Hur många bultar finns det i Ölandsbron?

Är det något du alltid undrat över men aldrig fått svar på? Eller aldrig vågat fråga? Nu har du chansen. Allsmäktige Sisy ger dig svaren på livets alla frågor. Här.

Norrlandshöst

En tisdagskväll i Piteå, när den kolsvarta himlen är täckt med gnistrande stjärnor, ligger dimman som ett fjäderlätt täcke över viken. Gatlyktornas sken leker i de höstfärgade träden och luften är frisk men ändå inte för kall. Fötter går i rask takt och tankar ventlieras.

Det är avslappning det. Och energipåfyllning. På samma gång.

Disciplin någon?

Idag skulle jag plugga när jag kom hem. Istället blev det sångläxan som fick sig en omgång. Sedan väntade storkok (nu har jag massor med matlådor) och Das Musik på radion.

Sen skulle jag plugga. Men då hade jag Messenger igång och Stifflert berättade om sin dag och sen har vi övat på rak kommunikation. Grisen slutade prata i telefon och jag har fått ta del av hennes liv vilket inte händer ofta. Sist men inte minst skrev Parisfastern och nu pratar vi städer kring Mälaren.

Jag måste nog krypa ner i sängen med ett avsnitt Six Feet Under som godnattsaga snart. Ska ju vara tekniker på Java i arla morgonstund. Plugga får jag visst göra imorgon istället.

För att citera allas vår Christer: Imorgon är en annan dag.

Året har nog inte 12 månader

Annonser för julshower och julbord fyller DN idag. Snälla. Inte ännu.

(Att längta efter vita backar får man göra. Men julen får allt vänta.)

På tal om längtan...

...så står jag i hissen i 81:an. Iklädd syrrans skidjacka (det är kallt i Piteå) och får ett sug i magen efter vita backar och strålande sol. Jag vill ha pudersnö, perfekta svängar och en kall öl på after skin. När åker vi?

Jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll

Efter 12 timmars sömn vaknade jag med den välbekanta Söndagsångesten. Den kommer alltid på besök någon gång under veckans sista dag och just idag var den påtagligt jobbig. Lite snack med Mattan över Msn och en snabbfrukost fick inte den potatismostunga känslan i själen att försvinna.

Dagen fortsatte med ett femtimmarspass på redaktionen där Bells och jag klippte ihop vår reportageuppgift, knarkade vindruvor och choklad och sjöng Justin Timberlake för Mattan. Lite korsklippning och Söndagsångesten var bortglömd.

Nu har jag varit hurtigt duktig och ätit middag, fixat matlåda och läst nästan hela DN. Kent rullar i stereon och kladdkakan väntar i ugnen. Blir nog ett glas rött och livsfilosoferande med ovan nämnda flickor till bakverket.

Det är en månad kvar till Göteborg. Bror längtar. Jag längtar. Syrran längtar. Jag tror till och med att Göteborg längtar lite. Och i Borås väntar helt ovetande vänner från förr. De kommer längta när de får veta.

Dagen efter

Gårdagens Regnbågsfest på Kåren lockade grymt mycket folk, inte bara från skolan utan även utifrån. Vi i STOLT-bandet var sååå pepp på att spela och publiken var helt grym men tyvärr svek ljudet oss. Vi spelade utan ljud i monitorerna vilket gjorde att vi inte hörde oss själva. Dessutom rundade det och tillslut hördes inget ut heller. Typ. Det var otroligt frustrerande att stå på scen och inte veta vad som hände och varför.

Men vi kan konstatera att vi i STOLT-bandet är grymma. Vi spelar utan medhörning, alltså gissar vi oss till var vi är i låten genom gester, minspel och rörelser. Vi får publiken att sjunga med och jubla och dansa fastän de bara hör trummorna. Vi håller liv i publiken fastän det dröjer skitlänge mellan låtarna. Vi levererar med en sån jävla output så det finns inte.

Ni var skitbra, fastän jag inte hörde nåt.
När jag stod bredvid scenen hörde jag din sång, då lät det kanon.
Du har iallafall ett kanonbra scenspråk.

Kommentarerna efteråt räddade kvällen och fick oss att glömma det faktum att vi repat och slitit i veckor för ett stort fiasko. Vi var ändå grymma och eftersom det inte kan bli mycket värre än såhär har vi ju bevis på att STOLT-bandet är ett helt otroligt band.

Men no hard feelings och inga sura miner. Festen var en succé utöver det vanliga.

---------------

Har vinkat av Stifflert vid bussen. Vid ett imorgon sätter hon fötterna på Sveriges framsida. Jag kommer sakna henne nåt grymt. Som tur är kommer vi ses om en månad. Det lugnar mig lite.

Årets happening

Du ska vara där. Inga ursäkter godtas. Inte ens avstånd.
Du kommer nämligen att få vara med om något stort. Riktigt stort.

Av någon anledning byter Blogger färg på affischen. Bakgrunden ska vara blå och Regnbågsfest ska stå i orange. Men ni förstår grejen ändå.

Break through

Mina göra-tusen-saker-dagar fortsätter och idag har jag haft sånglektion, teknikmöte, Studio Acusticummöte, reportageintervju med två fantastiska killar, korr- och stämrep och frågeplanering inför morgondagen. Allt efter klockan 14.

Jag kom hem nyss och varvar ner genom att sitta och surfa och snacka skit med folk. Borde sova snart för imorgon går jag upp tidigare än vanligt och ska till Luleå till Landstinget och SR plus att jag ska hitta kläder till fredag. Sedan ska det byggas scen och genrepas. Sova får jag göra när jag blir pensionär.

Dagens händelse var sånglektionen som först gick trögt, jag lyckades inte slappna av, blev frustrerad och generad och allt på samma gång. Sedan provade vi det gamla hederliga knepet att sjunga mot en vägg och plötsligt var bröströsten där. Som en skänk från ovan. Jag fattade direkt hur jag skulle göra med stödet och lyckan var total. Och det är så himla kul att ha en så hängiven, tålmodig och duktig lärare. Hon är grym. Och blir lika glad som jag när det funkar. Nu ska jag bara lära mig att göra samma sak när jag inte har väggen som ledsagare.

Idag envisas mina ögonfransar med att vända sig inåt. Det är oskönt i ögat. Dessutom kom jag på mig själv att stå och skråla All by myself i duschen. Och min granne har övat Salem al Fakir på gitarr hela förmiddagen.

Weird day.

Tyngdlös

Ibland önskar jag att jag kunde stå högst upp på en klippa, luta mig framåt och bara falla. Och njuta av färden ner. Oftast klamrar jag mig istället fast där uppe på det stabila och trygga. Eller så hoppar jag. Fast med fötterna före och med en fallskärm på ryggen. Men nu vill jag verkligen falla. Bara släppa allt och bara falla. Vilken frihetskänsla det skulle vara.

På lördag går tåget. Det känns lite lättare nu faktiskt.

Fonder, Kärlekspatrull och lite möten

När jag har så kallade lediga dagar från skolan kan egentligen vad som helst hända. Meningen är ju att jag ska använda tiden förnuftigt så att jag får gjort diverse uppgifter och läxor och dylikt. I morse hade jag två val som reklamen säger, spendera dagen segsurfandes på bloggar och YouTube och Facebook eller verkligen få undar lite grejer från min to do list som är längre än alla barns önskelistor tillsammans.

Jag gick på mitt handledarmöte. Sen beställde jag 100 t-shirts (var ska trycket sitta, hur stort ska det vara, vilka storlekar vill ni ha, hur många i dammodell...). När jag betalade mina räkningar upptäckte jag att banken tänkte dra avgift för mitt Visakort och min internetbank. Det var bara att ringa västkusttjejen på kundservice och förklara att jag fortfarande är student och gärna vill ta del av studentpaketet. Dvs gratis, gratis, gratis. Gratis är visst också ett kreditkort för mig som student men jag tackade vänligen nej. Sedan handlade det om pensionen som Grattisföretaget och Kooperationen betalar in. Jag kan visst placera mina pengar i bankens fondförsäkringar om jag vill. Ta ett medvetet (?) val med andra ord. Alltid värt att spana in iaf. Nu hade västkusttjejen och jag börjat få det riktigt trevligt så jag slog till med att fråga lite om fondsparande och fick en redovisning som heter duga om olika alternativ. Och plötsligt hade jag blivit med fondsparande också. Eller snart iaf. När papprena är påskrivna och returnerade.

I min och västkusttjejens trevliga fondvärld glömde jag totalt bort Stifflert som jag hade frågat ut på lunch. Tre missade samtal och ett sms senare stod hon på redaktionen och sa åt mig att ta mitt pick och pack och vandra mot Acusticum.

Eftermiddagen resulterade i en bokad intervju, en Kärlekspatrull på Regnbågsfesten och två stycken ivägskickade demos. Nu sitter jag och funderar på att duscha efter Body Balance-passet.

Ganska effektiv dag blev det ju iaf även om väldigt lite rörde studierna i sig. Får väl läsa lite reklam ikväll innan Idol och sånt.

Förresten har Stifflert gått om mig i antalet besökare på sin blogg. Ni vet vad som gäller.

