jag?

Festligt värre

Igår firade Findus och jag 1 år och 5 månader. Hon överraskade med bowling och trerätters middag. Sallad på ruccola, buffelmozzarella, färska fikon och parmaskinka till förrätt. Oxfilé med potatisgratäng och ungsgratinerade cocktailtomater med timjan till huvudrätt och toscapäron som avslutning. Vin och skumpa dessutom. Hon är en stjärna och jag är lyckligt bortskämd.

Dessutom vann jag bowlingen.

Vårvintern är här

Solen strålar och snön smälter. Och solen värmer. Det ni. Så vackert som det är nu får ni det aldrig i södra Sverige. Jag klagade dock lite på vattenpölen i tunneln som börjar växa till sig (vi brukar få klättra över vägen varje vår) och Bells sa åt mig att den ska man prisa. Precis som alla andra vattenpölar. Och regnet. För allt detta betyder plusgrader och plusgrader betyder glädje.

Kom igen nu våren. Jag hejar på dig. Säg åt vintern att nu är det slutsnöat för den här gången.

Ointressant värre

Skrivkramp kan vi kalla det här på bloggen. Inget bra. Det var Smask i helgen och jag gick dit som betalande gäst. Vilken upplevelse! Skönt att slippa göra något och riktigt bra var det. L word-maraton hela söndagen och idag opponering på b-uppsatsen. Jag var duktigt.

Nä, jag ger upp skrivandet för idag och kollar på Skins istället.

Torsdagstankar

Grannen övar på Natasha Bedingfields Soulmate om och om igen. Jag har installerat min alldeles egna Airport Express på ett kick. Jag är sjukt less på Facebook och förvånas över att jag alltid lyckas få opponera på uppsatser som, ja, inte är speciellt genomarbetade. Mitt bloggande är allt mer sporadiskt. Jag har redan börjat fundera på hur min nya blogg ska vara när jag flyttar. Jag känner att den kanske måste ha en tydligare vinkel. En röd tråd. Men var ska jag då skriva av mig om saker som inte passar in i mallen? Kanske ska jag inte ha en blogg alls...

Serviceminded?

PiteBo, företaget med kärringen som låter sitt jobb påverkas av pms, för lite sex eller allmänna humörsvängningar, verkar inte bry sig ett jota om att golv- och målerifirman de anlitar är värdelösa utöver vanligt hyfs på att städa undan efter sig eller visa hänsyn till resten av lägenheten.

När firman slipade mitt golv för några månader sedan var hela min lägenhet (tom badrummet) täckt i ett gult, klistrigt damm. Jag orkade inte klaga men dammtrasan får fortfarande gulbruna ränder på sig. I veckan tapetserade de om samma rum som där de slipat golvet och när jag kommer hem är golvet täckt med tapetbitar, damm och spackel. Jag fotograferade skiten för jag trodde att PiteBo kanske brydde sig och sen tog jag fram dammsugaren. Kvar på det nyligen slipade golvet finns stenhårt torkade högar av spackel. De går visst bort med vatten säger kärringen på PiteBo.

Jag vet inte. Jag trodde de skulle bry sig mer om sina lägenheter. Jag är less på att städa efter byggubbar men inte anstränger jag mig och ringer till firman för att tala om det. Vad får jag ut av det? Att PiteBo inte bryr sig om hur deras boenden eller hyresgäster behandlas är däremot mycket intressant.

Du ska vara glad att du får lägenheten omtapetserad var svaret jag fick av kärringen. Du ska vara glad att ni är ett kommunalt bostadsbolag tänkte jag och längtade nästan till den lukurativa andrahandsmarknaden i Stockholm.

Vårkänslor 2009

I Västerås hos föräldrarna är våren kommen. Imorgon flyger jag hemåt och således norrut igen. Där är det bara vitt av snön. Jag vill ha vårblommor och värmande sol. Hur får jag med det på planet?

Let it snow

Idag snöar det som bara den. Det är flera decimeter lössnö i backarna och någon plusgrad. Jag är hemma och pluggar istället. Fast mest läser jag bloggar. Jag är så fruktansvärt odisciplinerad.

Semester?

Jag åker skidor i strålande sol. Det är finfint det. Kan inte riktigt slappna av bara för verkligheten tränger sig på även här i fjällen. Men idag har jag börjat fixa min framtid. Jag har tagit beslut och börjat planera. Det blir några samtal till, lite plugg och även en skoltext som ska skrivas. Men förutom det så ska jag åka skidor. Mängder med skidor.

Skins för tusan. Se Skins.

Jag tyckte att jag kände igen de gröna kullarna i Skins. De påminde väldigt mycket landskapet i Gloucestershire där jag bodde en gång i tiden. Inte konstigt eftersom serien utspelar sig i Bristol.

Så logiskt

Imorgon packar jag väskan och tar nattåget söderut för att åka till fjällen med tjocka släkten. Kommunikationerna i norra Sverige gör att jag lättast och billigast tar mig från Piteå till Ramundberget, som ligger ungefär i höjd med Sundsvall fast vid norska gränsen, genom att åka nattåg till Västerås och sedan ta bilen därifrån med föräldrarna. Det känns ju helt logiskt.

Dagen idag har därmed mest bestått av att pricka av min to-do-list som fortfarande är alldeles för lång. Kvällen har spenderats i 81:an där vi förundrats över hur tusan man kan spendera 3000 kronor på snus i månaden. Fatta vad man skulle kunna göra istället. 3000 kronor...

Håkan och jag

Förkylningen går inte åt rätt håll. Trots Treo, vitaminbrus, Strepsils och echinacea. Jag ska försöka somna tidigt idag. Sömn är nämligen ett bra botemedel har jag hört.

Jag har skrivit en massa till mitt c-arbete idag så jag har lite skrivtorka nu. Därför bjuder jag på en låt istället.

