Fredag

Piteå är vitt. Snön täcker världen utanför mitt fönster och de tjocka vita molnen täcker himlen.

Igår kunde jag knappt somna efter att min hittills ganska harmlösa bok helomvände när en av en karaktärerna slog ihjäl en flicka genom att krossa hennes skalle med en sten.

Innan dess såg jag en vacker, rolig, ledsam, tragisk och gripande film. Allt på en och samma gång. Tänk er själva en amerikansk jude, som samlar på allt från smycken till använda kondomer från sina familjemedlemmar, som återvänder till Ukraina för att söka sina rötter och där guideas genom den ukrainska landsbygden i en gammal skraltig bil av en mycket gammal man som låtsas vara blind. Till sin hjälp har de mannens sonson som älskar USA, som inte förstår varför man inte kan säga negroes, han älskar ju negroes, och som har lärt sig engelska till synes genom att översätta alla ord separat i ett lexikon och därför säger saker som You were very proximal with your grandfather, yes?

Livets små dilemman

Efter en lång dusch efter ett härligt träningspass gör jag varma mackor för att stilla hungern. Spartanska som få eftersom kylskåpet ekar tomt. Men trots detta gömmer sig valfriheten där längst in bakom bakom en bortglömd burk marmelad. En salsa med tropiska frukter. Ananas är ju en lyxig godsak på bröd i ugn så varför inte tropisk salsa? Men är det gott? Eller ska jag satsa på den väl beprövade kombinationen senap och ketchup? Och hur många skivor bröd ska jag ta? Och hur många skivor ost är det ultimata? Kan det bli för mycket ost?

Nu ligger de där. Tre stycken på ett återanvänt bakplåtspapper. En med den tropiska salsan, två med senap och ketcup. Det kan gå precis hur som helst. Kanske är salsan det godaste jag ätit och då kommer jag ångra att jag inte gjorde fler. Kanske räcker inte tre mackor. Kanske blir jag mätt efter två. Efter en blir jag i alla fall inte mätt så då börjar jag med den inkörda varianten och låter wildcard:et komma på en fin andraplats.

Så ska jag dricka te till. Det är nog bäst att bara blunda och sticka in handen i skåpet. Har ju åtta sorter att välja mellan...

En lång mening och några korta

Jag är inte speciellt disciplinerad nu för tiden. Snooze:ar i en timme, slösurfar i sängen i en timme, äter frukost i evigheter. Sedan skriver jag uppsats i några timmar innan jag äter lunch och sen får jag matkoma men jag skriver ändå och sen är klockan fyra och då borde jag skriva minst två timmar till men då måste jag äta för att inte få håll på träningen och då stänger jag ner alla dokument och spenderar tiden mellan mat och träning med att kolla på någon serie eller läsa en bok. Inte många timmar effektiv skrivtid. Vad hände med mina 9-16-dagar på skolan?

Ännu en mikroblogg från Radiohuset

Det här var det festligaste jag har varit med om på länge. Finns på Twitter också. Undrar om lyssnarna gillar det nya tänket lika mycket som jag? Eller så är det bara jag som är en liten nörd.

Lästips

När jag inte bloggar själv eller läser mina kompisars bloggar så brukar jag faktiskt spana in bloggar som skrivs av människor jag inte känner överhuvudtaget. Alls. Det är inte ens kompisars kompisar. Och de är inte så värst kända heller för den delen. Eller jo, i bloggvärlden förstås.

I alla fall. Om ni är nyfikna på vad jag fastnat för eller vill ha lite lästips så kan ni spana in:
Niotillfem - vackra bilder och dyrt mode.
Ellamarie - 15 år och gravid med tvillingar.
Konsumbloggen - underfundiga anekdoter från en livsmedelsbutik.
Bokhora - allt om böcker.

Och vad säger just de här bloggarna om mig egentligen? Kanske jobbar jag i affär, älskar att läsa böcker och drömmer om ett liv i lyx och två små bebisar. Eller så finner jag bara andras vardag intressant.

Muppsats

Denna förmiddag har jag faktiskt fått gjort någonting. Uppsatsen formar sig i snigeltakt och jag har redan nu insett att min litteraturlista kommer att bli den längsta mänskligheten skådat. Ungefär. Dessutom kommer jag att ha intressanta referenser som "smskonversation". Mycket vetenskapligt. Men gör man ett gestaltande arbete så gör man. Jag kör på taktiken att lämna referenser till allt och sedan kan jag rensa om det inte skulle behövas. Detta kommer jag på efter att jag inte skrev upp var jag hittade all min fakta till mitt första programförslag. Men det är ju fruktansvärt kul att leta upp källorna i efterhand. Inget extraarbete alls. Mer som terapi. (försöka övertala sig själv går ju alltid)

Better together

There's no combination of words
I could put on the back of a postcard
No song that I could sing
but I can try for your heart

Our dreams, and they are made of real things
like a shoebox of photographs
with sepiatone loving

Love is the answer
at least for most of the questions in my heart
Like why are we here? And where do we go?
And how come it's so hard?

It's not always easy
and sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing
it's always better when we're together

Mars 2009

Det är iskallt i min lägenhet. Jag tänder ljus och tittar på snön som nog aldrig kommer att sluta falla. I Malmö blommar hasseln och pollenmätningarna börjar. Jag ska kläcka en massa idéer idag ur en hjärna som ekar tomt. Jag undrar när antikänslan försvinner. Om den försvinner. Jag undrar hur det kommer kännas i jnui och jag undrar när Findus och jag får spendera mer tid ihop än isär.

Saturday Night Fever

Efter många om och men fick jag äntligen dansa igår. Jag fick dricka starka drinkar och ifrågasätta dj:n när han spelade Lady Gagas Pokerface två gånger på mindre än tio minuter. Jag fick tillsammans med hundratals andra vägra att gå ut i de cirka 20 minusgraderna när brandlarmet gick på grund av rökmaskinen. Jag fick känna mig fin i min nya klänning och jag fick skratta åt pitetjejernas pitefrisyrer.

Jag fick köa i evigheter på hamburgerhaket och skrämma livet ur en pitekille när jag antydde något frenetiskt att han kanske var intresserad av en dejt med min inte alls speciellt nära, men dock väldigt trevliga och för kvällen lite närmare, manliga vän D (som förövrigt inte själv heller är intresserad av killar men som ofta tas för att vara bög) för att sedan få njuta av ett underbart mål mat innan en taxi tog oss hem till studentområdet. Där fick jag gå på efterfest som fick ett besök av störningsjouren vilket dämpade stämningen något och allt det här leder till att jag idag får äta ovan portätterade fantastiska mackor med avocado, kyckling och kronärtskocksröra och dricka cola framför Gilmore Girls.

Jag fick förresten också äran att åka med min taxikompis som levererade fina blommor från Findus en helt vanlig onsdag i februari. Han har nu sett var jag bor, han har sett mig nykter på väg från flygplatsen och han har sett mig full på väg till krogen. Jag anser därmed att vi är ganska nära vänner.

"If a bullet should enter my brain, let the bullet destroy every closet door"

Jag blir arg över Mamma Pappa Barnböcker och det är jag glad över. Jag är glad över att min ilska riktas mot sådant. Att den inte behöver riktas mot de frågor som ilskan riktades mot för 30 år sedan. Jag är glad att jag snart har samma rättigheter som min granne, min mamma och tjejen i kassan på Konsum. Jag är glad att det har funnits människor som Harvey Milk.

Se Sean Penn göra sig mångfaldigt förtjänt av sin Oscar. Se Milk.

Mamma Pappa Barn

Den lilla bokhandeln var en om än möjligt större besvikelse än Åhléns och det hjälpte inte att jag hittade den här fina boken på en av hyllorna.

Utifrån personliga erfarenheter skriver Lisa Fabre om graviditet, förlossning och den första tiden med barnet; sett ur både pappans och mammans perspektiv.

Boken handlar också om den första omvälvande tiden med det nyfödda barnet. Bland annat om (---) hur relationen kvinna-man kan påverkas.

Nu har jag förstås ingen koll på några andra föräldraböcker och om de är lika heteronormativa som denna lilla skapelse men ärligt talat så känns den här bara så otroligt dum i dagens samhälle och då inte bara med tanke på alla homoföräldrar utan också alla ensamstående.

Jag blev bara trött.

