Gammal och pinkyard

Lisebergsdagen stundade och åkgalningen Sisy hade längtat i evigheter. (Ok, kanske inte lika mycket som Stifflert men det är liksom inte ens möjligt att jämföra nivån där.) Vad händer?! Efter Höjdskräcken som varken snurrar eller gungar blev jag vitgrön i ansiktet och på läpparna och satt på en bänk i säkert en halvtimma. Efter lite mat fick jag tillbaks färgen och då fick Stifflert även två nya åkkompisar så då kunde jag med stillat samvete vara baglady när de åkte de mest snurrande sakerna. Jag hade ändå riktigt kul och på kvällen drog vi till Vasastan där en härlig kombination vänner möttes för några öl.

Igår tog vi oss ut till Styrsö där vi promenerade genom idyllen för att tillslut hamna på solvarma klippor med underbar utsikt. Middag intogs i form av take away i ett kvällssoligt Slottsskogen och efterrätten blev kladdkaka i Björkekärr framför Gilmore Girls.

Fina Stinisen åkte till Dalarna idag och vi ses inte förrän augusti blivit september och sommaren nosar på höst. Det känns tungt, ensamt och overkligt. Samtidigt är det nog bra att vara ifrån varandra en stund. Mitt mission för den tiden är att reda ut mig själv. Om någon av er vet hur, hör gärna av er.