Cartwall

Mina kompisar är bäst.

Den lurar runt hörnet

Separationsångesten kryper sig på. Drygt två månader ska jag vara borta från Piteå. Det är ju inte bara den söta lilla staden jag kommer sakna. Jag kommer sakna de långa dagarna på redaktionen och de hysteriska diskussionerna efter alldeles för långa pass av redigering.

Jag kommer sakna kvällarna framför tv:n i 81:an, middagarna och tedrickandet. Jag kommer sakna festerna, vinkvällarna och dansen på Kåren. Jag kommer sakna den sporadiska vardagsölen på Kalles.

Jag kommer sakna lägenheten och trummisgrannen och den outtalade gemenskapen i 83:an. Jag kommer sakna en massa fina människor som Tezsa, Långe grannen, Grabbarna Grus, Jennijal, Bolle och klassisarna i största allmänhet. Och Miffot kommer jag att sakna. Fastän vi inte setts så mycket det senaste. Penntrollet kommer självklart på listan, vem ska nu få mig att skratta åt ingenting? Och Bells, söta, finaste, bästaste Bells.

Jag kommer till och med sakna Teknikern och Militären. Och Roland såklart. Pappa Roland.

Som tur är kommer Mattan att befinna sig med mig i Göteborg.

Nu går skam på torra land

Vi hade peppat hela dagen. Laddat i en vecka. Satt spända i tv-soffan. Efter 5 minuter var det över. FEM minuter. Vi hade räknat med minst 30 minuter Filippa Bark men istället får vi fem ynka minuter med en massa annat löst folk. Filippa såg vi knappt röken av.

SVT är lömska i sin marknadsföring.
Och jag kanske borde lära mig att läsa tablån bättre.
Men jag är besviken ändå. Hon är ju bäst av alla. Attans.

Hon bloggar iaf igen. Det är ju nice.
Eller inte Filippa Bark men väl kvinnan bakom henne, Sissela Benn.

Humordagen

Idag har jag hängt i 3 timmar på Redaktionen och gjort grejer som vid effektivt arbete skulle landa på runt 30 minuter. Sen har jag lekt med Kinderäggsleksaker, snackat i mobil, försökt peppa alla att dansa (gick halvers asså), slappat på gräddhyllan och fått hissen att stanna.

Skrattat har jag gjort en massa också. Som när Grabbarna Grus testade våra Smaskenskläder eller i största allmänhet när Penntrollet liksom bara är. Skönt att kunna bara vara utan tusen måsten. Försvinner flamseriet efter ett år på Musikhögskolan? Tragiskt isf.

Jag borde förresten hitta nåt mer vettigt att skriva om som intresserar folk eller nåt. Det här går bara inte. Förutom utför.

Ikväll går det inte utför för SVT iaf. Grymmaste tjejen i stan dyker upp.

Sagan om Sisy

Det var en gång en Sisy som lyckades bosätta sig på Redaktionen och glömma världen utanför. En dag insåg hon helt plötsligt efter den dagliga dosen av 10 timmars arbete att hon faktiskt var färdig. Alla uppgifter var gjorda, redigerade, klippta och brända. På CD alltså.

Hon insåg att hon bara hade två dagar med redovisningar kvar innan Piteå 2007 var över. Då tog hon och lärde de frågvisa ettorna lite om tonhuvuden och felskydd innan hon lurade med sig två av dem på stan. Där hade hon inte varit på mycket länge. Det kändes som om luften var lättare att andas, fåglarna kvittrade högre och Kappadoften var mindre påtaglig.

Hon dukade upp med en festmåltid på stadens ena thairestaurang där hon njöt i över en timme. Sedan besökte hon Kooperativet där all världens spännande saker kantade gångarna. Hon skjutsades sedan nästan hela vägen hem på en tvåhjulig springare.

Väl hemma på Ankars besteg hon brandtrappan i 81:an. Där vankades det tv och fint sällskap.

Hon kom hem till sin lilla våning en halvtimme innan midnatt och levde sedan lycklig i alla sina dagar.
Eller i alla fall en natt.

Spot on

Det är en glad dag för göteborgare

IFK Göteborg, Änglarna i mitt hjärta tog SM-guld idag.
Ljungskile SK är i Allsvenskan nästa år.
Det kan inte bli bättre.

No me hagas esperarte más

SMS 28-okt-07 17:17
Jag älskar dig väldigt mycket. Även fast jag inte e i Piteå.
Det ska du veta.

Jag får ännu en gång lycka via sms. Fröken Lila är världens finaste.

Annars är känslorna inombords många. Desorienterad, sprallig, besviken, glad, arg, fundersam. Jag ska på klassfest och få lite separationsångest. Fast jag längtar bort härifrån sjukt mycket. Hela jag är en konstig näst intill omöjlig kombination men så är de väl när man byter tryggheten mot äventyret, nya fina vänner mot gamla fina vänner och Redaktionen mot en redaktion.

Egoboost

Femtiotalsfest på kåren. Jag var Marilyn Monroe goes black. Röda klackar, röda läppar, blonda lockar. Jag dansade mig lycklig med Wille till grymmaste musiken, spanade in alla snygga människor och bara log. Holm kände inte igen mig och jag fick hela tiden höra att jag var het. Dessutom ägde Bells och jag i Sing Star på förfesten. Lätt bästa kvällen i år.

Bra start på morgonen

SMS 26-okt-07 07:33

Fan... Känner att jag saknar dej. Måste börja höras lite. Stor kram!

Veckans citat

Hjulet snurrar men hamstern är död.

Slår alla bestick i lådan och äpplen i korgen och allt vad det nu finns.

Kors i taket

Idag har jag inhandlat ett par röda pumps.

På shoppinglistan till imorgon står det bland annat rött läppstift, strumpbyxor och hårspray.

Sedan undrar jag om någon har en locktång till övers här i Piteå?

Kanske är det rosenroten...

Så jävla jämställt

Mattan, Bells och jag har gjort radioreklam för RFSL. Den uppmanar alla som lyssnar att gå in på www.äktenskap.nu och skriva på deras lista för könsneutralt äktenskap. Den blev kanon och om allt går som det ska kanske den sänds på riktigt i radio i Svea Rike.

Jag glömde bara det viktigaste av allt. Kanske för att det ter sig så självklart för mig. Jag glömde be alla mina vänner, alla de jag älskar att skriva under.

Gör det här och nu.

Strumppepp

Jag ringer Bells och säger att jag är deppig och sur och har tråkigt. Jag säger att jag behöver någon som roar mig. Hon ber mig komma över så snart jag slängt in tvätten i maskinerna.

När jag kommer in i 81:an fnittrar hon och Skorpan och ber mig sätta mig på en stol vid köksbordet och blunda. Sedan möbleras det om och tjejerna kryper in under bordet. När jag öppnar ögonen sticker två händer upp över bordskanten. De är klädda i varsin röd strumpa med ett ansikte målat på. Dockteater står på agendan och jag får välja miljö och ämne. Det blir en berättelse om glass i Sahara.

Bättre tisdagspepp får man leta efter.
Jag lyckades fånga dem i slutskedet av föreställningen. Enjoy.

Och så gnälls det igen då

Det finns trött, det finns koma och det finns Status Sisy.

Jag har ont i hela kroppen, är stel och spänd. Jag gör allting halvhjärtat vilket resulterar i att till och med sånglektionen går illa och jag blir ledsen för den ska ju vara kul. Men inget är kul om man inte lägger ner tid och energi och är där fullt ut i stunden.

Grejen är att jag egentligen är ganska lugn för det är ändå inte så mycket kvar att göra som det skulle kunna vara. Eller så lurar jag bara mig själv.

Jag behöver en massage, strålande sol och mängder med endorfiner.
Kan man få det av att tvätta?

Men mest av allt vill jag hångla med nån

Slutreportagen är genomlyssnade. Det är kul att höra hur folk har utvecklats under det dryga året vi gått här. Idag lossnade det dessutom för fler så att responsen inte bara kom från ett fåtal människor. Fast folk är bra lata eller oengagerade eller vad vet jag. Hur svårt är det att öppna munnen undrar jag?!

Nu väntar en kväll med opponering. Håller tummarna för att Faluns reklamspotar går att lyssna på på min dator. Annars vet jag inte vad jag gör riktigt. Sedan är det sångläxan som ska få sig en välbehövd omgång. Men först lite fryspizza från Konsum.

Det är två veckor kvar. En opponering. Tre redaktionsdagar. Ett nyhetsinslag. Ett personporträtt. En kommunikationsmodell. Ett litteraturseminarium. Mentalt är jag redan i Göteborg. Kan bli kul.

Lycka

Slutreportaget är färdigt. Jag är nöjd. Kommer att sakna klippandet, har ju lyssnat på fina vänner i flera dagar. Mina piteåvänner är härliga och roliga. Jag tycker så himla mycket om dem.

Miniuppsatsen är skriven. Uppladdad och klar på Fronter. Nu är det bara opponeringen kvar.

Ljungskile SK från byn med knappt 3500 invånare är återigen i Allsvenskan. Jag skrek så att det ekade på redaktionen när slutsignalen ljöd i Radiosporten. För elva år sedan firade vi på Havsbadet. Idag heter det Lyckorna Brygga och jag får fira själv i Norrland.

Nu ska jag dansa mig genom resten av söndagen.

Tillfälligt avbrott

-



*redigerar slutreportage*



we're better than college fusion



-

När jag bara inte känner för att sova

Det är nu jag ska vara trött och krypa ner i sängen och sova som en prinsessa. Imorgon är det nämligen avmarsch till skolan 07.30 piip. Hem kommer jag nog inte förrän 23.00. Typ.

Ändå sitter jag nu här och läser bloggar och funderar över livet så som bara ett samtal med Stifflert kan få en att göra. Dessutom är jag otroligt glad. Det har också det med samtalet att göra. Alltid härligt att prata på riktigt och inte bara snabba igenom det vanliga tugget.