Möten

Idag har jag haft praktikmöte på morgonen. Efter skolan var det Medieplattformenmöte. Imorgon har jag handledarmöte inför mitt slutreportage. På onsdag är det teknikmöte tätt följt av Studio Acusticummöte. Förra veckan var jag på ett annat Studio Acusticummöte. Dessutom hade vi STOLT-möte och PiteFM stormöte. De enda mötena jag vill ha är skrattfyllda, kramfyllda eller varför inte hångelfyllda nu när jag ändå får sitta här och önska.

Mitt nästa möte innefattar middag hos Bells som spontant bjöd in mig via modernitetskommunikationsmedlet (jag älskar långa sammansatta, självbyggda ord) sms. Sedan blir det STOLT-bandsmöte då det ska repas 98% schlager. Efter det tror jag att jag satsar på ett sängmöte. Med ett Six Feet Under-möte som godnattsaga.

Väl möt(t)...e.
(Ibland är jag så rolig så jag bara vet inte)

Update: Det blev inget sängmöte efter STOLT-bandsmötet. Istället blev det ölmöte på Kalles. Fint det.

Vem lade vad i min mat?

Idag har jag en fin känsla inombords. Trots lite sömn och en snabb knäckemacka i magen innan ett teknikstrulande Java. Och trots att Munken är en halvtimma försenad. Jo, så är det. I'll just keep on smiling. Najs som man säger.

Fick lite gamla gymnasietexter på hjärnan. För att censurera blir det inte den som först kom upp i huvudet. Den som gissar rätt på den texten kan få ett pris. Eller inte. (Känner mig som en busig förskolelev idag. Japps.)

And then she'd say it's OK
I got lost on the way
But I'm a Supergirl
and Supergirls don't cry
And she'd say it's alright
I got home late last night
But I'm a Supergirl
and Supergirls just fly

Idag har Stifflert hjälpt mig med sångläxan. Hon är en bestämd och duktig fröken. Jag blir frustrerad när jag inte märker att jag byter från bröströst till huvudklang, och hon fattar nog inte hur jag inte kan märka det, men kämpar på med mig ändå. Sen sjöng vi ännu fler låtar och när hon tröttnade på att kompa lärde hon mig lite ackord. Jag är ingen stjärna men kul var det.

Fina låttexter var det också.

Why don't we both agree we're both afraid and too afraid to say
If I say count to three and move towards me, would you meet me half the way
There are a thousand things about me I want only you to know
But I can't go there alone, you've got to show

-------------------

Men är du här när jag vaknar
När morgonen kommer
Och innan jag vänjer mig
Innan det är försent att säga nej
Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand

-------------------

Vem plockar upp dig när du är nere
När allting bara skiftar i svart
Vem visar dig en väg du kan gå
När du inte själv vet vart

Vem tar sig tid
och frågar hur du mår
Finns det nån som kör dig hem
När du inte går
Vem delar du din framtid med
Dina frågor dina svar
Nu när jag inte längre finns kvar

Och vi, vi flög så högt
utan att titta ner
Men nu när vi landat
är marken allt vi ser

Det är en liten värld vi lever i

Fika med IR-vännen på en uteservering vid Kungsportsplatsen i Göteborg. Ljudflickan kommer gående och hälsar glatt. Utbrister sedan Men Sisy, känner du henne?! Det visar sig att Ljudflickan som jag känner från Piteå har vuxit upp i samma område som min IR-vän.

Möte med STOLT och en ny kille har joinat föreningen. I ett mail senare undrar han om jag känner RA från Uddevalla. Men självklart gör jag ju det. Han är min brors bästa vän.

Han jag känt sedan BB som jag skulle gifta mig med lägger till mig som vän på Facebook. Då ser jag att han inte bara har min flakpostvän på sin friendslista utan även min "Årets nolla"-kollega. De sågs visst på Kos en gång.

Världen krymper dag för dag.

Lägesrapport

Dagen började med en tung och gripande dokumentär som gav mig många tankar. Efter stormöte blev det impulsgröt hos BooBoo för att ladda inför impuls-Capoeiran. När jag och min bristande koordination klarat oss igenom ett riktigt kul pass bar det av hem till Stifflert för flatpalt med bacon. Nu sitter jag nyduschad och njuter. Fin dag.

Det är konstigt för jag känner mig så hemma där i 77:an. Det känns så tryggt och bra. Det är ju inte konstigt i sig men det är lite jobbigt att känna så. Små förvirrade troll i hjärnan och hjärtat och själen. Kommer de någonsin att försvinna?

Sant pepp?

Ovanför mitt skrivbord hänger kommentarer om mig från mina klasskamrater på folkhögskolan. Vi skulle vara ärliga men bara skriva positiva saker om varandra. Jag har dem på väggen för att de ska peppa mig de dagar då jag misslyckas med det själv.

Det som förvånar mig med kommentarerna är:
...säger dessutom alltid vad du tycker.
...det är så bra att du alltid säger vad du tycker.
...tjej som säger vad du tycker.
En mycket ärlig och modig person.

Har jag blivit konflikträdd på äldre dar eller är jag kanon på att putsa fasaden så att den skiner?

Tisdag

På lektionen idag undrade jag om vår planerade tenta som vår lärare yppat något om vid ett tidigare tillfälle. Min fråga löd något liknande Hur har du tänkt med tentan, vi har nämligen redan haft tenta på den här boken? Hennes svar blev då genast Har ni? Ja, men då ska vi verkligen inte ha en till tenta på samma bok. Vi tar ett litteraturseminarie kring de andra böckerna (läs: tunna häften) istället.

Är jag kung eller?!

Annars har jag haft en effektiv dag för en gång skull. Känns skönt, inte för att jag har mindre att göra imorgon förstås. Men jag har gått in ett sorts safe mode där jag gör allting lagom bra och försöker att inte stressa upp mig. Vet inte om just lagom är det bästa men det räcker för mig just nu. För Fröken Perfekt är det ett stort steg.

Längtan.
Saknad.
Det ena låter mer hoppfullt än det andra.
Jag vet inte vad jag känner. Kanske en blandning.

Kent is back, alright

Jo. Visst svänger det. Ger mig lite Englandsminnen från släppet av Vapen och Ammunition. Fast på ett nytt och bättre sätt.

Söndagsplugg

Ok. Fyra relkamidéer. Skruvdragare. Heter det så? Är det en sådan som är en borr fast tvärtom men ändå inte? Borra. Det är jobbigt när grannarna borrar mitt i natten. I somras skrev jag en arga-tanten-lapp och satte upp den i trapphuset. Jag vågade iaf skriva vad jag heter. Nu hamrar grannen. Det är många som har flyttat in här i helgen. Trots att det inte finns speciellt många tomma lägenheter på loftgången. Vet inte hur det går ihop. Får inte du heller ihop det? Hyr en skruvdragare från Cramo. En granne bar ut alla möbler ur lägenheten och fyllde den med sina egna. Varför hyr man då möblerat? Undra hur sent man får spika och borra egentligen? Och hur tidigt man får sjunga. Min granne sjunger så jag hör allt genom ventliationen. Jag kan inte bestämma mig för om hon sjunger bra eller inte. Jag sjöng idag. Med STOLT-bandet. Det gick sådär utan Stifflert på plats. Men det blir nog bra tillslut det med. Jag är hungrig. Orka laga middag liksom. Kanske tonfisk. Jessica Simpson har ju kläckt bästa kommentaren om tonfisk. "I know it's tuna but is it fish or chicken." Haha. Smart brud. Smart vore det om inlämningsmappen i Fronter hade rätt datum. Som det är nu kan man inte ladda upp filerna i rätt mapp. Får väl lägga dem utanför så länge så får Munken skylla sig själv. Jag mailade honom men vem läser mailen en söndag? Jag. Alltid. Och Facebook. Jag är för beroende. Måste lägga ner snart. På tal om och lägga ner borde jag lägga ner mitt dåliga humör. Jag är sjukt opepp. Men kanske om jag slutar tänka på det så går det kanske över. Vad vet jag. Jag borde iaf inte tänka så himla mycket. Blir ju inga reklamspotar av det här inte.

Fokus Sisy. Fokus.

Kofta

Jag har en kofta på mig
som jag inte alls vill ha

Ta av mig den
Ta den av mig

Den är fullständig
och tät
Jag vill inte ha den koftan på

Knäpp upp knapparna på min kofta
Knäpp upp dom du
Klä av mig min täta kofta
Låt den falla
och blunda inte
aldrig mer

Lina Ekdahl

Att vakna på fel sida

Idag är en sådan där dag när allting känns fel. Djupt nere i magen.
När de fyra reklamidéerna inte ens blir en.
När möjligheterna och valen känns som höga hinder.
När känslan av att det finns folk nära mig som tycker jag är fel smyger sig på.
När tröttheten över att någon som betyder mycket skapar otrolig ilska hos andra är extra påträngande.

Jag vill bara ligga i föräldrarnas soffa och stänga ute världen.

I-landsproblem

Helt plötsligt har jag kanske två praktikplatser. Från nej, nej, nej till OK, Finland blir schysst till Vad fan ska jag göra nu?. Jag har ältat med vänner, mamma och pappa och mig själv i all oändlighet. Radar plus och minus i huvudet och just nu är det så att det alternativ som är bäst ur framtids- och jobbsynpunkt inte är det som lockar mest. Ska jag vara klok eller köra på magkänsla? Yeah-but no-but yeah-but no. I sann högklacksanda.