Brutalt lokalt

Förresten så lyssnar jag på P4 nu eftersom jag har gjort ett inslag till idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina åsikter om kvaliteten. Vi säger såhär: programledaren meddelade nyss att de ska behandla det ämne jag har gjort ett inslag till om en dryg halvtimme och därför väljer jag att stänga av så länge.

Intresseklubben antecknar

Solen strålar över ett vintervitt Piteå och jag har varit en duktig en och jobbat med c-arbetet (ja vi har funnit varandra igen (tillfälligt kanske, men ändå) efter en veckas bråk) och plockat ut bilder jag ska göra bildkritik på i digitalfotokursen. Lite tvätt avklarades också på förmiddagen och lunch åts i Findus lägenhet framför Oprah. Nu väntar en vända på stan och jag tror bannemig att jag ska ge den enda bokhandeln i Piteå en reachans.

Beach 2009

Jag har aldrig varit mycket för Beach-satsningar eftersom jag har glädjen nog att ha en kropp som håller samma vikt oavsett vad jag stoppar i mig men när bikinin från hm.se damp ner i brevlådan fick jag bittert inse att jag inte är 20 längre. Vikten är ungefär den samma, har till och med gått upp lite vilket är glädjande, men jag är liksom inte lika fit längre. Och inte fit som i vältränad för det har jag inte varit sedan jag var 16 men det märks helt enkelt att jag är närmare 30 än 20.

Därför har jag för första gången börjat tänka på strandformen och när Beach 2009 är här har jag ingen lust att känna mig lika miserabel som jag gjorde nu i min fina bikini. För första gången i mitt liv sedan vinnarinstinkten inom fotbollen lades på hyllan har jag ett tydligt mål med min träning. Om det betyder att jag kommer att träna mer regelbundet vet jag inte men det betyder att jag i alla fall idag tog mig, helt ensam, till ett pass Balansboll. Jag känner mig redan snyggare.

Bokrea

När jag var liten tog mamma och jag oss varje år runt den här tiden in till metropolen Uddevalla och gick ner i en källarlokal som stadens bokhandel alltid hyrde just för denna period. Det var lågt i tak och lite fuktigt och fullt med bord där böcker låg travade i fina högar. Det var trångt och man kunde bara betala med kontanter.

Det var bokrea och det är det också nu. Nu bor jag i Piteå där det finns en liten bokhandel som har ett lika spännande utbud som biografen i denna lilla håla. Pressbyråns pockethylla erbjuder nästan på fler guldkorn. Sedan finns Åhléns. Dit gick jag för i ärlighetens namn orkade jag inte knata längst bort på gågatan till bokhandeln.

Trots min lathet tänker jag klaga. Jag tänker klaga på att jag inte får gå runt i gigantiska rum med böcker i travar och lyfta och bläddra och känna. Jag får inte botanisera bland spännande författare och hitta guldkorn som kan få bo i min bokhylla. Jag får inte gå runt med ett berg med böcker i famnen för att sedan bara köpa tre. Jag får inte slåss med någon om det sista exemplaret av en bok jag bara måste ha.

Istället gick jag två vändor runt Åhléns fyra bokbord och konstaterade att kokböcker, inredningsböcker och färgglada barnböcker utan innehåll visst inte går hem för ordinarie pris här i norr. Jag gick hem tomhänt och lite tom i hjärtat.

.

C-arbetet. Jag vill inte ens ta i det med tång. Jag bävar inför fas två som oavsett resultat kommer att bli tuff. För tuff. Denna veckan har jag faktiskt på allvar funderat på att ge upp. Kasta in handduken och lämna två och ett halvt års studier bakom mig och börja jobba på Ica eller plocka persikor på Nya Zeeland. Utan en examen. Med hundratusentals kronor i studielån. Jag är inte den som ger upp men just nu är det inte kul. Alls.

Min medicin är att fokusera på min andra kurs. Fotografera och beta av uppgifter som inte ska in förrän vårvintern är i sin slutfas. Försöka få hjärnan att inte tänka på examensarbetet som står mig upp i halsen och som får mig att gå långa omvägar om skolan för att bara tanken av att gå in i byggnaden får mig att gå sönder en smula.

Det där hoppet är för nära. Alldeles för snart puttas jag över kanten. Alldeles för snart måste jag kunna flyga själv. Jag vet att tvivel är vanligt. Jag vet att rädsla är vanligt. Men det hjälper inte. Det är för stort. Det är ogreppbart. Det är alldeles för läskigt.

Så jag fortsätter att fotografera.

.

Why are you not here with me doing crossword puzzles
Saying: it’s going to be okay
Summer’s going to take the pain away

Hemma

Syster flyttade in i sin nyinköpta lägenhet idag. Ny soffa från Mio, om ett par veckor ska det målas och byggas vägg. Brorsan har ägt sin etta i vad som känns som en mindre livstid.

Själv sitter jag i min studentlya med ärvda möbler och drömmer mig till framtiden då jag, precis som mina småsyskon, kan få ha något som bara är mitt. När jag blir stor vill jag ha en lägenhet i en lagom stor stad där pulsen finns runt ena hörnet och den grönskande parken runt andra. Jag vill ha havet på lugnande avstånd och stora, djupa fönster där man kan krypa upp och läsa en bok i vårljuset som silar in genom rutan. Eller så vill jag ha ett rött litet hus i en lummig sänka med promenadavstånd till badviken och grusvägar där barnen kan lära sig cykla. Jag vill ha öppna ytor och mycket ljus. Jag vill ha möbler med en historia. Jag vill ha vackra tavlor och en gammal radio som står på i köket mest hela tiden.

Men inget av det finns i min nära framtid. Jag kommer att flytta runt i andra hand, delvis möblerat, och aldrig känna att något hem riktigt är mitt. Det känns sorgligt, men sant. För om jag inte vinner på lotto så kommer ingen av drömmarna slå in. Banken säger nej om jag inte har ett fast jobb och "fast" och "jobb" i samma mening finns inte i den bransch jag ger mig in i. Branschen som har mängder med fördelar och som ger mig massor med glädje och inspiration. Men också branschen som gör mig ledsen när jag tänker på att mitt namn för en lång tid framöver alltid kommer att vara skrivet på en papperslapp på någon annans dörr.

I-landsproblem jag vet

När Internet dör dör också jag. Kändes det som idag. Jag behöver Internet. Inte bara för slösurfande, facebookande, bloggande och skypeande. Utan också för mitt c-arbete och mina jobbansökningar. Internet stendog och där satt jag och undrade om hela min dagsplanering skulle ryka. Sedan vaknade det till liv igen men då funkade inte sidor som Brå och Säpo, båda viktiga för mig just idag. Inte heller min skolmail har behagat fungera på hela dagen.

Jag fick ihop dagen ändå och kan därför unna mig sjuka mängder entrecôte med hasselbackspotatis och kall örtsås innan det är dags för På Spåret. Man kan tro att jag är en dam på stadiga 63 bast men köttet hittade jag gömt i frysen och finaldags i en frågesport med geografitema kan få vilken student som helst att stanna hemma en fredagskväll. Eller i alla fall mig.

Intervju och politik

Idag har jag varit intervjuoffer. Eller offer är att ta i. Men jag fick känna hur det är att vara på andra sidan. Det var riktigt nyttigt.

Min bror har förresten i dessa äktenskapstider skickat humoristiska och mer allvarsamma länkar till mig på Skype från frihetens nation där rättigheter visst kan ges och sedan tas. Själv längtar jag till 1 maj.

Listor

Jag gillar listor där man kan kryssa för det man har gjort.
När det inte finns några tomma rutor kvar är de som vackrast.

Matglädje

Jag älskar när jag är less på pasta och finner en påse potatis undangömd i skafferiet.


(Min stora inspiration Annika mikrobloggar. Kanske är något för mig med?)

Velandets vånda

Jag pluggar. Det går sådär. Findus messar om att jag borde dra till Spanien med henne i sommar. Jag är för feg och tänker att jag borde ge mig ut i radions arbetsliv istället.

Vad kommer Sisy 75 år tycka om det jag valde att göra sommaren 2009?

Jag känner igen mig i Maria.

Mitt liv i resväska

Jag lämnade Findus och Nicolito i ett Stockholm där vårkänslorna sakta smyger sig på och landade i Luleå där termometern låg på stadiga - 23. Jag har aldrig varit med om så mycket snö som det är i Piteå just nu.