Theodor Kallifatides får avsluta dagen.
Läs hans böcker förresten. Det är inte ett tips, det är en uppmaning.

Vi blir inte fåglar bara för att vi skaffar oss vingar,
men utan dem blir vi maskar.

Intresseklubben antecknar

Efter en mysko dag orkar jag inte mer än att sno en lista från Bells.

1: Öppna en bok du har i närheten, slå upp sidan tolv och citera den fjärde meningen:
"130 är skadade."
2: Sträck ut din vänstra arm så långt du kan. Vad är det första du når?:
Väggen mot trummisgrannen.
3: Vad har du på dig just nu?:
Baggy G Star-jeans, brunt linne med vita prickar och en brun tröja.
4: Vad finns på väggarna i rummet du sitter i?:
Peppord från klasskompisar på Jakan, min nollebricka med blå fingerfärgsfläckar, två the Rootsaffischer, två inramade foton på syskon och far, en inramad teckning, ett inramat foto på en målning, en vaxduk från Indiska.
5: Hur ser det ut utanför fönstret?:
Becksvart.
6: Vem sov du senast tillsammans med?:
FredGuy eftersom Bells glömt att tala om för honom att vi skulle ha med oss lakan till Umeå.
7: Om du ska ge bort blommor, vad väljer du?:
Tulpaner.
8: Har du någon gång haft på dig pyjamas ute bland folk?:
Japps. På kÅren. Sen cyklade jag och syrran runt i pyjamas en sommarkväll på Dramsvik.
9: Vilka är dina tre favoritsaker i sovrummet?:
Sängen, min fina vita dator, fotot på pappa, syskonen och mig.
10: Vilken färg har du på duschdraperiet?:
Vitt med grå medaljonger.
11: Vad finns bakom dig?:
En soffa full med kläder, ett riktigt fult soffbord med en skitsnygg duk, en lampa.
12: Har du någon gång använt Tradera?:
Varför skulle jag?
13: Favoritfika på café?:
Långfika på Kafé Zenith i Göteborg. Och te och back gammon. Var som helst. Men inte med vem som helst.

Nu ska jag ringa Stifflert. Sen ska jag sova och ladda inför Java - the Extended Version imorgon 08.10-10.00. Lyssna!

Uppiggande droger

De senaste veckorna har jag varit komatrött varje kväll vid åtta-nio. Och mitt på dagen för den delen också. Men jag har iaf lagt mig väldigt tidigt och inte blivit något piggare för det. Idag tänkte jag att Nu får det vara nog och så inhandlade jag en burk rosenrot. Imorgon är det dags för första tabletten så under kvällen har jag självklart varit lika slut som vanligt. Efter sångläxan när jag satt utpumpad framför datorn fick jag plötsligt ett ryck och hängde med Bilmannen och co till kooperativet och handlade mat.

Jennijal inhandlade en schwarzwaldtårta och bjöd på fika. Två koppar mintte senare sitter jag nu vid midnatt och är mycket piggare. Härligt sällskap, socker, Bolles blockflöjtskonsert och diskussioner om Illustrerad Vetenskap får mig tydligen att vakna till liv. Fint det.

Att bo själv

När jag bodde med hela familjen kunde jag bli galen på att jag aldrig fick vara i fred. När jag bodde i korridor var det trångt i tv-rummet. När jag delade små lägenheter kröp väggarna inåt, långt långt inåt vissa dagar.

När jag nu bor själv saknar jag ljuden från en annan människa. Smattrandet från tangentbordet, den flyktiga frågan, bläddrandet i tidningen. Jag saknar känslan av vetskapen att det sitter någon jag bryr mig om i andra rummet. Jag saknar den tysta gemenskapen.

Jag pratade med en vän om vad vi egentligen gör på kvällarna. Hon hade en bild av att jag jämt hänger med en massa kompisar och är lika übersocial som på dagtid. Hon blev chockad när hon fick veta att jag de flesta kvällar umgås med min dator, min stereo och ibland en bok.

Ljudnörden filosoferar

Jag valde kursen Radioreklamproduktion för att jag måste bli bättre på ljud och funktioner i ett redigeringsprogram. Idag har jag spenderat 7 timmar på skolan pillandes med tre reklamspotar på runt 30 sekunder var. Jag har kommit fram till att jag nog förstår lite mer om hur jag ska använda kompressorerna och ställa in EQ. Samtidigt hatar jag nämnda funktioner.

Jag ska låta kunskapen och erfarenheten gro och spana in funktionerna vid ett senare tillfälle. Då hoppas jag att vi är vänner på riktigt. Kanske är vi inte riktigt lika bra vänner som Bolle är med dem men på god väg iaf.

Bolle: Jag vet att mina reklamspotar är skit men de låter iaf bra.

Nu snöar det också. Ett tunt tunt puder täcker parkeringen utanför mitt fönster. Och Bells som sa idag att hon hoppas att det inte snöar på länge än. Jag längtar plötsligt efter en halvmeter vitt och strålande sol.

Förresten måste jag bara tala om att jag köpte en luvtröja med dragkedja idag. Svart. (Revolution!) I storlek 40.

Ni som känner mig vet att jag är snarare en 34-36. Tro inte då att jag köpte en tröja för att tälta. Nej då. Jag gick från 36 via 38 till 40 innan min kropp inte kändes som om den var inträngd i ett korvskinn.

H&M borde kolla över sina storlekar.

Umeå

Kvällen i Umeå innehöll en för liten bil, en borttrollad rumsbokning, ett boende utan lås och en snabbmiddag på mackbaren. Jag lekte hysterisk journalist och spelade in en massa skit eftersom jag gör ett reportage om BD Pop och Cartwall. Mattan började snacka skit när hon blev less och Bolle gjorde pruttljud med munnen. Kan bli bra radio.

Det positiva var att så länge ljudet är ok har jag faktiskt massor med bra material för slutreportaget. Dessutom var Cartwall helt sjukt bra. Mattan sjöng som en gudinna. Bolle spelade som en gud och han stod för kvällens toppvinst när även han sjöng grymmebra.

Det fanns en massa snygga människor på stället och Skorpan och Bells försökte få mig att stöta på en söt liten flata. Men hon hade långkalsonger runt halsen och såg ut att hata världen. Dessutom ville jag faktiskt inte. Skorpan kunde inte riktigt förstå de orden. Jag vill inte. De ingår nog inte i hennes vokabulär när det gäller raggning... Varför inte?!

Umeå verkar fint och jag vill dit igen. Ska vinna på lotto, få en bil med fria mil och ragga ihop ett gäng fina vänner. Sedan ska jag fixa gratisboende på Uman. Där har de nämligen något som kallas service.

Idag skulle jag ha hängt med Bells till Sebbes kalas men jag är fett opepp som Bells skulle ha sagt. Jag börjar bli gammal. Drack bara 2 öl igår när alla andra drack en hel hög så jag fick köra hem idag. Och nu sitter jag här. Kvart i nio en lördag och vill krypa ner under täcket och titta på Six Feet Under innan jag somnar vid kanske tolv. Jo, men jag fyller ju 25 i år. Får skylla på det.

Vuxenmiddag blev det också med rotfruktsmeadley och beasås. Levande ljus och öl i glas. Fint sällskap av Jennijal och Bells. Fast vi körde utan bordsskick så valfria stolspositioner var tillåtna. Precis som armbågar på bordet och havssaltätning direkt ur skålen. Dessutom gick det utmärkt att äta bara beasås när rotfrukterna var slut.

Dagens bottennapp var LSK-FFF 1-1. Dumt för killarna att göra det lätt för sig. Ska det avgöras i sista sekund som för 11 år sedan?

Hjärnhalvor

I morse snurrade hon helt klart bara motsols. Nu när jag pratade med Stifflert i telefon snurrade hon först medurs, sen motsols och så bytte hon håll hipp som happ. Är jag då logisk på morgonen och lite mer kreativ på kvällen?

Om ni tror att det är fusk och bedrägeri kan jag säga att när jag sände Java i morse var vi tre som tittade på henne samtidigt. Killen i gänget såg tydligt att hon snurrade medurs, tjejen sa att hon bytte håll då och då. Jag tyckte som sagt att hon snurrade motsols.

Stifflert: Hon byter håll hela tiden, vad snurrig hon är.
Jag: Då är det ju din hjärna som är snurrig.

Apropå sånglektionerna...

...så har jag en ny kärlek. Norah Jones gör svåra låtar för Sisy att sjunga men otroligt vackra att lyssna på. Jag såg henne live på Hovet för många år sedan men det är först nu vi verkligen funnit varandra. Kärlek vid sjunde ögonkastet skulle man kunna säga.

Hon fyller mitt hem med sin röst. Den liksom flyter ut längs golvet och upp för väggarna och bäddar in lägenheten i en mysig, varm och mjuk stämning. Synd bara att hon just idag är så sövande. Men det är väl bara att retirera och krypa ner mellan lakanen och sluta ögonen. Kanske får hon sjunga mig till sömns. Eller så tar jag ett avsnitt godnattsaga på datorn. Nate och Brenda och alla andra i Six Feet Under får mig av nån konstig anledning att le.

Inga lyckopiller här inte

Det finns vissa saker som sätter guldkant på tillvaron. Som är grädden på moset och körsbäret på kakan. Som gör smällkalla oktoberdagar extra fina.

Det är till exempel en sånglektion mitt i en dag av reklamredigering.
Eller en alldeles lagom mogen avocado med citron och salt till mellanmål.

Speciellt sången kan vända en hel dag. Idag var jag ganska trött och ofokuserad. Flamsade mest och betedde mig som en grinig femåring med uppmärksamhetstörst när jag inte fattade hur jag skulle få effekterna att funka i redigeringsprogrammet. Sedan kom Sångfröken med det bestämda leendet. Uppvärmning, uppsjungning, röstövningar för att hoppa mellan bröst- och huvudklang och sedan sångläxan. Den svåra, som jag kämpat med. Jag lyckades mycket bättre än jag trodde och fick konstruktiv kritik. Ska öva ännu mer på känsla och styrka. Känslan glömmer jag lätt bort bland alla tekniktankar.