Imorgon ska hon ringa och ge mig beskedet. Då gäller de att fatta ett beslut. Det ultimata vore om jag kunde få båda. Om nu ett ställe vill ta emot mig i vår istället.

Älta. Älta. Älta.

Jag har så stora problem i mitt liv.

Blah

När man har tid att kolla in Facebook, skaffa låttexter till kvällens rep och läsa bloggar på skoltid känns lektionen inte så välplanerad.

Idag har vi gjort en reklamspot som innehåller en skoter, en drive through och Beethovens femma. Det ni. Gissa själva hur lökigt resultatet blev.

14:54:07 och knappt sex minuter kvar till samling. Kanske ska dricka lite vatten.

Är inte min blogg världens bästa läsning så säg...

Sisy är snäll igen

Dagen blev liksom inte bättre precis efter morgonens ljuva nyhetsförsök. Jag var helt opepp hela lektionen och blev sur när Munken dissade vår USP (Unique Selling Proposal) för Piteå.

Sedan handlade jag lunch på Acusticum som jag tog med till Kåren. Jag lyckades balansera matlådan, brödet, besticken, servetterna och drickan - plus väst och ryggsäck - ända fram till dörren. Där tappade jag brödet, besticken, servetterna och drickan i backen och fyllde kroppen med svordomar så jag inte skulle skrämma slag i tjejen som dök upp bakom mig och sa något medlidande.

Mattan lyckades, som hon själv skrev i kommentaren till förra inlägget, med bedriften att få mig att skratta några gånger och ju fler övningar vi gjorde med Munken desto bättre gick det. När Munken sen tyckte vår reklamkund RFSL hade en kanon USP och en bra målgrupp blev jag ännu bättre till mods.

Jag tog mig faktiskt till och med till bibblan och spelade in (måhända mycket konstnärligt och svårredigerat) material till minireportaget. När jag sedan kom hem och läste mailet från min (*fingers crossed*) blivande sångfröken smög sig nästan ett leende på mina läppar.

Det är tur att jag har peppande vänner och choklad. Och det är tur att ni står ut med mig. Jag ska sluta sura. Hoppas jag.

Nu ska jag iaf göra potatisgratäng och diska min surströmmingsluktande disk. (Note to myself: laga inte fiskgratäng och låt matlådorna ligga odiskade i en vecka) Sedan ska jag och Mattan jaga liv i sjuka Bells och så ska vi kolla på ännu ett fantastiskt avsnitt av Upp till kamp på SVT. Bör inte missas.

Åt helvete

Idag gick jag upp 2h före skolan börjar för att lyssna på nyheter i kommersiell radio eftersom Mattan och jag ska göra det i Nyhetsjournalistiken.

Vid 9 hängde sig Mix Megapols webradio och en liten del av nyheterna spelades om och om igen.

Vid kvart i 10 dog sändningen och jag bytte kanal till Rix.

Vid 10 kom inga nyheter.

Om det beror på att det är webradio och de av någon anledning inte sänder nyheterna på nätet eller om Rix fucking FM inte sänder nyheter som normala kanaler har jag ingen aning om men jag är förbannad. Helvetes. Jävla. Skit.

Hata.

Förbannat fin dag det kommer bli idag då.

Nu är jag sen och dessutom har jag inte ätit frukost. Kul.

Hemlängtan

Ibland bara faller allting över en. Helt plötsligt rasar allt ner och jag inser att den där muren jag försöker riva är högre än någonsin. Smiling faces och shit vad jag är hurtig och visst kommer det här gå. Jag har missat väsentliga saker som ett gigantiskt reportage och en tenta i min tidsplanering och jag känner paniken växa.

Dessutom har jag insett att jag inte alls vill härifrån i november som resten av gänget verkar längta ihjäl sig efter. Jag vill bara stanna på Ankars med tekvällar och becksvart mörker. Vaggas in i en trygghet och skärmas av från verkligheten ännu ett tag.

Slutet känns redan nu så nära trots att det kan vara två år kvar, för om några veckor drar Stifflert, och jag hinner försvinna till Finland innan hon är tillbaka och sen när jag väl sätter foten i Kappaland igen är hon halvvägs ut genom dörren med flyttlasset.

Separationsångesten och rotlösheten kryper sig på, och trots eviga försök att övertyga mig själv om att hemma är ett ställe jag skapar på egen hand, så längtar jag någonstans till ett barndomshus med flagnande tapeter där allting är precis som det alltid har varit.

Förändring är bra och allting ordnar sig och jag är inte ensam. Men jag hatar när det jag vet, det som är min omvärld, ännu en gång faller isär. Mest hatar jag att jag jämt känner igen mina egna känslor och att jag dessutom vet att det med största sannorlikhet kommer att hända alldeles för många gånger till.

Semester någon?

Jag är sjuk för tredje gången på en månad och anar ugglor i mossen. Tror att bakterierna bara har stannat kvar i kroppen för att blomstra vid väl valda tillfällen.

Som i Göteborg när jag hellre dansar och går på festival och dricker öl än ligger och vilar i syrrans soffa. Som i Piteå när jag måste jobba med nolleradion istället för att hänga i sängen dagarna i ända. Och som nu när jag pluggar mer än jag borde, bossar över en radiostation, spelar i ett band och anordnar en fest istället för att stanna hemma i en vecka.

Visst är det så att man ska inte ignorera en förkylning och trötthetssymtom men jag har saker att göra och då är det bara att smälla i sig några Treo och le som en toka.

Och så kan jag få klaga lite ibland fastän det mesta är helt självvalt. Jag skyller det på min übermor. Det ligger i generna. Och generna kan jag tusan inte göra nåt åt.

Hur norrländsk är du?

Jag blev 75% norrländsk. Efter ett år i Piteå. Det ni.

Gör testet här.

Jag är kär.

I en familj med en begravningsbyrå. Där alla känslor snabbt packas ner i en ask innan de blir synliga. Där sedan någonting kokar över och allting brister. Där döden ständigt är närvarande.

Jag har tagit mig an att se Six Feet Under från första början.

Det är vackert. Gripande. Och då och då sjukt roligt.

Svarsblogg

Tänkte jag kan lika gärna svara på kommentarerna här för då får jag ju ännu ett inlägg (duktiga jag).

The Lounge är the place to be nu för tiden. Det är mysigt, socialt och allmänt trevligt där. The Lounge är grundad av The C carro with the T, Mr Pink och Mr Niles och är helt enkelt en pimpad balkong på Ankars. Den har blivit omåttligt populär och erbjuder inte bara temakvällar utan också loungekatter och en loungehund.

Min andra blogg kommer jag att uppdatera, har inte någon allsmäktig svara-på-frågor-inspiration just nu dock. Men den kommer nog till mig snart. Som ett brev på posten.

Vad gäller Piteå så är det underbart här. Solen värmer i den friska höstluften, skolan är fylld med ny energi och det känns som att det kommer att bli ett bra år. Så kom hit med glädje allihop.

Förresten spelade jag Cartwall idag under nolleradions sändning och alla 6 nollor dansade i studion och undrade vad det var för ett grymt band. Jag blev stolt som få.

Suck

Ni kommenterar ju inte. Ni som var så duktiga. Speciellt på min andra blogg. Men jag vet, jag borde skriva oftare och roligare och mer gripande, men det har inte blivit så nu. Så då gnäller jag lite i alla fall.

Mina dagar består av att hålla i radioteaterundervisning för nollorna, välja låtar för radiosändningen, bråka med IT-service och fixa grejer för Pite FM.

Idag har det varit en bra dag. Ok, först kom jag inte åt Barium (servern där vi sparar allt vårt material på skolan), sedan kapade Hannus kontakten med Luleå igen och innan dess kom bara 6 personer på radiolektionen. Men sen kom Johnny och fixade biffen. Tydligen hade 16000 getts access till Barium fastän det bara ska vara runt 80 personer. Det löser IT-service genom att blocka alla. Så Johnny trollade lite och nu har vi som ska ha access tillgång till servern igen. Han sa också åt Hannus att lägga ner det han gjorde i Luleå så att vi kunde arbeta som vanligt. Och de 6 nollorna gjorde en fin radioteater på engelska eftersom en av tjejerna är utbytesstudent från USA.

Hur intressant var det här då? Nada.
Jag drar till the Lounge på tjejkväll istället.

Internet, kära internet

Med bror på msn har man aldrig tråkigt.
Fina länkar att roa sig med en regnig augustidag i Piteå.

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig...

Släng er i väggen skönsjungande småflickor.
Barn med koordination och finmotorik imponerar så mycket mer på mig.

Uppdaterad bilddagbok

Ojojojoj vad det läggs upp bilder.

Spana in Pride, Göteborg och andra fina grejer.

29 juli och framåt.

Orka blogga

Nollorna har invaderat Ankars och Musikhögskolan och Piteå. Radiogänget verkar fint men ungt. 1983 är de äldsta födda. De är alltså värre än oss. Stifflert har därför dagen till ära döpt mig till gammelmormor. Och gammal och skruttig som jag är orkar jag inte komma på något underfundigt av mig själv så jag snodde en lista från Eremo.