501

Mitt förra inlägg var visst nummer 500 i ordningen. Se där. Tur att det innehöll lite mer substans än vad det här kommer att göra. Jag har lite tidspanik inför den kommande läsperioden men idag har jag i alla fall fixat med digitalfotokursen och är nästan helt klar med uppgifterna i bildkritik och bildkomposition. Jag har en förkylning som hägrar i kroppen och försöker bota den med någon sorts vitaminbrus. Jag tror jag ska kolla med Bells om hon hittade de där magiska grapefruktsdropparna i Honduras och om jag får stjäla några så att Herr Förkylning håller sig borta.

Jag längtar efter sol, värme och kall öl. Skaldjursfrossa och nakenbad i mareld. Jag romantiserar den svenska sommaren i väntan på juni och tröstar mig med att på fredag tar jag tåget söderut för att spendera en hel vecka i pudertäckta backar med hela min underbara familj och flera därtill. Jag förutspår strålande sol, varm choklad och långa kvällar med spel och prat.

Tidningsläsande

Jag prenumererar på en dagstidning. Som miljövän kanske jag borde strunta i det och läsa den på nätet. Men jag tröstar mig med att jag källsorterar, inte äger någon bil och köper så mycket ekologiskt och närproducerat jag bara kan med mina statligt lånade pengar.

Jag älskar att sitta med en kopp te och bläddra på morgonen. Jag lär mig en massa om finanskrisen, hittar bra tips på böcker, filmer och musik och håller mig uppdaterad i största allmänhet. Från att ha varit en sportnörd i mina tonår orkar jag idag inte ens vända på tidningen för att läsa om elitserien i hockey eller Anja Perssons senaste uråkning. Motorsidorna bläddrar jag också förbi fort som tusan.

På helgerna stannar jag länge på familjesidorna. Lusläser dödsannonserna. Förundras över bildvalen. Ibland dyker bekanta efternamn upp, funderar på om det är en släkting till någon jag känner. Jag fastnar vi de som dog vid ung ålder och kan ofta lista ut av de valda orden om det var sjukdom, självmord eller olycka. Fastnar vid okända textrader, nickar igenkännande åt Pär Lagerkvist och Dan Andersson. Låttexter blir allt vanligare, bibelcitaten allt färre.

Makabert? Är jag ensam? Är det annars bara gamla tanter och gubbar som spanar in dem för att uppdatera telefonboken? Borde jag kanske bli ett barn av min tid och läsa nyheterna i mobilen när jag stressat är på väg någonstans? Men var hittar jag dödsannonserna då?

Fredag

Piteå är vitt. Snön täcker världen utanför mitt fönster och de tjocka vita molnen täcker himlen.

Igår kunde jag knappt somna efter att min hittills ganska harmlösa bok helomvände när en av en karaktärerna slog ihjäl en flicka genom att krossa hennes skalle med en sten.

Innan dess såg jag en vacker, rolig, ledsam, tragisk och gripande film. Allt på en och samma gång. Tänk er själva en amerikansk jude, som samlar på allt från smycken till använda kondomer från sina familjemedlemmar, som återvänder till Ukraina för att söka sina rötter och där guideas genom den ukrainska landsbygden i en gammal skraltig bil av en mycket gammal man som låtsas vara blind. Till sin hjälp har de mannens sonson som älskar USA, som inte förstår varför man inte kan säga negroes, han älskar ju negroes, och som har lärt sig engelska till synes genom att översätta alla ord separat i ett lexikon och därför säger saker som You were very proximal with your grandfather, yes?

Livets små dilemman

Efter en lång dusch efter ett härligt träningspass gör jag varma mackor för att stilla hungern. Spartanska som få eftersom kylskåpet ekar tomt. Men trots detta gömmer sig valfriheten där längst in bakom bakom en bortglömd burk marmelad. En salsa med tropiska frukter. Ananas är ju en lyxig godsak på bröd i ugn så varför inte tropisk salsa? Men är det gott? Eller ska jag satsa på den väl beprövade kombinationen senap och ketchup? Och hur många skivor bröd ska jag ta? Och hur många skivor ost är det ultimata? Kan det bli för mycket ost?

Nu ligger de där. Tre stycken på ett återanvänt bakplåtspapper. En med den tropiska salsan, två med senap och ketcup. Det kan gå precis hur som helst. Kanske är salsan det godaste jag ätit och då kommer jag ångra att jag inte gjorde fler. Kanske räcker inte tre mackor. Kanske blir jag mätt efter två. Efter en blir jag i alla fall inte mätt så då börjar jag med den inkörda varianten och låter wildcard:et komma på en fin andraplats.

Så ska jag dricka te till. Det är nog bäst att bara blunda och sticka in handen i skåpet. Har ju åtta sorter att välja mellan...

En lång mening och några korta

Jag är inte speciellt disciplinerad nu för tiden. Snooze:ar i en timme, slösurfar i sängen i en timme, äter frukost i evigheter. Sedan skriver jag uppsats i några timmar innan jag äter lunch och sen får jag matkoma men jag skriver ändå och sen är klockan fyra och då borde jag skriva minst två timmar till men då måste jag äta för att inte få håll på träningen och då stänger jag ner alla dokument och spenderar tiden mellan mat och träning med att kolla på någon serie eller läsa en bok. Inte många timmar effektiv skrivtid. Vad hände med mina 9-16-dagar på skolan?

Ännu en mikroblogg från Radiohuset

Det här var det festligaste jag har varit med om på länge. Finns på Twitter också. Undrar om lyssnarna gillar det nya tänket lika mycket som jag? Eller så är det bara jag som är en liten nörd.

Lästips

När jag inte bloggar själv eller läser mina kompisars bloggar så brukar jag faktiskt spana in bloggar som skrivs av människor jag inte känner överhuvudtaget. Alls. Det är inte ens kompisars kompisar. Och de är inte så värst kända heller för den delen. Eller jo, i bloggvärlden förstås.

