Annandagen är här

Den himmel jag trodde fanns...har jag hittat.

Grann gran

Nyss gav Lilsis och jag oss an julpyntet och granen.
Iklädda alldeles för små tomteluvor.

I år kör vi på temat "the more the merrier". I granen samsas bland annat silverstjärnor, blå kulor, guldiga paket och tomtar. Den bästa tomten är anno typ 1989. Brorsan ligger bakom killen som just nu ser ut som om någon kört en grangren genom halsen på honom. Lite Tim Burton-feeling.

Så går det när föräldrarna flyttar med sig allt julpynt och ger oss fria händer.

Strålande jul

Hos Sisys familj ser julen inte ut som hos andra.

Läsa tidningen
Långfrukost
Laga lite julmat
Sova en stund
Kanske duscha lite
Promme till stan
Göra julgodis
Läsa en bok
Pilla navelludd
Surfa en stund
Rimma lite
Vila en stund

Brorsan kanske kommer ikväll. Eller imorgon vid lunch.
Då knatar familjen Sisy nog fortfarande runt i pyjamas.

Julstress finns inte i vårt vokabulär.

Längtan

I am thinking it's a sign
that the freckles in our eyes
are mirror images
and when we kiss
they're perfectly aligned

And I have to speculate
that God Himself did make
us into corresponding shapes
like puzzle pieces from the clay

And true it may seem like a stretch
but it's thoughts like this that catch
my troubled head when you're away
and when I am missing you to death

Tack Älvsbyn för inspirationen

R E S P E C T

respekt subst. ~en
ORDLED: re-spekt-en
• visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering av person(s egenskaper)

Nostalgi

Emily: You were on the phone?
Richard: Long distance.
Lorelai: God?
Richard: London.
Lorelai: God lives in London?
Richard: My mother lives in London.
Lorelai: Your mother is God?
Richard: Lorelai...
Lorelai: So, God is a woman.
Richard: Lorelai.
Lorelai: And a relative. That's so cool. I'm gonna totally ask for favors.
Richard: Make her stop.
Rory: Oh, that I could.

Jag blir genast sugen på kladdkaka.

Fin i kanten

Numera är Sisy vett- och etikettexpert. I radio. På nyår. Det ni.

Titeln fick jag under inspelningen av nyårsmenyn idag när Äpplekillen och jag åkte med Bulldozern för att avnjuta Radiokockens nyårssupé. Mellan tuggor av kräftskjärtar, mango, hummer, avocado och oxfilé berättade jag om hur man sköter sig snyggast vid nyårsbordet. All cred till Farmor som har drillat mig hårt under uppväxten och dessutom bidragit med tips via mail inför inspelningen.

Så nu sitter jag är mätt som bara den efter en fyrarätters. Tack allihopa.
Eller iaf ni som betalar er TV-licens...
Fick jag sagt det också.

Arbetsskadad

Jag har gått och väckt liv i min musarm som det heter. Roande så det förslår det där namnet. Iaf så gör det att jag numera är ganska mycket mindre handikappad på min vänsterhand. Börjar få in tekniken liksom. När det gäller jobb framför datorn asså. Fast ibland ger jag upp, byter till höger och då strålar det av smärta. Inte ok på något sätt.

Min nya drog, förutom hon denna där som just nu sitter på en buss i Växjö, är Katie Melua. Kan inte få nog av henne. Jag kopplar dessutom ihop henne med busstjejen i Växjö så där kanske förklaringen till mitt beroende ligger.


Min fyndighet har inte försvunnit med högerarmens frånvaro iaf.

Manligt könsorgan och egoboost

På programredaktionen har vi en låg soffa, ett soffbord och några fåtöljer. Där satt Modellen, Fartdåren och jag. Planerade förmiddagsprogram i lugnan ro. Då snurrar Bulldozern runt på sin kontorsstol, rullar fram till soffbordet och smäller upp sin vinterkänga på bordsytan. Bulldozern är redan lång och stor men eftersom vi andra sitter mycket längre ned med grodperspektiv blir synen än mer skrämmande. Speciellt eftersom det som hamnar närmast både Modellens och mitt ansikte är Bulldozerns skrev. Jag klarar mig utan dina genitalier i fejjan tänker jag i mitt stilla sinne but what to do liksom.