Vad heter du: Sisy på internet. Ni andra vet. Jag har inga mellannamn.
Var bor du: I norrskenslandets huvudstad Piteå på studentområdet Ankars.
Trivs du där: Lätt.
Brukar du läsa horoskop: Ja, om det finns i tidningen jag läser.
Har du körkort: Ja, sedan 2001.
Favoritdjur: Tapir. Mest för C-M:s kompis näspratande.
Festar du mycket: Verkligen inte.
Sprit, cider, vin eller öl: Idag känner jag för öl.
Brukar du bli för full: Det händer. Och fötter. Men inte ofta.
Antal kuddar i sängen: Två.
Äger du ett busskort: Jag har ett 100-kort från min Göteborgssemester. Här i Piteå går inte bussarna på sommaren. Logik? Någon?
Vad åt du till frukost: Fil med flingor och en knäckemacka med avocado- och kesoröra.
Har du haft sex idag: Nej. (Sedan när var det intressant för någon annan?)
Nästa mål i ditt liv: Jobba på mig själv. T.ex. min konfliktfobi.
Hur svarar du i mobilen: "Hej", "Ciao Bella" eller med mitt namn.
Antal timmar sömn inatt: 5 kanske.
Sov du ensam: Nej. Syrrans inneboende sov på sin säng i samma rum.
Din hobby: Baka kladdkaka. Sitta i solen. Dricka te.
Vad är det för veckodag: Onsdag.
Vad åt du senast: Tre knäckemackor med ekologiskt smör och makrill på burk samt en kopp te.
Vem fick du sms av senast: Stifflert.
Vem ringde dig senast: Bells. Men jag tryckte bort henne.
Godaste ölen du druckit: Corona med lime i en hängmatta på Isla Mujeres i Mexico.
Vilka hårfärger har du haft: Ljusbrun, blond, blondare, blondast.
Vad såg du senast på TV: Nigella hemma hos Bella. Det rimmade. Haha.
Vad läser du för bok just nu: Ska påbörja Vackra flickors lott av Alexander McCall Smith.
Längd: 163 cm.
Skostorlek: 37,5 är det på mina nya fina skor.
Hårfärg: Solblekt blondin.
Är du kär i någon: Nej. Skulle så gärna vilja vara.
Vad gör du om ett år: Knackar Annika Lantz på axeln och ber henne gå hem.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej. Just nu trivs jag i Norrland.
Dricker du: När jag är törstig.
Vilken parfym använder du: Ingen.
Vilka skor använder du: Idag var det mina Way out West-leriga Converse.
Dagens klädsel: Långa jeansshorts, stort linne och en brun tröja.

Over and out.

Stolt

Av rubriken kan man som läsare (och även skribent under plötslig sinnesförvirring) tro att det här inlägget ska handla om Stolt men så är inte fallet. Ta ändå gärna chansen att spana in föreningen som kommer att hålla i årets fest på Kåren i Piteå 28 september i år. Vi är snälla och glada, gillar fika och en öl eller två.

Men, tillbaka till ämnet. Rubriken står istället för att jag är stolt (nu skulle jag kunna snöa in på ännu en utläggning om kopplingen till föreningen men jag låter bli). Jag är stolt för att jag, konflikträdda Sisy, har tagit ett steg i arbetet mot min fobi.

För dig som inte känner mig så väl så är jag alltså otroligt konflikträdd. Jag diskuterar gärna men blir stämningen för hetsig håller jag tyst. Jag undviker konflikter i vardagen och mår istället dåligt för att jag inte öppnade munnen och sa som jag tyckte. Jag ogillar bråk och mår fysiskt dåligt av Ring P1 och arga människor i största allmänhet.

Visst, du ska inte bråka bara för sakens skull, men det är samtidigt ohälsosamt att jämt och ständigt undvika konflikter och bara hoppas på att alla ska vara glada. För det är så jag fungerar. För att citera en gammal studiekamrat på Internationella Relationer: Kan inte alla som krigar bara vara vänner istället?

Så i mitt projekt Höststädning Sisy finns bland annat konflikthanteringen med som en punkt. Därför är jag idag stolt över mig själv att jag vågade ta en, måhända liten för många men för mig Mount Evereststor, konflikt.

Som ni trogna läsare säkert vet inhandlade jag ett par jeans i lördags och när jag provade dem hemma insåg jag att de i butiken lagt upp dem så att de var för korta. Efter en tvätt skulle de svaja lika högt som byxorna på grattisföretagets smått oengagerade och ointresserade kunder. Först tänkte jag Skit samma, jag kan dra i dem efter tvätt, det ordnar sig nog, jag orkar inte vara en bråkig kund men ju längre tiden gick insåg jag att jag hade betalt 1200kr för ett par byxor som när skorna kom på var korta redan innan tvätt.

Sagt och gjort, illamående och med magen i halsgropen av nervositet, klev jag in i butiken och gick fram till kassan och förklarade lugnt mitt problem. Tjejen ifrågasatte mig inte en sekund utan bad mig ta på mig byxorna så att hon själv kunde se hur det såg ut. Efter en kort blick rev hon fram ett par nya jeans, mätte och nålade själv och visade skillnaden mellan paren. Jag föklarade min ångest för henne och sa att jag nästan skämdes för att komma in. Hon svarade De som ska skämmas är vi och vi vill självklart ta hand om våra kunder. Det här händer några gånger om året och alla gör misstag men jag är ledsen att det hände dig. Sedan undrade hon försiktigt om det var ok att gå en vända på stan innan det nya paret var upplagt.

Jag är stolt som få över mig själv. Nöjd med mina nya, långa byxor och lär lätt återvända till butiken. Tjejen som hjälpte mig var inte där när jag hämtade byxorna så jag kunde inte ösa beröm över henne. Mitt beröm kommer istället på det här sättet:
Ska du köpa jeans? Gå till JC i Kompassen i Göteborg. De hjälper gärna till med storlekar och modeller. Och när de själva gjort fel vågar de erkänna det och ordnar till det.

Kungligt.

Vännen min

Jag tar bussen till Ljungskile. Det tar en timme från Göteborg. En timme och vagnarna och folket och bilarna är utbytta mot lummig, böljande grönska och en sömnig geting. När bussen rullar av motorvägen och Ljungskileviken breder ut sig till vänster kommer den där känslan av hemma till mig och den sprids från maggropen till hela kroppen.

Cykelvägen längs berget, Sport & Surfbutiken, Resteröds Trikå, småbåtshamnen. Gamla E6:an för mig vidare till Groheds Tingshus som hållplatsen visst heter. Jag reflekterar över det faktum att jag gått av där oräkneliga gånger i mitt liv men aldrig tänkt på vad själva hållplatsen egentligen heter.

På röd, blänkande cykel möter Mickan mig och vi följer den välbekant slingrande vägen till kyrkan och upp för backen till hennes barndoms hus. Hunden möter i dörren och det känns som vanligt lite fel för han fanns inte där när vi fortfarande bodde hemma. Vi ordnar mackor och te och kaffe i köket där vi provat på kokkonster, firat födelsedagar, ätit familjemiddagar och bakat oändliga mängder kladdkaka. Vi diskuterar kladdkakans genomslagskraft och jag får veta att det är Mickans moster som jag och alla mina lyriska vänner ska tacka. Mickans mamma kommer hem och jag får en varm kram och allting känns sig likt.

Vi sitter i trädgården som liksom blivit lummigare och grönare och pratar om skolan och vänner och livet i stort där vi en gång lekte i lekstugan och senare grävde oss djupt ner i livets frågor som bara tonåringar kan. När tunga droppar börjar falla flyttar vi till verandan och pratar mobiltelefoner och datorer och vikten av att vårda en fin vänskap.

Sommarkvällen blir mörk och för att bussen ska se mig måste jag tända lampan på mobilen. Ficklampan har gått i pension. Vi hinner prata om hur viktigt det är att ta hand om sig själv innan jag lutar huvudet mot rutan med Jack Johnson i lurarna.

Hon bor i Malmö. Jag i Piteå. Det är 140 mil. Två flygresor. Billigast runt 800kr. Enkel resa. När vi ses är det som om vi sågs i förra veckan. Fastän det snarare är över ett halvår sen sist.
Jag önskar att vi sågs oftare.

Dags att skryta

Jag har varit en utomordentligt duktig tjej idag. Det är nästan så att jag faktiskt kan få tillhöra det kvinnliga könet till 100%. Jag, som vanligtvis behöver hjärt- och lungräddning varje gång jag ens ska passera genom Nordstan, har shoppat. Och jag har dessutom inte bara shoppat random grejer utan fått tag på de saker jag verkligen behövde. Ok, kanske inte ett kvinnligt fenomen att komma hem med bara det man var ute efter så därför slängde jag in en t-shirt i leken på ren och skär impuls.

Målet för dagen var iaf deo, ansiktskräm, plånbok, jeans och skor. Jag kom hem med deo, ansiktskräm, plånbok, jeans och skor. Och impulst-shirten, som färgmässigt inte var ens i närheten av impuls eftersom jag förutom mitt vanliga namn också går under betäckningar som rosa-gröna tjejen, eller i det här fallet turkos-bruna. Skorna däremot går emot allt vad Sisy och färg heter. De är blå (inte turkosa, blå) med vita prickar. Najsigt värre. Och mönstret skulle kunna ge upphov till tankar om att även modellen på skorna är revolutionerande i Sisys garderob men så wild and crazy ska vi då ändå inte vara. Fina kära Etnies är det såklart.

