Svensk gitarrkille får sätta ord på helgen

Anywhere is paradise when you're with the one you love

Jag lämnade huvudstaden och jobbet för en helg i Blekinge. Vi åt tacos och förundrades (eller snarare chockades) över att barn idag kan ha en otroligt snedvriden världsbild och att den med största sannorlikhet kommer från deras tunnelseende föräldrar. Vi grillade med ett gäng nysvenskar, blattar, invandrare och vad mer de nu kallade sig själva under kvällen. Jag insåg att jag nog inte pratat med folk som fortfarande är nya på det svenska språket sedan gymnasiet. Inte en hel kväll liksom. Är min värld så mellanmjölkssvensk? Antagligen.

Vi läste högt ur sommarens skräckroman, tittade på film och låg tätt, tätt, tätt bredvid varandra och bara njöt. Sedan konstaterade vi att vi är världssämst på distansförhållande.

Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of

När taxin kom och plockade upp mig sa chauffören Ja, så nu lämnar du paradiset samtidigt som han tittade ut över havet och ett grönskande Blekinge.
Ja, svarade jag och såg Findus stänga dörren till sommarstugan.

Anywhere is paradise when you're with a love that's true

Man får faktiskt vara lite bitter fastän man jobbar på Svea Rikes Radio

Idag strålar solen, det är varmt och gött. Perfekt läge för häng vid en grill hela kvällen.

Men icket! För när jag har fixat middag, ätit, duschat och packat för helgens resa är det dags för sängen. Klockan ringer ju 03.00 imorgon bitti. Eller inatt om man hellre är lagd åt det hållet. Eller ikväll för den delen.

Så drick ni era öl i sommarkvällen. Gör det. Tänk inte på mig.

Tioårsjubileum

Det ringde precis en tjej och påminde mig överdrivet hurtigt om att i år är det minsann 10 år sedan jag gick ut högstadiet på Västerskolan i Uddevalla. Hon raggade någon som kunde vara kontaktperson åt klassen och peppa resten av gänget att gå på fest. 11 oktober ska vi visst fira tioårsjubileum. På Harrys. I Uddevalla.

Jag vet inte vad som var mest skrämmande. Det, eller att hon som ringde har bott i samma trappuppgång som jag bor i Piteå nu.

Bollen är rund

I och med att jag nu, sedan 20.00, har legat i sängen för att jag startar min arbetsdag 04.00 imorgon bitti så kan jag konstatera att jag inte kommer att ha sett en enda av Sveriges gruppspelsmatcher i EM. Bara det är en anledning för dem att vinna idag.

Allas vår Feffe Reinfeldt tippar förresten seger med ett mål ikväll. Statsministern borde väl ändå veta. Eller?

Sommarens låt

Min kära vän Musiknörden aka Bells vet allt om allt som är viktigt i livet. Det vill säga musik. Hon babblar mest hela tiden om nya låtar och sommarhitar och årets genombrott och gud vet vad det är. Ännu mer nu när hon är på P3 och får hålla på med nörderiet 9-5.

Jag lyssnar på musik jag blir glad av. Som Vincent Vicious Vi lämnar allt. Det här är sommarens låt. Trots att den är gammal. Trots att det inte finns en dyr video ens på youtube. Men du lär dansa. Även om du sitter ner.

I left my heart in Småland

Jag har haft semester. På riktigt. Har inte kollat mailen, Facebook eller andra grejer sedan 5 juni. Jag har knappt ens rört mobilen.

Istället har jag legat på stranden, badat, staplat ved och stått med armarna rakt ut från kroppen i motvind. Titanic-style. Tills jag nästan tappade andan.

Jag har gått på studentfirande, ätit grillat och läst skräckroman högt tills Findus svarat på frågan Sover du? med Nä...fast jag lyssnar inte längre.

Jag har ätit glass, bakat lyckade och mindre lyckade kakor. Tittat på film och spelat Plump och Memory och Kasta Gris. Jag har åkt en hysterisk biltur genom den småländska dimman med en äkta Lammhults-raggare till musik av Roxette och UB40. Jag har suttit på en stentrappa i centrala Växjö och druckit Asti Martini direkt ur flaskan.