Kanske märks det inte på mig alla gånger men jag är som en ny människa när jag stiger ut ur sångrummet. Som om jag fått en Extreme Makover eller gått genom röken på Sikta mot Stjärnorna. Hösttrista Sisy blir upprymd, glad och energifull. Jag liksom ler med hela kroppen. Det är den bästa känslan någonsin.

Lite mer avocado så blir lyckan total.

...

Brenda: I think it's all about timing. I think timing is everything.
Nate: I think you might be right.

Det där med homosexualitet

Jag läser No tears for queers på tre dagar och skräms av den bild som målas upp av Sverige för inte mer än fem år sedan. Sedan läser jag DN en morgon och möts av två vitklädda brudar bland alla heteropar på bröllopsfotona. Deras lyckligaste dag är lika mycket värd som alla andras. Fast de får inte kalla det äktenskap.

Jag går inte runt och är rädd för att jag hellre lever ett lyckligt liv med Kajsa än med Kalle. Jag tvekar inte att svara ja på frågan om jag är homosexuell (eller bisexuell eller vad jag nu kallar mig, människans behov att sätta folk i fack kan vi ta en annan gång). Jag funderar inte längre på om jag ska "komma ut" för någon, det bara händer i vardagliga diskussioner. Jag tvekar inte att hålla nån jag tycker om i handen eller kyssa henne offentligt.

Men när jag läser No tears for queers undrar jag om jag kanske borde vara mer försiktig? Borde jag inte tänka gott om alla? Borde jag tänka efter före?

Jag vill verkligen inte det. Jag är stolt för den jag är. Jag är lika mycket människa som vem som helst och jag har lika mycket rätt att dela livet med den jag älskar. Och ingen borde bry sig ett jota om jag stryker handen genom hennes hår när vi står och väntar på bussen.

--------------------

På tal om homos så föreläser Mark Levengood på Musikhögskolan på torsdag. Varför har jag lektion då för? Dumt att skolka från en lektion där jag får hålla på med min slutuppgift kanske...

Gomorron, gomorron, gomorron det här e Sisy i ottan!

Idag väckte jag Bell klockan 07.20 för att fråga om vi började 11.00 idag. Mest för att inte göra en Falun och tro att vi börjar senare när alla andra vet att det är 09.00 vi börjar...

Jag hoppas hon kunde somna om och inte hatar mig.

Dagens matteövning:
Sovmorgon + sol + BodyBalance = fin dag.

Känn ingen sorg

Idag har vi gått igenom grundmodeller i kommunikationsteorin, analyserat vinjetterna till Dallas och Björnes Magasin och lärt oss att tila betyder rum på finska men även gård och tillstånd. Allt på en och samma lektion.

Jag somnade nästan vilket var tråkigt för det var riktigt intressant. Men ett syrefattigt rum och en utmattad kropp går inte ihop. Tyvärr.

Idag är jag less. Less på att vara Fröken Fixare med überenergi som alla förlitar sig på. Någonstans tar kraften slut och jag skulle vilja säga att det hände vid en sisådär 13.41 idag. Söta mamma sa att om jag tänker Jag är pigg och glad, jag är pigg och glad så blir jag pigg och glad. Då tyckte jag det vore finare att tänka Jag ligger i en hängmatta i solen och dricker öl, jag ligger i en hängmatta i solen och dricker öl.

Funkade sisådär.

Om 27 dagar lyfter flyget till Göteborg. Jag längtar efter gråa dagar, regn, knökfulla spårvagnar och ett hysteriskt Nordstan.

Tonåring igen?

Igår fick jag ett extremt blodsockerfall trots att jag hade ätit duktigt hela dagen. Jag skakade så mycket att jag var tvungen att lägga mobilen på bordet och prata med mamma via högtalartelefonen, försökte jag hålla i mobilen tappade jag den bara. Långt efter räddande kex, Proviva jordgubbsdryck och middag såg jag fortfarande glittrande stjärnor i synfältets kanter.

Idag rasade blodsockret flera gånger igen men ledde bara till ilsket humör. Detta trots ännu bättre mathållning. Nu har jag precis ätit och inser att jag kommer att vara hungrig innan jag lägger mig. Fast egentligen vill jag lägga mig nu för jag är helt slut. Men 19.00 kanske är att ta i?

Min mage är som ett stort svart hål och jag verkar omättlig. Det är sjukt jobbigt. Jag kan ju inte knarka druvsocker hela dagarna bara för att inte falla ihop i en hög. Kanske borde börja gå omkring med dropp?

JA JA JA

Nu vill jag inte ha fler NEJ. Jag vill inte höra ett enda negativt svar. Någonsin. Mer. Ever. Så nästa gång jag ställer en fråga förväntar jag mig ett positivt svar. Och då ska jag få det också. Resten sluter jag öronen och ögonen och hela min existens för.

Bara så ni vet.

Hur många bultar finns det i Ölandsbron?

Är det något du alltid undrat över men aldrig fått svar på? Eller aldrig vågat fråga? Nu har du chansen. Allsmäktige Sisy ger dig svaren på livets alla frågor. Här.

Norrlandshöst

En tisdagskväll i Piteå, när den kolsvarta himlen är täckt med gnistrande stjärnor, ligger dimman som ett fjäderlätt täcke över viken. Gatlyktornas sken leker i de höstfärgade träden och luften är frisk men ändå inte för kall. Fötter går i rask takt och tankar ventlieras.

Det är avslappning det. Och energipåfyllning. På samma gång.

Disciplin någon?

Idag skulle jag plugga när jag kom hem. Istället blev det sångläxan som fick sig en omgång. Sedan väntade storkok (nu har jag massor med matlådor) och Das Musik på radion.

Sen skulle jag plugga. Men då hade jag Messenger igång och Stifflert berättade om sin dag och sen har vi övat på rak kommunikation. Grisen slutade prata i telefon och jag har fått ta del av hennes liv vilket inte händer ofta. Sist men inte minst skrev Parisfastern och nu pratar vi städer kring Mälaren.

Jag måste nog krypa ner i sängen med ett avsnitt Six Feet Under som godnattsaga snart. Ska ju vara tekniker på Java i arla morgonstund. Plugga får jag visst göra imorgon istället.

För att citera allas vår Christer: Imorgon är en annan dag.

Året har nog inte 12 månader

Annonser för julshower och julbord fyller DN idag. Snälla. Inte ännu.

(Att längta efter vita backar får man göra. Men julen får allt vänta.)

På tal om längtan...

...så står jag i hissen i 81:an. Iklädd syrrans skidjacka (det är kallt i Piteå) och får ett sug i magen efter vita backar och strålande sol. Jag vill ha pudersnö, perfekta svängar och en kall öl på after skin. När åker vi?

Jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll

Efter 12 timmars sömn vaknade jag med den välbekanta Söndagsångesten. Den kommer alltid på besök någon gång under veckans sista dag och just idag var den påtagligt jobbig. Lite snack med Mattan över Msn och en snabbfrukost fick inte den potatismostunga känslan i själen att försvinna.

Dagen fortsatte med ett femtimmarspass på redaktionen där Bells och jag klippte ihop vår reportageuppgift, knarkade vindruvor och choklad och sjöng Justin Timberlake för Mattan. Lite korsklippning och Söndagsångesten var bortglömd.

Nu har jag varit hurtigt duktig och ätit middag, fixat matlåda och läst nästan hela DN. Kent rullar i stereon och kladdkakan väntar i ugnen. Blir nog ett glas rött och livsfilosoferande med ovan nämnda flickor till bakverket.

Det är en månad kvar till Göteborg. Bror längtar. Jag längtar. Syrran längtar. Jag tror till och med att Göteborg längtar lite. Och i Borås väntar helt ovetande vänner från förr. De kommer längta när de får veta.

Dagen efter

Gårdagens Regnbågsfest på Kåren lockade grymt mycket folk, inte bara från skolan utan även utifrån. Vi i STOLT-bandet var sååå pepp på att spela och publiken var helt grym men tyvärr svek ljudet oss. Vi spelade utan ljud i monitorerna vilket gjorde att vi inte hörde oss själva. Dessutom rundade det och tillslut hördes inget ut heller. Typ. Det var otroligt frustrerande att stå på scen och inte veta vad som hände och varför.

Men vi kan konstatera att vi i STOLT-bandet är grymma. Vi spelar utan medhörning, alltså gissar vi oss till var vi är i låten genom gester, minspel och rörelser. Vi får publiken att sjunga med och jubla och dansa fastän de bara hör trummorna. Vi håller liv i publiken fastän det dröjer skitlänge mellan låtarna. Vi levererar med en sån jävla output så det finns inte.

Ni var skitbra, fastän jag inte hörde nåt.
När jag stod bredvid scenen hörde jag din sång, då lät det kanon.
Du har iallafall ett kanonbra scenspråk.

Kommentarerna efteråt räddade kvällen och fick oss att glömma det faktum att vi repat och slitit i veckor för ett stort fiasko. Vi var ändå grymma och eftersom det inte kan bli mycket värre än såhär har vi ju bevis på att STOLT-bandet är ett helt otroligt band.

Men no hard feelings och inga sura miner. Festen var en succé utöver det vanliga.

---------------

Har vinkat av Stifflert vid bussen. Vid ett imorgon sätter hon fötterna på Sveriges framsida. Jag kommer sakna henne nåt grymt. Som tur är kommer vi ses om en månad. Det lugnar mig lite.

Årets happening

Du ska vara där. Inga ursäkter godtas. Inte ens avstånd.
Du kommer nämligen att få vara med om något stort. Riktigt stort.