Jag finner mig i en splittrad värld igen. Som jag så ofta gör. Jag lämnade en ledsen Findus med stora hundögon som bad åk inte och kom fram till fina vänner. Middag och mys och en av de varmaste, härligaste kompiskramarna på länge utanför studio B och en röst som sa vad du har varit borta länge, jag har saknat dig. Mitt liv är en ständig saknad och längtan någon annanstans. När landar världen? När finns de viktigaste precis där jag vill ha dem? När får kärleken slå rot på ett och samma ställe utan att behöva ryckas upp med rötterna varje gång planet lyfter?

Stockholm. Paris. Göteborg. Västerås. Trollhättan. Oviedo. Örebro. Helsingfors. Borrby. Uddevalla. Piteå. Listan kan göras lång och avstånden är ännu längre. Avsaknaden störst.

Tack SAS för att man numera får poäng på inrikesresor.

Måndag

Hälsade på hos föräldrarna i helgen. Åt god mat, spelade spel och hade det mysigt. På tåget tillbaka till Stockholm fick Findus och jag stå ut med en dryg jävel som bland annat kallade Findus för "vännen" när han sa åt henne att hennes skor slog emot hans byxor citat "hela tiden" när det rörde sig om max två gånger. Nedlåtande. Han var dessutom otroligt otrevlig mot sin flickvän och snackade till råga på allt en massa skit om hennes föräldrar som de uppenbarligen hade hälsat på i helgen. Det enda gemensamma vi hade med det stackars paret. Föräldrabesökandet asså. Inte skitsnacket.

Annars så pluggar jag på bra här i storstaden. Det är skönt. Bättre än i Piteå nästan. Och här kan man ju pussa på en snygg brud när man vill dessutom. Och inte vilken snygg brud som helst, utan Den Snygga Bruden. Fick jag sagt det också.

Sisy sänder P3 News

Det känns ändå fint att få beröm av en Ekotproducent. Inte bara en utan två gånger. Minst.

Update: Han undrade om jag hade sökt sommarvikariat på Ekot och sa att jag kan lämna honom som referens.

Jag gillar fredag den trettonde!

Stockholm i mitt hjärta

Jag är i huvudstaden och pluggar på ganska bra faktiskt. Granny Smith (min fina vita dator med trött batteri) och jag hänger på Café String. Ska bli klar med del 1 av c-arbetet snarast, helst i helgen. Väntar bara på samtal från Säpo av alla ställen. Segt att de inte svarar så fort som jag vill.

Igår var Findus och jag på Popcirkus och dansade till Mando Diao och Jenny Wilson. Name the Pet spelade också. Fast mest spanade vi in hur teveteamet och Luuk och Sinding-Larsen jobbade. Nördar som vi är. Vi hamnade nog i bild också. Inte riktigt meningen. Ska spana in på SVT Play.

Imorgon blir det jobb i Radiohuset. Ska bli mäkta trevligt. Finfin middag hos en av producenterna på kvällen också. Trerätters och goda viner på Lidingö. I like.

Idag har en fin låt fastnat i mitt huvud. Doris - Did you give the world som love today, baby.

Busy bee

Idag har jag sökt sjukt många jobb. Innan dess var jag hos tandläkaren som sa att jag hade fina och hela tänder. Och efter det var jag på arbetsseminarium för c-arbetet. Det var smått segt. Nu ska jag kolla på lesbiskt drama i form av det senaste avsnittet av L Word. Imorgon ska jag på handledning och sedan går flyget till Stockholm. Där ska jag skriva klart mitt programförslag, fota i medljus, motljus och massa annat ljus, gå på Popcirkus, jobba på P3, festa med P3 och hälsa på hos päronen. Men mest av allt mina vänner ska jag pussas, kramas och vara sådär puttinuttigt kräkframkallande lyckligt kär.

Hemavan

Efetr 7 timmars resa (det ska bara ta 4, vi skyller på vädret och ovana chaufförer) kom vi fram till snöriket. Tre dagars skidåkning som inleddes med en fantastiskt solig dag och avslutades med två mindre soliga. Temperaturen låg runt stadiga -20 grader och sittliften i Tärnaby var avstängd eftersom det var -55 i köldeffekt på toppen. Jag vill faktiskt inte veta hur kallt det var i fartvinden när jag kastade mig ned för backarna.

Varm choklad med Cointreau. Gigantiska chokladbollar. Familjemiddag. Melodifestival. Tigerbalsam. Te med honung. Kortspel. Och mängder med skratt. Speciellt på Ica där vi fick resten av kunderna att le stort.

En mindre lyckad avstigning mitt i backen resulterade i att jag och min ryggsäck fastnade i ankarliften. Jag kom loss men ryggsäcken åkte vidare. Liften stannade i flera minuter och Gunnar (ska tilläggas att Gunnar är av de kvinnliga könet, hon fick smeknamnet på resan, mycket passande) fick sig helgens skratt.

Hemresan tog 5 timmar eftersom Kombo och jag tog hand om körningen i vår bil. När vi närmade oss Piteå hade den andra bilen 10 mil kvar. Det säger väl allt. Min vinterkörning har fått sig en ordentlig uppfriskning. En minibuss fullastad med 9 personer och mängder med packning på oplogade vägar med ett par decimeter snö i snöyra och tidvis kraftig sidovind gör att allt annat känns som en baggis.

Det bästa med hela resan hem var ändå det här:



Älska allsång i bilen. Andra nummer vi bjöd på under helgen var bland annat Big big world, The rose och It must have been love. Och ja, filmen är svart. Det var kolsvart i bilen och tur är väl det...

Tralala

Findus och jag hänger på Skype. Hon skriver sitt cv och jag kommer med mer eller mindre insiktsfulla kommentarer. Imorgon åker jag till Hemavan. Där ska jag åka skidor, umgås och dricka en öl eller två. Hur det gick får ni reda på efter helgen.

Fab day

Jag har faktiskt fått gjort en massa idag trots att motivationen inte var på topp i morse och snart är det dags för lektion i digitalfoto.

Det bästa hände dock för 30 minuter sedan när det ringde på dörren och jag fick vackra rosor från finaste Findus. Vi firar 15 månader idag och på kortet stod det: Du är ljuset i mitt liv, som en julstjärna som man har framme ända in i juni.

När vi hördes på telefon nyss sa hon att det är inte så mycket för att det är den fjärde utan mer för att det är onsdag.

What can I say? Well, I love her.

Worse day

I tider som dessa när inspirationen och motivationen ligger undangömda i en bortglömd låda i ett fuktigt källarförråd önskar jag att jag hade ett vanligt jobb med vanliga arbetstider och återkommande rutiner där jag vid dagens slut kunde gå hem, sjunka ner i soffan och kolla på något meningslöst program och veta att inget mer krävdes av mig.

Bad day

När jag väl är frisk nog att sätta igång med plugget blir det inget bra. Idel motgångar och motivationen sjunker som en sten i kvicksand. Jag känner mig besegrad för idag. Kanske för resten av veckan. God knows.

Kärlek på distans i ett mörkt Sverige

Solen skiner idag igen. Huvudet dunkar idag igen. Näsan rinner idag igen. Halsen river idag igen. Fast faktiskt lite mindre. Alltid något.

Fast solen skiner inte lite mindre. Det är bra det. Solen är det jag lever för och mörka jämngråa veckor gör mig ledsen. Jag klarar liksom inte av mörkret hur länge som helst. I höstas tände jag ljus och hade det mysigt men de senaste veckorna när molntäcket legat som ett kvävande lock över Norrbotten har jag inte ens orkat det. Jag har knappt orkat tända taklamporna. Den mysiga känslan förbyts mot ledsamhet. Jag behöver mitt ljus. Min kropp klarar inte Sveriges mörker. Ändå har jag svårt att se mig själv i ett land där årstidernas förändring är knappt märkbara. Där solen skiner 360 dagar om året.

Igår, när solen gått ner för längesedan, var Findus min sol. Vi hängde hela kvällen. Hon åt fruktsallad och drack cola. Jag åt kakor och drack te med sjuka mängder honung. Vi pratade om allt möjligt och ingenting. Hon sa Det här känns nästan som på riktigt. Som att vi är med varandra. Det gjorde det. Men jag kunde inte hålla hennes hand.