Men mest av allt har jag legat med hennes huvud på mitt bröst. Min näsa i hennes hår. Hennes andetag mot min hud.

and nothing else matters

Mitt hjärta i din hand

Vi är nog det värsta paret någonsin. Säkerligen är det många som suckar när vi mest hela tiden har ögon för varandra. Säkerligen undrar många om vi inte tröttnar på varandra snart. Säkerligen är det många som slutar lyssna så fort vi nämner varandras namn. Säkerligen. Men det skiter jag blanka tusan i.

Hon åkte för tre dagar sedan. Jag kliver av tåget och rakt in i hennes famn om två. Ändå kan jag inte sluta tänka på henne en endaste sekund. Jag saknar henne till bristningsgränsen och när hon säger Jag saknar din hand på andra sidan luren flödar tårarna och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Smärtstillande, vin och mygg

Med rosévin och chips med vitlöksdip firade vi att livet har en fortsättning även efter Piteå. Vi diskuterade gränslös tappa-andan-kärlek och risken för klamydia medan myggen svärmade runt oss som jetplan. Hela jag är visst desstom förbluffande lik en landningsbana.

Tre av dagens timmar har jag för övrigt spenderat i fosterställning knaprandes smärtstillande och förbannat Gud och Moder Jord och evolutionen och allt som bara går. Jag grät sammanlagt minst en av timmarna och min tillfälliga barnlängtan är som bortblåst eftersom mensvärk visst bara ska vara en förberedelse för ännu värre smärtor vid förlossningen. Findus måste ha trott att något allvarligt hade hänt eftersom hon hade mängder med missade samtal på mobilen men jag trodde på allvar att jag skulle dö. Jag gjorde inte det. Tack vare fler smärtstillande än rekommenderat. Det måste vara en man som har skrivit bipacksedeln.

The end

Findus har tagit körkort

Igår klockan 10.30 tog skolan slut.

Sedan dess har jag hängt på balkongen i bikini, grillat och druckit öl. Det är planen för den närmaste veckan faktiskt. En glass eller två skulle ju inte sitta fel heller.

Den Janne Josefsson föreläste i onsdags förresten. Mycket snack och lite hockey.

Bytesbörsen

Sökes:
Lite mañana-mañana-attityd, strålande sol och förmågan att säga nej.

Finnes:
Prestationsångest, kontrollbehov, huvudvärk, snålblåst, konstant trötthet och ständig pms.

Buy one get one free, kan inte bli bättre.

Sisy 2.0?

Jag har precis varit ute och sprungit. Nu ska jag äta havregrynsgröt med linfrö och jordgubbar och dricka sjuka mängder vatten. Sedan ska jag göra klart min publikforskning på mig själv innan jag går på manusgenomgång för SMASK.

Nu läser vi mellan raderna:
Ursäkterna har tagit slut vad gäller löparrundor nu när snön är borta från Grisberget. Bells drog med mig och jag kom aldrig in i andra andningen, det var mest plågsamt.

Det är en vecka kvar till det snåla majlånet från CSN kommer och kylen ekar tom. Jag hade lätt hellre ätit rostat bröd med ost och marmelad, kokt ägg och litervis med apelsinjuice.

I början av läsperioden njöt jag av långa dagar i sängen, viktiga ärenden på stan och en dyr resa till Uppsala. Sedan tyckte jag det var toppen att engagera mig i SMASK för att få lite producenterfarenhet. Självklart ligger allt det arbetet utanför skoltid.

Konstateranden

Jag gillar att köra bil.

Jag gillar värme och borde nog överväga att flytta 130 mil söder om Göteborg istället.

Jag ogillar när lägenheten ser ut som ett bombnedslag.

Jag ogillar stress.

Jag gillar mat.

Jag ger upp och bloggar om ointressanta saker. Ett tag till.

Jag kapar din blogg och skriver HURRA! /Gud

Mitten av maj

Snöar de inte så haglar det och helst gör det så samtidigt som solen skiner. Träden har inte riktigt slagit ut och gräsmattorna är fortfarande mest bruna. Dessutom har ingen ännu vunnit vadslagningen om när snön är helt borta.