För övrigt har jag sänt live idag. Alldeles själv. Dragit i reglar och tryckt på knappar och pratat. Självkör som det heter i branschen. Det gör jag på torsdag också. Riktigt kul. Och speciellt kul att få så mycket beröm.

Filmstjärnan: Det lät görbra idag Sisy, du låter som ett riktigt proffs.
Jag: Du behöver inte ta i så du spricker.
Filmstjärnan: Nä, men på allvar, du låter riktigt proffsig.

Jorå, mata egot. Tackar och tar emot.

Btw, det jobbar varken modeller eller filmstjärnor på mitt jobb. Så spännande är det inte. Det är bara mina fina smeknamn.

Ambivalens

Det skiljer 150 mil
på dig och mig
Jag aldrig känt mig så nära
som jag gör nu

Närhet är mycket mer
än en hand att hålla
ett par läppar att kyssa

Ändå
gör det gör fysiskt ont
i hela kroppen
När jag inte kan
hålla om dig

Längtan
Saknad
Smärta i ny form

Humor, det är humor

Efter att ha spenderat en lördag i horisontalläge, bland annat framför en höjdarfilm med element som omotiverade inzoomningar av kvinnoben, en man som håller fast en krokodil i svansen och en skurk med en cigarr i munnen i alla lägen, krävs humor i en klass för sig. Tacka vet jag nittiotalet.

Och så rasade muren

In the arms of the angel
Fly away from here
From this dark cold hotel room
And the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage
Of your silent reverie
You're in the arms of the angel
May you find some comfort here

Dagens...

...pappahumor:
När jag var liten så läspade jag. Då var jag lite som ni.
Sjukamparn eller Äpplekillen (bytte namn lite random där kände jag nu) till Fransyskan och mig. (Fransyskan är också lite sådär homo ni vet)

...fundering:
Får man vara svensk och inte gilla julbord?
Efter dagens licensbetalda kväll har jag kommit fram till att jag faktiskt inte gör det. Gillar julbord asså.

Igår, idag och funderingar

Igår ringde Zanke och ville erbjuda mig lite extraknäck. Han var underbart over-the-line som vanligt, så som bara han kan vara och komma undan med det. Han gav mig energi och sa Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse. Intressant tankeställning.

Idag gjorde Divan sin sista sändning. I svart långklänning och rosa boa. Hon var vacker som få och höll sig lugn ända tills de sista femton minuterna då det plötsligt stockade sig i halsen och tårarna bara vällde upp. Vi firade med tutilurar och paket och allt i radio. 20 år har hon varit på stationen och hon sa att det gör alltid ont vid en skilsmässa.

Idag har jag funderat över de där med förtroende, tillit och ärlighet. Jag har också funderat över hur människor många gånger kan vara så själviska. Och taktlösa. Och det faktum att man inte kan läsa andra människors tankar. Och då ska man inte heller uttala sig som om att man kunde det. Förbannad är nog ordet för bussresan hem idag. Tur att jag somnade efter ett tag och drömde bort det.

Det blev ett nej

Jag blev erbjuden 1 års anställning som reporter på Sveriges Radio P4 med start 1 januari 2008.
Jag tackade nej.

Jag åkte till Piteå 2006 för att utbilda mig. Den utbildningen skulle leda till ett jobb. Nu har jag fått erbjudandet men utbildningen är inte färdig. Jag kan alltid ta igen utbildningen sedan. Inget sådant står och faller med ett års frånvaro. Men jag tackade ändå nej.

Varför?
En fin bror sa Följ magkänslan. Check.
En lila vän sa Only you can know your heart darling. Follow it! Check.

Ni som känner mig vet att jag är dålig på att skapa mig ett hemma. Jag har flyttat för många gånger och när någon frågar mig var jag kommer ifrån kan jag inte riktigt svara. Men i Piteå känner jag mig hemma. Just nu. Jag har länge sett fram emot våren med allt vad den innebär. Jag har en situation där uppe i norr som är få förundrat. Människor som älskar mig. Människor som jag älskar. Jag ska läsa kurser jag sett fram emot länge. Jag ska göra radio utan måsten och krav. Jag ska sjunga.