Förändring

Nu när 2009 dragit igång ordentligt kände jag att det var dags för Listan från helvetet att gå i graven. Varför vara så negativ? Om du kommer på något åt det mer trevligt positiva hållet jag kan lista så får du gärna höra av dig med en kommentar.

En nyhet är nu också att du kan, om du vill, prenumerera på mina inlägg och/eller kommentarerna. Så slipper du gå in här varje dag (vecka, månad, kvartal...) och spana efter om jag har skrivit. Visst, överraskningsmomentet försvinner men det är som sagt alldeles frivilligt. Ett litet tips på vägen är att det finns de som har min blogg som startsida också. Funkar finfint det med. Hybris, någon?

PS. Jag tror att jag har en granne som ska vara med i Smask. Låter mycket schlageraktigt från övervåningen. Japps, där kom en höjning. Om så är fallet kommer jag att kunna låten utantill snart.

PPS. Nu, 15 sekunder senare körs samma låt igen, denna gång utan sång. Det måste vara ett bidrag. Suck.

Förkylningen som aldrig ville ge upp

I morse vaknade jag med rakblad i halsen, ett ömsom totalstopp ömsom Niagarafall i näsan och med en tjock man som satt på mitt huvud (alternativt tusen knivar som högg in i huvudet). Efter dagar av sängliggande var det inget av detta som hjälpte mig att vakna på rätt sida. Jag hade i alla fall ingen feber (här chansas det förstås hej vilt eftersom jag inte har någon termometer) så Bells tog med mig ut på en promenad på isen i strålande solsken. Jag fick fotat lite av digitalfotoläxan och gav min sega kropp lite d-vitamin och frisk luft.

Resten av dagen ska spenderas sänliggande nyduschad i rena lakan. Jag ska läsa bok eller plöja lite fler teveserier eller kanske spana in Popcirkus på SVT Play. Och så ska jag hänga på Skype. Hur fungerade egentligen distansförhållanden innan Internet?

Wherever you go, I always know

Fantastiskt tidsfördriv

Fredrik Strage har gjort det igen. Fantastisk krönika.
Och han har rätt i allt han skriver. Fantastiskt värdelös låt.

Jag vill inte vara sjuk längre

Jag har snart plöjt genom 3 säsonger av It's always sunny in Philadelphia. Jag har snart ätit upp allt som kräver minimal tillagning. Jag har läst sjukt många bloggar om och om igen. Jag har surfat runt på Facebook och kollat på fotoalbum upplagda av människor jag inte ens känner. Jag har ätit upp allt godis och knarkat en massa halstabletter som snälla Bells köpte åt mig. Jag har läst skvaller om Victoria Beckham och lustläst DN:s kultursidor flera dagar tillbaka. Till råga på allt är honungen slut.

Gitarrgrannen

En av mina grannar har antingen
a) nyligen flyttat in utan att jag har märkt det
b) köpt/fått en gitarr i julklapp

En annan eller samma granne har
a) nyligen flyttat in utan att jag har märkt det
b) köpt/fått ett guitar hero world tour/rock band i julklapp

Det jobbiga är att speciellt gitarrkillen (ingen fördom här men det låter som att det är en kille som sjunger) har en faiblesse för att börja spela och sjunga runt elva på kvällen när jag har en längtan efter att sova. Men, jag bor ju på ett område med mycket musiker så jag får väl helt enkelt förtrösta mig med att han inte spelar trumpet.

Wednesday

Härom dagen läste jag en annons under Gratulationer i DN där en kvinna hade satt in en bild på sig själv och skrivit Idag har jag namnsdag. Alla former av presenter och uppvaktningar uppskattas. Skön tant asså. Om jag ändå hade en namnsdag.

Annars är jag fortfarande förkyld vilket leder till att träningen går åt skogen. Jag ogillar mitt immunförsvar (som läkaren förövrigt säger är perfekt), jag är ju sjuk jämt. Därför ska jag stanna hemma hela dagen imorgon. Duktiga Sisy. Fast jag ska plugga ändå. Så länge man ligger i sängen kan väl det inte skada så mycket eller? Läsa lite bok, ändra lite småsaker i b-uppsatsen, skriva lite loggbok, göra lite research och skriva lite mail. Skriver man dessutom lite innan så låter det ju bra. Eh... Jag är värdelös på att vara sjuk.

Wednesday hette förresten lilltjejen i Familjen Addams. Den familjen diggade jag när jag var liten. Minns förresten någon i min familj vilken av serierna/filmerna det var vi såg om den familjen egentligen?

Förkyld

Varför blir man alltid sjuk när man inte har tid? Fast snarare är det nog så att man aldrig har tid att vara sjuk...

Stockholm januari 2009

Jag gillar spontana Sisy. Att dra till Stockholm var det bästa beslutet på länge. Förutom att jag drog på mig en förkylning men det hade lika gärna kunnat hända i Piteå.

Jag har ätit massor med god mat. Findus har firat hela helgen för att jag kom ner så det har varit finfina grejer inhandlade på Dyrkonsum där ett gäng surstockholmare jobbar. Är det legitimt att som servicepersonal i Stockholm vara riktigt otrevlig? För i resten av Sverige är det minsann inte det.

Nog gnällt om Stockholm, jag börjar faktiskt bli lite småkär i staden. Fast kanske var det de rosa moln Findus avger som överskuggade den regngrå himlen i huvudstaden... Vi besökte i vilket fall Värmdö för att umgås en dag med Findus bror med tillhörande sambo och barn där olika Memoryspel förgyllde större delen av dagen. Sedan tog vi bussar och tunnelbana in till stan för att möta upp Findus käraste vän och se Lukas Moodyssons nya film Mammut. Om du bara ska se en film 2009, se den.

Söndagen bjöd på shopping och musikal och måndagen på lunch och middag ihop innan flyget tog mig till Piteå igen. Det bästa med hela helgen var tveklöst att somna omslingrad med den människa som får mitt hjärta att slå extra hårt. Andas i takt med hennes andetag. Vakna med henne vid min sida. Förlora mig i hennes ögon. Skratta med henne. Hålla hennes hand. Jag säger som Det funkar. Jag tror att jag är kär. Fast tusan. Det vet jag ju redan. Och låten har då inget med kärlek att göra egentligen. Men, ja, det är jag i alla fall. Kär asså.

Spontan 2009

Jag har precis överraskat mig själv och bokat en resa till Stockholm över helgen. Bara för att jag vill pussas. Man måste ju fira stort nu när b-uppsatsen är inskickad.

Bästa kvällen

Det blev mängder av choklad, godis, nötter och cola - ska vi vara dåliga ska vi inte göra något halvhjärtat messade Kombo när vi planerade våra inköp. Slapp kväll i soffan framför teveprogram utan egentligt innehåll. Frisyrtestande på nätet och snack om när kroppen säger nej. Imorgon har jag heldag från 09.00 till 22.00. Fast med närmare eftertanke ger jag nog mig själv sovmorgon till 10.00. Tolv timmars arbetsdag räcker gott och väl.

Bitterfittan i snöstormen

Idag har jag fått psykbryt på min jävla förbannade b-uppsats som aldrig vill bli klar. Jag jobbar på som fan men då får ju skolans hela nätverk för sig att det är lämpligt att hänga sig och där sitter jag och kan inte göra någonting. C-arbetet har nämligen startat och jag är redan där i tanken och vill bara få klart mina 30 sidor blaj. Med en sisådär 30 sidor tillhörande bilagor. Ja, idag är jag bitter och sur och om jag är en duktig tjej pulsar jag ner till stan och tränar ikväll. Eller så går jag till Kooperativet och köper choklad. En dag som denna känns det mer frestande. Fast jag vet att träningen får mig att må bättre. Men kanske skiter jag i det. Choklad får mig också att må bättre.

Livets dilemman

Findus har som sagt åkt på praktik och förutom den vanliga längtan så har två stora problem uppstått. Sängen är alldeles för tom och dessutom är det förbenat kallt när jag ska sova. Det resulterade i att jag somnade sent och inte kom upp ur sängen alls så tidigt som planerat. Därför har jag bara hunnit lyssna på en dokumentär och inte två som jag hade tänkt.

Kontentan av de hela är att jag längtar tills Findus kommer tillbaka så att jag kan bli väckt mitt i natten av att hon är görvarm och sparkar av sig täcket. Hellre det än att frysa sig till sömns.