I alla fall. Om ni är nyfikna på vad jag fastnat för eller vill ha lite lästips så kan ni spana in:
Niotillfem - vackra bilder och dyrt mode.
Ellamarie - 15 år och gravid med tvillingar.
Konsumbloggen - underfundiga anekdoter från en livsmedelsbutik.
Bokhora - allt om böcker.

Och vad säger just de här bloggarna om mig egentligen? Kanske jobbar jag i affär, älskar att läsa böcker och drömmer om ett liv i lyx och två små bebisar. Eller så finner jag bara andras vardag intressant.

Muppsats

Denna förmiddag har jag faktiskt fått gjort någonting. Uppsatsen formar sig i snigeltakt och jag har redan nu insett att min litteraturlista kommer att bli den längsta mänskligheten skådat. Ungefär. Dessutom kommer jag att ha intressanta referenser som "smskonversation". Mycket vetenskapligt. Men gör man ett gestaltande arbete så gör man. Jag kör på taktiken att lämna referenser till allt och sedan kan jag rensa om det inte skulle behövas. Detta kommer jag på efter att jag inte skrev upp var jag hittade all min fakta till mitt första programförslag. Men det är ju fruktansvärt kul att leta upp källorna i efterhand. Inget extraarbete alls. Mer som terapi. (försöka övertala sig själv går ju alltid)

Better together

There's no combination of words
I could put on the back of a postcard
No song that I could sing
but I can try for your heart

Our dreams, and they are made of real things
like a shoebox of photographs
with sepiatone loving

Love is the answer
at least for most of the questions in my heart
Like why are we here? And where do we go?
And how come it's so hard?

It's not always easy
and sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing
it's always better when we're together

Mars 2009

Det är iskallt i min lägenhet. Jag tänder ljus och tittar på snön som nog aldrig kommer att sluta falla. I Malmö blommar hasseln och pollenmätningarna börjar. Jag ska kläcka en massa idéer idag ur en hjärna som ekar tomt. Jag undrar när antikänslan försvinner. Om den försvinner. Jag undrar hur det kommer kännas i jnui och jag undrar när Findus och jag får spendera mer tid ihop än isär.

Saturday Night Fever

Efter många om och men fick jag äntligen dansa igår. Jag fick dricka starka drinkar och ifrågasätta dj:n när han spelade Lady Gagas Pokerface två gånger på mindre än tio minuter. Jag fick tillsammans med hundratals andra vägra att gå ut i de cirka 20 minusgraderna när brandlarmet gick på grund av rökmaskinen. Jag fick känna mig fin i min nya klänning och jag fick skratta åt pitetjejernas pitefrisyrer.

Jag fick köa i evigheter på hamburgerhaket och skrämma livet ur en pitekille när jag antydde något frenetiskt att han kanske var intresserad av en dejt med min inte alls speciellt nära, men dock väldigt trevliga och för kvällen lite närmare, manliga vän D (som förövrigt inte själv heller är intresserad av killar men som ofta tas för att vara bög) för att sedan få njuta av ett underbart mål mat innan en taxi tog oss hem till studentområdet. Där fick jag gå på efterfest som fick ett besök av störningsjouren vilket dämpade stämningen något och allt det här leder till att jag idag får äta ovan portätterade fantastiska mackor med avocado, kyckling och kronärtskocksröra och dricka cola framför Gilmore Girls.

Jag fick förresten också äran att åka med min taxikompis som levererade fina blommor från Findus en helt vanlig onsdag i februari. Han har nu sett var jag bor, han har sett mig nykter på väg från flygplatsen och han har sett mig full på väg till krogen. Jag anser därmed att vi är ganska nära vänner.

"If a bullet should enter my brain, let the bullet destroy every closet door"

Jag blir arg över Mamma Pappa Barnböcker och det är jag glad över. Jag är glad över att min ilska riktas mot sådant. Att den inte behöver riktas mot de frågor som ilskan riktades mot för 30 år sedan. Jag är glad att jag snart har samma rättigheter som min granne, min mamma och tjejen i kassan på Konsum. Jag är glad att det har funnits människor som Harvey Milk.

Se Sean Penn göra sig mångfaldigt förtjänt av sin Oscar. Se Milk.

Mamma Pappa Barn

Den lilla bokhandeln var en om än möjligt större besvikelse än Åhléns och det hjälpte inte att jag hittade den här fina boken på en av hyllorna.

Utifrån personliga erfarenheter skriver Lisa Fabre om graviditet, förlossning och den första tiden med barnet; sett ur både pappans och mammans perspektiv.

Boken handlar också om den första omvälvande tiden med det nyfödda barnet. Bland annat om (---) hur relationen kvinna-man kan påverkas.

Nu har jag förstås ingen koll på några andra föräldraböcker och om de är lika heteronormativa som denna lilla skapelse men ärligt talat så känns den här bara så otroligt dum i dagens samhälle och då inte bara med tanke på alla homoföräldrar utan också alla ensamstående.

Jag blev bara trött.

Brutalt lokalt

Förresten så lyssnar jag på P4 nu eftersom jag har gjort ett inslag till idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina åsikter om kvaliteten. Vi säger såhär: programledaren meddelade nyss att de ska behandla det ämne jag har gjort ett inslag till om en dryg halvtimme och därför väljer jag att stänga av så länge.

Intresseklubben antecknar

Solen strålar över ett vintervitt Piteå och jag har varit en duktig en och jobbat med c-arbetet (ja vi har funnit varandra igen (tillfälligt kanske, men ändå) efter en veckas bråk) och plockat ut bilder jag ska göra bildkritik på i digitalfotokursen. Lite tvätt avklarades också på förmiddagen och lunch åts i Findus lägenhet framför Oprah. Nu väntar en vända på stan och jag tror bannemig att jag ska ge den enda bokhandeln i Piteå en reachans.