Jag är inte redo att lämna Norrskenslandet ännu. Jag är inte redo att lämna skolan ännu och börja jobba. Normen säger att jag är dum i huvudet. Normen säger att jag aldrig ska tacka nej. Normen säger att ett sånt här jobb dyker inte ofta upp.
Sorry Normen. Tough luck. Jaga någon annan vettja.

Jag har fått en indikation om mitt värde inom branschen. Jag tänker inte bli stormodig. Jag tänker bara vara stolt över att jag vågar följa mitt hjärta och magkänslan. Om jag själv inte mår bra kommer inte drömjobbet att vara bra heller.

Chefen förstod precis mina tankar. Berömde mig för att jag vågar lyssna på mig själv. Sommarvikariat har jag. Och hon varnade att hon kanske ringer om jobb redan i april. Jag svarade att fråga kan man alltid, då kanske magkänslan säger något annat.

När jag möter religionsläraren från gymnasiet på gatan kan jag ärligt säga: Nej, det blev inte bara såhär, jag gjorde ett medvetet val.

Så går det när man är kär

Jag skulle sova tidigt. Jag sa nej till Skype. Sedan ångrade jag mig eftersom intensivt umgänge leder till saknad upphöjd till tio när det bryskt avslutas. Nu ligger jag här med svettiga knän av en alldeles för varm dator med tunga ögonlock och inser att den totala nattsömnen kommer att landa på runt 6h. Som vanligt med andra ord.

Jag

Jag älskar avocado och dricker helst mojito om det ska vara någon alkohol med i leken. Jag kan lätt äta gamla sourcream & onionchips och avslagen cola till frukost en seg söndag. Jag tycker det är fascinerande att få ta del av människors berättelser och lägga ihop dem som ett pussel i ett redigeringsprogram. Jag kan bli nördigt nöjd över schysst tajmat prat över ett intro. Jag lyssnar på Kent när det regnar och Winnerbäck när jag vill vara sentimental. Morcheebas låtar får mig att le och jag har fortfarande en förkärlek för D.A.D. Jag skrålar gärna till schlager och skäms inte ett dugg för det. Jag sitter alldeles för mycket på Facebook och bloggar gärna om helt banala saker. Jag kommer nära total lycka när jag får sjunga och jag dansar till nästan vad som helst. Jag hatar att diska men trivs med att laga mat. Jag äter det mesta men du får mig på bättre humör om du inte stoppar burkmajs eller ärtor i maten. Jag är en tekniknörd och löjligt förälskad i min vita Mac som fortfarande inte heter något. Jag trivs som fisken när jag får susa ner för nypistade backar i strålande sol. Jag har gärna en Corona som sällskap i en hängmatta i Mexico men närmast himlen är jag nog en varm sommardag i Bohuslän. Jag har människor jag älskar på alldeles för många ställen i världen. Jag har gjort dumma saker jag ångrar och dumma saker jag skulle göra igen. Oftast gör jag ganska bra saker. Jag gillar motorvägar, speciellt på nätterna. Flygplatser och tågstationer ger mig också en fin känsla. Jag älskar att sova men lägger mig alltid för sent. När jag säger att jag är trött är det oftast snarare så att jag har nåt på hjärtat som jag liksom inte riktigt får ur mig. Jag kan lätt slötitta på vilken skitteve som helst, därför har min gamla klenod fått kasta in handduken. Jag trivs med en kopp te och ett sällskapsspel. Jag trivs ensam men även med kära runtomkring mig. Jag har ett galet kontrollbehov och en envis beslutsångest. Jag hatar att shoppa men älskar att glo på folk...

Japp.

...

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Eller kräkas.

Eller God knows what.

Det här skulle inte hända.

Inte nu.