Ett annat litet dilemma råkade just Findus ut för när hennes vän Nicolito guideat henne genom Stockholms Länstrafik och lovat henne att det skulle gå mycket fortare att följa rutten med olika bussar som sl.se visade än att ta pendeln, utan byten, till praktiken på Lundagatan. Findus fick därför upp mig ur sängen vid 08.30 med ett telefonsamtal när hon bad mig guidea henne att promenera från Västra skogen till Lundagatan där hon skulle infinna sig 09.00.

Redan här anade jag oråd men jag är ju inte stockholmare så jag ville inte leka viktigpetter utan spanade in karta på eniro.se och bussar på sl.se. Därefter fick jag mig ett gott skratt när jag insåg att Västra skogen låg precis där jag anade och att Nicolito hade skickat Findus ut i AIK-land, visserligen till Lundagatan, men inte till Lundagatan på Söder dit Findus egentligen skulle. Ibland blir det fel när man vill vara hjälpsam.

Två tunnelbaneresor senare klev hon i alla fall av vid Zinkensdamm 08.59 och lovade att imorgon ska hon ta pendeln, precis som jag tipsade henne från första början.

Note to Findus: dubbelkolla alltid den resväg din skånska vän föreslår att du ska ta i Stockholms spår- och busstrafiksdjungel. Och lita hellre på en göteborgska i Piteå.

Nej, det är inget nyårslöfte, de är alldeles för svåra att hålla

Min vän Eremo rapporterar alltid veckans träning i sin blogg så nu härmar jag henne. Mest för att min kära mor ska bli lycklig och se att jag fortsatt efter att jag lämnade hennes boot camp vid nyår.

Måndag: Body Jam 60 min
Tisdag: -
Onsdag: Spin 45 min
Torsdag: -
Fredag: Step 30 min
Lördag: -
Söndag: Promenad 60 min

Jag ska dessutom försöka se till att gå till och från gymmet (ca 20 min enkel väg) men det blev mycket buss just den här veckan, jag skyller på att termometern har hängt runt 20-25 minus hela veckan.

Idag åkte förresten Findus på praktik. Hon stannar i den kungliga hufvudstaden till slutet på mars. Jag vill bara förvarna om att bloggen kan bli lite tjatig...

-22 grader celsius

Idag när temperaturen krupit närmare -22 grader har jag suttit inne i värmen och drömt mig bort till sommaren genom att handla bikini, linne och shorts på hm.se. Något kul måste jag ju ha för mig när b-uppsatsen aldrig vill bli klar.

På tal om längtan efter värme så hittade Bells och jag en sjukt rolig kontaktannons i DN:
Isklimp söker mörk snöflinga för att tillsammans töa till våren, plocka blommor och bada i vin och evig lycka och sen skratta ihjäl oss till månens dans över en somrig himmel, en ekorre sjunger tyst.

Ställtid

Jag är klar med min forskningsdesign till c-arbetet och nu sitter jag här och borde skriva på b-uppsatsen men motivationen finns inte riktigt. Istället trycker jag "home" på Facebook en gång var femtonde sekund, kollar om jag har fått några nya mail på mina tre mailadresser (privat, jobb, skola) en gång i minuten och planerar min träning ikväll in i minsta detalj.

Men det finns ju en morgondag också har jag hört.

Favorit

Don't you know love is stronger than Jesus
Don't you know love can kill anyone
So bring it on; wars and diseases
You know that love can do you like a shotgun

SVT Play makes my day

De halvt dolda. Vackert. Hemskt. Tänkvärt. Underbart.

Päronen planerar tevespelskväll

Jag pratade med min kära mor på telefon och fick då reda på att pappa och hon ska över till sina kompisar ikväll och äta middag och dricka vin. Inget konstigt med det, förutom att de också skulle spela Nintendo Wii.

Humor

Hahahahaha

Ego a go go

Jag har varit fröken (föreläsare heter det visst på universitetet men jag gillar fröken bättre, kanske ska jag be kommande (oj nu tar jag ut saker i förskott här) klasser att kalla mig för det...) två dagar i rad för journalister som läser en radiokurs. Teknikexpert. Fasen vad bra jag är. Faktiskt. Det är en egoboost att ha svar på precis alla frågor som folk har.

Uppgiften innebar också att vara tekniker under alla deras sändningar idag. För första gången på en sådan marotonsändningsdag (09.30-15.00 med några pauser) gjorde jag inte ett enda fel dessutom. Kom ihåg alla mickreglar. De är lätta att glömma.

Wrap up

Sedan jag skrev förra gången har de hänt mycket. Bland annat så är det visst nytt år. Det firade jag med Kombo och hennes två vänner. Trerätters, skumpa och nittiotalsmusik. Sedan har jag hängt hos Tandborsten (sorry men det är ett så klockrent smeknamn så du får stå ut med det), jobbat och rapporterat om Gaza, Gaza och Gaza, druckit öl och vin, ätit massor med god mat, fikat, träffat fina vänner, pratat om vädret, livet, framtiden, kärleken... Med andra ord har jag haft några fantastiskt bra dagar i huvudstaden.

Nu är jag hemma igen. Piteå mötte mig med minusgrader, snö och stängda mataffärer. Imorgon är jag fröken igen.

Fråga mig om 2008

God damn, jag ger mig. Det blir ingen lista men väl ett frågeformulär. Stulet från Eremo.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja, jag jobbade i Radiohuset. På riktigt.

2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade nog inga. Jag brukar inte ha det.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, inte vad jag vet. Därför blev ingen nära vän förälder. Fast jag fick förstås ett nytt kusinbarn.

4. Dog någon som stod dig nära? Nej. Fint nog.

5. Vilka länder besökte du? Sverige... Men 2009 vill jag till Spanien, Frankrike och Tyskland. Får se hur det går...

6. Är det något du saknat år 2008 som du vill ha år 2009? Nej, 2008 var till stor del ett riktigt bra år.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas? 16 juni. Jag började jobba på Sveriges Radio. I Radiohuset i Sthlm. Det är stort.

8. Vad var din största framgång 2008? Att jag vågar stå för vad jag tycker.

9. Största misstaget? Att jag inte såg vad som komma skulle.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Inte speciellt. En förkylning här och där.

11. Bästa köpet? Alla resor till Findus. Varje sekund med henne värdesätter jag högt.

12. Vad spenderade du mest pengar på? Resor inom landet. Varsågod SJ.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008? Anna - Hello Saferide, Att älska är större - Lisa Ekdahl, When we were young - the Killers, Anyone else but you - the Moldy Peaches, The one who loves you the most - Brett Dennen, Vi lämnar allt - Vincent Vicious, Utan dina andetag - Kent, God only knows - Beach Boys, Misery business - Paramore. Och många, många fler.

14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Sjukt mycket gladare och sjukt mycket mer ledsen. Jag tror det handlar om att jag har vågat riva min mur.

15. Vad önskar du att du gjort mer? Rest utomlands. Sagt ifrån.

16. Vad önskar du att du gjort mindre? Varit irriterad.

17. Blev du kär i år? Förbannat förälskad blev jag 2007. Sedan blev jag mer och mer kär under 2008. Sedan small det och jag var tvungen att hitta tillbaks till tron på kärleken igen.

18. Hur många one night stands? Inga.

19. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Hata är ett starkt ord men jag finner att jag lärt mig att jag inte kan gilla alla. Oavsett om jag vill eller inte.

20. Något du önskade dig och fick? Ett jobb på SR.

21. Något du önskade dig men inte fick? Kärlek på vettiga villkor.

22. Vad gjorde du på din födelsedag? Jag firade med vänner och kärleken. Och Fröken Lila var på besök. Det var vackert.

23. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre? Att nolle-p aldrig hade existerat.

24. Vad fick dig att må bra? Vänner, familj och Findus.

25. Vilken kändis var du mest sugen på? 2008? Natalie Portman kanske.

26. Vem saknade du? Findus. Fan vad jag saknade Findus mycket.

27. De bästa nya människorna du träffade? Mina kollegor på P3.

28. En värdefull läxa du har lärt dig i år? Det blir aldrig som man tänkt sig.

29. Citera en sångtext som summerar ditt år: God only knows what I'd be without you

Längtan, saknad, kärlek

Findus klagar på att jag inte bloggar om henne. What to say liksom. Hon är kärleken i mitt liv och just nu är hon i Berlin. Det är inte jag. Ergo, jag saknar henne. Och jag tror det är ganska väntat att jag saknar henne. Typ obvious. (uppenbarligen är jag fjortis också...) Iaf, vill ni läsa långa inlägg om att jag saknar Findus? Isf lovar jag, på heder och samvete, att redovisa om min smärtande längtan. Varje dag.