Av någon anledning byter Blogger färg på affischen. Bakgrunden ska vara blå och Regnbågsfest ska stå i orange. Men ni förstår grejen ändå.

Break through

Mina göra-tusen-saker-dagar fortsätter och idag har jag haft sånglektion, teknikmöte, Studio Acusticummöte, reportageintervju med två fantastiska killar, korr- och stämrep och frågeplanering inför morgondagen. Allt efter klockan 14.

Jag kom hem nyss och varvar ner genom att sitta och surfa och snacka skit med folk. Borde sova snart för imorgon går jag upp tidigare än vanligt och ska till Luleå till Landstinget och SR plus att jag ska hitta kläder till fredag. Sedan ska det byggas scen och genrepas. Sova får jag göra när jag blir pensionär.

Dagens händelse var sånglektionen som först gick trögt, jag lyckades inte slappna av, blev frustrerad och generad och allt på samma gång. Sedan provade vi det gamla hederliga knepet att sjunga mot en vägg och plötsligt var bröströsten där. Som en skänk från ovan. Jag fattade direkt hur jag skulle göra med stödet och lyckan var total. Och det är så himla kul att ha en så hängiven, tålmodig och duktig lärare. Hon är grym. Och blir lika glad som jag när det funkar. Nu ska jag bara lära mig att göra samma sak när jag inte har väggen som ledsagare.

Idag envisas mina ögonfransar med att vända sig inåt. Det är oskönt i ögat. Dessutom kom jag på mig själv att stå och skråla All by myself i duschen. Och min granne har övat Salem al Fakir på gitarr hela förmiddagen.

Weird day.

Tyngdlös

Ibland önskar jag att jag kunde stå högst upp på en klippa, luta mig framåt och bara falla. Och njuta av färden ner. Oftast klamrar jag mig istället fast där uppe på det stabila och trygga. Eller så hoppar jag. Fast med fötterna före och med en fallskärm på ryggen. Men nu vill jag verkligen falla. Bara släppa allt och bara falla. Vilken frihetskänsla det skulle vara.

På lördag går tåget. Det känns lite lättare nu faktiskt.

Fonder, Kärlekspatrull och lite möten

När jag har så kallade lediga dagar från skolan kan egentligen vad som helst hända. Meningen är ju att jag ska använda tiden förnuftigt så att jag får gjort diverse uppgifter och läxor och dylikt. I morse hade jag två val som reklamen säger, spendera dagen segsurfandes på bloggar och YouTube och Facebook eller verkligen få undar lite grejer från min to do list som är längre än alla barns önskelistor tillsammans.

Jag gick på mitt handledarmöte. Sen beställde jag 100 t-shirts (var ska trycket sitta, hur stort ska det vara, vilka storlekar vill ni ha, hur många i dammodell...). När jag betalade mina räkningar upptäckte jag att banken tänkte dra avgift för mitt Visakort och min internetbank. Det var bara att ringa västkusttjejen på kundservice och förklara att jag fortfarande är student och gärna vill ta del av studentpaketet. Dvs gratis, gratis, gratis. Gratis är visst också ett kreditkort för mig som student men jag tackade vänligen nej. Sedan handlade det om pensionen som Grattisföretaget och Kooperationen betalar in. Jag kan visst placera mina pengar i bankens fondförsäkringar om jag vill. Ta ett medvetet (?) val med andra ord. Alltid värt att spana in iaf. Nu hade västkusttjejen och jag börjat få det riktigt trevligt så jag slog till med att fråga lite om fondsparande och fick en redovisning som heter duga om olika alternativ. Och plötsligt hade jag blivit med fondsparande också. Eller snart iaf. När papprena är påskrivna och returnerade.

I min och västkusttjejens trevliga fondvärld glömde jag totalt bort Stifflert som jag hade frågat ut på lunch. Tre missade samtal och ett sms senare stod hon på redaktionen och sa åt mig att ta mitt pick och pack och vandra mot Acusticum.

Eftermiddagen resulterade i en bokad intervju, en Kärlekspatrull på Regnbågsfesten och två stycken ivägskickade demos. Nu sitter jag och funderar på att duscha efter Body Balance-passet.

Ganska effektiv dag blev det ju iaf även om väldigt lite rörde studierna i sig. Får väl läsa lite reklam ikväll innan Idol och sånt.

Förresten har Stifflert gått om mig i antalet besökare på sin blogg. Ni vet vad som gäller.

Möten

Idag har jag haft praktikmöte på morgonen. Efter skolan var det Medieplattformenmöte. Imorgon har jag handledarmöte inför mitt slutreportage. På onsdag är det teknikmöte tätt följt av Studio Acusticummöte. Förra veckan var jag på ett annat Studio Acusticummöte. Dessutom hade vi STOLT-möte och PiteFM stormöte. De enda mötena jag vill ha är skrattfyllda, kramfyllda eller varför inte hångelfyllda nu när jag ändå får sitta här och önska.

Mitt nästa möte innefattar middag hos Bells som spontant bjöd in mig via modernitetskommunikationsmedlet (jag älskar långa sammansatta, självbyggda ord) sms. Sedan blir det STOLT-bandsmöte då det ska repas 98% schlager. Efter det tror jag att jag satsar på ett sängmöte. Med ett Six Feet Under-möte som godnattsaga.

Väl möt(t)...e.
(Ibland är jag så rolig så jag bara vet inte)

Update: Det blev inget sängmöte efter STOLT-bandsmötet. Istället blev det ölmöte på Kalles. Fint det.

Vem lade vad i min mat?

Idag har jag en fin känsla inombords. Trots lite sömn och en snabb knäckemacka i magen innan ett teknikstrulande Java. Och trots att Munken är en halvtimma försenad. Jo, så är det. I'll just keep on smiling. Najs som man säger.

Fick lite gamla gymnasietexter på hjärnan. För att censurera blir det inte den som först kom upp i huvudet. Den som gissar rätt på den texten kan få ett pris. Eller inte. (Känner mig som en busig förskolelev idag. Japps.)

And then she'd say it's OK
I got lost on the way
But I'm a Supergirl
and Supergirls don't cry
And she'd say it's alright
I got home late last night
But I'm a Supergirl
and Supergirls just fly

Idag har Stifflert hjälpt mig med sångläxan. Hon är en bestämd och duktig fröken. Jag blir frustrerad när jag inte märker att jag byter från bröströst till huvudklang, och hon fattar nog inte hur jag inte kan märka det, men kämpar på med mig ändå. Sen sjöng vi ännu fler låtar och när hon tröttnade på att kompa lärde hon mig lite ackord. Jag är ingen stjärna men kul var det.

Fina låttexter var det också.

Why don't we both agree we're both afraid and too afraid to say
If I say count to three and move towards me, would you meet me half the way
There are a thousand things about me I want only you to know
But I can't go there alone, you've got to show

-------------------

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

-------------------

Vem plockar upp dig när du är nere
När allting bara skiftar i svart
Vem visar dig en väg du kan gå
När du inte själv vet vart

Vem tar sig tid
och frågar hur du mår
Finns det nån som kör dig hem
När du inte går
Vem delar du din framtid med
Dina frågor dina svar
Nu när jag inte längre finns kvar

Och vi, vi flög så högt
utan att titta ner
Men nu när vi landat
är marken allt vi ser

Det är en liten värld vi lever i

Fika med IR-vännen på en uteservering vid Kungsportsplatsen i Göteborg. Ljudflickan kommer gående och hälsar glatt. Utbrister sedan Men Sisy, känner du henne?! Det visar sig att Ljudflickan som jag känner från Piteå har vuxit upp i samma område som min IR-vän.

Möte med STOLT och en ny kille har joinat föreningen. I ett mail senare undrar han om jag känner RA från Uddevalla. Men självklart gör jag ju det. Han är min brors bästa vän.

Han jag känt sedan BB som jag skulle gifta mig med lägger till mig som vän på Facebook. Då ser jag att han inte bara har min flakpostvän på sin friendslista utan även min "Årets nolla"-kollega. De sågs visst på Kos en gång.

Världen krymper dag för dag.

Lägesrapport

Dagen började med en tung och gripande dokumentär som gav mig många tankar. Efter stormöte blev det impulsgröt hos BooBoo för att ladda inför impuls-Capoeiran. När jag och min bristande koordination klarat oss igenom ett riktigt kul pass bar det av hem till Stifflert för flatpalt med bacon. Nu sitter jag nyduschad och njuter. Fin dag.

Det är konstigt för jag känner mig så hemma där i 77:an. Det känns så tryggt och bra. Det är ju inte konstigt i sig men det är lite jobbigt att känna så. Små förvirrade troll i hjärnan och hjärtat och själen. Kommer de någonsin att försvinna?

Sant pepp?

Ovanför mitt skrivbord hänger kommentarer om mig från mina klasskamrater på folkhögskolan. Vi skulle vara ärliga men bara skriva positiva saker om varandra. Jag har dem på väggen för att de ska peppa mig de dagar då jag misslyckas med det själv.

Det som förvånar mig med kommentarerna är:
...säger dessutom alltid vad du tycker.
...det är så bra att du alltid säger vad du tycker.
...tjej som säger vad du tycker.
En mycket ärlig och modig person.

Har jag blivit konflikträdd på äldre dar eller är jag kanon på att putsa fasaden så att den skiner?

Tisdag

På lektionen idag undrade jag om vår planerade tenta som vår lärare yppat något om vid ett tidigare tillfälle. Min fråga löd något liknande Hur har du tänkt med tentan, vi har nämligen redan haft tenta på den här boken? Hennes svar blev då genast Har ni? Ja, men då ska vi verkligen inte ha en till tenta på samma bok. Vi tar ett litteraturseminarie kring de andra böckerna (läs: tunna häften) istället.

Är jag kung eller?!