Jag trodde att när väl jobberbjudandet kom så skulle jag jubla och dansa och hoppa. Istället ekade ett nej genom magen, hjärtat och hjärnan. Jag hade en bild av mitt kommande ett och ett halvt år. Jag har en trygghet, ett liv jag älskar. Jag har vänner, en plan och kärlek. Jag har ett hem.

Nu vet jag inte om jag ska följa drömmen, ta chansen och bryta upp. På plussidan står en gigantisk fot in i branschen. På minussidan står en förlorad vacker vardag. Jag får väga, stapla för- och nackdelar och känna efter. Jag får släppa tankarna och fundera på annat.

Jag borde vara glad. Bättre självförtroendeboost kan man inte få.
Jag är otroligt dum i huvudet om jag säger nej.
Men valet är ändå inte alls självklart.

Jag kommer att vara 2m lång när jag slutar här

Kändisen, ansiktet utåt, programledaren med stort P, Divan som hon kallar sig själv, hon som alla frågar efter när det talas om P4-stationen här stack imorse huvudet runt dörrkarmen och sa:

Du, jag lyssnade på delar av din HF i går. Du var skitbra! Du kan inte ha många års erfarenhet av radio men det låter som att du har det. Kanonbra!

Får jag fylla 25 varje dag?

En trådlös kompisråtta till datorn som paket till frukost.
En galet bra premiär som HF-reporter*.
Ett blombud med en stor, röd ros till redaktionen.
Fint fika med jobbarkompisarna.
Mängder med fina sms.
Massor med fina samtal.
Otroligt många gratulationer på Facebook.
Finaste klänningen ever i present.
Och parfym.
Tulpaner på köksbordet.
Vackraste kärleksbrevet på posten.
Lyxigaste middagen med världens mest underbara syskon.
Äkta champange.
Grymmaste glassen.
Trådlöst internet i syrrans lägenhet.
Premiär för Un Chien på PiteFM.

*En sån som går runt med en ryggsäck med antenn på ryggen och sänder live,
på plats, ute i the real world.

I don't like Sundays

Idag har jag haft en kass dag. Egentligen borde den inte ha varit det. Slapp morgon. Brunch med föräldrarna innan de åkte. Bilkörning. Chokladpudding. Prat med Henne och Bells.

Ändå har jag stressat upp mig för imorgon. 10.03-11.00 hör du mig i radion. Jag sänder själv i en timma från Volley 2000. En volleybollturnering för sjätteklassare. Jag vet att jag kan det men min kollega jagade upp mig i fredags så idag blev nervositeten påtaglig.
Sen har jag varit som jag brukar på söndagar. Allmänt deppig tråkmåns.

Det är alldeles för långt till Piteå. Det är alldeles för långt till på fredag. Neggo är jag.

Födelsedagsfirande Sisy-style (eller kanske en matblogg)

Mamma och Pappa är nere på västkusten och firar mig lite i förväg. Idag blev det sång till frukost och sedan shopping efter presenten, ett par skidpjäxor. Här ska det åkas i vinter.

Kvällen bjöd på middag på Tranquilo, favoritrestaurangen i Götet, där vi drack mojitos och åt som gudar. Jag fås lätt på fall av god mat och Feijoada con Pescado är helt enkelt min grej. Eller vad sägs om ingefära- chili- och limemarinerad Black marlin, frittata med
potatis och palmhjärta, rödvinssås feijoadastyle smaksatt med svarta bönor, oxbringa och sidfläsk samt chili- och muscovadogrillad ananas? Lite guacamole vid sidan och jag var i himlen. Efterrätt får man också när man fyller 25. En Mexican Piñata, dvs en Mexikansk fruktfylld vaniljpancake med kondenserad mjölk och passionsfruktssorbet, gjorde min middag komplett.

Sedan bar det av till Heaven 23 där bror bjöd på drink. Härligt att stå och spana över Göteborg 23 våningar upp i luften. Jag har faktiskt aldrig gjort det förut så då blev stoppet ett måste innan kvällen avslutades med en taxi hem.

Fina föräldrar, fin bror och synd att fina systern inte kunde hänga med.
På måndag när det smäller på riktigt firas det med skumpa med syskonen.