2008 my mate

2008 började med att jag köpte en klänning vilket var ovanligt. Det blev många fler under året. För att vara mig asså. 2009 måste jag nog börja med att köpa ett nytt batteri till min dator. Jag hoppas inte att det blir fler än så under året.

Årskrönikor är ju kul men jag orkar inte. Jag lägger energi på att "leka rektor" istället som man säger i min familj (dvs dricka dry martini). Jag avger heller inga nyårslöften men några små mål kan jag ju ha. Fast de behåller jag för mig själv. Ingen som gnabbas om man inte når dem då.

Men jag kan säga en sak. 2009 lär bli lika innehållsrikt som 2008.

Tiden går för fort

2008 lider mot sitt slut och jag har varit jättelänge hos mina föräldrar, det längsta hittills sedan jag flyttade hemifrån en kall första aprildag 2002 (om man nu inte räknar de tre månader jag landade hos dem sommaren 2004 när mina två söta syskon gjorde samma sak och vi fick dela rum eftersom vårt hem från uppväxten var long gone redan då). Ändå känns det inte som alls länge. Och imorgon åker jag vidare till huvudstaden för radiohusjobb och vänskapshäng.

Och på tisdag (som känns långt borta nu, ett helt nytt år och allt, men som kommer att vara här vilken sekund som helst) så flyger jag hem till Piteå igen för att jobba lite till och sedan ta mig an min sista termin på Musikhögskolan. Och den kommer också att gå fort. Hur mycket jag än vill förhindra det. För vad ska jag göra sen? Måste nog passa på att meddela Annika Lantz nu när jag ska jobba att hon kan börja packa ner kontoret i slutet på maj.

Blondinbellas plats på modebloggstronen hotas

Efter juluppehåll med mycket mat, mys och glädje var det dag för träning idag igen. 30 min aerobic följt av 30 min core. Och eftersom jag nu gått från vanligt ströbloggande till någon sorts träningsdagbok så kan jag ju fortsätta och denna gång härma Blondinbella och blogga lite mode.

Mamsen och jag gav oss ut i mellandagsrean som faktiskt inte var så hysterisk förutom i vissa butiker som vi helt enkelt undvek. Dagens mål var en festklänning som jag blir sjukt snygg i, gärna i någon kul färg. Jag var nära att komma hem med ingenting (förutom en grymt snygg blårutig bomullsklänning/skjortklänning med stora knappar hela vägen framtill från Resteröds som jag bara var tvungen att köpa) men i sista affären hittade jag en sockersöt skapelse i lila med rosett över brösten från Lipsy. Låter inte som Sisy men ni ska bara veta hur sjukt snygg jag är i den.

För att inte sänka modenivån på dagen bänkade vi oss sedan i soffan för att spana in Djävulen bär Prada.

Träningsdagboken

Träningen fortsatte med ett stenhårt pass afropowerdans igår. Idag är det vila och förhoppningsvis imorgon också. Men man vet aldrig för gymmet är ju fortfarande öppet och så helig är inte julen för min mor... Bara vi hinner hem till Julfreden på tv.

Annars är det mest fixande av lax och köttbullar och morotslåda och kålrotslåda och sillsallad utan sill för hela slanten. Japp, du läste rätt. Sillsallad utan sill. Finskt så det förslår.

Boot camp begins

Jag fick inte ens lämna väskan i mamma och pappas lägenhet. Jag fick knappt gå av flygbussen. Sen stod jag där i träningskläder och lyfte vikter till eurodisco med en peppande mamma. Imorgon kommer jag inte orka lyfta mina armar. Men det kan man ju träna bort. Har jag hört.

Release me

Jag har varit arg länge nu. Jag vet inte varför. Kanske är det mörkret eller spända muskler eller stress. Kanske är det press och krav och framtiden. Kanske tränar jag för lite. Det dumma är att det mesta går ut över Findus och det är inte rättvist. Därför ska jag ägna julledigheten åt att sova, slappa och bli medtvingad av mamma till gymmet.

Det är dags att bryta mönstret.

Jag vill gå på folkis

Det här med vetenskap asså. En massa regler och ramar och mallar och rätt och riktigt som fisförnäma gubbar har kommit på för att känna sig lite viktigare och lite bättre.

Allt är en social konstruktion. Hör ni det? Allt.

När jag blir stor ska jag ägna mitt liv åt ljudkonst och spela in vågskvalp från de sju haven och göra ett medley tillägnat Moder Jord.

Lite mer pepp

Nu har jag kommit till den roliga delen i mitt b-uppsatsskrivande. Jag får analysera vad tusan mina intervjuoffer egentligen säger och dessutom får jag lyssna på och analysera flera dokumentärer. Förmiddagen har ägnats åt Veganrörelsen. Ska välja något spännande på P4 efter lunch.

Och du som inte lyssnar på radiodokumentärer: Gör det.

-

Det här med att jag har en så förbannat kort stubin. Det här med att jag blir glad av små saker här i världen. Det här med att det blir så fel när det inte blir som jag har tänkt.

Tillfällig pepp

Jag har transkriberat klart. Jag är bäst.

Bara analyserande och resten av uppsatsen kvar...

Ge mig en Läckerol

Min fina förkylning hänger envist kvar fast lika illa mår jag ju förstås inte idag som i lördags. Igår lyckades jag nästan övertyga ännu en person (Fememily) om att köttfärssås och potatismos är den grymmaste kombinationen ever. Sedan lämnade jag henne och Findus och deras tevespelskväll för att gå över till Henko och Älvsbynbruden. Äggtoddy och mys. Finaste början på julen skulle jag vilja kalla det. Idag åker de hem och jag kommer att sakna. Men julen går fortare än man trott har jag hört.

Jag har fortfarande inte kommit på någon bra låt att önska i Musikhjälpen. Jag måste ju komma på en kick ass motivering så att Kitty ringer upp mig.

Gaah

Transkribera nu då. Bara hjälpa Nittonåringen först. Och ringa syrran. Men nu ska jag transkribera. Fast så var det ju svaren på introtävlingen i Popkaka. Men sen ska jag transkribera. Och skicka kontrakten för jobbet i januari. Och ta en paus för att jag har jobbat så mycket idag. Men nu, nu har jag ingen ursäkt kvar.

Tror jag.

We're sick of being jerked around

Hej dagboken

Cubus hade 30% på allt så Kombo a.k.a. Djursholmstanten och jag shoppade loss rejält. Sen var jag duktig och transkriberade klart en intevju. Two down, one to go. Heja mig!

Jag är förkyld och tänkte spendera kvällen i soffan, imorgon ska jag föreläsa för tvåorna, ska bli sjukt kul men lite nervigt är det allt.

Förresten åt jag sushi igår. I Piteå. Det ni. Och nej, vi har inte sådan tur att en sushirestaurang har öppnat i stan men vi som jobbat i café- och barlag på kåren i höst fick mat och dryck och underhållning hela kvällen igår. Det var fint.

Update

Seeeeg-Sisy är tillbaka. Jag har haft sjukt bra bloggidéer men istället har jag levt i nuet och struntat i datorn. Men en liten summary eller liknande kan du ju få.

Lördagen spenderades i Luleå där planen var shopping men varken Findus eller jag är speciellt bra shoppare så det blev inte så mycket. Alls. Men Findus hittade ett frågespel som jag lade vantarna på och så hade vi förfesten fixad. Varm och Kall, Cuba Libre och straffklunkar vid felaktiga svar. En riktigt bra förfest som gästades av Findus och ja, mig. Sedan Adam Tensta på Statt och det var längesedan jag hade så kul. Stället var fullt med pitebor och tomt på musikhögskolanfolk. Underbart. Tensta var grym och Findus och jag dansade till stängning. Träffade en kollega från Radiohuset i Sthlm, det var kul. Mindre kul var när en kille kom fram till Findus och mig:

Killen: Ursäkta mig, jag måste bara fråga. Har ni kysst nån kille nån gång?
Findus och jag: Ja.
Killen: Hur var det?
Findus gör tummen upp. Jag gör två tummar upp och fortsätter dansa. Med ryggen mot honom.
Killen: Men asså, skulle ni inte vilja försöka igen?