Annars har jag haft en effektiv dag för en gång skull. Känns skönt, inte för att jag har mindre att göra imorgon förstås. Men jag har gått in ett sorts safe mode där jag gör allting lagom bra och försöker att inte stressa upp mig. Vet inte om just lagom är det bästa men det räcker för mig just nu. För Fröken Perfekt är det ett stort steg.

Längtan.
Saknad.
Det ena låter mer hoppfullt än det andra.
Jag vet inte vad jag känner. Kanske en blandning.

Kent is back, alright

Jo. Visst svänger det. Ger mig lite Englandsminnen från släppet av Vapen och Ammunition. Fast på ett nytt och bättre sätt.

Söndagsplugg

Ok. Fyra relkamidéer. Skruvdragare. Heter det så? Är det en sådan som är en borr fast tvärtom men ändå inte? Borra. Det är jobbigt när grannarna borrar mitt i natten. I somras skrev jag en arga-tanten-lapp och satte upp den i trapphuset. Jag vågade iaf skriva vad jag heter. Nu hamrar grannen. Det är många som har flyttat in här i helgen. Trots att det inte finns speciellt många tomma lägenheter på loftgången. Vet inte hur det går ihop. Får inte du heller ihop det? Hyr en skruvdragare från Cramo. En granne bar ut alla möbler ur lägenheten och fyllde den med sina egna. Varför hyr man då möblerat? Undra hur sent man får spika och borra egentligen? Och hur tidigt man får sjunga. Min granne sjunger så jag hör allt genom ventliationen. Jag kan inte bestämma mig för om hon sjunger bra eller inte. Jag sjöng idag. Med STOLT-bandet. Det gick sådär utan Stifflert på plats. Men det blir nog bra tillslut det med. Jag är hungrig. Orka laga middag liksom. Kanske tonfisk. Jessica Simpson har ju kläckt bästa kommentaren om tonfisk. "I know it's tuna but is it fish or chicken." Haha. Smart brud. Smart vore det om inlämningsmappen i Fronter hade rätt datum. Som det är nu kan man inte ladda upp filerna i rätt mapp. Får väl lägga dem utanför så länge så får Munken skylla sig själv. Jag mailade honom men vem läser mailen en söndag? Jag. Alltid. Och Facebook. Jag är för beroende. Måste lägga ner snart. På tal om och lägga ner borde jag lägga ner mitt dåliga humör. Jag är sjukt opepp. Men kanske om jag slutar tänka på det så går det kanske över. Vad vet jag. Jag borde iaf inte tänka så himla mycket. Blir ju inga reklamspotar av det här inte.

Fokus Sisy. Fokus.

Kofta

Jag har en kofta på mig
som jag inte alls vill ha

Ta av mig den
Ta den av mig

Den är fullständig
och tät
Jag vill inte ha den koftan på

Knäpp upp knapparna på min kofta
Knäpp upp dom du
Klä av mig min täta kofta
Låt den falla
och blunda inte
aldrig mer

Lina Ekdahl

Att vakna på fel sida

Idag är en sådan där dag när allting känns fel. Djupt nere i magen.
När de fyra reklamidéerna inte ens blir en.
När möjligheterna och valen känns som höga hinder.
När känslan av att det finns folk nära mig som tycker jag är fel smyger sig på.
När tröttheten över att någon som betyder mycket skapar otrolig ilska hos andra är extra påträngande.

Jag vill bara ligga i föräldrarnas soffa och stänga ute världen.

I-landsproblem

Helt plötsligt har jag kanske två praktikplatser. Från nej, nej, nej till OK, Finland blir schysst till Vad fan ska jag göra nu?. Jag har ältat med vänner, mamma och pappa och mig själv i all oändlighet. Radar plus och minus i huvudet och just nu är det så att det alternativ som är bäst ur framtids- och jobbsynpunkt inte är det som lockar mest. Ska jag vara klok eller köra på magkänsla? Yeah-but no-but yeah-but no. I sann högklacksanda.

Imorgon ska hon ringa och ge mig beskedet. Då gäller de att fatta ett beslut. Det ultimata vore om jag kunde få båda. Om nu ett ställe vill ta emot mig i vår istället.

Älta. Älta. Älta.

Jag har så stora problem i mitt liv.

Blah

När man har tid att kolla in Facebook, skaffa låttexter till kvällens rep och läsa bloggar på skoltid känns lektionen inte så välplanerad.

Idag har vi gjort en reklamspot som innehåller en skoter, en drive through och Beethovens femma. Det ni. Gissa själva hur lökigt resultatet blev.

14:54:07 och knappt sex minuter kvar till samling. Kanske ska dricka lite vatten.

Är inte min blogg världens bästa läsning så säg...

Sisy är snäll igen

Dagen blev liksom inte bättre precis efter morgonens ljuva nyhetsförsök. Jag var helt opepp hela lektionen och blev sur när Munken dissade vår USP (Unique Selling Proposal) för Piteå.

Sedan handlade jag lunch på Acusticum som jag tog med till Kåren. Jag lyckades balansera matlådan, brödet, besticken, servetterna och drickan - plus väst och ryggsäck - ända fram till dörren. Där tappade jag brödet, besticken, servetterna och drickan i backen och fyllde kroppen med svordomar så jag inte skulle skrämma slag i tjejen som dök upp bakom mig och sa något medlidande.

Mattan lyckades, som hon själv skrev i kommentaren till förra inlägget, med bedriften att få mig att skratta några gånger och ju fler övningar vi gjorde med Munken desto bättre gick det. När Munken sen tyckte vår reklamkund RFSL hade en kanon USP och en bra målgrupp blev jag ännu bättre till mods.

Jag tog mig faktiskt till och med till bibblan och spelade in (måhända mycket konstnärligt och svårredigerat) material till minireportaget. När jag sedan kom hem och läste mailet från min (*fingers crossed*) blivande sångfröken smög sig nästan ett leende på mina läppar.

Det är tur att jag har peppande vänner och choklad. Och det är tur att ni står ut med mig. Jag ska sluta sura. Hoppas jag.

Nu ska jag iaf göra potatisgratäng och diska min surströmmingsluktande disk. (Note to myself: laga inte fiskgratäng och låt matlådorna ligga odiskade i en vecka) Sedan ska jag och Mattan jaga liv i sjuka Bells och så ska vi kolla på ännu ett fantastiskt avsnitt av Upp till kamp på SVT. Bör inte missas.

Åt helvete

Idag gick jag upp 2h före skolan börjar för att lyssna på nyheter i kommersiell radio eftersom Mattan och jag ska göra det i Nyhetsjournalistiken.

Vid 9 hängde sig Mix Megapols webradio och en liten del av nyheterna spelades om och om igen.

Vid kvart i 10 dog sändningen och jag bytte kanal till Rix.

Vid 10 kom inga nyheter.

Om det beror på att det är webradio och de av någon anledning inte sänder nyheterna på nätet eller om Rix fucking FM inte sänder nyheter som normala kanaler har jag ingen aning om men jag är förbannad. Helvetes. Jävla. Skit.

Hata.

Förbannat fin dag det kommer bli idag då.

Nu är jag sen och dessutom har jag inte ätit frukost. Kul.

Hemlängtan

Ibland bara faller allting över en. Helt plötsligt rasar allt ner och jag inser att den där muren jag försöker riva är högre än någonsin. Smiling faces och shit vad jag är hurtig och visst kommer det här gå. Jag har missat väsentliga saker som ett gigantiskt reportage och en tenta i min tidsplanering och jag känner paniken växa.

Dessutom har jag insett att jag inte alls vill härifrån i november som resten av gänget verkar längta ihjäl sig efter. Jag vill bara stanna på Ankars med tekvällar och becksvart mörker. Vaggas in i en trygghet och skärmas av från verkligheten ännu ett tag.

Slutet känns redan nu så nära trots att det kan vara två år kvar, för om några veckor drar Stifflert, och jag hinner försvinna till Finland innan hon är tillbaka och sen när jag väl sätter foten i Kappaland igen är hon halvvägs ut genom dörren med flyttlasset.

Separationsångesten och rotlösheten kryper sig på, och trots eviga försök att övertyga mig själv om att hemma är ett ställe jag skapar på egen hand, så längtar jag någonstans till ett barndomshus med flagnande tapeter där allting är precis som det alltid har varit.

Förändring är bra och allting ordnar sig och jag är inte ensam. Men jag hatar när det jag vet, det som är min omvärld, ännu en gång faller isär. Mest hatar jag att jag jämt känner igen mina egna känslor och att jag dessutom vet att det med största sannorlikhet kommer att hända alldeles för många gånger till.

Semester någon?

Jag är sjuk för tredje gången på en månad och anar ugglor i mossen. Tror att bakterierna bara har stannat kvar i kroppen för att blomstra vid väl valda tillfällen.

Som i Göteborg när jag hellre dansar och går på festival och dricker öl än ligger och vilar i syrrans soffa. Som i Piteå när jag måste jobba med nolleradion istället för att hänga i sängen dagarna i ända. Och som nu när jag pluggar mer än jag borde, bossar över en radiostation, spelar i ett band och anordnar en fest istället för att stanna hemma i en vecka.

Visst är det så att man ska inte ignorera en förkylning och trötthetssymtom men jag har saker att göra och då är det bara att smälla i sig några Treo och le som en toka.

Och så kan jag få klaga lite ibland fastän det mesta är helt självvalt. Jag skyller det på min übermor. Det ligger i generna. Och generna kan jag tusan inte göra nåt åt.

Hur norrländsk är du?

Jag blev 75% norrländsk. Efter ett år i Piteå. Det ni.

Gör testet här.

Jag är kär.

I en familj med en begravningsbyrå. Där alla känslor snabbt packas ner i en ask innan de blir synliga. Där sedan någonting kokar över och allting brister. Där döden ständigt är närvarande.

Jag har tagit mig an att se Six Feet Under från första början.

Det är vackert. Gripande. Och då och då sjukt roligt.

Svarsblogg

Tänkte jag kan lika gärna svara på kommentarerna här för då får jag ju ännu ett inlägg (duktiga jag).