Jeansen satt långt inne och Bella höll på att mörda mig inte bara en utan fem gånger i provrummet men tillslut blev jag (och säljaren) förälskad i ett par Levi's. Mina första 28tummare någonsin. Känns som en seger om vi bortser det faktum att de är av killmodell och därför behöver vara lite större eftersom, hör och häpna, jag har lite mer rumpa och höfter än grabbsen. Kom precis på att det dessutom är Levi's som numer har normbrytande reklamfilmer där bögar flörtar och nu känns köpet ännu mer lyckat. Krossa heteronormativiteten. Eller nåt.

Systra mi

Min syster är förresten sjukt lättlurad. Man kan lätt undra vem som egentligen är blond i syskonskaran. Hon har bland annat fina kommentarer som Ska jag backa på ettan eller tvåan? i bagaget men är inte mindre älskad för det.

I onsdags firade vi tvillingarnas stundande födelsedag och syrran och jag hade planerat oxfilé och gott vin. Shoppingen gjordes av brorsan och mig och vi ändrade raskt menyn efter en titt i fiskbilen till laxsallad och mängder av havskräftor och räkor.

Hungrig som få (eller som en Avrinare) kom syrran hem med två flaskor vitt och undrade om den lilla förpackningen gravad lax var den enda lax vi skulle ha i salladen. Skaldjuren var hon lyckligt (?) ovetande om eftersom brorsan gärna retas med sin 8 minuter yngre syster. Obekymrat svarade han därför Ja och log inombords när han såg hur syrran kokade och tänkte att Hur ska jag någonsin bli mätt på det här?.

Smått pedantiska systeryster var redo att ställa undan en stor skål som bror röjt fram ur köksskåpen men undrade ändå Vad skulle han ha den här till?. Med ett imponerande pokerfejs sa jag trött Det som ligger på hyllan överst i kylen ska i där, det kan väl du fixa?.

Jag tror syrrans haka föll rakt genom golvet vidare ner i källaren.

Nä, men nu står du ju här och är ironisk igen

Åh nej, så fantastiskt.
Det här var ett glädjebesked, sanna mina ord!
Bellis smssvar när jag meddelade att vi ska ha den prunkande blomsterrabatten i en kurs i höst

Universeum, grekisk flört och hifisnubben

Semester ger upphov till kul saker. Som när fikandet blir lite enformigt till exempel. Då kan man göra något så helt crazy som att gå på Universeum. Obbe (aka Orre) och jag spenderade flera timmar bland störar och abborar och ormar och spindlar och fåglar och fjärilar. Dessutom såg vi Nemo och Doris och jag var lika exalterad som alla barnen.

Min kära IRvän möttes för en fika och vi diskuterade allt från könsneutral uppfostran till vad man lagar för mat till 10 personer och hur man får ett jobb inom FN. Hon skriver C-uppsats om hur EU skapar normer och jag insåg att jag saknar diskussionerna om vår omvärld. Radioproduktion är intressant men ibland hade det varit skönt att få dyka ner i frågan om regionalism eller vad för steg som kan tas mot en hållbar utveckling.

Bellis, msA och jag åt middag på Knossos i Linné och servitrisen var efter en blick klassad som flata fast det fattade inte stockholmsbruden Bellis som fortfarande inte insett att checklistan inte riktigt går att använda på västkusten. Servitrisen flörtade iaf till vår stora glädje hejvilt med oss under hela kvällen, säkert mest bara för att hon snabbt insåg att vi spelar på samma planhalva och inte för att hon ville ta med någon av oss hem efter arbetspassets slut.

Södra Liden blev nästa stopp för några öl med Obbe och Ph som var sjukt på g. Det kunde konstateras att Ph statistiskt är mer gay än Obbe, till Obbes stora förvåning, innan vi hamnade hemma hos en hifikille med högtalare och stereo för typ en halv miljon. Vi ljudnördar från Piteå konstaterade snabbt att han borde spenderat 80 000 på högtalare och resterande på akustik för i hans box till vardagsrum var monsterhögtalarna bara a waste of space. Ljudnördar är dock snälla i sin natur så vi yppade inte ett ord om det utan berömde och ställde frågor som sig bör.

Innan dyraste taxin i världen tog oss hem fick Bellis besöka ett näst intill tomt Pustervik för en snabb öl. Det är viktigt att se allt i Göteborg.

Frågan lyder

Jag har en ny blogg.
Frågan lyder.
Hittas även under Visa hela min profil.
Ställ frågor nu. Snälla. Tack.

Gammal och pinkyard

Lisebergsdagen stundade och åkgalningen Sisy hade längtat i evigheter. (Ok, kanske inte lika mycket som Stifflert men det är liksom inte ens möjligt att jämföra nivån där.) Vad händer?! Efter Höjdskräcken som varken snurrar eller gungar blev jag vitgrön i ansiktet och på läpparna och satt på en bänk i säkert en halvtimma. Efter lite mat fick jag tillbaks färgen och då fick Stifflert även två nya åkkompisar så då kunde jag med stillat samvete vara baglady när de åkte de mest snurrande sakerna. Jag hade ändå riktigt kul och på kvällen drog vi till Vasastan där en härlig kombination vänner möttes för några öl.

Igår tog vi oss ut till Styrsö där vi promenerade genom idyllen för att tillslut hamna på solvarma klippor med underbar utsikt. Middag intogs i form av take away i ett kvällssoligt Slottsskogen och efterrätten blev kladdkaka i Björkekärr framför Gilmore Girls.

Fina Stinisen åkte till Dalarna idag och vi ses inte förrän augusti blivit september och sommaren nosar på höst. Det känns tungt, ensamt och overkligt. Samtidigt är det nog bra att vara ifrån varandra en stund. Mitt mission för den tiden är att reda ut mig själv. Om någon av er vet hur, hör gärna av er.

Årets citat?

Nattens citat var ändå australiensaren till Orre:
You could be a policeman of the eighties.

Semester

Först landade jag i Sthlm för Pride och kärt återseende av min fd roomie. Glädje, sol, öl och regnbågens alla färger får sammanfatta.
Sen mös jag med föräldrarna i några dagar i Enköping. Sol, bad och fina grillkvällar med mycket kärlek.

En middag med Parisfamiljen på Hamnkrogen i Stocksund var ett kort men härligt möte. Röda linjen till Slussen och sen gröna mot Skarpnäck. I Kärrtorp var det som att komma till ett annat land, värme, rödvin, klänningar, cigaretter och öl. Pappersgirlanger, gult ljus och mycket skratt. Det var öppen scen och det sjöngs och lästes och improviserades.

Min lila vän och jag hamnade med varsitt glas whiskey i en studentlägenhet i Hammarby Sjöstad och dagen efter åt vi frukost innan flyget tog mig till Göteborg. (Flyget, undrar ni säkert, men fråga SJ varför det är sjuhelvetes dyrt och dessutom omöjligt att boka biljetter. Fint miljöarbete.)

I Göteborg var det sedan Way out West med höjdpunkter som Lady Sovereign, Erykah Badu och Koop. Långfrukost med syskonen och Challa och hennes goda scones. Och efterfesternas efterfest ute i Mölndal...

...På Way out träffade jag inga västkustvänner men väl sjukt många Piteåansikten. Världens finaste Orre, som hatar att bli kallad så men som ändå får heta det här, värmde under Linnéscenens tälttak när himlen för oräkneliga gången i rad öppnade sig. Efter öl på Klaras tog vi taxi till den officiella artistefterfesten på hans jobb. Början av natten agerades det mest hotfull plankvakt eller fantastisk värdinna. Det kunde även konstateras att Ebbot och Titiyo hade ett till synes djupt samtal, som en arrogant jävel bara skulle delta i, över Rosies och mitt huvud när vi försökte beställa i baren. Stackars Johan Renck fattade inte vart hans kompis skulle gå och natten kunde ha slutat där om inte en gråstänkt engelsman kommit fram och undrat om killen med scarf och lockigt hår var en kändis.

Då vände natten och vi babblade på om allt möjligt i timmar. Om min icke existerande svenska brytning, om bröst och höfter, om att hans första fråga till mig var ett praktexempel på hur man fångar en kvinnas uppmärksamhet enligt boken Spelet, om hans pappas ärliga fundering på om sonen var bög eller inte. Han avbröt mig jämt och jag var roligare än Filippa Bark varannan mening.

När magen kurrade hittade jag inte Orre för att tacka och ursäkta för att jag uppslukats i en orgie av brittiskt babbel men jag lyckades jaga fatt i mina inlåsta saker och en röd svarttaxi senare stod engelsmannen och jag på ett McDonald's som snarare kan liknas vid en soptunna och beställde cheeseburgare.

Med måsarna som sällskap i Brunnsparken åt vi fesljumna burgare och innan min vagn rullade han in friade han nästan för femte gången under den tid vi känt varandra. Att jag helst vill gå altargången ner med en tjej var en petitess och vårt äktenskap kunde helt enkelt vara ett skenäktenskap och sen kunde vi spana på brudar ihop i London. Fastän de har stora fötter.

Och jag är inte ens 27 ännu

Jag har spenderat eftermiddagen med en riktig sötnos. Han fyller 1 år om en sisådär 14 dagar och vi klickade direkt.
Det ni. Det trodde ni aldrig.