Jag orkar inte ens kommentera...

Söndagen låste Findus och jag in oss i min lägenhet, stängde av mobiltelefonerna och bara slappade. En heldag med lyx fick jag nämligen i födelsedagspresent. Mysigt värre.

Igår var jag trött som få så trots lektion är dagen som ett suddigt minne. Men idag mina damer och herrar, idag har Älvsbynbruden och jag skrivit hela vår fokusgruppsanalys. Typ 15 sidor på 6 timmar. Vi är stolta och lyckliga. Det gör att jag förtjänar en kväll i soffan framför Vänner.

Saker jag vill göra men som aldrig blir av

- Lyssna på årets julkalender
- Lyssna på AFFP
- Lägga upp (läs: nåla upp) mina gardiner
- Lära mig dansa någon cool dans
- Åka till Nya Zeeland
- Vinna på lotto

...och en massa mer. Nu vill jag helst äta frukost men jag orkar inte resa mig ur soffan så det lär inte bli av det heller.

Solen orkar inte över horisonten

Jag sitter på redaktionen och journaliststudenterna har radioföreläsning. Läraren spelar upp det berömda Abisko-inslaget om och om igen ooch jag finner mig mentalt framför rullbandet i december 2006. På Kåren mötte jag en gammal lärare som undrade vad tusan jag gör här. Tog inte ni examen i somras? Sedan klagade hon över sur mjölk men gav oss alla sedan ett gott skratt när det visade sig att hon hade försökt hälla mjölk i glögg istället för det kaffe hon ville ha. Nu ska jag transkribera ännu mera. Den delen av min b-uppsats gillar jag inte. Alls.

Fint liv

Fröken Lila är här. Det är massor med snö. Jag har fått en ny bäddmadrass till sängen. Jag har köpt en ny, fin julstjärna som lyser upp i vintermörkret.

Fröken Lila + Piteå = Sant

Hon kommer. Idag klockan 15.35 landar hon på Kallax och sedan är hon bara en taxiresa från mitt hem. Jag tror inte riktigt jag har fattat det. För fyra år sedan, faktiskt nästan exakt, så flyttade hon in i akutrummet i Arken. Hon gjorde det till sitt och gjorde mig till sin vän. Vi drack rom och cola klockan två på en tisdag. Vi stekte pannkakor hela söndagarna. Vi kollade på film efter film efter film. Vi stal plastglas från en nattklubb inne i huvudstaden. Två av dem står fortfarande i mitt köksskåp.

Jag tror faktiskt att senaste gången hon var ända här uppe i norrskenslandet var just då. 2005 kanske. När hon reste till Luleå i norr och Ystad i söder. När hon hade svart hår som var alledles illrött överst. När hon var Vega när hon var borta och Fröken Lila när hon var hemma i Arken.

Och nu kommer hon hit igen. Och denna gången inte på grund av jobb utan på grund av mig och vår vänskap. Jag är just nu som ett litet barn på julafton i väntan på tomten.

Så ja, Eremo, jag ska krama henne. Hårt.

Betygshets?

Jag fick VG på Medieteori 2. Hade inte väntat mig annat. Kalla mig självgod, full of myself eller vad du vill. Jag är bättre än många andra på det här stället och får de godkänt så ska jag ha VG. Så är det bara. Jag glider inte genom min utbildning på nån jävla räkmacka. Jag förtjänar mina lånade pengar, min investering för framtiden.

Om man kunde köpa aktier i studenter skulle jag råda dig att i dessa finanskrisens dagar satsa alla dina pengar på mig.

Vegaland väntar

Anna Ternheim sjunger om den svåra kärleken medan Findus sover sött i min säng i väntan på att Fememily ska komma hem från en tre veckors vistelse i San Francisco. Jag sitter i köket och tittar ut över den långsamt fallande snön och hoppas att min Fröken Lila hittar tid och pengar att komma upp och hälsa på mig på söndag.

Min Fröken Lila är underbar. Hon är en av de starkast lysande stjärnorna på min himmel. Hon är stark. Hon är full av kärlek. Hon är sårbar. Hon är den där som alla ser när hon kliver in i ett rum. Och när vi dricker te och pratar om livet så ser hon djupt in i mina ögon och jag vet att hon lyssnar.

Hennes skratt skulle trivas med att studsa mellan husväggarna här på Ankars.

Sisy under uppdatering

Jag jobbar med mig själv. Min konflikträdsla. Jag säger nej, stopp och det här vill jag inte. För mig kräver det mod. Mycket mod. För i 25 år och ett antal månader har jag varit en ja-sägare ut i fingerspetsarna. Alltid sett till att alla andra mår bra och blir nöjda, struntat i vad jag själv tycker. Jag har många gånger gjort saker jag inte velat, eller velat annorlunda. Ta inte illa upp av det, du som känner mig och tror att du har fått mig att göra något jag inte vill, den som ska ta illa upp är jag som inte insett att nej är ett helt ok ord.

Men när jag nu väljer att säga nej är det inte så lätt. För jag känner mig stolt som lyckas, som hittar modet i olika lägen. Och så missar jag att allt som oftast är konflikten inte över. Det finns en ny och den glömmer jag bort i lyckan att jag klarade bemästra den första. Jag jobbar på det. Och en dag är jag där. Men inte än.

Det fina är att en vanlig tisdag i Piteå kan magiska saker hända också. En vacker röst kan förgylla en kväll på Kåren. Ett impulsbak kan leda till en kvällspromenad i knarrande snö till affären under en stjärnbeströdd himmel. Nu sitter vi här. Findus och jag. Med köket fullt av nybakta gifflar och själarna fulla av Rebecka Törnqvists sång.

En månad kvar till julafton...

...och jag var tvungen att ta en ledig dag. Känner att snart säger kroppen och själen och livet i stort stopp och jag orkar inte med det just nu. Därför sov jag länge, kollade på film och How I met your mother. Åt långfrukost med Findus som kom över med ett stort leende. Sedan blev det förstås lite jobb i och med radioprogrammet som Bells och jag sänder men det var lätt fixat.

Nu sitter jag här och borde ha tagit en värktablett för min elaka axel för flera timmar sedan och magen kurrar men jag förmår mig liksom inte att resa mig upp och fixa något ätbart. Om jag bodde kvar i Linné skulle jag ha gått upp till sushistället i backen. Eller kanske den pyttelilla thairesturangen längre ned i backen. Eller pizzahaket runt hörnet. Eller kinakrogen på andra sidan vägen. Well, you get it. Istället sitter jag och tittar ut på en snöprydd dagisgård och väntar på att barnen ska springa ut på sin eftermiddagslek med ficklamporna i högsta hugg eftersom det för länge sedan är kolsvart ute. De borde komma ut snart, de brukar vara ute redan vid tre. Kanske äter de mellis. Precis som jag borde göra.

*

Idag har jag jobbat. Och sedan gick jag hem från bussen. Middagshungrig i elaka vindar med stora snöflingor. Nu väntar en fryspizza i ugnen och magen kurrar mer än någonsin.

You and me, let’s
steal a car, let’s
rob a bank, let’s
travel far, let’s
wear these shirts my grandpa used to wear
And then I’ll be happy, I swear

Söndag

Hej.

Idag saknar jag min familj.

Hej då.

Elegy

Jag har sett en vacker film. Efter en timme frågade Findus hur lång den är och jag svarade Två timmar. Så hälften har gått. Efter en timme och en kvart somnade hon. Nu sover hon sött, som en liten boll i min soffa och jag har inte hjärta att väcka henne. Själv borde jag också sova men jag vill hellre se fler vackra, djupa filmer.

Welcome to the dark side

Ikväll har jag lyckats övertyga ännu en person att kombinationen köttfärssås med potatismos är en av de mest himmelska saker man kan äta till middag.

Syskonen: Findus är nu en av de frälsta.

Missionen fortsätter.

Människa vs Katt 10-0

Igår satt den här lappen på porten.
Signerad vår bovärd. Bästa presenten på länge.