Beach 2009

Jag har aldrig varit mycket för Beach-satsningar eftersom jag har glädjen nog att ha en kropp som håller samma vikt oavsett vad jag stoppar i mig men när bikinin från hm.se damp ner i brevlådan fick jag bittert inse att jag inte är 20 längre. Vikten är ungefär den samma, har till och med gått upp lite vilket är glädjande, men jag är liksom inte lika fit längre. Och inte fit som i vältränad för det har jag inte varit sedan jag var 16 men det märks helt enkelt att jag är närmare 30 än 20.

Därför har jag för första gången börjat tänka på strandformen och när Beach 2009 är här har jag ingen lust att känna mig lika miserabel som jag gjorde nu i min fina bikini. För första gången i mitt liv sedan vinnarinstinkten inom fotbollen lades på hyllan har jag ett tydligt mål med min träning. Om det betyder att jag kommer att träna mer regelbundet vet jag inte men det betyder att jag i alla fall idag tog mig, helt ensam, till ett pass Balansboll. Jag känner mig redan snyggare.

Bokrea

När jag var liten tog mamma och jag oss varje år runt den här tiden in till metropolen Uddevalla och gick ner i en källarlokal som stadens bokhandel alltid hyrde just för denna period. Det var lågt i tak och lite fuktigt och fullt med bord där böcker låg travade i fina högar. Det var trångt och man kunde bara betala med kontanter.

Det var bokrea och det är det också nu. Nu bor jag i Piteå där det finns en liten bokhandel som har ett lika spännande utbud som biografen i denna lilla håla. Pressbyråns pockethylla erbjuder nästan på fler guldkorn. Sedan finns Åhléns. Dit gick jag för i ärlighetens namn orkade jag inte knata längst bort på gågatan till bokhandeln.

Trots min lathet tänker jag klaga. Jag tänker klaga på att jag inte får gå runt i gigantiska rum med böcker i travar och lyfta och bläddra och känna. Jag får inte botanisera bland spännande författare och hitta guldkorn som kan få bo i min bokhylla. Jag får inte gå runt med ett berg med böcker i famnen för att sedan bara köpa tre. Jag får inte slåss med någon om det sista exemplaret av en bok jag bara måste ha.

Istället gick jag två vändor runt Åhléns fyra bokbord och konstaterade att kokböcker, inredningsböcker och färgglada barnböcker utan innehåll visst inte går hem för ordinarie pris här i norr. Jag gick hem tomhänt och lite tom i hjärtat.

.

C-arbetet. Jag vill inte ens ta i det med tång. Jag bävar inför fas två som oavsett resultat kommer att bli tuff. För tuff. Denna veckan har jag faktiskt på allvar funderat på att ge upp. Kasta in handduken och lämna två och ett halvt års studier bakom mig och börja jobba på Ica eller plocka persikor på Nya Zeeland. Utan en examen. Med hundratusentals kronor i studielån. Jag är inte den som ger upp men just nu är det inte kul. Alls.

Min medicin är att fokusera på min andra kurs. Fotografera och beta av uppgifter som inte ska in förrän vårvintern är i sin slutfas. Försöka få hjärnan att inte tänka på examensarbetet som står mig upp i halsen och som får mig att gå långa omvägar om skolan för att bara tanken av att gå in i byggnaden får mig att gå sönder en smula.

Det där hoppet är för nära. Alldeles för snart puttas jag över kanten. Alldeles för snart måste jag kunna flyga själv. Jag vet att tvivel är vanligt. Jag vet att rädsla är vanligt. Men det hjälper inte. Det är för stort. Det är ogreppbart. Det är alldeles för läskigt.

Så jag fortsätter att fotografera.

.

Why are you not here with me doing crossword puzzles
Saying: it’s going to be okay
Summer’s going to take the pain away

Hemma

Syster flyttade in i sin nyinköpta lägenhet idag. Ny soffa från Mio, om ett par veckor ska det målas och byggas vägg. Brorsan har ägt sin etta i vad som känns som en mindre livstid.

Själv sitter jag i min studentlya med ärvda möbler och drömmer mig till framtiden då jag, precis som mina småsyskon, kan få ha något som bara är mitt. När jag blir stor vill jag ha en lägenhet i en lagom stor stad där pulsen finns runt ena hörnet och den grönskande parken runt andra. Jag vill ha havet på lugnande avstånd och stora, djupa fönster där man kan krypa upp och läsa en bok i vårljuset som silar in genom rutan. Eller så vill jag ha ett rött litet hus i en lummig sänka med promenadavstånd till badviken och grusvägar där barnen kan lära sig cykla. Jag vill ha öppna ytor och mycket ljus. Jag vill ha möbler med en historia. Jag vill ha vackra tavlor och en gammal radio som står på i köket mest hela tiden.

Men inget av det finns i min nära framtid. Jag kommer att flytta runt i andra hand, delvis möblerat, och aldrig känna att något hem riktigt är mitt. Det känns sorgligt, men sant. För om jag inte vinner på lotto så kommer ingen av drömmarna slå in. Banken säger nej om jag inte har ett fast jobb och "fast" och "jobb" i samma mening finns inte i den bransch jag ger mig in i. Branschen som har mängder med fördelar och som ger mig massor med glädje och inspiration. Men också branschen som gör mig ledsen när jag tänker på att mitt namn för en lång tid framöver alltid kommer att vara skrivet på en papperslapp på någon annans dörr.

I-landsproblem jag vet

När Internet dör dör också jag. Kändes det som idag. Jag behöver Internet. Inte bara för slösurfande, facebookande, bloggande och skypeande. Utan också för mitt c-arbete och mina jobbansökningar. Internet stendog och där satt jag och undrade om hela min dagsplanering skulle ryka. Sedan vaknade det till liv igen men då funkade inte sidor som Brå och Säpo, båda viktiga för mig just idag. Inte heller min skolmail har behagat fungera på hela dagen.