Sedan kom Dr Cox och sa något i stil med att barn är högljudda och irriterande och hemska - tills de är dina egna. Och jag tänkte att Ja, det är nog så det är.
Det ni. Det trodde ni aldrig.

Please don't try so hard to say goodbye

Skeptisk

Just nu är jag skeptisk
till folk som är medlemmar i över hundra klubbar/grupper på Qruiser/Facebook.
till mitt känslomässiga tillstånd som pendlar mellan en längtan att attackhångla eller bara vara ifred.
till oredan i min lägenhet.
till hur jag någonsin ska kunna somna nu och vakna utvilad 04.45.

Tidigare idag var jag nervös
över att bo så långt bort och att jag aldrig skulle komma härifrån.

Sedan blev jag allmänt speedad
när jag hade en bokad biljett. SAS går att överlista.
när jag hade kontaktat en massa skivbolag om intervjuer.

Ett tag senare längtade jag
efter min bror. Tur att jag snart får träffa honom och skämma bort honom.

Sedan var det bergochdalbana
med känslorna. Som alltid.

Amazing it seems

Det finns en halvfinska från Kalix som bakar jordgubbstårta som en gudinna. Hon är klädd i grönt och svänger med sina ljusa lockar. Hennes skratt smittar och hon är bara så genuint omtänksam och så sjukt härlig.

Det finns en tiger i minishorts, höga klackar och illrosa linne. Med svart man och turkosa ögonlock. Som stövlar fram som en ångvält och som är lika lågmäld som ett brandlarm. Hon är så full av kärlek att jag blir varm i hela själen.

De två är i sin tur skyddsänglar till en vacker älva som är godheten själv. Hon var frånvarande ikväll och det kändes. Hon var saknad. Ändå var jag ett lika självklart sällskap. Utan henne. Det är fint det.

Inte bra

Det är inte bra att gå på Piteå Dansar och Ler, komma hem vid halv 1, sitta vid datorn till 1, inte kunna somna, slumra sig igenom 3 timmar tills klockan ringer, gå upp vid 5 för att jobba.

Så går det när datorer strular och arbetspass dyker upp från tomma intet. Nu ska jag ta igen förlorad sömn, sen blir det intervjuer på PDOL och en öl eller två. Imorgon börjar jag inte jobba förrän kvart i fem. På eftermiddagen. Mycket bättre kombo.

The woman I want to want

Jag står vid scenen där Maia Hirasawa spelar sin sista låt för kvällen och känner mig plötsligt helt ensam. Det är som om att jag är osynlig för alla runt omkring mig. Du skrattar och jag inser att du är inte min längre. Hur gärna jag än vill. Och varje gång du tittar på mig dör jag en smula.

Hahahahahahaha.

Hahahahahaha. Jag lyssnar på ett inslag i P1 från Smögen och hade glömt bort hur iiiilla man iiiiar på västkusten i Bouschlän. Hahahahaha.

Lyssna själva. Cirka 24 min och 30 sekunder in i programmet. Grymme.

Jag har gjort något

Nu har jag fakiskt varit duktig. Jag har laddat upp sjukt mycket bilder. Så ni får se hur sommaren egentligen ska se ut.
Ledord: sol, bad, grill, öl.

Borde

Jag hatar borde. För jag borde städa. Jag borde lägga in tvätten i garderoben. Jag borde äta frukost. Jag borde rycka upp mig. Jag borde hitta på något.

Istället gör jag inte ett jävla skit.
Och det gör mig uttråkad.

Jobbigt

Jag: "Det känns skönt att träffa henne ibland."
Bells: "Ibland? Ni har ju setts varje dag."
Jag: "Nä, varannan kanske. (Skeptisk min från min kära vän)
Men jag saknar henne så mycket så det känns inte som så ofta."

Speldag med homos och syster

På det kooperativa företaget samlas flatorna på rad och därför tog vi tillfället i akt när alla var lediga och slog till med en speldag. TP avarbetades med tårtbit vid varje rätt svar samtidigt som Tezsa klagomessade sig igenom hela spelet. Tabu fick igång våra spelhjärnor och liknelserna flög som kulsprutor över köksbordet. Avsluta fick Hjärnsläpp göra och då fick vi veta att Anna minsann gärna vill vara en hovnarr men att hon helst av allt skulle vilja vara som Bells. Jag tycker dessutom att hon verkar vara bra nudistmaterial. Enligt Bells har jag mina mest njutningsfulla stunder liggandes ner eftersom jag uppenbarligen tycker om att äta mat i sängen.

Efter en mängd spännande färgat godis lagade Bells underbar auberginegratäng till middag. Sedan såg vi Officespace, gick en promenad och lovade oss själva att aldrig fastna i ett trist jobb.

Det gör ont i varenda cell. Varenda por. Varenda nerv.
Det gör ont i hela jävla kroppen. Och mest i hjärtat.

Och det är jag själv som har orsakat den förbannade smärtan.

Det gör så jävla ont

Jag vill inte lägga på när någon ringer mig
Så fort jag lagt mobilen ifrån mig kommer tårarna
Jag vill inte stänga av tv:n och gå hem
Så fort jag låser Bellas dörr kommer paniken
Jag vill inte stänga datorn och försöka sova
Så fort jag lägger mig rasar allt igen

En varm våg av panik sköljer genom min kropp
Det kändes så bra en stund idag
Jag önskar att jag kunde ändra allt
Oavsett vad hon säger är hon det bästa
Då gör det ont som fan att inte vara kär
Tänk att vilja så mycket men inte kunna
Var någonstans är det rättvist
Att min rädlsa skulle förstöra något så fint

Det sista jag ville var att såra
Det enda jag gjorde var att såra

Jag vill vill vill vill
Men det går inte
Hur ska det då någonsin kunna gå

I'm killing myself from the inside out
And all my fears have pushed you out

Vänskap

Det är konstigt. Hur någon man lärde känna för ett år sedan känner en så väl. Hur någon man känt sedan barfota barnsomrar också har full koll. Fastän man bara ses någon gång om året på ett kafé på väg någonstans. Att vänskap kan vara så olika men ändå så lika.

Alla gubbar är inte fula

När Bella och jag cyklade till Gläntan för att bada så följde vi den fina Havsbadsleden och sen helt plötsligt befann vi oss i Pitholm och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Så vi cyklade in på en gård och frågade om vägen.

Två söta gubbar, en på moped och en med krattan i näven förklarade och vi trampade iväg. Efter ett tag blev vi omkörda av gubben på moppen, i en uppförsbacke. Surt värre i värmen. Men han vinkade glatt och vi tänkte att snart får vi ju bada.

När vi kom till korningen där vi skulle svänga av stod gubben med krattan där. Han hade tagit sin lilla bil för att peka ut var vi skulle svänga. Och han undrade om han skulle köra fram och kolla vad det stod på skylten vid nästa korsning vi skulle svänga vid. Det behövdes inte.

Snällare människor får man leta efter.

Semesterstress

Vilket datum börjar du jobba efter semestern? Säg att det är den 15 augusti.
Om det datumet istället var den dag du skulle dö, vad skulle du göra fram tills dess?
Gör då det på semestern.

Lena Nevander Friström, ang semesterstress i dagens Sommar i P1

Min älskade Bella har öst beröm över mig. Sådant gör mig lycklig. This is Sisy according to Bells.

2000 besökare

Sedan jag började föra statistik på hur många det är som besöker min blogg har de alltså varit över 2000 besökare här. Kul! För att fira och tacka er läsare kommer här ett djuplodande och intressant inlägg.

Idag är jag ledig och ska cykla till Gläntan med Slleb för att sola och bada. Igår var jag inte ledig men slutade vid två på eftermiddagen så när jag kom hem cyklade Stinisen och jag till Räkan och badade. I måndags var jag inte heller ledig men Slleb hade med spänning väntat på att jag skulle komma hem och när jag väl slutade vid tre så gick vi till Räkan och, ja, badade.

Vädret i Piteå idag och tidigare i veckan är alltså fint.

Det var då det

Skickat 09.28 2006-10-07
Läst 16.31 2006-10-09

the world looking in
kom på att jag är kass på det här med att höra av mig. bor här i norrskenslandet och glömmer bort att ringa/maila/messa vänner som är saknade trots att det kanske inte märks...
...kan bero på att jag har det så bra som någon någonsin kan ha det. typ. att få hålla på med det man älskar, med folk som e otroligt kul o inspirerande, 24 timmar om dygnet om man så vill. det är sjukt kul. känner du igen känslan?

sänder radio minst 2 timmar i veckan. lagar mat själv högst en gång i månaden. lär mig koppla analoga mixerbord. intervjuar kul och intressanta människor. spenderar sena kvällar efter plugg och massa tjöt på msn trots att jag borde sova. spenderar helgerna på den ena festen galnare än den andra och tänker 'kanske skulle jag prova på hur det är att ha en lördagskväll utan den där sista drinken?'. går runt med ett sånt där fånigt leende på läpparna som man annars bara har när man är förälskad. fast det är jag väl. i piteå o musikhögskolan isf...

Förälskelsen har lagt sig men Piteå är fortfarande lika vackert sedan jag skrev till min kära tysklandsvän. Ruset och lyckan har vänt till en envis beslutsamhet om att jag ska få världens grymmaste praktikplats och fixa ett jobb på stört efter utbildningens slut. Får se hur det går.

