Ekorrhjulet

Idag dammsög Findus hela lägenheten. Långsamt, metodiskt och noggrant. Med en envis beslutsamhet. Nästa gång lär det vara min tur och då kommer hon nog chockas över min nonchalans till det hela när jag river över lägenheten på två röda. Jag hatar att dammsuga så jag gör det hela till en snabb process, ungefär som att rycka bort ett plåster. Det hela leder till ett halvdant resultat och summan av kardemumman är att jag får dammsuga oftare. Mindre bra. Findus hatar också att dammsuga men hon verkar ge sig tusan på att utrota vartenda litet gruskorn och varenda råtta för att liksom riktigt övertyga dem om att det är bannemig ingen idé att återvända hit. Alls.

Sedan tog vi på oss skorna för att gå ut i vårsolen.
Och lämnade högar med grus på golvet.

Vårkänslor

Idag har de töat som tusan. På balkongen var det sommarvärme. Lägenheten är full med grus från gatorna. Och fåglarna kvittrar som bara den.

Dessutom säger säkra källor att jag är lik Carina Berg.
Carina Berg = snygg
Ergo: jag = snygg

Japp.

Min nya gud

Kreativiteten är hennes gud. Radio är hennes religion. Jag satt en hel föreläsning och insåg mer och mer att hon är jag. Jag är hon. Om tio år. Titti Schultz är min nya gud. Och bästis. Där fick ni era trista PK Public Service-tråkmånsar.

Räddaren i nöden

När jag vaknar vid 11.15 på min lediga dag och tittar ut över sommarens bästa grillgräsmatta och ser det tredje snöfallet i april blir jag smått förbannad eftersom de torra gatorna än en gång ersätts med drygt tio centimeter nysnö och snövallarna vid sidan av vägen bara växer och växer som pubertala tonåringar.

Men, då inser jag att jag har Listan från helvetet och där kan Snöfallet få stå och skämmas tills det ger upp och så kan jag lägga min energi på viktigare saker. Som att titta på tv.

Pfffft

SMASK var en adrenalinkick. Sjukt jobbigt. Sjukt roligt. Vi gjorde det sjukt bra. Men nu är jag som en urvriden wettextrasa. Glömd i ett hörn på diskbänken. Jag ska hitta ett sätt att få energin tillbaka. Men det kanske tar en stund eller fem.

So have patience.

...det var P3 Nyheter, jag heter Sisy...

Det är inte varje dag man får tacka nej till ett jobb på en lokal P4-station.
Det är inte heller varje dag man får tacka nej till Radiosporten.

I sommar ska nämligen jag vara nyhetssändare på P3. Den som läser nyheterna asså. Men det är viktigt att inte säga nyhetsuppläsare har jag lärt mig. Jobbet är nämligen inte bara att vara en passiv uppläsare utan det innehåller så mycket mer. Visste väl jag men rätt ska vara rätt.

Dessutom möttes jag av deklarationen i postfacket när jag nu gick hem för en sen lunch mellan SMASK-repen. 4000kr lagom till midsommar. Man tackar och bockar.

Midsommar jobbar jag förresten. Men det gör inte så mycket att missa nubbe och sill och dans när tiden istället spenderas i Radiohuset i Stockholm. Det kan jag leva med liksom.

Blankt

När jag satt på planet och tittade ut över ett Norrland badandes i en brinnande orange himmel och precis hade läst ut Linda Olssons nu vill jag sjunga dig milda sånger kom jag på en massa djupa och brillianta saker att skriva i min blogg. Nu när jag loggat in är de som bortblåsta.

Sånt är livet. Min hjärna är i alla fall helt slut. Kroppen är utan energi och nu stundar en lång väntan.

Förresten. Läs Linda Olsson. Boken har följt mig sedan igår på ett kallt Kallax när mitt plan var inställt, vidare till en bänk i solen utanför Radiohuset i Stockholm mellan två grillningar för att slutligen plöjas igenom helt på planet tillbaka till Norrskenslandet.