Jag fick ihop dagen ändå och kan därför unna mig sjuka mängder entrecôte med hasselbackspotatis och kall örtsås innan det är dags för På Spåret. Man kan tro att jag är en dam på stadiga 63 bast men köttet hittade jag gömt i frysen och finaldags i en frågesport med geografitema kan få vilken student som helst att stanna hemma en fredagskväll. Eller i alla fall mig.

Intervju och politik

Idag har jag varit intervjuoffer. Eller offer är att ta i. Men jag fick känna hur det är att vara på andra sidan. Det var riktigt nyttigt.

Min bror har förresten i dessa äktenskapstider skickat humoristiska och mer allvarsamma länkar till mig på Skype från frihetens nation där rättigheter visst kan ges och sedan tas. Själv längtar jag till 1 maj.

Listor

Jag gillar listor där man kan kryssa för det man har gjort.
När det inte finns några tomma rutor kvar är de som vackrast.

Matglädje

Jag älskar när jag är less på pasta och finner en påse potatis undangömd i skafferiet.


(Min stora inspiration Annika mikrobloggar. Kanske är något för mig med?)

Velandets vånda

Jag pluggar. Det går sådär. Findus messar om att jag borde dra till Spanien med henne i sommar. Jag är för feg och tänker att jag borde ge mig ut i radions arbetsliv istället.

Vad kommer Sisy 75 år tycka om det jag valde att göra sommaren 2009?

Jag känner igen mig i Maria.

Mitt liv i resväska

Jag lämnade Findus och Nicolito i ett Stockholm där vårkänslorna sakta smyger sig på och landade i Luleå där termometern låg på stadiga - 23. Jag har aldrig varit med om så mycket snö som det är i Piteå just nu.

Jag finner mig i en splittrad värld igen. Som jag så ofta gör. Jag lämnade en ledsen Findus med stora hundögon som bad åk inte och kom fram till fina vänner. Middag och mys och en av de varmaste, härligaste kompiskramarna på länge utanför studio B och en röst som sa vad du har varit borta länge, jag har saknat dig. Mitt liv är en ständig saknad och längtan någon annanstans. När landar världen? När finns de viktigaste precis där jag vill ha dem? När får kärleken slå rot på ett och samma ställe utan att behöva ryckas upp med rötterna varje gång planet lyfter?

Stockholm. Paris. Göteborg. Västerås. Trollhättan. Oviedo. Örebro. Helsingfors. Borrby. Uddevalla. Piteå. Listan kan göras lång och avstånden är ännu längre. Avsaknaden störst.

Tack SAS för att man numera får poäng på inrikesresor.

Måndag

Hälsade på hos föräldrarna i helgen. Åt god mat, spelade spel och hade det mysigt. På tåget tillbaka till Stockholm fick Findus och jag stå ut med en dryg jävel som bland annat kallade Findus för "vännen" när han sa åt henne att hennes skor slog emot hans byxor citat "hela tiden" när det rörde sig om max två gånger. Nedlåtande. Han var dessutom otroligt otrevlig mot sin flickvän och snackade till råga på allt en massa skit om hennes föräldrar som de uppenbarligen hade hälsat på i helgen. Det enda gemensamma vi hade med det stackars paret. Föräldrabesökandet asså. Inte skitsnacket.

Annars så pluggar jag på bra här i storstaden. Det är skönt. Bättre än i Piteå nästan. Och här kan man ju pussa på en snygg brud när man vill dessutom. Och inte vilken snygg brud som helst, utan Den Snygga Bruden. Fick jag sagt det också.

Sisy sänder P3 News

Det känns ändå fint att få beröm av en Ekotproducent. Inte bara en utan två gånger. Minst.

Update: Han undrade om jag hade sökt sommarvikariat på Ekot och sa att jag kan lämna honom som referens.

Jag gillar fredag den trettonde!

Stockholm i mitt hjärta

Jag är i huvudstaden och pluggar på ganska bra faktiskt. Granny Smith (min fina vita dator med trött batteri) och jag hänger på Café String. Ska bli klar med del 1 av c-arbetet snarast, helst i helgen. Väntar bara på samtal från Säpo av alla ställen. Segt att de inte svarar så fort som jag vill.

Igår var Findus och jag på Popcirkus och dansade till Mando Diao och Jenny Wilson. Name the Pet spelade också. Fast mest spanade vi in hur teveteamet och Luuk och Sinding-Larsen jobbade. Nördar som vi är. Vi hamnade nog i bild också. Inte riktigt meningen. Ska spana in på SVT Play.

Imorgon blir det jobb i Radiohuset. Ska bli mäkta trevligt. Finfin middag hos en av producenterna på kvällen också. Trerätters och goda viner på Lidingö. I like.

Idag har en fin låt fastnat i mitt huvud. Doris - Did you give the world som love today, baby.

Busy bee

Idag har jag sökt sjukt många jobb. Innan dess var jag hos tandläkaren som sa att jag hade fina och hela tänder. Och efter det var jag på arbetsseminarium för c-arbetet. Det var smått segt. Nu ska jag kolla på lesbiskt drama i form av det senaste avsnittet av L Word. Imorgon ska jag på handledning och sedan går flyget till Stockholm. Där ska jag skriva klart mitt programförslag, fota i medljus, motljus och massa annat ljus, gå på Popcirkus, jobba på P3, festa med P3 och hälsa på hos päronen. Men mest av allt mina vänner ska jag pussas, kramas och vara sådär puttinuttigt kräkframkallande lyckligt kär.

Hemavan

Efetr 7 timmars resa (det ska bara ta 4, vi skyller på vädret och ovana chaufförer) kom vi fram till snöriket. Tre dagars skidåkning som inleddes med en fantastiskt solig dag och avslutades med två mindre soliga. Temperaturen låg runt stadiga -20 grader och sittliften i Tärnaby var avstängd eftersom det var -55 i köldeffekt på toppen. Jag vill faktiskt inte veta hur kallt det var i fartvinden när jag kastade mig ned för backarna.

