The grass is always greener on the other side

Det hade varit så förbannat skönt att för en gång skull känna sig tillfreds. Att jag för en gång skull inte behöver längta efter något annat. Men sådant händer bara i korta perioder. Jag är alltid fyra steg före i huvudet, jag planerar, längtar och drömmer. Sen är jag pessimist och ser bara det omöjliga i allt. Och så blir det inget av mina drömmar. Jag vill stanna upp och vara nöjd med det jag har. Jag vill inte oroa mig för framtiden, jag vill inte undra om allt kunde vara liite bättre. Ändå gör jag det och det är fan jobbigt.