Det går bra nu kompis, det går bra nu

Här i norr händer det grejer. SMASK är i full gång. Jag ska bli sambo. Och på tisdag ska jag flyga till hufvudstaden över dagen. Lite sommarvikariatsintervjuer. Till den ena ska jag föreberda mig genom att lyssna på en massa nyheter, till den andra skulle jag ta med ett glatt humör. Så mitt största problem just nu är vad jag ska ha på mig. Och hur jag ska verka pigg och fräsch efter att ha gått upp i ottan. Kanske får boka nedresan redan måndag kväll.

Dessa i-landsproblem.

Hemma från Hemavan

Puder. Strålande sol. Vindstilla. Öl. Nyfunna underbara vänner. Många skratt. Ömmande vader. Svettig bastu. Galet dansande. Kortspel. Mer puder. Mer sol. Och så lite sol till.

Med mig hem har jag mindre likbleka kinder och massor med minnen.

Världen är inte alltid så liten som den borde

Ibland, som nu, önskar jag att min värld kunde krympa lite. Så att lägenheten mittemot Mälardalens Högskola låg vid Musikhögskolan. Så att Hammarby Sjöstad tornade upp sig vid viken. Så att Munkebäcks Torg låg i närheten av Konsum. Så att Bergshamra låg vid sjukhuset. Så att Lund låg i Öjebyn. Om jag fick önska skulle till och med Oviedo ligga vid Pite Havsbad och inte på Spaniens norra Atlantkust.

Då hade jag lätt kunnat gå ner till viken just nu. För det är Hammarby Sjöstad som är alldeles för långt borta i denna stund. Jag vill krypa upp på en pinnstol, sluta ena handen runt en kopp te och den andra runt Fröken Lilas och prata om kärleken och livet och om hur allting ordnar sig tillslut. Istället får jag komma med vilsna råd via mobiltelefon samtidigt som jag halkar runt på glashala gator med en matkasse i andra handen.

Listan från helvetet

Jag har nu tagit tag i något som spirat som en vacker tanke alldeles för länge. Jag har skapat Listan från helvetet (se till höger ovan länklistan). Jag hittar jämt saker jag kan irritera mig på och tänkte att då kan dessa saker få en fin del i min vardag genom att ha en egen lista på min blogg.

Jag uppdaterar den lite när jag känner för det. Vi snackar inget Tracks eller Digilistan eller ens Das Musik här som uppdateras varje vecka. Nej, ibland kan det hända varje dag, ibland varje vecka och ibland inte ens en gång i månaden.

Varför lista tråkiga saker och inte kul då? Ärligt talat, vad finns det som är roligare än att klaga? Nä, just det. Inget. Jag är ju svensk liksom.

Hör av dig om du tycker något borde hamna på min lista. Då kanske det kvalar in. Eller hamnar som bubblare. Eller så ratas det totalt.

Antal platser på listan är förresten inte heller det bestämt. Det tar jag mig friheten som uppfinnare att ändra själv. När som helst. Och hur som helst. Och det är även jag som har ständigt veto. Utan undantag. Klagomål kan du skicka till sisybryrsiginte@nagotsomhelsttillfalle.inteens.nu.

Hybris

Bells och jag gick upp för opponering idag.
Våra opponenter dök inte upp.
Ergo, vi blev godkända.

Vi följde pappret när vi var opponenter för finnarnas uppsats.
Ergo, vi gjorde, citat Fröken "jag bara älskar att läsa uppsatser":
"En riktigt bra opponering."

Dessutom sa hon att vår uppsats är en av de bästa.
Av drygt 70 stycken.
Ergo, vi äger.

Easier said than done

See, when you forgive your imperfections
And you’ve auctioned all your clothes
And look to see your true reflection
You will be the one who loves you the most

Grannar

SMS Bells till Sisy
7 mars 2008 11:37
Jag blev väckt av min älskade granne som spelade bongotrummor. Kul.

SMS Sisy till Bells
7 mars 2008 11:38
Haha. Välkommen hem liksom.

SMS Bells till Sisy
7 mars 2008 11:41
Verkligen. Klockan tio. Jag menar, okej! Vi vet att du har varit i fucking Gambia. Behöver inte vara övertydlig.

Dessa i-landsproblem

Jag kan se Konsum från mitt fönster. Det ligger på andra sidan vägen. Ändå vet jag inte om jag orkar gå dit för att handla en fryspizza. Men jag orkar inte laga någon mat heller. Latheten har inga gränser.