Dockorna

Stranger than your sympathy
This is my apology
I'm killing myself from the inside out
And all my fears have pushed you out

I wished for things that I don't need
And what I chase won't set me free
And I get scared but I'm not crawling on my knees

Everything's all wrong
Everything's all wrong
Where the hell did I think I was

I'm killing myself from the inside out
Now my head's been filled with doubt

It's hard to lead the life you choose
When all your luck's run out on you
You can't see when all your dreams are coming true

I'm not sure where I belong
Nowhere's home and I'm all wrong

Humor

De här killarna gjorde min dag.

Saker jag vet om norrmänn

Efter ett pass på jobbet under Midnightsun shopping kan jag konstatera följande om norrmänn:

- De invaderar Piteå Town under sommaren.
- De köper alltid chips och läsk.
- De undrar alltid var rakbladen är.
- De väntar tålmodigt tills alla varor är inslagna innan de drar sitt kort.
- De går alltid klädda i matchande träningsjackor.

Enligt Slleb köper de alltid hamburgare också.

Inatt jag drömde

Inatt drömde jag förresten att jag skulle klä hela Slleb i blommor som vi hade plockat och ramar med foton. Inga små ramar heller utan en sisådär 20*30cm. Lite som en galen tolkning av en midsommarstång kanske? Inte vet jag men det var skolavslutning för Radio och då var det tvunget att göras. Jag försökte ge upp men Slleb var envis som få.

Ägg, mobiltelefonabonnemang och homos

Det var slut på ägg på jobbet och kunderna undrarde och jag svarade som en papegoja. Redan igår kläckte (haha, jag var omedvetet rolig där asså) en kund ur sig: "Så äggen är slut, vem står för den framförhållningen?" Det kan man ju undra och kunden har ju rätt men jag ville mest hem och tänkte bara Ja hönorna är väl inte på värphumör. Äggen skulle ha kommit i morse men de dröjde ända till eftermiddagen. Självklart kom ännu en irriterad kund som visst hade varit och jagat ägg redan igårkväll och undrade var äggen var. När jag förklarade situationen belv han inte mycket gladare. Det jag undrar då är: Om det nu är så förbaskat viktigt att få tag på ägg, kan man inte välja någon av Piteås typ 10 andra mataffärer? Eller är de kooperativa äggen de enda som gäller? Kanske blir kakan mycket godare. Vad vet jag.

Jag fick ännu en räkning för mitt mobilabonnemang som jag sa upp i november 2006. Jag har ringt kanske 4 gånger till dem och varje gång har de sagt att det är fixat. Och varje gång har det inte varit, just det, fixat. Så nu tog jag i med det tunga artilleriet och bad brorsan som kan företaget utan och innan att ringa och kirra biffen. Imorgon finns inte numret mer. Imorgon försvinner alla obetalda räkningar. Imorgon är jag kvitt skiten. Min bror är bäst och jag undrar hur tusan jag kan vara så kass på att förklara mitt problem när han lyckas finfint. Jag skyller på att han jobbat för dem och kan snacket.

Vad tusan händer om jag får krångel med ett företag brorsan inte jobbat för??? Hemska tanke...

Grisen ringde och hon kollar på att köpa lägenhet och Zackan är kanske förlovad och Göteborgs flatvärld är lika strulig som alltid.

Midsommar

Jag vill bara ta chansen att skryta lite. Sitt ni där i era stugor och uggla i ösregnet. Här i Piteå skiner solen och det är gött varmt asså. Efter traditionellt firande i Badhusparken ska vi nu öppna en öl i solskenet och vänta på grillen.

Norrland is da shit.

Life is not a dress rehersal

Jag sprack
och nu kan ingen hitta mina tusen bitar
Jag hoppas att limmet finns just här
men jag kan aldrig riktigt veta
Det jag vill är inte samma
som känslan säger
Det skapar förvirring och storm

Hur sätter man ord på något som maler?
Hur finner man vägar ur ett vakuum?
Hur löser man konflikten med sitt inre?
Utan att dra med sig fler i fallet?

Boktokigt

Hos farbror med familj hann jag med att läsa en hel hög med böcker. Eftersom alla är lätt värda att läsa i hängmattan tänkte jag dela med mig av dem:

Fallhöjd - Nick Hornby
självmord kan vara underhållande
Jenny - Jonas Gardell
få sidor som säger mycket
Hjälp jag heter Zbigniew - Zbigniew Kuklarz
sjukt rolig och ifrågasättande
Svinalängorna - Susanna Alakoski
fin men skrämmande barndomsskildring
En himmel för Elliott - Katarina Danielsson
surrealistiskt vacker
Eva Lauris & jag - Jonas Bonnier
svensk damtidning möter schysst språk och härliga personskildringar

Trevlig läsning...

The grass is always greener on the other side

Det hade varit så förbannat skönt att för en gång skull känna sig tillfreds. Att jag för en gång skull inte behöver längta efter något annat. Men sådant händer bara i korta perioder. Jag är alltid fyra steg före i huvudet, jag planerar, längtar och drömmer. Sen är jag pessimist och ser bara det omöjliga i allt. Och så blir det inget av mina drömmar. Jag vill stanna upp och vara nöjd med det jag har. Jag vill inte oroa mig för framtiden, jag vill inte undra om allt kunde vara liite bättre. Ändå gör jag det och det är fan jobbigt.

Paris version 2.0

Paris version 1.0 var grått. Regnigt. Krystat. Svårt. Tröttande. Hysteriskt. Längtande. Smärtande. Ifrågasättande.

Paris version 2.0 var soligt. Varmt. Fyllt med tekvällar. Middagar. Skratt. Diskussioner. Böcker. Trygghet. Förståelse. Nya möten. En varm känsla i magen.

Oj vad det ska komma blogginlägg...

...snart. Eller nåt. Tills dess får det räcka med Parisbilder.

3-12 juni 2007.
Håll till godo.

Paris

Idag har jag lärt mig att åka sparkcykel, jag har somnat med Parisguiden i handen och sedan somnade jag i soffan med min nya bok på bröstet.

Det är skönt med sommarlov.

Radioproduktion

Jag har så dåligt samvete för att jag inte var i skolan någonting under hela helgen. Jag har ju varit här varje helg sedan i julas.
Allas vår Fruudi i telefon till sin mamma i veckan

Jag har flera gånger hört att studenter är lata. Studenter borde lägga ner mer tid på sina studier eftersom de verkligen inte kommer upp i sina 40 timmar per vecka som de borde. De studenter som det talas om får gärna höra av sig. Här på radioproduktion ska vi vara glada om vi hamnar på en 40 timmars arbetsvecka. Då har vi nämligen fått slappa järnet.

Nu står atomuret på 16:54:09 och fredagens bartömning får inte starta ännu. Redaktionen hyser fortfarande ett gäng arbetande studenter. Och vi lär vara här allihop imorgon också. Trots bakfylla.

Men vi har våra lediga stunder. Vid 13:30-tiden dog kontakten med Luleå och vi kunde inte jobba vidare på datorerna. Då hamnade Diviga Daniels Dansanta Drömskiva i cd-spelaren och så shakeade vi loss till Kylies Lucky.

Dear mr President

Igår var det examenskonserter på kåren. C sjöng den här låten så att håren reste sig på armarna.

Den personen vill jag aldrig mer träffa

I am an arrow, with no direction
My life your tarot, my picture your fate
I'm your becoming, so i'll always be nothing
If i ever break away from you that day forth, you’ll be living
My hate
Oh God help his fate
I'll watch you, watch you suffocate

Heta nätter

Idag har jag blivit äcklad. Av medelålders kvinnor som pratar om sex. Inte på grund av just det, att de var medelålders och pratade om sex. Utan på grund av att de var älskarinnor och kunde bedra sina familjer och sina män för en en natts sex på ett hotellrum. Jag blev chockad över hur äcklad jag blev men det var något med sveket, att de kunde svika sin familj bara på grund av lite kåthet.

Jag vet att det inte bara är på grund av det. Jag vet att det finns kärlek med i bilden ibland. Jag vet att vi bara lever en gång och gud vet vad. Men jag blev äcklad. Av lättjan. Av det själviska. Av att lusten vann över kärleken.

Här är mitt liv

Vi håller på med kåserier som projekt just nu. Och peppas att vara personliga eftersom det bara är vår lärare som kommer att få höra allt. Jag lyckades ta fasta på det så mkt att jag efter mötet med henne nu känner mig alldeles tom. Ett tema var Den personen vill jag aldrig mer träffa och min text gjorde mig ledsen och arg. Jag har aldrig känt mig så naken, så utlämnad. Orden bara kom igår och när jag läste dem för henne idag tappade jag nästan andan.

Sjuk känsla att vara så självutlämnande.

Jag älskar meningslösa personlighetstest

You're Brazil!

You're athletic, charming, and probably a good dancer.
 Unfortunately, you don't really mind chopping down the rain forest, and you probably
consider homeless people expendable in certain circumstances.  Of course, your
personality is so diverse that it's hard to track down exactly what you're like.  You
definitely like Pele, the World Cup, and shouting "gooooal" at the
top of your lungs.