Varm choklad med Cointreau. Gigantiska chokladbollar. Familjemiddag. Melodifestival. Tigerbalsam. Te med honung. Kortspel. Och mängder med skratt. Speciellt på Ica där vi fick resten av kunderna att le stort.

En mindre lyckad avstigning mitt i backen resulterade i att jag och min ryggsäck fastnade i ankarliften. Jag kom loss men ryggsäcken åkte vidare. Liften stannade i flera minuter och Gunnar (ska tilläggas att Gunnar är av de kvinnliga könet, hon fick smeknamnet på resan, mycket passande) fick sig helgens skratt.

Hemresan tog 5 timmar eftersom Kombo och jag tog hand om körningen i vår bil. När vi närmade oss Piteå hade den andra bilen 10 mil kvar. Det säger väl allt. Min vinterkörning har fått sig en ordentlig uppfriskning. En minibuss fullastad med 9 personer och mängder med packning på oplogade vägar med ett par decimeter snö i snöyra och tidvis kraftig sidovind gör att allt annat känns som en baggis.

Det bästa med hela resan hem var ändå det här:



Älska allsång i bilen. Andra nummer vi bjöd på under helgen var bland annat Big big world, The rose och It must have been love. Och ja, filmen är svart. Det var kolsvart i bilen och tur är väl det...

Tralala

Findus och jag hänger på Skype. Hon skriver sitt cv och jag kommer med mer eller mindre insiktsfulla kommentarer. Imorgon åker jag till Hemavan. Där ska jag åka skidor, umgås och dricka en öl eller två. Hur det gick får ni reda på efter helgen.

Fab day

Jag har faktiskt fått gjort en massa idag trots att motivationen inte var på topp i morse och snart är det dags för lektion i digitalfoto.

Det bästa hände dock för 30 minuter sedan när det ringde på dörren och jag fick vackra rosor från finaste Findus. Vi firar 15 månader idag och på kortet stod det: Du är ljuset i mitt liv, som en julstjärna som man har framme ända in i juni.

När vi hördes på telefon nyss sa hon att det är inte så mycket för att det är den fjärde utan mer för att det är onsdag.

What can I say? Well, I love her.

Worse day

I tider som dessa när inspirationen och motivationen ligger undangömda i en bortglömd låda i ett fuktigt källarförråd önskar jag att jag hade ett vanligt jobb med vanliga arbetstider och återkommande rutiner där jag vid dagens slut kunde gå hem, sjunka ner i soffan och kolla på något meningslöst program och veta att inget mer krävdes av mig.

Bad day

När jag väl är frisk nog att sätta igång med plugget blir det inget bra. Idel motgångar och motivationen sjunker som en sten i kvicksand. Jag känner mig besegrad för idag. Kanske för resten av veckan. God knows.

Kärlek på distans i ett mörkt Sverige

Solen skiner idag igen. Huvudet dunkar idag igen. Näsan rinner idag igen. Halsen river idag igen. Fast faktiskt lite mindre. Alltid något.

Fast solen skiner inte lite mindre. Det är bra det. Solen är det jag lever för och mörka jämngråa veckor gör mig ledsen. Jag klarar liksom inte av mörkret hur länge som helst. I höstas tände jag ljus och hade det mysigt men de senaste veckorna när molntäcket legat som ett kvävande lock över Norrbotten har jag inte ens orkat det. Jag har knappt orkat tända taklamporna. Den mysiga känslan förbyts mot ledsamhet. Jag behöver mitt ljus. Min kropp klarar inte Sveriges mörker. Ändå har jag svårt att se mig själv i ett land där årstidernas förändring är knappt märkbara. Där solen skiner 360 dagar om året.

Igår, när solen gått ner för längesedan, var Findus min sol. Vi hängde hela kvällen. Hon åt fruktsallad och drack cola. Jag åt kakor och drack te med sjuka mängder honung. Vi pratade om allt möjligt och ingenting. Hon sa Det här känns nästan som på riktigt. Som att vi är med varandra. Det gjorde det. Men jag kunde inte hålla hennes hand.

Förändring

Nu när 2009 dragit igång ordentligt kände jag att det var dags för Listan från helvetet att gå i graven. Varför vara så negativ? Om du kommer på något åt det mer trevligt positiva hållet jag kan lista så får du gärna höra av dig med en kommentar.

En nyhet är nu också att du kan, om du vill, prenumerera på mina inlägg och/eller kommentarerna. Så slipper du gå in här varje dag (vecka, månad, kvartal...) och spana efter om jag har skrivit. Visst, överraskningsmomentet försvinner men det är som sagt alldeles frivilligt. Ett litet tips på vägen är att det finns de som har min blogg som startsida också. Funkar finfint det med. Hybris, någon?

PS. Jag tror att jag har en granne som ska vara med i Smask. Låter mycket schlageraktigt från övervåningen. Japps, där kom en höjning. Om så är fallet kommer jag att kunna låten utantill snart.

PPS. Nu, 15 sekunder senare körs samma låt igen, denna gång utan sång. Det måste vara ett bidrag. Suck.

Förkylningen som aldrig ville ge upp

I morse vaknade jag med rakblad i halsen, ett ömsom totalstopp ömsom Niagarafall i näsan och med en tjock man som satt på mitt huvud (alternativt tusen knivar som högg in i huvudet). Efter dagar av sängliggande var det inget av detta som hjälpte mig att vakna på rätt sida. Jag hade i alla fall ingen feber (här chansas det förstås hej vilt eftersom jag inte har någon termometer) så Bells tog med mig ut på en promenad på isen i strålande solsken. Jag fick fotat lite av digitalfotoläxan och gav min sega kropp lite d-vitamin och frisk luft.

Resten av dagen ska spenderas sänliggande nyduschad i rena lakan. Jag ska läsa bok eller plöja lite fler teveserier eller kanske spana in Popcirkus på SVT Play. Och så ska jag hänga på Skype. Hur fungerade egentligen distansförhållanden innan Internet?