The Lounge är the place to be nu för tiden. Det är mysigt, socialt och allmänt trevligt där. The Lounge är grundad av The C carro with the T, Mr Pink och Mr Niles och är helt enkelt en pimpad balkong på Ankars. Den har blivit omåttligt populär och erbjuder inte bara temakvällar utan också loungekatter och en loungehund.

Min andra blogg kommer jag att uppdatera, har inte någon allsmäktig svara-på-frågor-inspiration just nu dock. Men den kommer nog till mig snart. Som ett brev på posten.

Vad gäller Piteå så är det underbart här. Solen värmer i den friska höstluften, skolan är fylld med ny energi och det känns som att det kommer att bli ett bra år. Så kom hit med glädje allihop.

Förresten spelade jag Cartwall idag under nolleradions sändning och alla 6 nollor dansade i studion och undrade vad det var för ett grymt band. Jag blev stolt som få.

Suck

Ni kommenterar ju inte. Ni som var så duktiga. Speciellt på min andra blogg. Men jag vet, jag borde skriva oftare och roligare och mer gripande, men det har inte blivit så nu. Så då gnäller jag lite i alla fall.

Mina dagar består av att hålla i radioteaterundervisning för nollorna, välja låtar för radiosändningen, bråka med IT-service och fixa grejer för Pite FM.

Idag har det varit en bra dag. Ok, först kom jag inte åt Barium (servern där vi sparar allt vårt material på skolan), sedan kapade Hannus kontakten med Luleå igen och innan dess kom bara 6 personer på radiolektionen. Men sen kom Johnny och fixade biffen. Tydligen hade 16000 getts access till Barium fastän det bara ska vara runt 80 personer. Det löser IT-service genom att blocka alla. Så Johnny trollade lite och nu har vi som ska ha access tillgång till servern igen. Han sa också åt Hannus att lägga ner det han gjorde i Luleå så att vi kunde arbeta som vanligt. Och de 6 nollorna gjorde en fin radioteater på engelska eftersom en av tjejerna är utbytesstudent från USA.

Hur intressant var det här då? Nada.
Jag drar till the Lounge på tjejkväll istället.

Internet, kära internet

Med bror på msn har man aldrig tråkigt.
Fina länkar att roa sig med en regnig augustidag i Piteå.

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig...

Släng er i väggen skönsjungande småflickor.
Barn med koordination och finmotorik imponerar så mycket mer på mig.

Uppdaterad bilddagbok

Ojojojoj vad det läggs upp bilder.

Spana in Pride, Göteborg och andra fina grejer.

29 juli och framåt.

Orka blogga

Nollorna har invaderat Ankars och Musikhögskolan och Piteå. Radiogänget verkar fint men ungt. 1983 är de äldsta födda. De är alltså värre än oss. Stifflert har därför dagen till ära döpt mig till gammelmormor. Och gammal och skruttig som jag är orkar jag inte komma på något underfundigt av mig själv så jag snodde en lista från Eremo.

Vad heter du: Sisy på internet. Ni andra vet. Jag har inga mellannamn.
Var bor du: I norrskenslandets huvudstad Piteå på studentområdet Ankars.
Trivs du där: Lätt.
Brukar du läsa horoskop: Ja, om det finns i tidningen jag läser.
Har du körkort: Ja, sedan 2001.
Favoritdjur: Tapir. Mest för C-M:s kompis näspratande.
Festar du mycket: Verkligen inte.
Sprit, cider, vin eller öl: Idag känner jag för öl.
Brukar du bli för full: Det händer. Och fötter. Men inte ofta.
Antal kuddar i sängen: Två.
Äger du ett busskort: Jag har ett 100-kort från min Göteborgssemester. Här i Piteå går inte bussarna på sommaren. Logik? Någon?
Vad åt du till frukost: Fil med flingor och en knäckemacka med avocado- och kesoröra.
Har du haft sex idag: Nej. (Sedan när var det intressant för någon annan?)
Nästa mål i ditt liv: Jobba på mig själv. T.ex. min konfliktfobi.
Hur svarar du i mobilen: "Hej", "Ciao Bella" eller med mitt namn.
Antal timmar sömn inatt: 5 kanske.
Sov du ensam: Nej. Syrrans inneboende sov på sin säng i samma rum.
Din hobby: Baka kladdkaka. Sitta i solen. Dricka te.
Vad är det för veckodag: Onsdag.
Vad åt du senast: Tre knäckemackor med ekologiskt smör och makrill på burk samt en kopp te.
Vem fick du sms av senast: Stifflert.
Vem ringde dig senast: Bells. Men jag tryckte bort henne.
Godaste ölen du druckit: Corona med lime i en hängmatta på Isla Mujeres i Mexico.
Vilka hårfärger har du haft: Ljusbrun, blond, blondare, blondast.
Vad såg du senast på TV: Nigella hemma hos Bella. Det rimmade. Haha.
Vad läser du för bok just nu: Ska påbörja Vackra flickors lott av Alexander McCall Smith.
Längd: 163 cm.
Skostorlek: 37,5 är det på mina nya fina skor.
Hårfärg: Solblekt blondin.
Är du kär i någon: Nej. Skulle så gärna vilja vara.
Vad gör du om ett år: Knackar Annika Lantz på axeln och ber henne gå hem.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej. Just nu trivs jag i Norrland.
Dricker du: När jag är törstig.
Vilken parfym använder du: Ingen.
Vilka skor använder du: Idag var det mina Way out West-leriga Converse.
Dagens klädsel: Långa jeansshorts, stort linne och en brun tröja.

Over and out.

Stolt

Av rubriken kan man som läsare (och även skribent under plötslig sinnesförvirring) tro att det här inlägget ska handla om Stolt men så är inte fallet. Ta ändå gärna chansen att spana in föreningen som kommer att hålla i årets fest på Kåren i Piteå 28 september i år. Vi är snälla och glada, gillar fika och en öl eller två.

Men, tillbaka till ämnet. Rubriken står istället för att jag är stolt (nu skulle jag kunna snöa in på ännu en utläggning om kopplingen till föreningen men jag låter bli). Jag är stolt för att jag, konflikträdda Sisy, har tagit ett steg i arbetet mot min fobi.

För dig som inte känner mig så väl så är jag alltså otroligt konflikträdd. Jag diskuterar gärna men blir stämningen för hetsig håller jag tyst. Jag undviker konflikter i vardagen och mår istället dåligt för att jag inte öppnade munnen och sa som jag tyckte. Jag ogillar bråk och mår fysiskt dåligt av Ring P1 och arga människor i största allmänhet.

Visst, du ska inte bråka bara för sakens skull, men det är samtidigt ohälsosamt att jämt och ständigt undvika konflikter och bara hoppas på att alla ska vara glada. För det är så jag fungerar. För att citera en gammal studiekamrat på Internationella Relationer: Kan inte alla som krigar bara vara vänner istället?

Så i mitt projekt Höststädning Sisy finns bland annat konflikthanteringen med som en punkt. Därför är jag idag stolt över mig själv att jag vågade ta en, måhända liten för många men för mig Mount Evereststor, konflikt.

Som ni trogna läsare säkert vet inhandlade jag ett par jeans i lördags och när jag provade dem hemma insåg jag att de i butiken lagt upp dem så att de var för korta. Efter en tvätt skulle de svaja lika högt som byxorna på grattisföretagets smått oengagerade och ointresserade kunder. Först tänkte jag Skit samma, jag kan dra i dem efter tvätt, det ordnar sig nog, jag orkar inte vara en bråkig kund men ju längre tiden gick insåg jag att jag hade betalt 1200kr för ett par byxor som när skorna kom på var korta redan innan tvätt.

Sagt och gjort, illamående och med magen i halsgropen av nervositet, klev jag in i butiken och gick fram till kassan och förklarade lugnt mitt problem. Tjejen ifrågasatte mig inte en sekund utan bad mig ta på mig byxorna så att hon själv kunde se hur det såg ut. Efter en kort blick rev hon fram ett par nya jeans, mätte och nålade själv och visade skillnaden mellan paren. Jag föklarade min ångest för henne och sa att jag nästan skämdes för att komma in. Hon svarade De som ska skämmas är vi och vi vill självklart ta hand om våra kunder. Det här händer några gånger om året och alla gör misstag men jag är ledsen att det hände dig. Sedan undrade hon försiktigt om det var ok att gå en vända på stan innan det nya paret var upplagt.

Jag är stolt som få över mig själv. Nöjd med mina nya, långa byxor och lär lätt återvända till butiken. Tjejen som hjälpte mig var inte där när jag hämtade byxorna så jag kunde inte ösa beröm över henne. Mitt beröm kommer istället på det här sättet:
Ska du köpa jeans? Gå till JC i Kompassen i Göteborg. De hjälper gärna till med storlekar och modeller. Och när de själva gjort fel vågar de erkänna det och ordnar till det.

Kungligt.

Vännen min

Jag tar bussen till Ljungskile. Det tar en timme från Göteborg. En timme och vagnarna och folket och bilarna är utbytta mot lummig, böljande grönska och en sömnig geting. När bussen rullar av motorvägen och Ljungskileviken breder ut sig till vänster kommer den där känslan av hemma till mig och den sprids från maggropen till hela kroppen.

Cykelvägen längs berget, Sport & Surfbutiken, Resteröds Trikå, småbåtshamnen. Gamla E6:an för mig vidare till Groheds Tingshus som hållplatsen visst heter. Jag reflekterar över det faktum att jag gått av där oräkneliga gånger i mitt liv men aldrig tänkt på vad själva hållplatsen egentligen heter.