Jag sitter och fixar med redovisning i Medieteori till elva på kvällen, känner att jag borde tentaplugga men istället viger jag större delen av min tid åt SMASK samtidigt som jag funderar på att jag borde slutföra den där publikforskningen och tänker på det där lilla slutprojektet som vi visst skulle göra också.

Ikväll ska jag gå på fest i morgonrock, håret på ända med en tidning i ena näven och en kaffekopp med öl i den andra.

Och nej, nedläggandet av bloggskrivandet har inte lämnat mig men återkommande snöfall i maj förtjänar att bli omskrivet och då kunde jag lika gärna riva av några ämnen till.

I väntan på bloggmotivation

Öppna din sms-inbox. Tryck nedåt 5 gånger. Öppna sms:et och läs, detta är svaret
på den första frågan. Gör likadant med resterande frågor.

Vad säger dina vänner om dig när du inte är i närheten?
"Jag tänker på dig. Och dina snygga ben."

Vilken raggningsreplik faller du för?
"Det är så skönt att jobba med er!"

Vad var det första du sa imorse?
"Jag ställde cykeln utanför ditt hus. Så du vet."

Vad är det sista du kommer säga innan du dör?
"Ja jo ja jo ja jo jaaa... Sant."

Vad säger personen som gillar dig mest just nu?
"Dito."

Så vad säger du under förspel?
"Har vi sovit vägg i vägg inatt?"

Och efteråt?
"Jag ska till Kungsparken."

Några år senare får ni barn. Vad är deras första ord?
"Tid för en rendez-vous på förmiddagen kanske?"

Modernitetsallergi

Det här med att blogga asså. Vem bryr sig? Egentligen? Vad är det som gör mitt liv så förbenat spännande att någon ens orkar läsa?

Och vill jag verkligen skriva en massa blaj som ska flyga runt i cyberrymden för all evig framtid? Och lyckas jag hålla mig borta från att ingen arbetsgivare ska kunna hitta min inte alltid mest peppade blogg? Bara för att jag inte skriver mitt eller någon annans riktiga namn så betyder ju inte det att det hjälper.

Jag ger det helt enkelt en paus tills konspirationsteorierna har lämnat mig och jag har slutat överväga att flytta ut i en koja i skogen dit tekniksamhället inte når mig.

Ekorrhjulet

Idag dammsög Findus hela lägenheten. Långsamt, metodiskt och noggrant. Med en envis beslutsamhet. Nästa gång lär det vara min tur och då kommer hon nog chockas över min nonchalans till det hela när jag river över lägenheten på två röda. Jag hatar att dammsuga så jag gör det hela till en snabb process, ungefär som att rycka bort ett plåster. Det hela leder till ett halvdant resultat och summan av kardemumman är att jag får dammsuga oftare. Mindre bra. Findus hatar också att dammsuga men hon verkar ge sig tusan på att utrota vartenda litet gruskorn och varenda råtta för att liksom riktigt övertyga dem om att det är bannemig ingen idé att återvända hit. Alls.

Sedan tog vi på oss skorna för att gå ut i vårsolen.
Och lämnade högar med grus på golvet.

Vårkänslor

Idag har de töat som tusan. På balkongen var det sommarvärme. Lägenheten är full med grus från gatorna. Och fåglarna kvittrar som bara den.

Dessutom säger säkra källor att jag är lik Carina Berg.
Carina Berg = snygg
Ergo: jag = snygg

Japp.

Min nya gud

Kreativiteten är hennes gud. Radio är hennes religion. Jag satt en hel föreläsning och insåg mer och mer att hon är jag. Jag är hon. Om tio år. Titti Schultz är min nya gud. Och bästis. Där fick ni era trista PK Public Service-tråkmånsar.

Räddaren i nöden

När jag vaknar vid 11.15 på min lediga dag och tittar ut över sommarens bästa grillgräsmatta och ser det tredje snöfallet i april blir jag smått förbannad eftersom de torra gatorna än en gång ersätts med drygt tio centimeter nysnö och snövallarna vid sidan av vägen bara växer och växer som pubertala tonåringar.

Men, då inser jag att jag har Listan från helvetet och där kan Snöfallet få stå och skämmas tills det ger upp och så kan jag lägga min energi på viktigare saker. Som att titta på tv.