Semester

Först landade jag i Sthlm för Pride och kärt återseende av min fd roomie. Glädje, sol, öl och regnbågens alla färger får sammanfatta.
Sen mös jag med föräldrarna i några dagar i Enköping. Sol, bad och fina grillkvällar med mycket kärlek.

En middag med Parisfamiljen på Hamnkrogen i Stocksund var ett kort men härligt möte. Röda linjen till Slussen och sen gröna mot Skarpnäck. I Kärrtorp var det som att komma till ett annat land, värme, rödvin, klänningar, cigaretter och öl. Pappersgirlanger, gult ljus och mycket skratt. Det var öppen scen och det sjöngs och lästes och improviserades.

Min lila vän och jag hamnade med varsitt glas whiskey i en studentlägenhet i Hammarby Sjöstad och dagen efter åt vi frukost innan flyget tog mig till Göteborg. (Flyget, undrar ni säkert, men fråga SJ varför det är sjuhelvetes dyrt och dessutom omöjligt att boka biljetter. Fint miljöarbete.)

I Göteborg var det sedan Way out West med höjdpunkter som Lady Sovereign, Erykah Badu och Koop. Långfrukost med syskonen och Challa och hennes goda scones. Och efterfesternas efterfest ute i Mölndal...

...På Way out träffade jag inga västkustvänner men väl sjukt många Piteåansikten. Världens finaste Orre, som hatar att bli kallad så men som ändå får heta det här, värmde under Linnéscenens tälttak när himlen för oräkneliga gången i rad öppnade sig. Efter öl på Klaras tog vi taxi till den officiella artistefterfesten på hans jobb. Början av natten agerades det mest hotfull plankvakt eller fantastisk värdinna. Det kunde även konstateras att Ebbot och Titiyo hade ett till synes djupt samtal, som en arrogant jävel bara skulle delta i, över Rosies och mitt huvud när vi försökte beställa i baren. Stackars Johan Renck fattade inte vart hans kompis skulle gå och natten kunde ha slutat där om inte en gråstänkt engelsman kommit fram och undrat om killen med scarf och lockigt hår var en kändis.

Då vände natten och vi babblade på om allt möjligt i timmar. Om min icke existerande svenska brytning, om bröst och höfter, om att hans första fråga till mig var ett praktexempel på hur man fångar en kvinnas uppmärksamhet enligt boken Spelet, om hans pappas ärliga fundering på om sonen var bög eller inte. Han avbröt mig jämt och jag var roligare än Filippa Bark varannan mening.

När magen kurrade hittade jag inte Orre för att tacka och ursäkta för att jag uppslukats i en orgie av brittiskt babbel men jag lyckades jaga fatt i mina inlåsta saker och en röd svarttaxi senare stod engelsmannen och jag på ett McDonald's som snarare kan liknas vid en soptunna och beställde cheeseburgare.

Med måsarna som sällskap i Brunnsparken åt vi fesljumna burgare och innan min vagn rullade han in friade han nästan för femte gången under den tid vi känt varandra. Att jag helst vill gå altargången ner med en tjej var en petitess och vårt äktenskap kunde helt enkelt vara ett skenäktenskap och sen kunde vi spana på brudar ihop i London. Fastän de har stora fötter.