Lördagsfundering

Ungarna på dagiset åker pulka ner för en liten kulle de har på gården utanför mitt fönster. Snön är näst intill obefintlig. Men den finns. Och då kan man åka pulka. Det jag undrar är då, varför kan man inte åka pulka när som helst? Kullen de åker på är mestadels grön och då borde de ju kunna åka pulka mitt i sommaren... Fast det kanske krävs några flingor snö för att glädjen ska infinna sig.

Sisy goes brat

Igår var det Tennisveckan i Piteå på Kåren och jag shoppade en fin grå kjol för kvällen. Findus som annars är ganska så sparsam med fysisk kontakt (läs: hångel) in public så att säga var på mig mest hela tiden och Sebbe sa att han lätt hade kunnat betala för att umgås med mig hela kvällen. Det sistnämnda tog jag som en komplimang för jag vet att det var menat som en sådan trots att kommentaren, lösryckt ur sitt sammanhang, kan verka lite...intressant. Kontentan av kvällen är alltså att jag var snygg. Och att jag älskar min nya kjol.

Findus var livvakt kvällen till ära och jag lyckades få henne att följa med mig hela vägen hem. Mina fötter höll allvarligt talat på att gå sönder av smärta på hemvägen, trots att jag införskaffat sådana där "party feet" eller vad det nu heter till mina sjukt snygga pumps. The downside of being gorgeous. I alla fall så envisades Findus med att göra cookies mitt i natten (jag har kakdeg i frysen) och hon lyckades hålla sig vaken tills de var ute ur ugnen men sedan somnade hon som en stock och det första hon sa när hon vaknade i morse var: Vad hände med kakorna?

Irritationsmoment

Idag har jag haft en helt värdelös lektion. Läraren som skulle hålla i den kunde inte, något som hon som fick hålla i föreläsningen istället vetat länge. Ändå startar ersättaren föreläsningen med att säga att hon kommer att gå igenom den bok som är som litteratur till lektionen till punkt och pricka. Alltså sitter vi och lyssnar på henne när hon berättar exakt vad som står i boken, i exakt samma ordning, utan att kunna något utöver det. När vi hade frågor eller kommentarer var standardsvaret "men Hellström skriver så i boken". Jag hade gått för längesedan om inte lektionshelvetet (ursäkta min franska) var obligatorisk.

Jag tar dyra lån för den här skiten. Föreläsare som hon borde slängas ut med huvudet före. För hon kan inte mycket mer eller är mer inspirerande när hon håller i sina egna föreläsningar. Hon är bara ett nervöst skrattpaket utan pondus som totalt tappar fokus så fort hon får en fråga.

Jag ska be Csn skicka mina inbetalningskort till henne istället när jag pluggat klart.

Jösses amalia

Kors i taket, det snöar i Piteå.

Hypercolor I miss you

Idag har jag sänt radio och dansat till Ace of Bases Happy Nation. Under tiden hörde syrran av sig och undrade om jag visste var man kan få tag på Hypercolor-t-shirts. Ni vet sådana som ändrade färg när man blev varm. Det finns men inte av märket Hypercolor. Och det är viktigt att det är just det märket. Synd. Men i alla fall så fick jag mig en dust av nostalgi och längtan till 90-talet. Underbart.

Nöjd

Jag är en sån sjukt bra hacker. Vill bara säga det. Eller, nu kanske jag tar i lite men efter att ha förstört min fasta internetuppkoppling genom att fastna med foten i nätverkskabeln och därmed (med största sannolikhet efter flera väl genomförda tester) lyckats förstöra själva nätverksuttaget på min dator så har jag nu istället lyckats få liv i routern. Jag skjuter problemen med den smått söndriga datorn på framtiden och jublar åt mitt trådlösa internet istället. I win!

Förresten tycker Findus att jag ska blogga om henne. Hon gör varma mackor med ananas och undrar varför jag har en så liten plastpåse till min stora och därmed ack så dyra ost. Samtidigt kokar hon ägg. Vi diskuterar hur länge de ska koka för ultimat rinnighet och kompromissar på fyra minuter. Livet är spännande en tisdagskväll i Norrland.

Piteå har blivit kallt

Min lägenhet är svinkall. Det beror mycket på de stora, gamla och dragiga fönstren som pryder 25% av lägenhetens väggar. Men det beror också mycket på idiotgrannen som ställer upp porten hela tiden för att vita-katten-med-de-läskiga-ögonen ska kunna gå in under tak när den börjar frysa. Kalla mig elak. Kalla mig icke djurvän. Kalla mig ond. Jag skiter i om katten fryser. Ställ inte upp porten för i helvete.

Timo Räisänen

Jag är inget stort fan. Har nog inte ens en enda av hans låtar tjuvnedladdade i mitt iTunesbibliotek. Men jag spanade in hans sida för att få reda på mer om det nya skivsläppet. Och där hittar jag den grymmaste biografin ever. Timo, kan vi bli kompisar?

Hörru växthuseffekten...

...det här med att det regnar i Piteå den 8 november 2008...

Bloggtorka

När man jobbar varken hinner eller orkar man blogga. Eller inte jag i alla fall.

Bjuder på finstämd musik så länge, som av någon anledning inte vill bli upplagd på min blogg så lyssna här.

You are my everything
My head and my heart my mind my wing
I could give all again
I'm never sure of anything
with you

The jokes the laughs the teardrops too
The games the fun the travels too
Yes I won't do them all with you
All good things now come from you

I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done
to fall so hard
for you

You are my everything
My head and my heart my mind my wing
The past the present tomorrow too
I'll spend my final day
with you

Latmask

Jag hade sådana planer för dagen. Jag skulle vara så duktig. Men jag är dålig idag. Dålig, dålig, dålig. Gör inte ett skit. Kass med andra ord. Så nu ska jag äta istället. Så får jag väl vara Fröken Duktig imorgon istället.

Listan från helvetet kan inte ha fel

Ica Kvantums parkering, Skellefteå

En grupp barn ~7 pratar om Halloween.
Pojke 1: Tänk om man vore ett monster.
De andra: Läskigt!
Pojke 2: Tänk om man vore Dracula.
De andra: Uuuusch!
Pojke 1: Christer Sjögren!
De andra barnen (skriker): Aaahh! (och springer iväg åt olika håll i panik)

(från tjuvlyssnat.se)

På krigsstigen

Nä nu är jag arg. Arg på en massa saker. Och jag är bra på att hålla inne med allt och sura och älta och det ska jag bannemig sluta med. Men det finns stunder då man väljer att vara tyst. För att fighten inte är värd att ta. Så de gångerna håller jag fortfarande inne med allt.

En släkting ringde. För att kolla läget. Vi pratade om dottern och barnbarnen som befinner sig i den skånska stugan näst intill varje helg. Jag undrade varför och förklaringen var att barnen behövde en manlig förebild. Jag förstår att hon kämpar för att leta efter förklaringar. Många ifrågasätter. Och visst behöver kanske barnen trygghet i den tillvaro de befinner sig i, men varför just en man? Och varför säger hon det just till mig? Det var klantigt och inte speciellt genomtänkt. Men jag tror inte hon menade det så. Och jag var bara så glad att hon ringde, för det händer något så fruktansvärt sällan. Så jag svalde, räknade till tio och log. Den fighten tar jag inte.

Sedan är jag förbannat less på tykna kommentarer, en ljudlig suck och himlande ögon. Tydliga tecken på att något är fel men förklaringen uteblir. Jag försöker komma på den själv. Kanske avundsjuka, kanske är det jag som är fel, kanske. Men det är inte jag som ska ta den fighten. Eller så är det så. Men är det värt det? Kanske förstör jag bara mer då.

Men nu ska jag släppa alla arga tankar för utanför mina stora fönster lyser solen över det frostiga novemberlandskapet och i eftermiddag ska jag få köra bil. Och det gillar jag. Massor. Och som tack får jag en middag. Score.

Kort och koncist

Ny lägenhet
Stor och fin men lite tom. Och ensam. Jag jobbar på att sitta själv med radion som sällskap.

Halloween
Sjukt bra utstyrsel. Jag var Pettson och Findus var ja, Findus. Vi dejtar igen och gladast är nog jag, inte räven.

Söndag
Jag har spenderat det mesta någonsin på mat. Storhandling på Coop i flera timmar. Och nu bakar jag för fulla muggar. Mysigt och doftar gott men mitt fikasällskap verkar svika mig. Det leder till...

...kvällens konstaterande
Kakor är goda men de smakar ännu bättre om man får dela dem med någon.