Wherever you go, I always know

Fantastiskt tidsfördriv

Fredrik Strage har gjort det igen. Fantastisk krönika.
Och han har rätt i allt han skriver. Fantastiskt värdelös låt.

Jag vill inte vara sjuk längre

Jag har snart plöjt genom 3 säsonger av It's always sunny in Philadelphia. Jag har snart ätit upp allt som kräver minimal tillagning. Jag har läst sjukt många bloggar om och om igen. Jag har surfat runt på Facebook och kollat på fotoalbum upplagda av människor jag inte ens känner. Jag har ätit upp allt godis och knarkat en massa halstabletter som snälla Bells köpte åt mig. Jag har läst skvaller om Victoria Beckham och lustläst DN:s kultursidor flera dagar tillbaka. Till råga på allt är honungen slut.

Gitarrgrannen

En av mina grannar har antingen
a) nyligen flyttat in utan att jag har märkt det
b) köpt/fått en gitarr i julklapp

En annan eller samma granne har
a) nyligen flyttat in utan att jag har märkt det
b) köpt/fått ett guitar hero world tour/rock band i julklapp

Det jobbiga är att speciellt gitarrkillen (ingen fördom här men det låter som att det är en kille som sjunger) har en faiblesse för att börja spela och sjunga runt elva på kvällen när jag har en längtan efter att sova. Men, jag bor ju på ett område med mycket musiker så jag får väl helt enkelt förtrösta mig med att han inte spelar trumpet.

Wednesday

Härom dagen läste jag en annons under Gratulationer i DN där en kvinna hade satt in en bild på sig själv och skrivit Idag har jag namnsdag. Alla former av presenter och uppvaktningar uppskattas. Skön tant asså. Om jag ändå hade en namnsdag.

Annars är jag fortfarande förkyld vilket leder till att träningen går åt skogen. Jag ogillar mitt immunförsvar (som läkaren förövrigt säger är perfekt), jag är ju sjuk jämt. Därför ska jag stanna hemma hela dagen imorgon. Duktiga Sisy. Fast jag ska plugga ändå. Så länge man ligger i sängen kan väl det inte skada så mycket eller? Läsa lite bok, ändra lite småsaker i b-uppsatsen, skriva lite loggbok, göra lite research och skriva lite mail. Skriver man dessutom lite innan så låter det ju bra. Eh... Jag är värdelös på att vara sjuk.

Wednesday hette förresten lilltjejen i Familjen Addams. Den familjen diggade jag när jag var liten. Minns förresten någon i min familj vilken av serierna/filmerna det var vi såg om den familjen egentligen?

Förkyld

Varför blir man alltid sjuk när man inte har tid? Fast snarare är det nog så att man aldrig har tid att vara sjuk...

Stockholm januari 2009

Jag gillar spontana Sisy. Att dra till Stockholm var det bästa beslutet på länge. Förutom att jag drog på mig en förkylning men det hade lika gärna kunnat hända i Piteå.

Jag har ätit massor med god mat. Findus har firat hela helgen för att jag kom ner så det har varit finfina grejer inhandlade på Dyrkonsum där ett gäng surstockholmare jobbar. Är det legitimt att som servicepersonal i Stockholm vara riktigt otrevlig? För i resten av Sverige är det minsann inte det.

Nog gnällt om Stockholm, jag börjar faktiskt bli lite småkär i staden. Fast kanske var det de rosa moln Findus avger som överskuggade den regngrå himlen i huvudstaden... Vi besökte i vilket fall Värmdö för att umgås en dag med Findus bror med tillhörande sambo och barn där olika Memoryspel förgyllde större delen av dagen. Sedan tog vi bussar och tunnelbana in till stan för att möta upp Findus käraste vän och se Lukas Moodyssons nya film Mammut. Om du bara ska se en film 2009, se den.

Söndagen bjöd på shopping och musikal och måndagen på lunch och middag ihop innan flyget tog mig till Piteå igen. Det bästa med hela helgen var tveklöst att somna omslingrad med den människa som får mitt hjärta att slå extra hårt. Andas i takt med hennes andetag. Vakna med henne vid min sida. Förlora mig i hennes ögon. Skratta med henne. Hålla hennes hand. Jag säger som Det funkar. Jag tror att jag är kär. Fast tusan. Det vet jag ju redan. Och låten har då inget med kärlek att göra egentligen. Men, ja, det är jag i alla fall. Kär asså.

Spontan 2009

Jag har precis överraskat mig själv och bokat en resa till Stockholm över helgen. Bara för att jag vill pussas. Man måste ju fira stort nu när b-uppsatsen är inskickad.

Bästa kvällen

Det blev mängder av choklad, godis, nötter och cola - ska vi vara dåliga ska vi inte göra något halvhjärtat messade Kombo när vi planerade våra inköp. Slapp kväll i soffan framför teveprogram utan egentligt innehåll. Frisyrtestande på nätet och snack om när kroppen säger nej. Imorgon har jag heldag från 09.00 till 22.00. Fast med närmare eftertanke ger jag nog mig själv sovmorgon till 10.00. Tolv timmars arbetsdag räcker gott och väl.

Bitterfittan i snöstormen

Idag har jag fått psykbryt på min jävla förbannade b-uppsats som aldrig vill bli klar. Jag jobbar på som fan men då får ju skolans hela nätverk för sig att det är lämpligt att hänga sig och där sitter jag och kan inte göra någonting. C-arbetet har nämligen startat och jag är redan där i tanken och vill bara få klart mina 30 sidor blaj. Med en sisådär 30 sidor tillhörande bilagor. Ja, idag är jag bitter och sur och om jag är en duktig tjej pulsar jag ner till stan och tränar ikväll. Eller så går jag till Kooperativet och köper choklad. En dag som denna känns det mer frestande. Fast jag vet att träningen får mig att må bättre. Men kanske skiter jag i det. Choklad får mig också att må bättre.