Take the Country Quiz
at the Blue Pyramid

Sisy rättar

"Så om man är jävlart skitsnygg ska man se till att hålla käften"


Det är viktigt att citera rätt. Granskningsnämnden, PO och Stifflert vill man inte irritera.

"Så om man är jävlart snygg ska man se till att hålla käften"

Frukostdiskussionen cirkulerade kring utseende och insida. Kloka morgonhuvuden kom fram till att det finns två sorters människor. De som är snygga och sjukt fantastiska tills man lär känna dem och de sjunker som stenar. Och sedan finns de som inte är något speciella från första början men som tar andan av en när man väl lärt känna dem.

Morgonens slutsats blir:
Hellre vara en som växer än en som man tappar intresset för.
och
Om man är jävlart snygg ska man se till att hålla käften. Då är man fortfarande spännande och svår.

Andra sorters drömmar

Drömmar

Tandborstkillen har figurerat en del i mina drömmar det senaste. Först hånglade vi och när jag berättade det dagen efter undrade han hur det var. Bra såklart. Och han knöt näven och utbrast ett lyckligt "yes".

Två nätter senare besökte han mina drömmar igen. Då var han helt plötsligt galet kär i Bells och ville ha min hjälp för att få henne att bli kär i honom. Det gick inte att få honom att förstå att det aldrig skulle hända eftersom Bells inte riktigt faller för det manliga könet.

Skumt värre.

Bankelibank

Efter att ha somnat vid halv tre i natt när solen redan började krypa upp över horisonten så blev jag väckt av ett hysteriskt smällande vid sju på morgonen. Det smällde så att fönstrena skallrade och höll på näst intill oavbrutet i en timme.

Förts trodde jag grannen höll på att dunka sin frus huvud i väggen. Sedan trodde jag att han höll på att riva alla väggar i hela lägenheten. Sedan undrade jag om bostadsbolaget bestämt sig för att bygga fler våningar på huset utan att förvana. När jag väl somnade om drömde jag att de höll på att riva det nybyggda sophuset för att hitta avloppsrör som de sedan använde för att bygga två stora toalett- och duschkomplex. "De är ju bra att ha när någon har varit ute och sprungit."

Svaret fick jag när jag åt frukost två timmar senare. Det är takbytardags på de låga husen på Ankars och uppenbarligen är det inget konstigt att det inte förvarnas om att de boende kan vakna av omotiverat dunkande löjligt tidigt på morgonen.

Det är Valborg. Jag är student. Och då är sju på morgonen okristligt tidigt.

Normer

Jag bryter mot normen i samhället genom att jag har en flickvän. Det kan jag leva med. Men därmed har jag hamnat i ett nytt fack. Med nya normer som måste följas. Som alla tar för givet att jag självklart följer.

Jag ska ifrågasätta samhällets normer jämt och ständigt. Jag ska kämpa mot det förtryck som vi kvinnor självklart lever i. Jag ska ifrågasätta sminkindustrin och modeindustrin och herrmagasin och Vecko Revyn. Jag ska strunta i att raka benen och gud förbjude om jag inte kallar mig feminist.

Jag kan definitivt inte tycka att Slitz fotografer tar sjukt snygga bilder. Jag kan absolut inte rösta på något blåare än Sossarna. Självklart kan jag inte tycka att det är kul att dra sexskämt och att ta emot drinkar i baren skulle ju vara helt bedrövligt.

Normen skaver. Oavsett.

Ibland är allt bara en sjuhelvetes uppförsbacke

Det går väl sådär skulle man kunna säga. Eller inte man. Jag. KP's bistra min på min näthinna. Jag tror jag börjar se ett mönster. Och M's ord från England biter sig fast. Jag skiter i allt. Sedan ångrar jag mig. Veligheten nummer ett. Men det jag vet är att jag saknar dem som inte tar mig för givet. Som förstår mig för den jag är och inte bara den jag verkar vara. Jag är trött på att jag jämt sätter mig själv i samma situation där det slutar med att jag står kvar ensam. Att vara tjenis är ju sjukt bra men det hade varit skönt att ha närmare till förståelse än en sisådär 90 eller 160 mil.

Vi irrar ständigt framåt på jakt efter nytt, nytt, nytt. Vi stannar sällan upp och överblickar det vi har. Vi tar saker och människor för givet och förväntar oss aldrig ett ärligt svar på "hur mår du?". Hur fasen skulle vi reagera på det nakna, avslöjande och sårbara svaret? Vi verkar inte ta oss tid att försöka och nöjer oss med ett "bra".

Slutmålat på väggen

Jag hörde att du är kär o har träffat en tjej. Va kul att du är kär o vad bra att det är en tjej! Tjejer är ju bra, eller hur? Kram

Det viktigaste för oss är att Du är lycklig. Vi älskar Dig för vad Du är.
Jättekramar

Efter år av positivt bemötande borde jag sluta oroa mig. Min släkt är fin.

Någonting hände

Vinden leker runt huskolosserna på studentområdet. Som i sin tur kastar långa skuggor över bänkarna. Asfalten är varm och basketplanen blir en plats i solen. En gitarr spelar på en trappa. En befriad vinkork ekar mellan tegelväggarna. Från en av grillplatserna stiger kolens rök som dansande änglar.

Plötsligt var den där. Värmen.
Den kom tillbaka. Det var svårt att tro, men den gjorde det.
Vi tinade upp bara över en natt. Vi sträckte på våra vintertrötta kroppar och lapade sol.

låter lite väl lugnt för min del

You Are Sunshine

Soothing and calm You are often held up by others as the ideal But too much of you, and they'll get burned You are best known for: your warmth Your dominant state: connecting

What Type of Weather Are You?

jag känner en sorts konspiration eller slump eller nåt.

avlånga landet

jag tog flyget till sthlm. sen väntade 7 timmar i bil. sverige är långt.

släkten. kusinerna. fin mat. fint hotellrum. rundtur i malmö. fin vän på snabbfrukost.

det firades och skålades och det var kul att träffa alla men jobbigt också.

nu har jag sjukt mkt energi för skolan igen. göttigt.

problemet är bara att jag har landat lite förvirrad och vet inte vad jag ska fokusera min återvunna arbetslusta på.

men sånt grer sig.

flummigt värre.

Bruden i Gaydio

Idag. Tisdag. 17 april. 2007. Bruden. I Gaydio. Lyssna Live.
Klockan 20.00.

För att förklara. Idag klockan 20.00 kan du höra en intervju med Sara "Bruden" Lövestam i radioprogrammet Gaydio som sänds på PiteFM Studentradion 92.8 och www.pitefm.se.

Missa inte.

humor

jag har stoppat korven i min mun och den smakar mycket mer än den luktar

när saker ska förklaras tydligt i radio kan det gå snett. hysteriskt roligt var det iaf.

pluggångest

hemtenta på tisdag och det kan ju vara bra att iaf ha läst igenom böckerna i förväg. det går mindre bra med den uppgiften. solen skiner och lägenheten kokar och jag vill helst bara sitta och fika och snacka skit hela dagen.

dessutom har jag inte ens börjat titta på praktikplatser.
och sommarjobb? eh.. det grer sej...

nä nu blir det intervjuteknik och nyhetsjournalistik.
eller?

och så blev det äntligen påsk

under den otroligt efterlängtade påskhelgen har jag gjort många saker för första gången i mitt liv. jag har:

* varit norr om polcirkeln
* besökt gällivare med omnejd
* somnat på en kökssoffa
* ätit souvas
* åkt skoter
* pimlat fisk och fått napp
* kört skoter
* fastnat framför nintendo wii som åskådare
* grillat på en lastbilsfälg
* sett hur man öppnar en konservburk utan konservöppnare
* sett när en gällivarebo tankar sin skoter på macken
* besökt pluppskogen

det har varit en fin och skön helg. välbehövd och alldeles för kort.

helgens bilder hittas lättast här.

var ska jag börja?

helg helg helg.

smask
det har varit en ångestfylld vecka med kass motivation. då blir man chockad när man inser hur stort det faktiskt är. produktionen är inte en liten gympasalsföreställning. det är ljus och ljud och orkester och dirigent och dansare och koreografi och konfrencierer och green room och sms-röstning och artistpresentationer och pausnummer och bidrag av hög klass.

information ger motivation. något att tänka på till nästa år kanske?

bröllop
när en tredje person ber om två biljetter till byske frågar busschauffören "vad händer i byske idag?" byske är en liten håla. med samma utbud som ljungskile. det var bröllop på g. två av flickans närmsta vänner sa ja och pussades för tidigt så att prästen fick ropa "vänta!". jag har känt dem sedan januari och blev bjuden som respektive. finare vänner får man leta efter.

kvällen gick i musiken tecken. vi bjöd på ett hjärtskärande (?) potpurri. systern och jag chockade med schlager. flickan spelade sax som en gud. jag blir mer och mer imponerad varje gång. hetast i stan. lätt. i klänning dessutom.

kladdkaka
systern och björnen kom över på hembakat. och jag blev än en gång påmind om hur lyckligt lottat jag är. alla har tagit emot mig med öppna armar och jag får gång på gång höra hur bra jag är.

jag? det är ju de som är bra. det är inte självklart att släppa in någon främmande så fort. de får mig att känna mig så välkommen och omtyckt. jag ser det som ett privilegium. och det ska vårdas.