På röd, blänkande cykel möter Mickan mig och vi följer den välbekant slingrande vägen till kyrkan och upp för backen till hennes barndoms hus. Hunden möter i dörren och det känns som vanligt lite fel för han fanns inte där när vi fortfarande bodde hemma. Vi ordnar mackor och te och kaffe i köket där vi provat på kokkonster, firat födelsedagar, ätit familjemiddagar och bakat oändliga mängder kladdkaka. Vi diskuterar kladdkakans genomslagskraft och jag får veta att det är Mickans moster som jag och alla mina lyriska vänner ska tacka. Mickans mamma kommer hem och jag får en varm kram och allting känns sig likt.

Vi sitter i trädgården som liksom blivit lummigare och grönare och pratar om skolan och vänner och livet i stort där vi en gång lekte i lekstugan och senare grävde oss djupt ner i livets frågor som bara tonåringar kan. När tunga droppar börjar falla flyttar vi till verandan och pratar mobiltelefoner och datorer och vikten av att vårda en fin vänskap.

Sommarkvällen blir mörk och för att bussen ska se mig måste jag tända lampan på mobilen. Ficklampan har gått i pension. Vi hinner prata om hur viktigt det är att ta hand om sig själv innan jag lutar huvudet mot rutan med Jack Johnson i lurarna.

Hon bor i Malmö. Jag i Piteå. Det är 140 mil. Två flygresor. Billigast runt 800kr. Enkel resa. När vi ses är det som om vi sågs i förra veckan. Fastän det snarare är över ett halvår sen sist.
Jag önskar att vi sågs oftare.

Dags att skryta

Jag har varit en utomordentligt duktig tjej idag. Det är nästan så att jag faktiskt kan få tillhöra det kvinnliga könet till 100%. Jag, som vanligtvis behöver hjärt- och lungräddning varje gång jag ens ska passera genom Nordstan, har shoppat. Och jag har dessutom inte bara shoppat random grejer utan fått tag på de saker jag verkligen behövde. Ok, kanske inte ett kvinnligt fenomen att komma hem med bara det man var ute efter så därför slängde jag in en t-shirt i leken på ren och skär impuls.

Målet för dagen var iaf deo, ansiktskräm, plånbok, jeans och skor. Jag kom hem med deo, ansiktskräm, plånbok, jeans och skor. Och impulst-shirten, som färgmässigt inte var ens i närheten av impuls eftersom jag förutom mitt vanliga namn också går under betäckningar som rosa-gröna tjejen, eller i det här fallet turkos-bruna. Skorna däremot går emot allt vad Sisy och färg heter. De är blå (inte turkosa, blå) med vita prickar. Najsigt värre. Och mönstret skulle kunna ge upphov till tankar om att även modellen på skorna är revolutionerande i Sisys garderob men så wild and crazy ska vi då ändå inte vara. Fina kära Etnies är det såklart.

Jeansen satt långt inne och Bella höll på att mörda mig inte bara en utan fem gånger i provrummet men tillslut blev jag (och säljaren) förälskad i ett par Levi's. Mina första 28tummare någonsin. Känns som en seger om vi bortser det faktum att de är av killmodell och därför behöver vara lite större eftersom, hör och häpna, jag har lite mer rumpa och höfter än grabbsen. Kom precis på att det dessutom är Levi's som numer har normbrytande reklamfilmer där bögar flörtar och nu känns köpet ännu mer lyckat. Krossa heteronormativiteten. Eller nåt.

Systra mi

Min syster är förresten sjukt lättlurad. Man kan lätt undra vem som egentligen är blond i syskonskaran. Hon har bland annat fina kommentarer som Ska jag backa på ettan eller tvåan? i bagaget men är inte mindre älskad för det.

I onsdags firade vi tvillingarnas stundande födelsedag och syrran och jag hade planerat oxfilé och gott vin. Shoppingen gjordes av brorsan och mig och vi ändrade raskt menyn efter en titt i fiskbilen till laxsallad och mängder av havskräftor och räkor.

Hungrig som få (eller som en Avrinare) kom syrran hem med två flaskor vitt och undrade om den lilla förpackningen gravad lax var den enda lax vi skulle ha i salladen. Skaldjuren var hon lyckligt (?) ovetande om eftersom brorsan gärna retas med sin 8 minuter yngre syster. Obekymrat svarade han därför Ja och log inombords när han såg hur syrran kokade och tänkte att Hur ska jag någonsin bli mätt på det här?.

Smått pedantiska systeryster var redo att ställa undan en stor skål som bror röjt fram ur köksskåpen men undrade ändå Vad skulle han ha den här till?. Med ett imponerande pokerfejs sa jag trött Det som ligger på hyllan överst i kylen ska i där, det kan väl du fixa?.

Jag tror syrrans haka föll rakt genom golvet vidare ner i källaren.

Nä, men nu står du ju här och är ironisk igen

Åh nej, så fantastiskt.
Det här var ett glädjebesked, sanna mina ord!
Bellis smssvar när jag meddelade att vi ska ha den prunkande blomsterrabatten i en kurs i höst

Universeum, grekisk flört och hifisnubben

Semester ger upphov till kul saker. Som när fikandet blir lite enformigt till exempel. Då kan man göra något så helt crazy som att gå på Universeum. Obbe (aka Orre) och jag spenderade flera timmar bland störar och abborar och ormar och spindlar och fåglar och fjärilar. Dessutom såg vi Nemo och Doris och jag var lika exalterad som alla barnen.

Min kära IRvän möttes för en fika och vi diskuterade allt från könsneutral uppfostran till vad man lagar för mat till 10 personer och hur man får ett jobb inom FN. Hon skriver C-uppsats om hur EU skapar normer och jag insåg att jag saknar diskussionerna om vår omvärld. Radioproduktion är intressant men ibland hade det varit skönt att få dyka ner i frågan om regionalism eller vad för steg som kan tas mot en hållbar utveckling.

Bellis, msA och jag åt middag på Knossos i Linné och servitrisen var efter en blick klassad som flata fast det fattade inte stockholmsbruden Bellis som fortfarande inte insett att checklistan inte riktigt går att använda på västkusten. Servitrisen flörtade iaf till vår stora glädje hejvilt med oss under hela kvällen, säkert mest bara för att hon snabbt insåg att vi spelar på samma planhalva och inte för att hon ville ta med någon av oss hem efter arbetspassets slut.

Södra Liden blev nästa stopp för några öl med Obbe och Ph som var sjukt på g. Det kunde konstateras att Ph statistiskt är mer gay än Obbe, till Obbes stora förvåning, innan vi hamnade hemma hos en hifikille med högtalare och stereo för typ en halv miljon. Vi ljudnördar från Piteå konstaterade snabbt att han borde spenderat 80 000 på högtalare och resterande på akustik för i hans box till vardagsrum var monsterhögtalarna bara a waste of space. Ljudnördar är dock snälla i sin natur så vi yppade inte ett ord om det utan berömde och ställde frågor som sig bör.

Innan dyraste taxin i världen tog oss hem fick Bellis besöka ett näst intill tomt Pustervik för en snabb öl. Det är viktigt att se allt i Göteborg.

Frågan lyder

Jag har en ny blogg.
Frågan lyder.
Hittas även under Visa hela min profil.
Ställ frågor nu. Snälla. Tack.

Gammal och pinkyard

Lisebergsdagen stundade och åkgalningen Sisy hade längtat i evigheter. (Ok, kanske inte lika mycket som Stifflert men det är liksom inte ens möjligt att jämföra nivån där.) Vad händer?! Efter Höjdskräcken som varken snurrar eller gungar blev jag vitgrön i ansiktet och på läpparna och satt på en bänk i säkert en halvtimma. Efter lite mat fick jag tillbaks färgen och då fick Stifflert även två nya åkkompisar så då kunde jag med stillat samvete vara baglady när de åkte de mest snurrande sakerna. Jag hade ändå riktigt kul och på kvällen drog vi till Vasastan där en härlig kombination vänner möttes för några öl.

Igår tog vi oss ut till Styrsö där vi promenerade genom idyllen för att tillslut hamna på solvarma klippor med underbar utsikt. Middag intogs i form av take away i ett kvällssoligt Slottsskogen och efterrätten blev kladdkaka i Björkekärr framför Gilmore Girls.

Fina Stinisen åkte till Dalarna idag och vi ses inte förrän augusti blivit september och sommaren nosar på höst. Det känns tungt, ensamt och overkligt. Samtidigt är det nog bra att vara ifrån varandra en stund. Mitt mission för den tiden är att reda ut mig själv. Om någon av er vet hur, hör gärna av er.

Årets citat?

Nattens citat var ändå australiensaren till Orre:
You could be a policeman of the eighties.

Semester

Först landade jag i Sthlm för Pride och kärt återseende av min fd roomie. Glädje, sol, öl och regnbågens alla färger får sammanfatta.
Sen mös jag med föräldrarna i några dagar i Enköping. Sol, bad och fina grillkvällar med mycket kärlek.

En middag med Parisfamiljen på Hamnkrogen i Stocksund var ett kort men härligt möte. Röda linjen till Slussen och sen gröna mot Skarpnäck. I Kärrtorp var det som att komma till ett annat land, värme, rödvin, klänningar, cigaretter och öl. Pappersgirlanger, gult ljus och mycket skratt. Det var öppen scen och det sjöngs och lästes och improviserades.

Min lila vän och jag hamnade med varsitt glas whiskey i en studentlägenhet i Hammarby Sjöstad och dagen efter åt vi frukost innan flyget tog mig till Göteborg. (Flyget, undrar ni säkert, men fråga SJ varför det är sjuhelvetes dyrt och dessutom omöjligt att boka biljetter. Fint miljöarbete.)

I Göteborg var det sedan Way out West med höjdpunkter som Lady Sovereign, Erykah Badu och Koop. Långfrukost med syskonen och Challa och hennes goda scones. Och efterfesternas efterfest ute i Mölndal...