Livets dilemman

Findus har som sagt åkt på praktik och förutom den vanliga längtan så har två stora problem uppstått. Sängen är alldeles för tom och dessutom är det förbenat kallt när jag ska sova. Det resulterade i att jag somnade sent och inte kom upp ur sängen alls så tidigt som planerat. Därför har jag bara hunnit lyssna på en dokumentär och inte två som jag hade tänkt.

Kontentan av de hela är att jag längtar tills Findus kommer tillbaka så att jag kan bli väckt mitt i natten av att hon är görvarm och sparkar av sig täcket. Hellre det än att frysa sig till sömns.

Ett annat litet dilemma råkade just Findus ut för när hennes vän Nicolito guideat henne genom Stockholms Länstrafik och lovat henne att det skulle gå mycket fortare att följa rutten med olika bussar som sl.se visade än att ta pendeln, utan byten, till praktiken på Lundagatan. Findus fick därför upp mig ur sängen vid 08.30 med ett telefonsamtal när hon bad mig guidea henne att promenera från Västra skogen till Lundagatan där hon skulle infinna sig 09.00.

Redan här anade jag oråd men jag är ju inte stockholmare så jag ville inte leka viktigpetter utan spanade in karta på eniro.se och bussar på sl.se. Därefter fick jag mig ett gott skratt när jag insåg att Västra skogen låg precis där jag anade och att Nicolito hade skickat Findus ut i AIK-land, visserligen till Lundagatan, men inte till Lundagatan på Söder dit Findus egentligen skulle. Ibland blir det fel när man vill vara hjälpsam.

Två tunnelbaneresor senare klev hon i alla fall av vid Zinkensdamm 08.59 och lovade att imorgon ska hon ta pendeln, precis som jag tipsade henne från första början.

Note to Findus: dubbelkolla alltid den resväg din skånska vän föreslår att du ska ta i Stockholms spår- och busstrafiksdjungel. Och lita hellre på en göteborgska i Piteå.

Nej, det är inget nyårslöfte, de är alldeles för svåra att hålla

Min vän Eremo rapporterar alltid veckans träning i sin blogg så nu härmar jag henne. Mest för att min kära mor ska bli lycklig och se att jag fortsatt efter att jag lämnade hennes boot camp vid nyår.

Måndag: Body Jam 60 min
Tisdag: -
Onsdag: Spin 45 min
Torsdag: -
Fredag: Step 30 min
Lördag: -
Söndag: Promenad 60 min

Jag ska dessutom försöka se till att gå till och från gymmet (ca 20 min enkel väg) men det blev mycket buss just den här veckan, jag skyller på att termometern har hängt runt 20-25 minus hela veckan.

Idag åkte förresten Findus på praktik. Hon stannar i den kungliga hufvudstaden till slutet på mars. Jag vill bara förvarna om att bloggen kan bli lite tjatig...

-22 grader celsius

Idag när temperaturen krupit närmare -22 grader har jag suttit inne i värmen och drömt mig bort till sommaren genom att handla bikini, linne och shorts på hm.se. Något kul måste jag ju ha för mig när b-uppsatsen aldrig vill bli klar.

På tal om längtan efter värme så hittade Bells och jag en sjukt rolig kontaktannons i DN:
Isklimp söker mörk snöflinga för att tillsammans töa till våren, plocka blommor och bada i vin och evig lycka och sen skratta ihjäl oss till månens dans över en somrig himmel, en ekorre sjunger tyst.

Ställtid

Jag är klar med min forskningsdesign till c-arbetet och nu sitter jag här och borde skriva på b-uppsatsen men motivationen finns inte riktigt. Istället trycker jag "home" på Facebook en gång var femtonde sekund, kollar om jag har fått några nya mail på mina tre mailadresser (privat, jobb, skola) en gång i minuten och planerar min träning ikväll in i minsta detalj.

Men det finns ju en morgondag också har jag hört.

Favorit

Don't you know love is stronger than Jesus
Don't you know love can kill anyone
So bring it on; wars and diseases
You know that love can do you like a shotgun

SVT Play makes my day

De halvt dolda. Vackert. Hemskt. Tänkvärt. Underbart.

Päronen planerar tevespelskväll

Jag pratade med min kära mor på telefon och fick då reda på att pappa och hon ska över till sina kompisar ikväll och äta middag och dricka vin. Inget konstigt med det, förutom att de också skulle spela Nintendo Wii.

Humor

Hahahahaha

Ego a go go

Jag har varit fröken (föreläsare heter det visst på universitetet men jag gillar fröken bättre, kanske ska jag be kommande (oj nu tar jag ut saker i förskott här) klasser att kalla mig för det...) två dagar i rad för journalister som läser en radiokurs. Teknikexpert. Fasen vad bra jag är. Faktiskt. Det är en egoboost att ha svar på precis alla frågor som folk har.

Uppgiften innebar också att vara tekniker under alla deras sändningar idag. För första gången på en sådan marotonsändningsdag (09.30-15.00 med några pauser) gjorde jag inte ett enda fel dessutom. Kom ihåg alla mickreglar. De är lätta att glömma.

Wrap up

Sedan jag skrev förra gången har de hänt mycket. Bland annat så är det visst nytt år. Det firade jag med Kombo och hennes två vänner. Trerätters, skumpa och nittiotalsmusik. Sedan har jag hängt hos Tandborsten (sorry men det är ett så klockrent smeknamn så du får stå ut med det), jobbat och rapporterat om Gaza, Gaza och Gaza, druckit öl och vin, ätit massor med god mat, fikat, träffat fina vänner, pratat om vädret, livet, framtiden, kärleken... Med andra ord har jag haft några fantastiskt bra dagar i huvudstaden.

Nu är jag hemma igen. Piteå mötte mig med minusgrader, snö och stängda mataffärer. Imorgon är jag fröken igen.