Dagen efter

Gårdagens Regnbågsfest på Kåren lockade grymt mycket folk, inte bara från skolan utan även utifrån. Vi i STOLT-bandet var sååå pepp på att spela och publiken var helt grym men tyvärr svek ljudet oss. Vi spelade utan ljud i monitorerna vilket gjorde att vi inte hörde oss själva. Dessutom rundade det och tillslut hördes inget ut heller. Typ. Det var otroligt frustrerande att stå på scen och inte veta vad som hände och varför.

Men vi kan konstatera att vi i STOLT-bandet är grymma. Vi spelar utan medhörning, alltså gissar vi oss till var vi är i låten genom gester, minspel och rörelser. Vi får publiken att sjunga med och jubla och dansa fastän de bara hör trummorna. Vi håller liv i publiken fastän det dröjer skitlänge mellan låtarna. Vi levererar med en sån jävla output så det finns inte.

Ni var skitbra, fastän jag inte hörde nåt.
När jag stod bredvid scenen hörde jag din sång, då lät det kanon.
Du har iallafall ett kanonbra scenspråk.

Kommentarerna efteråt räddade kvällen och fick oss att glömma det faktum att vi repat och slitit i veckor för ett stort fiasko. Vi var ändå grymma och eftersom det inte kan bli mycket värre än såhär har vi ju bevis på att STOLT-bandet är ett helt otroligt band.

Men no hard feelings och inga sura miner. Festen var en succé utöver det vanliga.

---------------

Har vinkat av Stifflert vid bussen. Vid ett imorgon sätter hon fötterna på Sveriges framsida. Jag kommer sakna henne nåt grymt. Som tur är kommer vi ses om en månad. Det lugnar mig lite.