Motorväg, Lantz och Tjejen med stort T

Idag har jag tvärnitat på motorvägen två gånger. Först för att en uppenbarligen blind eller i alla fall ouppmärksam kvinna tänkte svänga ut i omkörningsfilen där jag låg. Sedan för att Swebuschauffören hade bråttom i snöovädret och bara skulle om alla bilar. Det är svårt att se något när hela bilen dränks i en svallvåg av snömodd och slask.

Annars är det ganska schysst att jobba på en radiostation som har ett så stort täckningsområde. Jag och V40:n är bästa vänner när jag får sitta och garva hur högt jag vill till Lantz i P4. Och det är ingen som klagar när jag skrålar högt som tusan till Oh Laura's It ain't enough. Jag hade glömt bort hur mycket jag tycker om att köra bil och speciellt ensam. Ska nog ta på mig intervjuerna ute på obygden från och med nu.

Något annat som sköljde över mig som en våg är kärleken. Plötsligt är hela mitt hjärta fullt av ett lilahårigt penntroll med världens vackraste leende. Bara tanken på henne får mig att le och bli alldeles varm inombords. Jag längtar och saknar så att det gör ont och önskar att hon fanns här bredvid mig i soffan just nu. Då skulle jag hålla om henne och titta in i hennes fina ögon och bara njuta. Jag är helt enkelt sådär löjligt, sliskigt förälskad som alla trötta singlar och uttråkade par bara spyr på. Och det gör mig lyckligast i världen.

Om 28 dagar är hon här. Tills dess: skypeaddict.