Reklam

Imorgon 20.30 är det du som slår på radion och rattar in 92.8.
Bor du utanför Piteå surfar du in på pitefm.se och lyssnar via webradion.

Gaydio har nypremiär och du, ja just du, är den viktigaste lyssnaren.

Vi hörs i etern.
Tisdag.
4 mars.
2008.
20.30.
Missa inte.

Räkningarna är i alla fall betalda

Att blogga utan inspiration är lite som att försöka ta sig fram på en cykel utan hjul. Eller nåt. Typ. Änna. Liksom. Jag har sånglektioner där läraren ber mig att sjunga som om jag "skär i sirap" och sedan hojtar "Mer blått!" när jag tar mig an Sarah McLachlans Angel. Jag får trycka ihop ansiktet ungefär som när man var liten och lekte "Busschaufförn, busschaufförn, öppna dörren!" och sjunga "va, va, va, va, va". Sedan går jag på grupphandledning för att få världens största egoboost då jag tydligen är grym på att reflektera och ge konstruktiv kritik samt skriva uppsats. När jag får en stund över knåpar jag ansökningar till Svea Rikes Radio om vikariat fastän jag har jobbet som handen i handsken för "hade det inte varit kul att hänga på P3 i sommar?". Då vränger jag och kränger på orden för att hitta förbi klyschorna men sitter oftast ändå där och tittar på ett CV som säger att jag är bra på att ta initiativ men också ser vikten i att samarbeta. Har jag en dålig dag lurar till och med alla de där bollarna jag kan hålla i luften samtidigt runt hörnet.

Fika, Juno och VAB

Det blev en tripp till blåshålet Luleå med fika med fina vänner.
Det blev en promme till köldhålan Piteå för en varm stund i biomörkret. Underbar film, underbara skådisar, underbart soundtrack, underbart sällskap. 100% av våra biobesök slutar med lyckliga tårar som gör att vi sitter kvar tills eftertexterna för länge sedan slutat rulla.
Det blev take away och taxi till sjuklingen Fia. Matfrossa och melodifestival och kass film med en söt liten tjej som somnade på mitt bröst.

I kiss you on the brain in the shadow of a train
I kiss you all starry eyed, my body's swinging from side to side
I don't see what anyone can see, in anyone else
But you

Konst och vetenskap

Föreläsaren: Hör ni mig där bak?
Elev långt bak: Lite.
Föreläsaren: VA?!
Eleven: NÄSTAN.
Föreläsaren: Ja, man får ju vara glad för det lilla.

Föreläsaren påminde lite om Kungen när han pratade och han droppade sköna kommentarer titt som tätt. Som Bells och jag tolkade fritt. Ni som känner mig vet precis hur jag tolkade dem. Bells är av samma skrot och korn.

Föreläsaren: Går det bara på rutin så går det egentligen inte alls.

Tänk

Tänk om man kunde få somna med armen runt någon och andas in doften från hennes hår. Tänk om man kunde få vakna, slå upp ögonen och titta rakt in i hennes två glittrande gråblå. Tänk om man kunde få ett kort med kärleksfulla ord i brevlådan. Tänk om man kunde få en puss i förbifarten mellan inspelningar. Tänk om man kunde få sitta i sin lägenhet och veta att hon finns där, bara en bit bort. Tänk om man kunde få spendera långa kvällar i soffan med samtal om livet, framtiden, drömmar och mål. Tänk om man fick spontana kärleksförklaringar via sms titt som tätt. Tänk om man kunde få dela tankar, funderingar och galna historier. Tänk om man kunde sätta på Jackson Five på högsta volym och dansa och sjunga med henne. Tänk om man kunde få titta på tv och känna hennes huvud bli allt tyngre i ens knä ju djupare hon faller in i drömmarnas värld. Tänk om man kunde få hålla hennes hand och känna sig hemma. Tänk om man kunde få skratta ikapp med henne, innerligt och hjärtligt. Tänk om man kunde få titta på henne på avstånd och känna djupt ner i magen att det här är på riktigt. Tänk om man kunde få luta nästippen mot hennes och säga att man älskar henne till månen och tillbaka.

Tänk om "om" fanns.
Tänk för att det gör det.