...På Way out träffade jag inga västkustvänner men väl sjukt många Piteåansikten. Världens finaste Orre, som hatar att bli kallad så men som ändå får heta det här, värmde under Linnéscenens tälttak när himlen för oräkneliga gången i rad öppnade sig. Efter öl på Klaras tog vi taxi till den officiella artistefterfesten på hans jobb. Början av natten agerades det mest hotfull plankvakt eller fantastisk värdinna. Det kunde även konstateras att Ebbot och Titiyo hade ett till synes djupt samtal, som en arrogant jävel bara skulle delta i, över Rosies och mitt huvud när vi försökte beställa i baren. Stackars Johan Renck fattade inte vart hans kompis skulle gå och natten kunde ha slutat där om inte en gråstänkt engelsman kommit fram och undrat om killen med scarf och lockigt hår var en kändis.

Då vände natten och vi babblade på om allt möjligt i timmar. Om min icke existerande svenska brytning, om bröst och höfter, om att hans första fråga till mig var ett praktexempel på hur man fångar en kvinnas uppmärksamhet enligt boken Spelet, om hans pappas ärliga fundering på om sonen var bög eller inte. Han avbröt mig jämt och jag var roligare än Filippa Bark varannan mening.

När magen kurrade hittade jag inte Orre för att tacka och ursäkta för att jag uppslukats i en orgie av brittiskt babbel men jag lyckades jaga fatt i mina inlåsta saker och en röd svarttaxi senare stod engelsmannen och jag på ett McDonald's som snarare kan liknas vid en soptunna och beställde cheeseburgare.

Med måsarna som sällskap i Brunnsparken åt vi fesljumna burgare och innan min vagn rullade han in friade han nästan för femte gången under den tid vi känt varandra. Att jag helst vill gå altargången ner med en tjej var en petitess och vårt äktenskap kunde helt enkelt vara ett skenäktenskap och sen kunde vi spana på brudar ihop i London. Fastän de har stora fötter.

Och jag är inte ens 27 ännu

Jag har spenderat eftermiddagen med en riktig sötnos. Han fyller 1 år om en sisådär 14 dagar och vi klickade direkt.
Det ni. Det trodde ni aldrig.

Sedan kom Dr Cox och sa något i stil med att barn är högljudda och irriterande och hemska - tills de är dina egna. Och jag tänkte att Ja, det är nog så det är.
Det ni. Det trodde ni aldrig.

Please don't try so hard to say goodbye

Skeptisk

Just nu är jag skeptisk
till folk som är medlemmar i över hundra klubbar/grupper på Qruiser/Facebook.
till mitt känslomässiga tillstånd som pendlar mellan en längtan att attackhångla eller bara vara ifred.
till oredan i min lägenhet.
till hur jag någonsin ska kunna somna nu och vakna utvilad 04.45.

Tidigare idag var jag nervös
över att bo så långt bort och att jag aldrig skulle komma härifrån.

Sedan blev jag allmänt speedad
när jag hade en bokad biljett. SAS går att överlista.
när jag hade kontaktat en massa skivbolag om intervjuer.

Ett tag senare längtade jag
efter min bror. Tur att jag snart får träffa honom och skämma bort honom.

Sedan var det bergochdalbana
med känslorna. Som alltid.

Amazing it seems

Det finns en halvfinska från Kalix som bakar jordgubbstårta som en gudinna. Hon är klädd i grönt och svänger med sina ljusa lockar. Hennes skratt smittar och hon är bara så genuint omtänksam och så sjukt härlig.

Det finns en tiger i minishorts, höga klackar och illrosa linne. Med svart man och turkosa ögonlock. Som stövlar fram som en ångvält och som är lika lågmäld som ett brandlarm. Hon är så full av kärlek att jag blir varm i hela själen.

De två är i sin tur skyddsänglar till en vacker älva som är godheten själv. Hon var frånvarande ikväll och det kändes. Hon var saknad. Ändå var jag ett lika självklart sällskap. Utan henne. Det är fint det.

Inte bra

Det är inte bra att gå på Piteå Dansar och Ler, komma hem vid halv 1, sitta vid datorn till 1, inte kunna somna, slumra sig igenom 3 timmar tills klockan ringer, gå upp vid 5 för att jobba.

Så går det när datorer strular och arbetspass dyker upp från tomma intet. Nu ska jag ta igen förlorad sömn, sen blir det intervjuer på PDOL och en öl eller två. Imorgon börjar jag inte jobba förrän kvart i fem. På eftermiddagen. Mycket bättre kombo.

The woman I want to want

Jag står vid scenen där Maia Hirasawa spelar sin sista låt för kvällen och känner mig plötsligt helt ensam. Det är som om att jag är osynlig för alla runt omkring mig. Du skrattar och jag inser att du är inte min längre. Hur gärna jag än vill. Och varje gång du tittar på mig dör jag en smula.

Hahahahahahaha.

Hahahahahaha. Jag lyssnar på ett inslag i P1 från Smögen och hade glömt bort hur iiiilla man iiiiar på västkusten i Bouschlän. Hahahahaha.

Lyssna själva. Cirka 24 min och 30 sekunder in i programmet. Grymme.

Jag har gjort något

Nu har jag fakiskt varit duktig. Jag har laddat upp sjukt mycket bilder. Så ni får se hur sommaren egentligen ska se ut.
Ledord: sol, bad, grill, öl.

Borde

Jag hatar borde. För jag borde städa. Jag borde lägga in tvätten i garderoben. Jag borde äta frukost. Jag borde rycka upp mig. Jag borde hitta på något.

Istället gör jag inte ett jävla skit.
Och det gör mig uttråkad.

Jobbigt

Jag: "Det känns skönt att träffa henne ibland."
Bells: "Ibland? Ni har ju setts varje dag."
Jag: "Nä, varannan kanske. (Skeptisk min från min kära vän)
Men jag saknar henne så mycket så det känns inte som så ofta."

Speldag med homos och syster

På det kooperativa företaget samlas flatorna på rad och därför tog vi tillfället i akt när alla var lediga och slog till med en speldag. TP avarbetades med tårtbit vid varje rätt svar samtidigt som Tezsa klagomessade sig igenom hela spelet. Tabu fick igång våra spelhjärnor och liknelserna flög som kulsprutor över köksbordet. Avsluta fick Hjärnsläpp göra och då fick vi veta att Anna minsann gärna vill vara en hovnarr men att hon helst av allt skulle vilja vara som Bells. Jag tycker dessutom att hon verkar vara bra nudistmaterial. Enligt Bells har jag mina mest njutningsfulla stunder liggandes ner eftersom jag uppenbarligen tycker om att äta mat i sängen.

Efter en mängd spännande färgat godis lagade Bells underbar auberginegratäng till middag. Sedan såg vi Officespace, gick en promenad och lovade oss själva att aldrig fastna i ett trist jobb.

Det gör ont i varenda cell. Varenda por. Varenda nerv.
Det gör ont i hela jävla kroppen. Och mest i hjärtat.

Och det är jag själv som har orsakat den förbannade smärtan.

Det gör så jävla ont

Jag vill inte lägga på när någon ringer mig
Så fort jag lagt mobilen ifrån mig kommer tårarna
Jag vill inte stänga av tv:n och gå hem
Så fort jag låser Bellas dörr kommer paniken
Jag vill inte stänga datorn och försöka sova
Så fort jag lägger mig rasar allt igen

En varm våg av panik sköljer genom min kropp
Det kändes så bra en stund idag
Jag önskar att jag kunde ändra allt
Oavsett vad hon säger är hon det bästa
Då gör det ont som fan att inte vara kär
Tänk att vilja så mycket men inte kunna
Var någonstans är det rättvist
Att min rädlsa skulle förstöra något så fint

Det sista jag ville var att såra
Det enda jag gjorde var att såra

Jag vill vill vill vill
Men det går inte
Hur ska det då någonsin kunna gå

I'm killing myself from the inside out
And all my fears have pushed you out

Vänskap

Det är konstigt. Hur någon man lärde känna för ett år sedan känner en så väl. Hur någon man känt sedan barfota barnsomrar också har full koll. Fastän man bara ses någon gång om året på ett kafé på väg någonstans. Att vänskap kan vara så olika men ändå så lika.

Alla gubbar är inte fula

När Bella och jag cyklade till Gläntan för att bada så följde vi den fina Havsbadsleden och sen helt plötsligt befann vi oss i Pitholm och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Så vi cyklade in på en gård och frågade om vägen.

Två söta gubbar, en på moped och en med krattan i näven förklarade och vi trampade iväg. Efter ett tag blev vi omkörda av gubben på moppen, i en uppförsbacke. Surt värre i värmen. Men han vinkade glatt och vi tänkte att snart får vi ju bada.

När vi kom till korningen där vi skulle svänga av stod gubben med krattan där. Han hade tagit sin lilla bil för att peka ut var vi skulle svänga. Och han undrade om han skulle köra fram och kolla vad det stod på skylten vid nästa korsning vi skulle svänga vid. Det behövdes inte.

Snällare människor får man leta efter.

Semesterstress

Vilket datum börjar du jobba efter semestern? Säg att det är den 15 augusti.
Om det datumet istället var den dag du skulle dö, vad skulle du göra fram tills dess?
Gör då det på semestern.

Lena Nevander Friström, ang semesterstress i dagens Sommar i P1

Min älskade Bella har öst beröm över mig. Sådant gör mig lycklig. This is Sisy according to Bells.

2000 besökare

Sedan jag började föra statistik på hur många det är som besöker min blogg har de alltså varit över 2000 besökare här. Kul! För att fira och tacka er läsare kommer här ett djuplodande och intressant inlägg.

Idag är jag ledig och ska cykla till Gläntan med Slleb för att sola och bada. Igår var jag inte ledig men slutade vid två på eftermiddagen så när jag kom hem cyklade Stinisen och jag till Räkan och badade. I måndags var jag inte heller ledig men Slleb hade med spänning väntat på att jag skulle komma hem och när jag väl slutade vid tre så gick vi till Räkan och, ja, badade.

Vädret i Piteå idag och tidigare i veckan är alltså fint.